Jag känner igen det där.

Jag hade en ung tjej som sa att hon skulle köpa min kattunge och hämta den direkt och de skulle ha den till söndagsstek.

Va?? Hahaha förlåt att jag skrattar men såna telefonsamtal har inte jag fått.

Japp det ringde en fnissig tonårsgrabb för ett par veckor sen och ville köpa en av mina kattungar.Han skulle grilla den.Jag berättade då att det skulle ju bli en väldigt dyr måltid det blir ju inte så mycket kött på en kattunge som väger !½ kilo och kostar 9000 kronor.Jag gav honom tips och ett pecept på grillad fläskarre istället.Han blev lätt mållös kan jag ju berätta.

Har fått två samtal som jag aldrig kommer att glömma.

1. En mamma ringer och ber om att få komma och köpa en av våra kattungar. Jag frågade varför det brådskade och hon svarade att hennes dotter hade tvång. Frågade vad tvång var och fick svaret att hennes dotter måste krama något och föräldrarna tyckte en kattunge skulle vara bra. Jag frågade om det inte var bättre med en nalle eller något annat som inte skulle ta skada och fick svaret att dottern tröttnat på sin nalle.

2. Fick ett mail där det i ämnesraden stod att hon var intresserad av en cremefärgad katt och hon bad mig ringa på ett mobilnummer. Jag svarade att hon fick ringa eftersom det skulle bli för dyrt för mig om jag skulle sitta och ringa mobilsamtal varje gång någon var intresserad av en kattunge.

Efter ca tio minuter ringde telefonen och en kvinna frågade om hon kunde köpa en cremefärgad katt. Jag svarade att vi hade en kull på G men det kunde bli svart/vita och blå/vita. Hon säger igen att hon bara är intresserad av en cremefärgad - men hon kunde sträcka sig så långt att hon köpte en creme/vit. Återigen säger jag att jag inte kan få de färger - då säger hon att hon det kvittar vilken färg det blir - bara hon får den till skolavslutningen. Hon ringde ca en månad innan avslutningen och jag sa att om honan fick sina ungar som planerat skulle de inte vara mer än tre veckor till skolavslutningen. Det spelade ingen roll. Jag förklarade för henne att våra kattungar är 14 veckor vid leverans och efter ett tag gick hon med på det.

Jag frågade om hon visste att en perser kräver pälsvård och får till svar att det spelade ingen roll för det var hennes åtta-åriga son som skulle ha katten. Frågade henne vem som skulle handla hem mat, köra till veterinären vid vaccination eller sjukdom m.m. Hon svarade att det skulle hennes son. Nu ställde hon frågan till mig om jag hade barn och om de inte hade någon katt. Jag svarade att båda mina barn hade varsin katt - men att det var vi föräldrar som skötte allt och att barnen i princip bara behövde kela med dom.

Efter ett tag frågade jag om hon inte ville ha katt och fick då till svar att hon helst ville ha en chihuahua. Jag sa till henne att jag inte kunde hjälpa henne men att jag kunde ge henne namnet på ett ställe där hon kunde få tag på en perser till sonen men att telefonnumret fick hon själv söka på Eniro. Hon sa att hon hade papper och penna och jag sa att de som hade en perser var: "ToysRUs". Kvinnan blev helt ställd och sedan la hon bara på luren.

Dessa samtal utspelade sig för många år sedan och jag kommer alltid att ha dom i minnet.

/Yvette

De där ungdomarna har jag sluppit men det finns särskilt två samtal som dröjer sig kvar i minnet - visserligen gällde det då valpar en samma princip.

1)

"Vi tänkte åka runt och tita på valpar i helgen - vad har du hemma???"

2)

" Min fru fyller år i morgon och jag tänkte hon skulle få en valp. Du har väl valpar?!"

"Javisst, men alla är tingade"

"Det gör ingenting - jag betalar kontant!"

"Valparna är alltså tingade och därmed finns det köpare på dom"

"Men jag betalar dubbelt så mycket!!!!! Jag MÅSTE ha tag på en valp till min fru!!!!!"

"Det spelar ingen roll vad du vill betala - valparna är alltså bortlovade och jag bryter inte löften!"

"Vaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa????"

Knäppgökar ringer eller mailar oavsett om jag annonserar på nätet eller inte - värsta knäppgökarna har jag nog träffat på efter annons i dagstidningen.

#3 Där fann du dig snabbt, Monica! Han måste ha blivit rejält paff,

den grabben

Ha ha ,jag tycker den med ToysRUs  var bäst!!

Hade en människa som ville köpa en kattunge av mig för deras katt hade dött ca 4 timmar innan och det viktigaste var att de nyss hade köpt en ny kattlucka!!! Folk är knäppa.

Jag får väl lov att bidra också då…

Det ringde en dam som bröt på något utländskt språk, mycket trevlig. Jo, det var så att hon ville köpa en kattunge till sin son. Jag tog ju för givet att det handlade om ett barn, men frågade i alla fall hur gammal sonen var. 27 år, blev svaret.

Hmm….tänkte jag. Vill en 27-årig kille verkligen ha en perserkattunge? Jag frågade om de hade haft katt i familjen tidigare, och om sonen hade kattvana. Nej, aldrig någonsin, blev svaret. Men kattungarna på bilden var ju så enormt söta, så hon ville absolut att han skulle ha en i födelsedagspresent.

Jag hade ett enormt sjå att på ett fint sätt bli av med henne.

Jag är inte kattuppfödare utan bara kattägare. Men när jag läser era kommentarer och förstår att för er handlar det inte om att få sålt katter för att tjäna pengar utan att ni vill att era katter skall få bra hem blir jag så varm i hjärtat. Tack. Djuren skall sättas främst inte människornas behov som oftast dessutom bara är tillfälliga. Djurets behov är livslångt.

Hårar dom? är en vanlig fråga.

Jag brukar säga att dom hårar jättemycket och gillar man inte det, kan man köpa en leksak som ser ut som en katt. Billigare dessutom.

En händelse på 80-talet, där en köpare efter ett år avlivade sina 2 katter hellre än att låta någon annan ta hand om dem, fick mig nästan att sluta med uppfödning helt och hållet. Jag blev helt knäckt. Jag hade dessutom ordnat ett toppenhem åt båda katterna men en det dög inte.

Orsaken var att hon måste flytta från villan till en lägenhet efter skiljsmässan. Fick dom inte plats där då??

Det svåraste jag varit med om var när en kvinna som lät helt ok i telefon kom för att se mina kattungar men efter några minuter så förstod jag att hon hade någon form av psykiska problem och ett lättare handikapp. Jag jobbar själv i vården med olika former av handikapp så jag såg det ganska fort. Hon var så kär i en av kattungarna och jag försökte på alla vis att få någon form av insikt hur en katt skulle få det hos henne eftersom jag inte dömer folk utefter deras sjukdomar men efter diverse frågor så övertalade jag henne att ännu en gång att tänka över sitt beslut för det kändes inte ok för mig. Detta gjorde starkt intryck på mig för jag vet hur mycket ett djur kan betyda för någon med handikapp MEN man måste för kattens skull kunna ta hand om den också./Laila

#13 Det du beskriver är en jättesvår situation, och väldigt knepigt att veta hur man ska göra. För många år sedan sålde jag en kattunge till en man som hade någon typ av mentalt handikapp. Jag var tveksam, men han verkade väldigt snäll och mån om sina katter så det blev affär till sist. I början fungerade det bra, och han ringde och frågade om råd om maten etc. Men sedan försvann han bara. Som uppslukad av jorden. Jag ringde och skrev, till och med åkte dit och ringde på, men allt var förgäves. Till sist blev jag tvungen att ge upp.

Efter ca 2 år blev jag kontaktad av en kvinna som tagit hand om katten jag sålt (det var en sköldpadd/vit hona). Det visade sig att mannen inte hade vaccinerat sina katter, så alla hade dött i kattpest utom Tallulah (min hona), för hon var ju ordentligt vaccinerad när jag sålde henne. Mannen själv var omhändertagen på någon form av institution. Efter den upplevelsen är jag väldigt försiktig med att sälja till sådana personer, om jag inte vet att de har en massa uppbackning runtomkring sig.

15-20 år sedan……
En kvinna i övre medelåldern ringde på en av mina annonser. Hon var trevlig och vältalig, och mycket intresserad av katter framför allt perser. Hon hade haft perser tidigare och tyckte om att bada, pyssla om och kunde tänka sig att ställa ut.

Vi bestämde att hon dagen efter skulle komma och titta på mina små.

En perfekt köpare tänkte jag………

Dagen efter ringde det på dörren någon timma efter bestämd tid, och när jag tittar ut står en yngre man utanför dörren, bakom honom står en kvinna med käpp. De ursäktar sig, att de var försenade bilen hade krånglat;-)

Det tog inte lång tid för mig att förstå att kvinnan inte var nykter, och jag avvisade dem vänligen men bestämt…..

Tre år senare ringde en man på en annons, både kvinnan med käppen och jag blev förvånade när jag öppnade dörren.

Det blev inget kattköp den gången heller….

/D

För några år sedan ringde en man från Göteborg och pratade svenska med brytning! Han kunde betala omgående och komma väldig snart med flyget och hämta katten. Jag sa att det bl.a. krävdes mycket pälsvård, det gjorde inget för han hade en kompis som hade 10 huskatter. På frågan om varför han ville ha just en perser så svarade han att han var från Persien!!  Det blev inget köp!!!

Nämen det var det värsta, har tonåringar inget bättre för sig?? Usch, vad jag skulle skämmas om jag var föräldrarna till sådana ungar.

Men vissa har ju fått roliga kunder, #4 med "ToysRUs" var bra och #12 "Hårar dom?". :P

#13 och #14

Vart drar man gränsen?

#18 Jag har en förståndshandikappad vuxen dotter som bor för sig själv i en lägenhet men med viss tillsyn.Hon har en egen katt men både jag och kattens uppfödare finns med i bakgrunden.Katten är ett bra sällskap och någon som min dotter kan krama.

Min dotter skulle utan stöd och hjälp troligen inte klara av att ha katt.Ffa behöver hon ju hjälp med att ta sig till och från veterinären om något skulle hända med katten.

#19 Men din dotter har support från flera håll och sen är ju hon inte uppfödare heller. Finns det bara en plan B/support bakom så skulle jag inte ha några konstigheter kring att sälja katt till gammal människa/sjuk människa/någon med utvecklingsstörning.

Intressant att se hur många här som faktiskt dissar personer med handikapp av olika slag, och inte skulle sälja till dessa personer. Samtidigt så finns det uppfödare som har ex utvecklingsstörning, skulle ni då välja att inte sälja till dessa heller?

Skämtsamtal/mail kommer nog alltid att finnas och tja, då stör jag ju mig bra mycket mer på sk "seriösa" personer som bokar upp katter både här och där och sedan avbokar. Eller som uteblir från överrenskomna möten utan att höra av sig.

Min son är " normalbegåvad" men har Aspergers dvs autism. Han har en egen hund MEN det är jag som klipper klor mm. Att ha hund betyder mycket för honom. Så länge det finns en backup är det ok med djur hos personer med olika handikapp tycker jag då jag ser hur mycket ett djur kan betyda. Detta gäller även uppfödare som har handikapp av någon form. Bara min åsikt …/Laila

#21 Håller med dig helt, Laila. Finns det bara tillräcklig backup har jag inget problem att sälja en katt till personer med handikapp. I fallet jag berättade om här ovan fanns ju igen sådan, och det var det som var felet.