Detta är ett utdrag från samma fråga du ställt som jag hittade på Pkd via internet:

Katten kan börja magra och bli mer och mer kräsen med maten för att till slut inte äta alls. Den kan också kräkas en del, men kräkningar kan ju också bero på annat. På den katt jag hade med PKD märktes ingen ökad törst, som annars sägs vara tecken på dåliga njurar. Om det är genom DNA-test du vet att katten har PKD kan du göra ett ultraljud hos en kunnig veterinär för att få veta hur angripna njurarna är. Om katten är några år och det bara är någon eller ett par små cystor är det inte säkert att den blir sjuk av det.

Tyvärr kan jag inte så mkt om detta själv, men har hört mkt sägas mm, bästa är ju ta ett ultraljud för du får då veta hur stora cystor el om det överhuvudtaget hittar några.

En del blir ju aldrig sjuka trots de bär genen vad jag hört

/ Carina

Intressant detta med PKD, jag har märkt när jag spanar in uppfödares hemsidor att det är jätte jätte få som skriver att dem har en PKD-fritestad katteri. Vilket jag tkr borde stå på allas hemsida,med förutsättning dem har testats. Känns som det är uppfödarnas plikt se till att deras avelskatter/de dem parar med är fritestade…och då förstås "annonsera" det på deras hemsida….

Diana: Absolut, nu när det finns DNA-tester tycker jag inte det finns nån ursäkt att låta sjuk katt gå i avel. Så liten kan väl inte avelsbasen vara att det är nödvändigt…

Håller med er andra, självklart borde alla perserkatter PKD-testas. Och det borde man ju vilja annonsera med.

#0 Lider verkligen med dej som har fått en katt med PKD, men vi får verkligen hoppas att det aldrig bryter ut så att din katt slipper lida. Ofta så bryter väl PKD ut mest i äldre år, men det är ingen garanti det finns katter med PKD som har fårr problem mycket tidigare. Så det bästa du kan göra r nog att höra med en veterinär. Vet inte vad du har för ras men tyävrr så är ju detta baksidan av blandrasavel. De flesta som blandar olika raser testar ju tyvärr inte sina katter… Tycker hemskt synd om dej som har drabbats av en oseriös uppfödare.

Inte blandrasavel. Hon är en devon rex, utparad med exotic flera generationer bakåt. Han var tydligen fritestad med ultraljud/scanning…

Hennes mamma kastrerades givetvis när PKDn uppdagades.

I detta fall av blandrasavel så handlar det om ett utparningsprogram godkänt av Sverak där man avlade in en Exot i rasen. Denna katt var godkänd via ultraljud - det var före DNA testernas tid så att kalla uppfödaren för oseriös är att ta i tycker jag. Så fort det blev känt att en av katterna i programmet hade PKD så meddelades berörda parter och katterna testades.

Nåt som är betydligt värre tycker jag är när man som hankattsägare (ägare till en hane som fritestats med ultraljud) skickar in DNA test på hanen och han visar sig ha PKD men ägaren struntar i att meddela de honkattsägare som parat med hanen och där katter sedan i sin tur gått i avel. PKD är ju en sjukdom som vi lätt kan undvika om alla kör med öppna kort.

Ja, AnnaKarin känner till historien bakom, och vet att "min" uppfödare är seriös.

#7 Då ber jag så hemskt mycket om ursäkt, visste inte hela historien och tog lite för mycket för givet. Och i detta fallet verkar man ju ha gjort allt som det borde göras. Inte meningen att vara elak.

Min tanke är GÅ TILL VETTEN & ULTRALJUDA HENNE!

Om du scannar henne en gång per år ..har du iaf lite koll på det …det är råden min vännina fick..& självklart åka till vetten om hon blir sjuk.

Jag däremot uppfattar att det är idag mycket vanligare och ganska ofta som uppfödare skriver att katterna är PKD-DNA fria.

Något som är riktigt lurigt är när dom har 1 eller 2 testade katter ..och sedan  skriver på resterande djur att kattungarna är efter pkd testade linjer ..vad betyder det ?

Om inte både kattungens mamma & pappa är PKD-DNA testad..så betyder det ju inget i mina ögon. kattungen kan då endå ha ärft sjukdomen.'

Lycka till med din katt.

// Mia.

Jag har hört en del skvaller om denna exot, men har inga belägg för diverse beskyllningar som jag fått höra, så tänker inte gå in på det.

Undrade som sagt över symptom.

# 9 men det är väl så att med DNA-test så behöver man bara testa var tredje generation för att vara helt säker.. Fast så kan ju PKD uppstå spontant också även om det inte r så vanligt, eller har jag fel?

Är inte PKD1 genetiskt (ärvs) men annan PKD kan uppstå "spontant"?

Vad är isf skillnaden?

Vad kostar det ungefär att ultraljuda njurarna?

Att ultraljuda är så olika vad du går, men ca 450-800

Jag har inte på min sida satt pkd Dna testerna på mina, men jag har tänkt detta så fort jag testat även den yngre

Pkd ska ju inte uppstå på Dna testade individer, men jag har ändå hört 2 fall där det kommit avkommor, sen har ju många ultraljudat innan och där kommer det avkommor nu som har pkd i enstaka fall, detta är ju vad jag varit med och sett

Men sen finns det ju raser som inte testats alls genom åren och det dyker upp

Och så har vi ju de individer med pkd genen som avlas på pga det finns något speciellt med just den katten som man vill bevara

Men för att en katt har en pkd gen så behöver den ju inte utveckla, den behöver inte bli sjuk, men det är jobb med testa alla kattungar som man får för veta de är fria el ej fr genen

Jag har inte perser och ska inte prata för högt, men jag har svårt att se varför man ska avla på en sjuk individ där det är 50% risk att ungarna får sjukdomen, när man enkelt kan DNA-testa och ta bort dessa individer ur aveln.

Har fått svar på mina frågor.

Tack.

#15

Har inte heller PER/EXO man tycker att det är konstigt att det inte finns ett hälsoprogram för att bekämpa PKD.

#15 Du har helt rätt!!!

Innan jag förstod vad allt handlade om hade jag lyckats köpa en katt som när jag DNA testade honom visade sig ha PKD.

Jag säger bara: Sluta avla på katter som har PKD. Det finns så många perser i avelsbasen att jag har svårt att förstå att "det skulle finnas något speicellt med just den katten som man vill bevara". Ta en annan katt istället som är frisk!

Självklart tycker nu inte jag man ska avla på detta, men jag skrev det finns de som vill göra detta för spara någon speciell gen

det finns en sida där man kan läsa lite mer om symtom..med bilder mm.
http://www.felinepkd.com/index.html
jag har väl oxå uppfattat att väldigt många skriver på sina hemsidor att deras avelsdjur är DNA testade o PKD fria…
men det beror kanske på var man söker..
o i vilka länder
#11..jag tror oxå att det är så att man bara behöver testa var
3:e generation om man DNA testar o de är fria
#9…jag har haft den "diskussionen" med nån förut:)..o att linjerna är testade betyder ju inte ens att de är fria:)
fast jag kan tänka mig att de menar att linjerna bakåt ALLA är fritestade
jag skriver ibland att de kommer från DNA testade o FRIA linjer..o då menar jag att flertalet generationer bakåt är fritestadet. O sen DNA testerna kom så är det bara DNA tester som gäller.
hoppas att din katt mår bra #Jina
du har inte sagt nåt om hur hon mår??

Hon mår bra idag!

Funderade som sagt på om jag ska ultraljuda nu för att få en koll på hur det ser ut i dagsläget. "Vet" vilken veterinär som helst hur man gör? För när jag frågade om pris lät de som frågetecken…

#20 Det måste vara en kunnig veterinär med bra utrustning. Det beror ju på var du bor någonstans. Vi åkte till Strömsholms Djursjukhus och  Liss-Marie Langborg som är mycket duktig på ultraljud. Där finns också den bästa utrustningen.

#20..om det var som för några år sen
så behövdes en ultraljudsapparat på 7.5 megahertz
o det "behövs" väl inga "specialister"
här i stan så är det den "vanlige" vetten som gör det
ska de leta efter cystor som är minimala så krävs det väl nån duktigare..
men om du ska kolla om det syns några överhuvudtaget o isf hur stora de är så klara nog en allmän vet det oxå
tror jag………….

Nu har jag kollat i mina papper på testresultatet för Gizmo från 2007-06-20. Då var det 10 MHz transducer som användes. För mig att åka till Strömsholm tar ca tio minuter.

#23.OK .jag har ju inte u-ljudat på några år…
inte sen de började med DNA testerna

Kan nån rekommendera vart jag bör vända mig om jag bor i Karlstad?

Finns det inte ett större djursjukhus i din närhet? De brukar ha ultraljud och de som kan detta

Nilsfors från Strömsholm är specialist på njurar. Han kommer till Solstadens smådjurspraktik en gång i månaden.

               // Lillevi

Tack Lillevi!

Hej !

Upplandsväsby veterinär mottagning hade redan för ca 2,5 år sedan 12 MZH & ultrajudade redan då kattungar från 3 månaders ålder.

Dom anlitar också Nilsfors. Det kostade då 800 kr.

 // Mia

I oktober var jag på de helt fantastiska seminariedagarna som Sverak och Royal Canin anordnade med föreläsningar av bl a två mycket framstående forskare/veterinärer från USA och Kanada. Susan Miller som är forskare veterinär från Kanada pratade bl a om sjukdomar, visserligen mest om HCM men ändå en hel del om PKD. Och tvärt emot vad de flesta anser här så menar forskarna på att man inte abrupt ska ta bort en PKD-positiv katt ur avel. Bakgrunden är att denna katt har så mycket annat positivt att ge som man missar. Skulle man abrupt kastrera alla dessa katter så har vi inte längre en speciellt bred avelsbas. Och med hjälp av DNA-test så kan man testa kattungarna också efter ett positivt avelsdjur och på så vis selektera ut de fria individerna. Att det går och det kan gå ganska fort vet jag av egen erfarenhet.
När jag sökte på UC Davis i Usa hittade jag denna länk på engelska som jag anser är nyttig att läsa http://faculty.vetmed.ucdavis.edu/faculty/lalyons/Sites/PKDDNAtest.htm
Sidan som jag hänvisar till är en sida som har en av forskarna i USA som författare av texten.
Dessutom när man får resultatet från i alla fall UC Davis står det om man upptäckt genen för PKD på den aktuella katten så betyder det inte att katten någonsin kommer att bli sjuk.

Har själv en kille hemma som nu är 13½ år som kastrerades för PKD 1997. Ångrar grymt att jag gjorde detta men han lever och mår bra. Visserligen ålderskrämpor men absolut inget som har med njurarna att göra.
Jag har utskrivet på min hemsida under male och female att katterna är DNA-PKD fria. Däremot inte på första sidan vilket jag var hundra på att jag hade. Men det har väl fallit bort i samband med att min webmaster gjort något.
Men det är en hårfin skillnade hur man skriver. Står det att man testar med DNA så tolkar jag in att man inte har fria avelsdjur alla gånger. Står det att katteriet är DNA-negativt så ska avelsdjuren vara fria i min mening. Är man tillräckligt intresserad av en kombination så skulle i alla fall inte jag tveka till att ha en positiv förälder men katten jag köper ska vara fri för annars kan jag inte leva upp till vad jag själv skriver på min hemsida.

/Ingela

Väldigt intressant inlägg från dig Ingela!

Synd att man missade föreläsningen av bl a Susann Miller i oktober! Nu lär det väl dröja innan något liknade dyker upp.

Hälsningar

Lisa L (S*Amors Troll)

En undran….hur får man kattungar sålda, som har en av föräldrarna bevisat possitiv? Eller testar man kattungarna  innan…och avlivas iså fall de andra som ärver sjukdomen?…eller hur skulle det praktiskt gå till att medvetet para på positiva individer! Tja…kanske är jag naiv!?!

Antar att ingen vill svara på detta!…men detta har jag undrat över förr! HUR gör folk som ska sälja dessa ev. positiva katter! För de allra flesta tror jag inte skulle våga ta risken att köpa en positiv katt!

Eller…kanske allt är säljbart till rätt pris!?

#32 : Uppfödare jag pratade med sa att h*n testar ungarna och de positiva säljs för kring 2000 kronor.

#32..gå du ytterligare ett steg
för det är nog det som menas
om man har en positiv förälder…o testar AVKOMMAN
så ser man ju vilka som är fria o som är vilka som är positiva.
O jag har undrat samma sak…hur säljer man ungar som är positiva…..som man vet KAN få PKD
visst…det finns de som är 10-15 år som är helt opåverkade…
men det finns ju de oxå andra.
Men många människor fungerar ju så att de vill "ta hand om"
det är väl då "modersinstinkten" kommer fram
nä..jag vet inte
bara spånar
men jag har i alla fall aldrig hört att de avlivas…o det vore ju FÖRFÄRLIGT

Tur att det finns dna idag, själv köpte jag en katt med fritestade föräldrar som hade ultrajludats. Min katt hade pkd och det berodde på att någon av föräldrarna bar på genen. Pkd positiv katt kan leva lika länge som en som är negativ.

Bra inlägg Ingela!

Hur som helst så hoppas jag och tror att vi strävar åt samma mål.

#34 Tycker det är bra att någon törs diskutera detta!

För vilka egenskaper är det som är så pass värdefulla, att man gör en sådan parning? Eftersom att de allra flesta testas innan de går i avel, så vet man ju faktiskt inte vad just den hanen eller honan kan lämna. Så då är det förmodligen "bara" stamtavlan man kan gå på!?

Jag har heller inte hört att man avlivar positiva kattungar! Men tanken kommer ju, vad gör man med PKD-positiva ungar eller katter som ingen vill ha?! Som uppfödare, kan man ju inte ha en hel skock med sådana hemma, som tar upp en plats för ett friskt avlesdjur!

Jag skulle ha väldigt svårt att sova på nätterna om jag sålde en katt som är PKD positiv.Även om den kanske inte blir sjuk skulle jag ständigt känna av det.

Ytterligare några aspekter angående avel på PDK positiva katter.Det är enligt svensk lag förbjudet att avla på djur med ärftliga defekter.

Sen en sak till om det är svårt att få sålt friska vackra PER/EXO hur ska det då gå att sälja ev sjuka katter?

Hm…ja ni…min mening kvarstår som köpare att jag köper inte katter som inte är fritestade…det är dumt av uppfödaren..själviskt och dem vill bara tjäna pengar på sina "unika linjer" och då anser dem att det räcker…

Friska katter vill väl alla äga…ingen vill missta sin älskade katt pga av en sådan sjukdom som kanske endå går att undvika om uppfödarna bär sitt ansvar och som endå är mål för alla uppfödare,sunda och friska perser/exotics ( tänker på er som har en sådan och er som har förlorat sin älskade vän på grund av det)

Det är ett känsligt ämne det här.Jag är av den mening att alla seriösa uppfödare strävar efter ett PKD-fritt katteri om de har katter med genen.Endel har redan kommit dit och endel jobbar på det ännu.

När det kom fram att PKD var så utbrett bland våra  perser avlivades många avelsdjur,fatta mej nu rätt-tur vad fanns det missvisande ulraljudstester annars hade minst 50% av vår genbas gått förlorad om alla hade avlivat de ultradjudade-pos.till vad nytta,idag kan man på ett tillförlitligt sätt testa med DNA.

Man ska veta att det finns många andra defekter och gensjukdomar bland våra djur som förstärks om avelsbasen krymper för snabbt.Så jag har full förståelse att det måste få ta sin tid.

Ev.kattungsköpare ska ha den upplysning om katten innan köp,vad som gäller om det "bryter" ut.

Min första perser blev 7år,han hade troligen en utbruten PKD hans njurar började fungera sämre vid ca:5½-6års-ålder,hans symtom var dålig päls(fet) och ökad törst och avmagring sista året.Skulle inte jag hålla på med avel och endast ha perser till sällskap idag skulle jag inte tveka att kunna köpa en katt som jag får veta bär på genen.Jag vet att det finns fler som mej där ute i kattköpartagen. 

DNA-pos=bär på genen,om den sedan får det vet man ju inte,liksom mycket annat.

Värnar man om vår ras måste man tyvärr kunna ta det onda med det goda.Det kommer alltid att finnas nya sjukdomar och defekter att jobba bort.

Jag lider med er som inget fått veta av säljare eller blivit lurade.

jag har förstått under senare år…att jag hade väldig tur när jag köpte mina avelskatter för ca 10 år sen. Fanns tydligen en massa PKD bakom där. Då visste jag inte ens vad PKD var. men man ska ju ha tur nån gång.
O jag vet att det var många som avlivade sina positivt testade djur. DET är det ju ingen som önskar
De som blir drabbade idag o som har fått kull/kullar innan de visste…de tycker jag synd om. O jag vet ju att de har hittat hem till sina ungar som var testade positivt.
Sen kan jag inte säga att det är fel…att avla med djur som har genen….JAG kan inte se varför man skulle göra det…o JAG skulle inte göra det
men det kan finnas anledningar som jag inte vet om…som man inte tänker på
men jag hoppas att det i alla fall är väldigt få som gör det. Så att målet så småningom uppnås…att avla bort PKD
Visst finns de andra sjukdomar o defekter…o kan vi så ska vi väl försöka att ta tag i dem oxå.
Men just PKD är ju så lätt att testa idag. Ett DNA test som kostar ca 250 kr som är lätt att ta själv

#38..räknas PKD som ärftliga defekter???

i så fall så är det ju i lag förbjudet
så jag tror faktiskt inte att det går under ärftliga defekter

#41

Man kan ju tycka att det finns ganska många perser och exoter i vår avel idag,men ser man till färggrupperna så minskar avelsbasenbasen rejält,i vissa färggrupper mer,sedan finns det ju andra faktorer förutom det jag skrev tidigare,som ev.negativt beteende på vissa linjer som måste avlas bort samt bettfel,trånga nosar mm.

Det är aldrig rätt när djur blir sjuka om de blir det.

Och de som inte testar sina djur idag och jobbar med aveln utifrån det,är inte seriösa.Det är bara DNA som gäller när det handlar om att "jobba" bort PKD.

Nr 32

Svar till dig.

Att bära på PKD-genen innebär inte att  man har en "dödsstämpel i pannan". De allra allra flesta lever ett fullgott långt liv.

När dessa katter dör borde de alltid obduceras för att få en tillförlitlig statistik på ifall det verkligen var p g a sin PKD! I många fall har det faktiskt visat sig vara av helt andra orsaker katten dör.

Nu har vi änteligen fått ett förhoppningsfullt tillförlitligt verktyg att jobba med, nämligen DNA-testen! Scanningen av njurarna har ju visat sig var långt ifrån tillförlitlig. Massor med feltester har det visat sig när man skickat in DNA-tester på tidigare friscannande katter.

Idag finns det massor med andra mycket allvarligare dödliga sjukdomar som våra katter dör av i mycket större utsträckning, framförallt olika slags hjärtfel för att inte tala om FIP som jag tycker är det mest skrämmande sjukdomen eftersom det drabbar massor av våra katter (långt fler än av PKD!), men som ingen vågar prata om. De flesta obducerar inte sina döda katter så statistiken är väldigt missvisande. Ändock är det skrämmande siffror som presenteras från djursjukhusen.

För att återgå till PKD. Målet är för oss uppfödare naturligtvis att i möjligaste mån och slutligen enbart avla på PKD-fria katter.

Lite skrämmande är ju tanke att t ex vi människor inte skall få skaffa barn när vi bär på genen till någon sjukdom. Det upptäckts ju fler och fler sjukdomsgener hos oss människor också. De allra allra flesta av oss är nog bärare av en eller flera allvarliga ärftliga sjukdomar som förhoppningsvis inte bryter ut förrän vi blir gamla. Med DNA-tester skulle vi på ett tidigat stadium får redan på detta. Skulle vi då inte ha rätt att få reproducera oss.

Tanken går faktiskt tillbaka till Nazi-Tyskland, och deras renrasighetslära. Alla i deras ögon s k "missfoster" skulle avlivas…. etc..etc.

Tråkigt med denna PKD-hysteri som baseras ofta på okunskap. Hur många känner eller vet någon katt som bevisligen (=framförallt genom obduktion) dött av sin PKD? Alltså inte genom antagande, spekulation, troligtvis, ……….Jag tror inte det är många katter det är frågan om.

Lite åsikter och tankar

från mig

Lisa L (S*Amors Troll)

En sak till!

Flera av er skriver att katten är SJUK!?

Helt FEL! Den är inte sjuk för att den bär på en gen!!!! Likväl som vi människor inte är sjuka i cancer bara för att vi bär på en cancergen. Det är stor skillnad att insjukna i sin PKD (cancer) och att vara bärare av genen. Det är ytterst få som insjuknar och väldigt få som dör p g a PKD!

Det verkar förhärska en massa okunskap om detta. Varför inte förkovra sig genom att läsa på eller gå på en föreläsning om kattens sjukdomar! Det ordnas sådana lite då och då.

#45

Varför tar du för givet att vi inte läser på och förkovrar oss.Det är ju det man jobbar på hela tiden.

Man lär så länge man lever och lever så länge som man lär.

Att jämföra PKD med FIP tycker jag är lite fel.

FIP är en virus sjukdom och PKD är en ärftlig sjukdom.

Visst kan det finnas värre sjukdomar .Men om det nu finns tillförlitliga tester för att testa mot just PKD då kan man ju börja med det eller?

Har ingen erfarenhet av PKD Men av Fip har haft en nyinköpt kattunge som dog i mina armer efter sex veckors kamp. Det var det hemskaste jag varit med om alla fall topp tre. Och jag har gått i genom mycket, som ingen ska behöva. Och viss försiktig het råder även i denna sak. För som det är just nu så vill omgivningen gärna stämpla katter som sjuka bara för det ej är testade och det är hysteriskt. Eller kanske även en elakhet. Håller på att testa mina katter vars bakgrund ej funnit mer än ett känt fall (långt bak) fritestat framför och i chokladlinjerna inget. Och de som är testade på måfå har varit friska. Om djuren blivit scannade vid 11 år är det personligen fria och ska inte finnas någon panik. Har haft kontakt med uppfödare bakom och frågat om det funnits några fall. Och svaret har varit negativt.

Jag kräver att få testa i min takt för jag är inte orolig,men vill bara ha dokumentation på det jag tror. Nämligen att de är friska.

Och snart är det klart med tester.

Vad gäller diskutionen om att avla på sjuka djur är det  väl upp till var och en om avkommorna testas fria som skall gå i avel. Och gör man så får man själv ta arbetet. Och göra något åt linjen. Eller samarbeta med någon som vill med öppna kort.

Som jag skrev i förra inlägget Gör rent i eget hus innan ni börjar städa hos andra. Det finns fler åkommar att bry sig om.

Mina bas i aveln är 5 och 6 år friska aldrig varit sjuka ej heller någon av avkommorna. Mer än smärre saker som ej är ärftliga. Och två av 28 bebbar. Men om något fall skulle dyka upp då ska hela beståndet testes med racerfart.

Och att stämpla frisk otestade djur är bara elakt och sjukt. Konkurransgrej. Det handlar inte om Perser utan försök till person -moralisering

Tycker alla dessa diskutioner skall vara sakligt , ingen kan moralisera över andra i fråga om sånt här. Ingen linje är fri från allt.

Detta blev en intressant disussion tycker jag.

Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska ställa mej i frågan om att avla eller icke avla på positiva djur!? Jag själv kommer undvika det i det längsta. Men jag vet också att avelsbasen på våra perser inte är så stor som många tror!

Jag klipper här in en artickel från www.silvernews.se som jag tycker är väldigt tänkvärd! Ni får ha överseende med att detta blir låååångt! För detta går även att översätta till hur vi selekterar ut avelsdjur i vår perseravel.

                       *    *    *    *    *    *

Följande text är ett brev från genetikern Per-Erik Sundgren till Rina Matthiessen angående hennes fråga om vilken minimistorlek en kattstam bör ha innan man stänger stamboken för att skapa en ren ras. Frågan var ställd med tanke på europens framtid, men kan lika gärna översättas till våra färger. Brevet lyder:

Som svar på din fråga om vilken minimistorlek en kattstam bör ha innan man sluter stamboken för att skapa en ren ras gäller följande genetiska riktlinjer.

• Risken för genförluster i en djurstam ökar dramatiskt när antalet aktiva avelsdjur sjunker. Som absolut miniminivå för att alls kunna räkna med rimlig säkerhet hålla en djurstam frisk och överlevande gäller att djurstammen inte får underskrida 50 aktiva avelsdjur.

• Med en så liten stam kan dock inget egentligt avelsarbete bedrivas. Målsättningen måste vara att snaras öka djurantalet till ett minimum av 100 aktiva avelsdjur utan att därvid bedriva något annat urval än att ta bort defekta eller störda individer.

• Minsta möjliga genförlust vid ett givet djurantal får man när antalet avelsdjur av båda könen är lika och varje föräldrapar tillåts lämna lika många avkommor till nästa generation. Som regel går detta inte att lösa praktiskt. Som en enkel regel gäller då att det minst representerade könet bestämmer stammens storlek ur genetisk synpunkt. Utan att här gå in på detaljer så kan stammens genetiska storlek aldrig överskrida 4 ggr antalet använda handjur. Det minsta antalet avelshanar som krävs för att skapa en rimligt sund djurstam är därför 25 st, vilka bör vara så obesläktade som möjligt. Till dessa bör det sedan finnas tillgängligt ca 70 - 80 hondjur (åter som en undre gräns).

• Först när en djurstam uppnår en storlek på omkring 400 individer i regelbunden avel kan riskerna för genförluster, med åtföljande negativa verkningar i stammen, i stort sett anses vara över.

• Har man en djurgrupp som av utställningsskäl hålls isär i undergrupper i avelsarbetet, exempelvis för att undvika utklyvning av oönskade färgvarianter, så skall varje sådan färggrupp betraktas som en särskild ras sedd ur genetisk synvinkel. Det innebär således att ovan skissade ramar för antal individer bör gälla inom varje färggrupp för sig. Sker inte det får man istället, för att undvika genetiska problem, medge korsning mellan färgvarianter.

• Jag hoppas att dessa kortfattade synpunkter skall ge lite underlag för Ditt vidare arbete. Som Du förstår är min syn på saken den att det är alldeles för tidigt att på nuvarande stadium helt stänga stamböckerna för europeiskt korthår om registrerings siffrorna ligger på så låga nivåer som under 100 registrerade ungar per år. Minst det dubbla bör eftersträvas innan man funderar på att definitivt avstänga stammen från ett friare genflöde utifrån.

Med vänliga hälsningar

Per-Erik Sundgren

#44 Jag vet att det INTE per aotomatik är en dödsstämpel att vara PKD-positiv! 

Min undran var hur man får dessa individer sålda!? Och hur man iså fall går tillväga praktiskt…säjer den uppfödaren till den ev. helt PKD-ovetande köparen att katten bär på den genen och ev. kan utveckla sjukdomen. Eller håller man bara tyst och hoppas på det bästa?

Jag hoppas ju att uppfödare som väljer att göra denna avel, faktiskt står för den fullt ut också. För om jag går till mej själv…så skulle jag ju bli flygförbannad, om jag köpt en katt där uppfödaren inte sagt ett smack om vad katten bär på, trots att hon/han vet om det. Det finns ju uppfödare som fått lära sej den läxan bittert!!! Där det faktiskt blev en hel del skriverier i tidnigar och polisanmälningar m.m. En väldigt tragisk historia tyvärDet blev som att de stackarna fick bli ett statuerande exempel, då måååånga andra gjorde precis samma sak. Men därefter så började väldigt många plocka ut sina positiva katter ur aveln också. Kanske en hel del i onödan dessutom. Eftersom scanningen inte är tillförlitlig.

Jag själv skulle inte ta in possitiva djur av någon ärftlig sjukdom, speciellt inte en som går att dna påvisa. Inte så länge det finns andra alternativ.

PKD debatten har gått i vågor sedan den blossade upp för ca 10-12 år sedan.

Min inställning var "sakta i backarna" - hur många är det som egentligen bär på sjukdomen, hur många är med om att den blossar upp, hur många lider av den och hur många dör av den?Undvik panik, som det då kändes att det var.

Ingen kunde då riktigt ge mig några siffror, förutom från den undersökning som gjordes i USA på perser/huskatts individer.

Jag for, som så många andra iväg och scannade mina katter - både fertila och kastrerade - för att veta hur statusen såg ut.

Det var lätt att se vilka på utställningarna som hade scannat: de katterna var tjusigt rakade.

Jag fortsatte att odla mina frågor, som ingen kunde ge svar på - det man gav svar på var vilka katter som avlidigt i PKD, man berättade om hur dåliga de varit, hur hela katterier avkattades pga sjukdomen.

Jag har pratat med uppfödare vars älskade familjemedlemmar har dött i famnen på dem pga PKD, i vissa fall har flera haft samma sjukdom. Obduktioner har visat på att det varit PKD.

Några eldsjälar arbetade intensivt med PKDfrågan. De la ned enormt mycket tid på att få reda så mycket som möjligt om sjukdomen och för att sprida kunskapen vidare till andra vetgiriga. Det var tal om att starta upp hälsoprogram för perser/exotic, så att raserna inte skulle behöva dras med sjukdomen.

Jag lämnade i stort sätt kattvärlden under några år och därmed PKDdebatten och har nu återvänt.

Det jag möts av är ungefär samma PKDdebatt - lite tystare idag då hjärtsjukdomarna har uppmärksammats på ett annat sätt än tidigare.

Det nya som jag möts av är att både PKD och HCM kan kollas upp mycket enkelt, genom DNAtest. Tänk - vi som for många långa mil i fullpackade bilar, för att raka missarna på löpande band för att scanna dem! Nu kan man med ett lätt tag av en topps i munnen få svar på om katten bär sjukdomsgenen!

Jag har blivit några år äldre och förhoppningsvis lite klokare. Mina tankar går just nu i riktningen: Om man kan stoppa att en individ ger individer med en sjukdomsgen, ska man då inte stoppa det? Om jag kan stoppa att frambringa en tickande bomb, som när som helst kan bryta ut - varför inte gör det? Ska man inte med ett lätt tag med en bomullstopps i en kattmun kunna stoppa framtida tragedier?

Även om det handlar om en promille av alla individer som föds - ska jag inte försöka stoppa att en annan människa/jag själv i framtiden står med en sjuk individ i famnen där den enda utvägen är döden inom en snar framtid?

Jag börjar bli mer och mer övertygad om att vi för raserna perser/exotic bör starta upp ett rejält hälsoprogram där bla PKD och HCM tas upp samt att för att få vara med i rasklubbar/kattklubbar så ska man ingå i det hälsoprogram som finns för rasen. Det finns ett otroligt kunnande bland många av perser/exotic uppfödare, genetiker, veterinärer, forskare osv att ett program skulle kunna tas fram för rasernas fromma.

Jag hoppas inte mina funderingar, tankar, reflektioner har tråkat ut er, utan att de kanske kan ge något.

#48 och #49 Mycket bra inlägg. Jag håller med dig jag vill inte heller avla på individer med genen. Men om någon vill, är jag inte den som kan bestämma. Och det handlar bara om ärlighet som i alla andra frågor. Och det verkar vara det absolut svåraste. Men det är det enkla i livet som är svårt ur det flesta synvinklar. Men vi får inte skapa sjukdomareller gener  åt varandra som inte finns. Undrar hur många perser som går i avel i vårt land. Tänk om alla med choklad kunde testa istället för att lägga av. Där har vi inte basen den saken är säker. Max 10-15 avelshanar snart. Vi behöver fler chokladuppfödare med andra ord

Tack Bullan dina inlägg är alltid så bra och sakliga fortsätt med det.

#50 HSM finns inte dna till Perser ännu väl? Och ser det ut som det gjort under hösten är fler tester inte att tänka på. Men om jag förståt saken rätt kan vet. vid ett årskontrollen höra blåsljud. Enligt en bekant till mig och de linjerna kanske ska testas. Inom andra raser testar man katterna en gång men det säger ju så lite om framtiden. Och 800:-/ djur och år är enligt mig inte genomförbart utan att ändå inte kunna lämna någon garanti. Men kanske kommer DNA även på detta och hurra för det.

# 51

Jag har hört att det ska fungera per DNA att testa HCM. Har jag fått fel information om det, så ber jag om ursäkt för att föra felaktigheter vidare. Ska bums kolla upp det med den person som sa det till mig.

Men, 800 kr/ år för att lyssna på hjärtat? Det gör min veterinär vid den årliga kontrollen i samband med vaccinationen helt gratis.

Vad synd att chockladuppfödare lägger av! Det är en färg som jag har lärt mig att uppskatta mycket. Innan jag blev hembjuden till en uppfödare, så tänke jag att den färgen inte var något för mig - gissa om jag har ändrat mig! Sååå vackert! Tur att man kan ändra sig… *S*

Så här många PER/EXO registrerades i Sverak under 2006:

http://www.sverak.se/SVERAK/Uppfodning/index_uppfodning.htm

alltså totalt 1415 katter.

Inom IDP registrerades ju också PER/EXO, hur många vet jag inte.

Då tror jag att det måste finnas minst 100 aktiva avelsdjur i Sverige!

Angående sälja PKD-positiva kattungar…

Hur fungerar det med försäkring? Även om ungarna säljs billigare, täcker ju knappast försäkringen om de blir sjuka i PKD.

Vad jag hört så finns inte HCM på Dna ännu, men man kan ju hoppas detta kommer

Vår veterinär lyssnar också på hjärtat varje gång de kommer t honom, men detta ger ju inga säkra bevis på hjärtat är friskt

Ska man veta detta får man ju testa dem årligen tills Hcm kommer via Dna

Än så länge går det bara att DNA-testa för HCM på MaineCooner och närbesläktade raser till MaineCoonen.

#54 Agria ersätter inget som har med PKD att göra.

#57 Jasså!? Till mej sa de att de ersätter det via uppfödarförsäkringen…dolda fel upp till 3år!

Fast försäkringsbolag går ju aldrig lita på förståss

#53 Problemet är ju med avlesbasen att om du "färgavlar" ex silver, colurpoint osv så minskas ju avelsbasen med en hel massa oönskade färger som man inte kan eller önskar använda sig av. De flesta kattungar säljs nog ändå dessutom till sällskap och används inte i avel. Sen hur många av de kattungar som föds som kommer från samma avelsdjur. Men trots allt så är det ju en relativt stor ras och jag skulle personligen välja att importera ett avelsdjur från ett annat land med nya linjer hellre än att använda en katt som bär på PKD om det finns lite avelsmaterial i Sverige.

Nu har jag läst på lite bland olika länkar!

HCM - DNAtest verkar man jobba på, finns inte idag.

Däremot så ska man scanna hjärtat regelbundet från det att de är små kattbarn tills 7-8 års åldern  Jisses! Det här måste jag läsa på ännu mer! *konstaterar efter snabb googlesökning*

#54 Ingen aning om hur det fungerat med försäkringar. VET du att katten bär PKDgen så måste du ju uppge det när du försäkrar då du uppger hela kattens hälsostatus.

#58 Det var när jag scannade Gizmos njurar som jag fick det beskedet. Det ersatte de inte.

Joddå Agria ersätter om du har uppfödarförsäkringen

vet inte om de ersätter scanningen, men de ersätter om katten behöver tas ur aveln med livbeloppet

#52 Roligt att du uppskattar vår kämpiga men underbara färg.  Fler är som väl på väg in och kanske vi kan få in lite nytt i  det linjer som finns också. Vår bas är hellt klar för liten.

#53 ja i et stor hela har vi kanske en tillräcklig bas baserad på hela rasen.

#51 Tack

Skulle ju inte sitta helt fel med en avelsbasinventering i de olika färgerna. Speciellt om det blir av att sätta ihop ett avlesprogram mot olika ärftliga defekter. Man kan inte ta ur alla ur aveln för allting, då finns knappt några individer kvar, vilket blir katastrof! Utan då måste det ju bli en sorts prioritetsordning.

1. Om katten är PKD-positiv, men ej sjuk och dör av annan orsak. Då betalas livförsäkringen ut?

2. Vet nån hur det fungerar om katten ej var testad vid köpet, och ej är PER/EXO? Agria nämner i villkoren att dessa raser måste ha fritestade föräldrar för att PKD ska gälla under försäkringen, men inget om andra raser. 

Tillägger att jag har Agria.

#65.   1. Ja. Min erfarenhet är ju att Gizmo som var PKD positiv och hade flera cystor på båda njurarna blev mycket sjuk och avlivades. PKD:n kan ha bidragit till hans sjukdomstillstånd. Han hade en liten livförsäkring som försäkringsbolaget betalade ut. Jag har också Agria.

#64 Mycket god tanke, men vilket jobb.

# 62

Det jag har funderat över är att man borde inventera och se över vad är det för sjukdomar/ärftliga defekter som finns inom just exotic/perser - sedan göra prioriteringslista över vad som är viktigast att få bort från rasen. Det är ett jättejobb som är som gjort för forskare, veterinärer, genetiker, kunniga uppfödare, rasklubben osv.

Att vissa färger/linjer osv skulle bli hårt beskattade - Vad är viktigast: en färg/linje eller att få så få individer som möjligt utan tickande bomber inom sig? På något sätt tror jag på att man kan få till en balans om alla samarbetar utifrån experters riktlinjer.

Överhuvudtaget tror jag att om man har ett hälsoprogram som är sanktionerat inom SVERAK/IDP samt rasklubben så kan man snabbt agera om något rasbunder kommer upp, man minimerar aktivt de ärftliga defekter som finns m.m.

Därutöver kommer ju även andra positiva bieffekter tex att perser/exotic uppfödarna visar på att de aktivt tillsammans gör något bra för rasen och får positiv publicitet istället för den negativa som kommer upp då och då.

Som jag tidigare skrev, så är det lösa tankar och funderingar.

#68 Mycket bra: när det gäller PKD tror jag bomben redan fallit i chokladlinjerna. De uppfödare som fanns för tio år sedan är många borta just pga av detta. Men du har fått med en del poänger Fast personligen tror jag snart vi fått kontroll på just den. Alla testar och det är  väldigt få fall som dyker upp. Som man hör talas om. Nä det gäller HSM får vi gå långsamt fram vi kan börja med att testa de linjer som ligger i risksonen(vilket jag tror är gjort) och de misstänkta fallen och alla när det blivit äldre. Alla djur har defekter många många fler. Katter mycket friskare än många andra. För annars tycker jag vi får fundera på om våra hobbypengar skalll gå till tester och foskning och inte till uppfödning. Jag har inte personligen mött någon med HSM men på en lista så här kan det ju låte mer än vad det är. Därimot en lista kanske.

usch e det ungefär sommed människor som har cystnjurar frågar en njursjuk människa

Jag har fått tillstånd av Gunnel Persson att kopiera hennes inlägg på en annan lista, som hon skrev för några månader sedan (se nedan!)

Lisa L (S*Amors Troll)

Hej alla på listan!  

Måste bara få skriva av mig i min sorg.  

Vår älskade Hampus, EC Herkules Hot Shot, har stilla insomnat och flyttat till Regnbågens land endast 6.5 år gammal. Detta är för oss helt ofattbart att han ej längre finns. Enligt veterinären och blodprov så var det njurarna som inte längre fungerade och nu tänker ni nog att det var PKD han dog av men han var PKD-fri med DNA- prov från UC-Davids i USA.

Så visst hade man väl hoppats att han skulle ha fått ett längre liv. Har en kastrat hane som är 14 år och har PKD enligt scanner och frisk som en nötkärna det enda som felar honom är att han har starr och är blind på höger öga något som han inte besväras av.  

Här lägger vi ut en massa pengar på olika prover och tester och tror att våra älskade katter ska få ett långt och friskt liv och inte dö i förtid.  

Det var lite tankar från mig

Snyft Gunnel

Att man har en katt som är fritestad mot PKD1 med DNA innebär inte att den inte kan få andra former av PKD eller övriga njursjukdomar. DNA testet visar bara på PKD1 då det är den ärftliga formen av PKD.

Ja, ännu så länge har man bara upptäckt en gen av PKD och kan testa mot den!

Det finns som sagt massor av olika njursjukdomar som inte har med PKD att göra!!!!!!!!! Bla för flera år sedan på gamla linjer av Chinchillor som gjorde att njurarna skrumpnade ihop istället för att fylls ut, som de gör vid PKD.

PKD ligger som tur är långt ner på listan över dödsorsak på katter enligt djursjukhuset Ultuna i Uppsala.

Ser man skillnad på vilken PKD djuret dött av när man öppnar upp det?

För att statistiken säger att de flesta katter dör i trafikolyckor så tror ju jag inte att det rör oss med innekatter.

Med statistik kan man bevisa vad som helst.

#73 Bra inlägg, det finns så många saker som kan drabba våra fyrfotade vänner. Och allt kan vi inte skydda oss ifrån det är levande väsen. Har också på 80-taler förlorat ett avelsdjur vid 5år och den gången var de levern. Men detta är ingen orsak till att inte kolla upp det vi kan. Under genomförbara ekonomiska utlägg. Men jag håller med dig om att många upptäckter skapar panik och det hjälper inte djuren. Man fastnar på ett spår och glömmer resten. Många raser har gått om kull på det. Fått nya utbrott av olika varianter som slagit ännu hårdare. Men att leva med pkd som sällskapskatt är inte samma sak som att ha dem i avel just de individerna. Det finns ju i alla linjer fria individer för att behåla mångfallden.

1999 dog min älskade GIC S*Kung Bore's NB Déjà Vu, rödshaded exotic. Han var scannad som PKD-positiv 1997 men pga hans unika färg och lite andra egenskaper så valde jag ändå att behålla honom i avel för att få fram fria individer vilket också lyckades efter hans död. När han dog så obducerades han och den veterinär på Analyzen i Skara som genomförde obduktionen visste vilken njure cystorna satt i, exakt var de satt och deras storlek. Men de fanns inte där. Vilke han då inte kunde förklara. Till saken hör att katteriet då stod under ringormsbehandling med en mycket stark medicin som innehöll Grisulvin. Det var denna medicin som han dog av och inte PKD. Rent genetiskt så vet jag att han hade PKD då ett av hans barn har detta genetiskt.
En njure som är drabbad av PKD visar sig till 99,9% även detta vid en obduktion.
/Ingela

#77 Det är ju som dom sa på strömsholm när jag var där och scannade för flera år sedan,att de satt diagnos PKD på allt cystliknande,fast det även kunde röra sig om ofarliga båsor som kan komma och gå.

Det är jättehemskt med alla sjukdomar som man inte kan förutspå ska komma och kan förbereda sig på att möta genom olika former av åtgärder. För många är det en tragedi att få reda på att man har gjort allt för att få en så frisk katt som möjligt, men ändå blir den så sjuk att den måste få somna in för att slippa plågas.

Om man genom selektiv avel av friska gener med hjälp av en bomullstopps , kan undvika att få en ynka promille sjuka individer - är det inte värt det för att slippa den smärta som dels den promille djur som får/utvecklar/avlider i tex PKD(1) samt deras ägare känner när de står med sin älskling i famnen och får klart för sig att deras luddboll måste få vandra vidare motRegnbågsbron? 

PKD(1) är ett exempel på något som vi kan bemöta med konkreta medel och jag är övertygad om att där finns fler sjukdomar/ärftliga defekter som kan bemötas genom selektiv och förnuftig avel med hjälp av ett hälsoprogram utvecklad av genetiker/veterinärer/forskare/kunniga uppfödare.

Jag var på min första utställning i november 1999 och började avla år 2000. Alla min katter testades av Lennart Nilsfors och de befanns vara fria från PKD. Detta skrev han även in på baksidan av deras stamtavlor. Dessa scanningar kostade ca 800 kronor + resorna per katt. I godan tro avlade jag på mina fina "PKD-fria avelsdjur" i flera år.

Ända tills det helt plötsligt dök upp en avkomma som jag sålt med PKD(!?) Denna var inte sjuk men ägaren ville ändock scannade den eftesom det alltmer började diskuteras att det  visat sig att alltfler katter blivit "felscannande". Hur kunde nu detta komma sig!? Naturligtvis blev man förtvivlad och jätteledsen. I samma veva började alltfler testa med DNA och naturligtvis skickade jag in DNA tester på alla min katter pö om pö. Tyvärr visade det sig att  två av mina avelskatter bar på PKD-genen. Jag kontaktade upprörd Lennart och fick gratis scanna om dessa. Fortfarande kunde han inte se att de hade några cystor, men de var ändock bärar…..!!

Efter dett tråkiga beskedet började jag läsa och förkovra mig om allt som hade med PKD och njursjukdomar att göra. Något som jag tycker alla skall göra och inte bara haka på den många gånger överdrivna PKD-hysterin. Mig veteligen har ingen av mina avkommor insjuknat än mindre dött av just PKD. Det har ju påståtts i ett fall att det möjligtvis har skett, men någon obduktion som kan intyga detta påstående har inte gjorts trots min önska om detta.

#80 En gen kan ingen människa rå för och är inte dödlig. Och vi kan inget annat än testa då. Men det är det här jag försökta få fram i förra tråden. De vi är bäst på är att snacka och gärna utan bevis.(fakta) Sorgligt. Tror alla råkar ut för detta fenomen förr eller senare vid hobbyn uppfödning. Just detta skapade en panik som inte är bra. Och det handlar inte om genen utan att äta ut varandra. Du har fina katter god kamp framåt.

#14 TACK för svaret om vad det kostar att ultraljuda!

Själv har jag en pkdsjuk katt, vars föräldrar ska vara fritestade!!!!! Och hon är sjuk i sin pkd som ni ju vet, hon har superdålig päls, kräks mycket, dricker som en hel kamel och är mager, men ändå hyfsat pigg och äter bra. Hon äter medicin och så länge hon är pigg och äter bra så hänger hon med.

Men jag önskar ingen att få en sjuk katt, för det ÄR tufft!

När det gäller diskussionen om att avla på pkdpositiva katter eller inte vill jag inte säga något om då jag helt enkelt inte har tillräckliga kunskaper inom området. Men en sak kan jag säga, och det är att JAG aldrig skulle köpa en katt om inte föräldrarna är fritestade genom dna. Inte efter att som nu levt med en pkdsjuk katt.

Hur många av er som har skrivit i denna tråd  skulle kunna tänka er att köpa en katt ifrån ICKE  PKD-DNA Testade föräldrar ?

Skulle någon av er  här…vilja/ kunna tänka er att köpa en kattunge  efter   " endast "  scannade djur.

// Mia.

Aldrig! Inte när man kan välja att köpa efter fria katter testade med DNA.

NIX!

Kan inte tänka mig tanken att handla en perser/exotic som kan bära på PKD(1). Föräldradjuren el djuret självt ska vara testade via DNA.

#84 Håller med till 100%. Skulle aldrig köpa katt från ett katteri som inte hade testat sina via dna.

Intressant tycker jag.

#84, #85, #86

Samma här,varför jag själv valt att testa mina ALLA mina djur med PKD-DNA!

Om man själv inte vill köpa en kattunge efter Icke testade PKD-DNA djur..så blir det för mig en självklarhet att inte heller sälja kattungar efter icke testade ..eller " endast " scannade djur.

Vi har alla olika sätt att se på detta , & jag är glad att ni svarar .

Tack  !

// Mia.

# 83 Varför ska man scanna när det finns DNA som är billigare?

#87 Det är nog inte själva testet som vi ser olika på. Mig veteligen är det ingen som protesterat mot att testa heller. Bara lite funderingar över hur mycket en gen hos en katt som inte är sjuk i gemförelse andra utbrutna sjukdomar. Jag tycker vi ska jobba på att får bort detta. Men kan hänga med i vissa andra synviklar. Den här diskutionene är jätte viktig.

Alla sjukdomar vi kan göra något åt ska vi naturligtvis beskämpa, Men lungt och sakligt så inget nytt händer istället.

Och jag skulle vilja veta hur vi kommer åt den andra delen av njursjukdomarna, Är det en gen som inte hittats. Eftersom det finns tre. Eller är det någona annan sjukdom.

Om vi får djur med njurfel som dör av det spelar det väl ingen roll om den kallas PKD eller något annat namn. Och det kan inte vi spekulare i heller där behövs veterinärer i samspel.

Så bekämpa alla dödliga sjukdomar.

# 88

Det har jag absolut ingen aning  om….Jag scannar personligen INTE  för PKD idag ..fråga dem som gör det om du vill ha svar !!

Jag ställde en fråga..& du är välkommen att svara om du vill!

Jag frågade:

Hur många av er som har skrivit i denna tråd  skulle kunna tänka er att köpa en katt ifrån ICKE  PKD-DNA Testade föräldrar ?

Skulle någon av er  här…vilja/ kunna tänka er att köpa en kattunge  efter   " endast "  scannade djur.

Ställde frågan så  PGA - att jag vet att det finns många som har scannat sina djur tidigar ..& inte har hunnit , haft råd..eller av annan anledning inte har PKD-DNA testat sina djur ännu.

Hoppas att du förstår frågan bättre nu.

Detta för att jag ville veta hur andra ställer sig till detta att köpa en kattunge efter icke testade eller endast scannade föräldrar. ?

// Mia

Vet ingen som bara scannar så det finns ingen att fråga.

Har inte skrivit i tråden tidigare, men vill bara svara på frågan ändå. Jag skulle inte köpa en katt som jag inte med säkerhet vet att den är pkd-fri.  dvs efter dna-pkd-fritestade föräldrar alternativt dna-pkd-fritestad kattunge (om inte föräldrarna är testade). Men som många redan sagt, det är så enkelt att testa. Jag gjorde det själv på min andra hona, även om hennes föräldrar var dna-fritestade. Det är alltid bra att ha ett papper att visa upp om man ska sälja kattungar.

Jag skulle inte avla på ett djur med pkd och alla våra katter är pkd.-dna-fritestade.

Jag skulle aldrig köpa en katt vars föräldrar inte var DNA-PKD testade (clear). Eller låna en hane. 

Visst finns det katter som "bara" är scannade. Alla har inte hängt med i DNA-test utvecklingen och vet inte hur man beställer/mailar/översätter osv. Det finns nog en del PER/EXO som är varken scannade eller DNA testade också…

Jag tycker #79 uttrycker det väldigt bra vad jag också känner. Bra skrivet och vettiga argument!

Ni vet att Brittringen har ett Hälsoprogram mot PKD.

http://www.brittringen.se/files/Halsoprogram_mot_PKD.doc

Jag har läst tråden flera gånger.Har fått lite att fundera på nu.

När jag skulle para Ophelia så frågade jag här om jag skulle testa henne hon är efter PKD DNA testade föräldrar och fick då svaret att jag inte behövde testa då föräldrarna var fria.

Nu tycker jag att detta har svängt och att de flesta här anser att ALLA katterna ska testas.

Så hur är det nu egentligen.Gäller det fortfarande var tredje generation eller ska varje indivíd testas?

Isåfall är det väl lämpligast att testa kattungarna när de är små.

Om du har papper på din katts föräldrar sås ka du inte behöva testa nu.

# 91

Förlåt..jag fomulerade frågan fel.. & omedvetet…eftersom jag tänkte att dom flesta som läser här..redan gjort inlägg…FEL av mig.

SJÄLVKLART skall alla som läser & vill berätta om hur dom känner/tänker göra det.

Vi lär oss mycket på så sätt. Det är så bra att veta hur andra tänker.

Tack för att du svarade.

Kram Mia

#96 Hej du! Inte gör det något!! Jag förstod ju att du troligtvis ville ha svar även från dem som inte skrivit i tråden tidigare 

#94 Varför jag testade min hona, som har pkd-dnatestat-fria föräldrar var för att jag vill ha ett papper själv på det att visa upp för kommande kattungeköpare, istället för att bara säga att hon kommer från pkd-fria linjer. Det känns ju tryggare för kattungeköparen. Men det skulle jag aldrig göra annars, om jag inte tänkt ta någon kull på henne :) Nej, inte behöver du testa din hona!

#97

Fick du inte med intyg på att föräldrarna var testade.Jag skickar alltid med alla kopior på testresultaten på föräldrarna när kattungarna flyttar samt kopia på träckprov.

Nej, jag frågade inte efter det faktiskt. Hade ju säkert fått det om jag ville. Sedan var det ju så enkelt och billigt att jag tycker att det var värt att göra det ändå för att ha ett på sin egna katt, då behöver man inte tänka efter så mycket heller, olika mormödrar och farfädrar osv, när man ska förklara för kattungeköpare.

#99

Fast testresultat tycker inte jag att man ska behöva fråga efter .Dom ska följa med helt enkelt.

#46

Jag har missat ditt inlägg som svar på mitt inlägg Nr 45!

Nog tycker jag att det är en massa okunskap och skräckpropagande som verkar förhärska när det gäller framförallt PKD. Även om du anser dig ha "förkovrat" dig, verkar det inte var så överlag! Inget ont i mitt påstående utan snarare det faktum att man sällan sätter sig helt in i problematiken omkring en sjukdom förrän man drabbas på ett eller annat sätt.

Jag jämföra inte PKD med FIP, men vill påpeka att MÅNGA MÅNGA fler katter dör av  bl a FIP. Varför diskuteras inte detta jättestor problem lika livligt???? Detta är en stor farosot som innebär en snabb och plågsam död för våra katter. Att FIP påstås vare en virussjukdom och PKD är en ärftlig sjukdom har jag aldrig bestridit heller!

VAR ser du i mina inlägg att JAG påstår att man INTE skall DNA testa sina katter!??????? Som du kanske läste i mitt tidigare inlägg har jag alltid testat min avelsdjur, tidigare med ultraljud (som tyvärr visade ge fel resultat!) och sedemera med DNA!

Jag har tydligen på något sätt lyckats skriva om något som SVERAK redan är i gång med…

Sverak kommer (troligtvis om det går igenom på årsmötet) att införa en ny organisation där man bland annat inför rasråd. Tanken är att få mer samarbete mellan rasfolk och hälsokommittén.

Det står också uttryckligt att

"En viktig uppgift för rasråden är att hjälpa Hälsokommittéen i sitt arbete med hälsoprogram och hälsofrågor."

http://www.sverak.se/nya/Index_klubb/Aktuellt/arkiv/Förtydligad%20remiss.pdf

Så spännande! Tänk om det skulle kunna gå igenom och hälsoprogram skulle införas: en till dröm skulle bli verklighet!

Nu ska jag sluta uppfinna hjulet och påbörja uppfinnandet av en självrengörande katteritoa eller något annat lika välbehövligt.

#102

Självrengörande katteri toalådor finn redan

// Mia.

#103

 *drar täcket över näsan & funderar över nya uppfinningar*

#83. Jag skulle inte köpa nån katt från föräldrar som inte är DNA PKD testade o fria…..noway

#94…jag har läst denna tråden flera gånger…men det är mycket att läsa o man kan missförstå…men jag tror inte att nån menar att man ska DNA testa varje generation. Inte vad man vet nu i alla fall. Vi kan ju inte göra mer än att följa de rekommendationer utifrån den kunskap som finns JUST NU
Vad gäller Opelia så är ju både Cosmos (pappa) o Flisan (mamma) både personligen fritestade med DNA.
Men om du är osäker..o vill ha ett eget papper…så är det ju bra mycket bättre att du tar ett test på Ophelia än på ungarna. Då blir det ju bara en kostnad..o så har du 2 generationers DNA tester som är fria..på dina ungar
men går man efter de "regler" som finns nu…så ska det inte behövas testa igen förrän Ophelias barnbarn…om jag har fattat rätt.
men jag förstår hur du tänker.
Jag själv gjorde så med några av mina avelsdjur som kom ifrån mig o som stannade hemma…att jag ändå tog DNA test på dem. Men nu gör jag inte det.
Men med mina nya som är DNA testade så kommer jag ändå att testa de…gör jag vill SE papperen med egna ögon
ALLT går att förfalska
o jag har ju papper som du kan få på Cosmos o Flisans tester…för det fick du väl inte med dig ifrån Jessica va??

#105 Nej jag fick inga papper av Jessica inte ens vaccinations intyget.Har ju sett test resultaten på din hemsida så det är jag ju inte i tvivel om utan att Ophelias föräldrar är fria.

Det som gör att jag känner att det nog är bästa att testa är osäkerheten som framkommer att man aldrig kan vara säker utan att det KAN poppa upp tydligen.Testar man då alla så gör man ju så gott man kan.

#106 Ännu har jag inte hört om någon katt som är DNA-testad och är fri, som har fått det sedan!!! …eller gett det vidare. De som utför testerna säjer att det räcker med att DNA.testa vart 3:e led, om alla aveldjur man använder också är det! Och de brukar ju dessutom alltid finnas en säkerhetsmarginal också, för de vill nog inte riskera stämmningar!

Hej. Råkade se denna gamla tråd om pkd. Det verkar fortfarande idag flera år senare finnas olika åsikter om att avla på katter som är pkdpositiva. Enligt Jordbruksverket är det inte tillåtet att avla på ärftliga sjukdomar. Och pkd är en ärftlig sjukdom. Undrar hur det fortfarande kan förekomma.

Enligt samma verk är det tillåtet att para positiv med negativ för att undvika att avelsbasen blir för liten, har jag för mig. Risken är ju att man drabbas av andra problem då. PER/EXO är inte så stor som den skulle behöva vara för att ta alla positiva katter ur aveln. Tror inte att någon ras i Sverige är så stor.

Och så många PKD-positiva katter finns väl ändå inte kvar i avel idag? De flesta har väl avlat sig ut ur PKD-träsket vid det här laget. DNA-testen är en välsignelse

#109 Jag kan inte hålla med om att avelsbasen för PER/EXO skulle vara så liten att detta kan motivera att använda PKD-positiva katter i avel. Att testa för PKD, och enbart använda PKD-negativa katter i avel, borde vara A och O för alla PER/EXO-uppfödare.

#109 Jag har  pratat med Jordbruksverket och fått svaret att pkdpositiva katter inte får användas i avel för att det är en ärftlig sjukdom. Tyvärr finns det pkdpositiva katter som fortfarande används i avel ,frågan är om det beror på okunskap eller annat?

#110 Jag håller fullständigt med om det.Bra skrivet.

#110

jag håller med, jag skulle aldrig i mitt liv avla på en katt som är PKD positiv, jag tycker att det är vårt ansvar som uppfödare gentemot våra kattungeköpare att avla på djur utan sjukdomar, och ansvar gentemot rasen och våra katter. Att avla på PKD positiva katter anser jag ett steg tillbaka i utvecklingen av våra raser.

Jag trodde inte att det var någon seriös uppfödare som använde positiva katter idag. det finns verkligen ingen ursäkt för att göra det, nog är den uppfödaren ute och cyklar och åt alldeles fel håll