Jaha då kommer del två nu då.

Det har gått tre veckor sedan vi kom hem med vår parade hona.Efter bara några dagar började hon sova betydligt mera än förut.Detta kan ju med lite god vilja tolkas som ett gott teckenMen något annat går ju inte att se förrän nu då.Hennes tuttar har blivit betydligt mörkare rosa och om man ska gå efter all expertis så är det det första tecknet på att man har en blivande mamma i huset.

Hur katten sedan uppför sig är ju mycket individuellt.Ophelia har börjat gå och ropa på mig om hon inte ser mig och hon ger sig inte förrän jag svarar så att hon har rösten att gå på,då kommer hon springande.Efter ca två veckor såg det ut ibland som om hon var lite illamående.Hon svalde och svalde och slickade sig om munnen.Men det är ju bara min tolkning på min katt.

Nu måste jag bara berätta om den stolte fadern som heter                  Simzonite´s Big Bear och är Svarttabby ,Per n 22 .Han är en helt underbar cool kille som jag tyckte passade Ophelia jättebra.Först av allt så är det temperamentet och sedan har han bra huvud och kropp.Dessutom en fantastisk päls och mönster.Som jag hoppas går vidare till ev. perserbarn.För jag kan ju inte vara säker på att det blir Exo bebbar.Jag är så jätte tacksam att jag fick komma med Ophelia till honom.Jätte stort tack Lotta att jag fick förtroendet att använda honom på min tjej.Han är en ren utparning vilket öppnar dörrarna för intressanta kombinationer på avkomman.För målet är ju att komma ett steg framåt till mitt ideal vid varje parning jag gör.

Jag fortsätter att friska upp mitt minne inför förlossning med att läsa massor och förberda mig för så mycket jag bara kan.För det är ju inte alltid som allt går bra tyvärr.Att lära sig att ta dom nederlagen och kunna gå vidare är nog det allra svåraste.Men eftersom naturen har sin gång hjälper det inte alltid att man gör allt som står i ens makt.

Vid parnings tillfället vägde Ophelia2,7kg Hon hade tappat allt som hon gått upp innan under dom sista två veckorna när hon toklöpte.Idag väger hon 3,4kg så det har vänt och det går åt rätt håll igen som tur är.Hon äter massor med torrfoder och jag vet inte var hon gör av det men hon är ju en rejäl katt så det behövs mycket mat.Hon har smakat lite mjukost nu och jag hoppas allt eftersom veckorna går så ska hon bli mindre kräsen och ta för sig mera av vad som erbjuds.Man ska ju inte mata på föööör tidigt så att katten blir fet för det gör förlossningen jobbigare för henne.Så smånigom behöver hon ju mera kalkrik mat och vitaminer men det återkommer jag till.

Nu ska jag planera en förlossningslåda som ska få stå framme läääänge så att hon accepterar den när det är dags.Jag ska försöka få tag i en sug och annat smått och gott som kan behövas.

Jag har varit jättesugen på att skaffa en egen liten hane men eftersom jag hoppas att hon är dräktig och att allt ska gå bra kommer det inte in någon ny katt här förrän ungarna är över 12v.Under tiden hinner gubben vänja sig vid tanken

Ja det är väl så långt vi har kommit  på väg inför vår kull.Jag är naturligtvis glad för varje dag som går och inget händer.Det finns ju några oroliga tidpunkter framöver.Men jag tar en dag i taget och ser frammåt med glädje.

ROBIN-HOOD´S //Sylvia