Alltså jag är verkligen ingen expert, men min uppfödare, såg till att min katts pappa plockades ur avel, då han gav sneda kattungar., även om inte alla blev det och vad jag vet så är alla avkommor i de kullarna kastrerade, så jag tror att man får låta bli att avla vidare på dem.

Extra tår har jag aldrig hört talas om på per/exo, gomspalt kan bero på olika saker ex. om mamma katt fått antibiotika under dräktigheten. Att avla vidare på en hona som gett gomspalt skulle jag inte rekomendera.

#1 sneda kattungar?

En katt med gomspalt överlever väl sällan då är det svårt att avla vidare på den. Hade inte avlat vidare på flatchest, extra tår, splitfoot

# 3 Ja i ansiktet, kraniet.

Det kan inte generellt sägas vara OK att avla på några som helst defekter oavsett om de står med i SVERAKs regler eller inte.

Det är liksom en grundbult i all uppfödning att man avlar endast på friska djur som också är fria från defekter. Man avlar också enbart på djur som inte med stor sannolikhet bär på anlag för defekter t ex avlar man inte på djur vars syskon/halvsyskon osv i hög andel är sjuka/defekta - och man avlar endast på djur som är goda representanter för rasen - exteriört, mentalt och temperamentsmässigt. Som uppfödare har man att ta ansvar  inte enbart för sina egna personliga mål utan även för rasens långsiktiga utveckling. Detta är rasavel - allt annat är produktion.

Vad gäller avel på defekter finns det undantag av olika skäl vilket gör att det vore synnerligen oklokt av SVERAK att rada upp allt upptänkligt i defektväg och sätta upp förbud mot allt. T ex kan det i en liten population vara nödvändigt att använda katter med vissa defekter för att inte riskera totalt haveri i genpoolen men det bör ju då via en rasklubb etc finnas hälsoprogram som reglerar vad, när och hur.

Undantagsvis och vid ett enstaka tillfälle kan en enskild uppfödare också av något skäl vilja använda en katt med en liten defekt som inte påverkar dess hälsa eller funktion, men det är undantag. Jag menar att en sådan parning bör vara en enstaka händelse - man kanske tar EN kull efter en sådan katt för att spara en avkomma fri från defekten.

Djur med sjukdomar/defekter som påverkar hälsa/funktion eller om med stor sannolikhet bär på anlag för sådan sjukdom/defekt ska naturligtvis aldrig användas - helt uteslutet både etiskt och lagligt!

HUR olika defekter nedärvs är vanligen inte känt - de flesta nedärvs polygenetiskt eller recessivt. Vissa defekter kan vara resultat av gener likaväl som skador/händelser i fosterstadiet men det går inte att avgöra vilket. Om en defekt förekommer oftare i en ras än i andra raser måste man absolut räkna med ärftlighet - likaså om en defekt förekommer oftare på vissa linjer än på andra.

Vid dominant nedärvning utesluts sjuka djur - vid recessiv eller okänd nedärvning utesluts sjuka/defekta djur , föräldrar och syskon till sjuka/defekta djur. Övrig nära släkt används med försiktighet. Vid polygenetisk nedärvning av defekt som är vanligt förekommande i rasen och som förekommer i olika grader kan man i det fall det handlar om mindre allvarliga defekter t ex lindrig patellaluxation, jobba utifrån att djur med lindrig defekt kan användas tillsammans med konstaterat frisk djur.

Sjukdomar/defekter som kan visa sig i högre åldrar blir mer problematiska men man måste jobba med dom så gott det går efter samma principer - finns det möjlighet att testa allvarligare saker så anser jag att man ska göra det. Att kategoriskt säga att en katt med lindrig defekt aldrig ska användas samtidigt som man inte gör något för att eliminera djur med allvarliga sjukdomar via förekommande test är att "sila mygg och svälja kameler".

Jag gör inte anspråk på att detta jag skrivit är heltäckande vare sig teoretiskt eller för alla upptänkliga fall och situationer - det är som jag ser det enbart en grundläggande syn på praktisk hantering av sjukdomar/defekter - min syn.

ok jag förstår menar ni jag bör kastrera min daimy då ???? bör jag lägga avels förbud  på alla tre och kastrera daimy el testa med rambo på henne?? jag tro det är parningskombintionen mellan daimy och rubin som inte va bra?.

det är hon som fått 2 ungar med defkter en med extra tår bak på båda baktassar.    och den  andra splitfoot e nbaktass.

den 3 helt ok..

daimy och rubin ha inget av dessa defkter. så va d kommer dom

 ifrån???. min först kull med det gjorde mig besviken. min andra kull helt ok och helt perfekta bra typ färg mm.  ungar.

jag kanse är för ärlig nu?????

bättre att  vara ärlig, tänker jag:)

#6 Jenny, är du helt säker på att båda föräldrarna har normala tassar? Polydaktyli och split foot anses för det mesta vara dominant nedärvda defekter. Har din hona haft kull tidigare som varit normal?

Jag hade kull med rubins syster för inte alls länge sen ingen föddes me någon defekt så måste va från daimy isåfall om det skulle vara mkt ärfligt… Men daimy har ju haft problem förut med kullar om jag inte minns helt fel vart det inte missbildning kullen hon hade innan denna med jeany?

Om honan tidigare fått kattungar med missbildningar i tassarna så skulle jag kastrera henne och även kastrera kattungarna innan de flyttar.

1 av kattungarna hade tillbakaböjda fötter den andra visade inget tyvärr

Jag skulle kastrera alla gånger! kattungar och mamma

#6

Vart kommer det ifrån…..jo, från de defektgener som en eller båda föräldrarna bär på….och varje individ, vare sig vi pratar katt, hud, människa eller annan art, bär på defekt/sjukdomsgener. Det är i de flesta fall (utom vid dominant nedärvning) när en viss gen möts i en kombination som defekten visar sig. Att vissa defekter är vanliga på en art, ras, eller i en familj beror på ansamling av djur som är bärare vilket i sin tur beror på den inavel(linjeavel) som det mesta av rasaveln bygger på - antingen från start (de gener de första katterna i rasen bar på) eller den inavel som senare förekommit. Man måste här komma ihåg att inavel inte ansågs fel för bara 10-20 år sedan- tvärtom. Idag har vi bättre kunskap om inavelns negativa effekter, inte minst på immunförsvaret och vi har också bättre kunskaper om vikten av ett bra immunförsvar.

Recessiv nedärvning betyder att båda föräldrrna måste bära defektanlaget men behöver inte (men kan) vara defekta själva. Recessiva anlag är kluriga eftersom de kan nedärvas från generation till generation hur länge som helst utan att någon unge blir sjuk - men så plötsligt parar man två friska katter och så vitt an vet finns inte sjukdomsanlaget med i bilden - men gräver man tillräckligt långt bak i stamtavlan så hittar man något o det kan ligga 5-10-15-oändligt långt bak. Detta är orsak till att man ska vara väldigt försiktig med all form av experimentavel på recessiva gener även om det inte är defektgener som t ex colourpoint i perser/exotaveln eftersom colourpoint enligt standarden  inte får förekomma tillsammans med vitt/silver. Ska man göra det så bör det finns metoder för att testa anlaget på de ungar som ska gå vidare i avel så man inte ställer till det för nästa eller nästa eller nästa generations uppfödare.

Polygenetiskt nedärvda defekter kräver samverkan mellan flera olika gener och/eller s k modifierande gener - en enskild katt kan bära på vissa av dom och den man parar med bär på andra. Tillsammans kan dom då ha alla de gener som krävs för att defekten ska visa sig och någon eller några ungar råkar få alla dessa gener. Den katt som har defekten har alla gener som krävs men nedärver nödvändigtvis inte alla till sina avkommor. Risken är naturligtviss stor att avkomman får en större uppsättning av generna och det ökar risken för att ungarna i nästa generation blir defekta. Många defekter som nedärvs polygenetiskt förekommer i olika grad - det är då olika modifierande gener som inverkar. Det är därför viktigt att inte bagatellisera lindriga defekter eftersom de i nästa generation kan dyka upp i svårare form och det är därför det är viktigt att aldrig kombinera katter med aldrig så lindrig form av samma defekt. OM man av ngt skäl använder en katt med lindrig defekt så bör motparten vara konstaterat helt fri och helst även i någon/några generationer bakåt. På katt är det idag nästan omöjligt att nå så långt då det inte är ycket som traditionellt undersökts/testats - men det går att komma dit :-)

Om en defekt "dyker upp" så är det alltså ALDRIG från "ingenstans" - generna finns där och de nedärvs. Undantag -defekter som kommer av t ex miljöpåverkan i moderlivet.

En katt som lämnat defekta ungar i olika kombinationer ska tveklöst tas ur avel. Är det fråga om defekt som påverkar hälsa och funktion anser jag att även den kattens avkomma ska tas ur avel.

#7 Man kan aldrig bli FÖR ärlig. Ärlighet och öppenhet uppfödare emellan är en grundförutsättning för framgångsrik avel för rasens bästa i ett längre perspektiv. Alla uppfödare råkar förr eller senare ut för bakslag - det skulle gynna rasen om alla också var öppna och ärliga med detta så att alla kan hjälpas åt att bekämpa defekter o sjukdomar.

#15

Det existerar inga "oturliga utfall" i avel i den meningen att det bara uppstår av sig självt som en engångsföreteelse utan rimlig förklaring - alla utfall är ett resultat av föräldrarnas genuppsättningar.

De enda undantag från genetiken är när mamman blivit utsatt för sådan miljöpåverkan (gifter t ex) under dräktigheten att det kunnat orsaka defekt eller att en kromosomförändring uppkommit hos fostret - de defekter du nämner är kända och resultat av föräldrarnas gener - inget annat.

P-piller orsakar INTE defekter på ungarna!!

Undrar också vad du menar med överavlad - menar du överutnyttjad dvs för många och/eller för täta kullar??? Varför har du då parat henne överhuvudtaget? I varje fall så blir inte ungar defekta av att mamman överutnyttjas - möjligen svaga, ynkliga med dåligt immunförsvar osv om mamman lider av vitamin/mineralbrist eller har dåligt immunförsvar - men inte defekta och under inga omständigheter beror kända ärftliga defekter på hur mycket mamman utnyttjats.  Folatbrist (ett B-vitamin) kan  eventuellt bidra till ryggmärgsbråck - det anses så på människa i alla fall.

Jag har Rubins far här och han har inte gett några problem med fötter på sina kullar hos mig eller hos förra uppfödaren så jag tror att det ligger bakom Daimy. Hon har om jag förstått det rätt importer bakom sig så vem vet vad där finns. /Laila

Jag tycker inte det är riktigt rätt att disskutera detta öppet på ett forum . Att spekulera leder inte till nått alls.

# 18 Laila vad menar du med att det ligger importer bakom? skulle de som importerar ha sämre avelsdjur då eller?

Sussie

#19 Att inte diskutera öppet vart leder det?Är det inte öppenhet som främjar rasen?

Att en katt ger defekter är ju inte uppfödarens fel.Kunde man se in i framtiden och undvika såna parningar vore det ju toppen.

Men iom att man är öppen så ger man fler möjliget att lära och sen bör man självklart ta lärdom och ta katter ur avel som ger defekta ungar.

# 20 här diskuterar man vems "fel" det är och nämner namn, det är emot forumets Skrivregler vad jag vet… När man då inte vet konkret vilken katt som gett defekter och det sen spekuleras kan ge allvarliga följder för de som har dessa djur.. Tror du på fullaste allvar om någon säger att du har en katt som ger defekter , sanning eller ej kommer du kunna sälja en endaste katt?  Nä här får man nog vara försiktig …

Det är inte diskutionen om defekter jag tycker är fel, men vissa skriver namn osv…

#21 jag är så dum att jag inte mörkar om jag får kattungar med defekter.De katter som har avlidit/dött här obduceras och resultaten ligger öppet på min hemsida.

Om en person skriver att hennes katt har fått defekta kattungar kan jag inte tycka att det är fel om någon skriver att den katten har fått defekta kattungar i tidigare kullar hos en annan uppfödare.Det är ju sanning.

(Sen skulle väl inte jag sälja en katt som fått defeklta kattunagr till en annnan uppfödare för vidare avel men det är ju en annan sak)

#22 typiskt dig att vända på saker….

Hur i hela världen vet du att det är sanning att katten tidigare fått defekta kattungar????? Var du med då eller?

Och tror du att jag är så dum att jag tycker det är ok att sälja avla på defekta djur ?????

Jag tycker bara att denna diskutionen borde föras privat. För den är mellan köpare uppfödare………….

#23 men nu var det väl TS som tog upp om den defekta kullen först? sedan att någon skrev att honan tidigare fått defekta kattungar bekräftades av TS så då är det väl sant?

#24 Men om man vet att en hona gett defekta avkommor innan varför i hela friden avlar man på det då????? Så mycket trodde jag man fattade själv

Jaja denna tråden kommer låsas för ni nämt namn på personer som inte är delaktig här, synd för det hade ju varit en intressant diskution om ni hållt den på ett annat plan …..

#25 Frågan är om TS visste att honan givit defekter tidigare.

#26 läs #24

# 19 Nu missförstod du nog… Nej naturligtvis inte men vem vet vad som är i generna bakom en katt man importerar. Det är ju lättare att få reda på det om katten har "svenska" linjer. Menar inte att man inte ska importera./Laila

#28 Ja det gjorde jag då Men det är lika lätt att få reda på om man har en god relation med den man köper av, oavsett vilket land det än är

Tackar för mig i denna tråden

nu starta jag denna tråd om defekter inte svartmålnig. jag sa inte att jag visste att hona fått defekta kattungar det vet jag inte för jag va inte där. jag ha pratat med daimys uppfödare hon borde  väl veta vad som finns i daimys linjer???.

#30 inlägget där du svarade på påståendet och bekräftade att honan ur en tidigare kull fått defekt avkomma men enligt dig/uppfödaren berodde på p-piller verkar borttagen. Så att skriva nu att du inte visste är ju då lite osanning.

Men men om honan fått 2 kullar med defekta kattungar i tassarna med olika föräldrar beror det nog tyvärr inte på slumpen. Har din hona felfri ben alt inte haft något fel som uppfödaren sedan åtgärdades, tex extra tår kan man ju faktiskt avlägsna.

Ja gisses…

Rubin har iaf inga extra tår eller splitfoot, låter ju skönt att du/ni som hade släktingar till honom ej haft några problem!

Jag tcyker dock också beroende på att det finns så mkt skitsnack att man kanske borde diskutera sånt här mer i det tysta, samtidigt borde det ju ses som oerhört seriöst att vara ärlig med sånt här!

En eloge till dig Jenay som vågar vara ärlig!

Jag komemr alltid och har alltid varit 100% ärlig med alla mina försäljningar av djur vilka det än må vara, då ärlighet varar längst!

#30

Man kan aldrig med säkerhet veta vad som finns i generna hos en enskild katt eftersom väldigt många gener, modifierande gener etc kan lika dolt i många generationer. Det kan dyka upp saker från tidernas begynnelse i en kull. Gener kan ockå förändras med tiden - mutera - och bli sjukdomsframkallande.

Det finnns aldrig någon säkerhet i avel och saker "ploppar upp" - oönskade saker händer och det är inte någons "fel" (förutsatt att man avlar klokt, använder friska djur, följer hälsoprogram, testar det som går att testa och har vett om att ta djur ur avel om de inte lämnar bra och frisk avkomma!)

Det är levande material vi jobbar med och allt levande är komplicerat!

# 30 Det bästa jag läst idag. /Laila

#17

Jodå, nog finns det "oturliga fall". Alla medfödda defekter är inte ärftliga och kattmamman behöver inte ha fått i sig gifter eller lidit av näringsbrist för att tex. gomspalt eller någon mittlinjedefekt ska uppstå. Ibland utvecklas inte ett foster som det ska av bara rena slumpen.

Många gånger får vi aldrig veta vad det är som har orsakat en medfödd defekt för den dyker bara upp en gång och föräldrarna får i övrigt friska kattungar (även i samma kull).

Att tro att allt är ärftligt riskerar att många helt utmärkta avelsdjur sorteras bort helt i onödan. Att tro att det i alla övriga fall handlar om förgiftning eller näringsbrist gör att uppfödare oroar sig i onödan och kanske tom. helt oförtjänt får dåligt rykte.

det jag tror headturners menade var nog att man kan diskutera defekten i sig, men att om man hänger ut uppfödare (som då i detta fallet det blir med dajmys uppfödare) och menar att denne säljer missbildade avelsdjur, detta kan leda till att dennes rykte som uppfödare blir nedsvärtat utan att denne haft en chans att försvara sig.

det var så jag uppfattade det i alla fall och i sådana fall håller med i.

man kan diskutera reslutatet ur denna kull utan att dra in tidigare kullar. det tycker jag är jenays ansvar som uppfödare att gå till botten med och diskutera med dajmys uppfödare.

däremot, hade det varit min hona och jag kollat upp all bakgrund om henne och kommer fram till att det inte skett andra missbildade kullar, då skulle jag testa igen, blir det missbildningar igen skulle jag genast kastrera henne.

skulle det vara så att det uppdagas för mig att honan haft en krokig bakgrund med missbildade ungar sedan tidigare skulle jag ifrågasätta de som sålt katten till mig och även mitt eget omdöme som inte varit mer noggran med bakgrunden på djuret.

MEN detta är något mellan köpare och säljare och jag hoppas hoppas hoppas att du Jenay tar ditt ansvar i nästa led och inte säljer någon av dessa kattungar till avel, inte ens de som blev utan symptom.

den rätta vägen att gå där är att sälja alla med avelsförbud och göra om parningen, se vad det blir och därifrån göra en utvärdering om man skall fortsätta på denna linje. (nu talar jag allmänt).

dock skulle det ringa starka varningsklockor hos mig om fler än en i en kull fått missbildning, då är det något som inte stämmer.

#36 du får då alltid till det så bra. :) gillar det inlägget mkt….

#37 hahah tack ;)

#35

Citat: " Det existerar inga "oturliga utfall" i avel i den meningen att det bara uppstår av sig självt som en engångsföreteelse utan rimlig förklaring."

Förtydligande: Rimlig förklaring är ärftlighet , miljöpåverkan och förändringar i arvsassan av andra skäl t ex kromosomförändringar. Sådana förändringar kan uppstå genom miljöpåverkan men också slumpmässigt - det är en rimlig förklaring.

Defekter som resultat av att mamman lider av näringsbrist har jag inte tagit upp som exempel i mitt inlägg…tvärtom - men att du i det sammanhanget nämner just mittlinjedefekter är intressant då det på människa anses att man kan undvika 70-100% av alla fall med ryggmärgsbråck genom tillförsel av folsyra före och under graviditeten och på hund ser vi definitivt en ärftlighet i förekomst av gomspalt och navelbråck. Alltså får jag nog revidera mig på den punkten - näringsbrist KAN förmodligen vara en rimlig förklaring till vissa defekter dock knappast till kända ärftliga defekter.

Visst är det otur om man drabbas av defekter i sin uppfödning som inte kunnat förhindras eller förutses - oavsett orsak - för det finns en bakomliggande orsak. Orsaken är dock aldrig "oturligt utfall". När man har otur, vilket vi alla har haft eller får någon gång, så vore det nog många gånger gynnsammare för aveln om frågan "Varför" kom till användning oftare och bortförklaringen "Oturligt utfall" kom till användning mer sällan.

Ditt sista stycke förstår jag inte om det ingår i svare till det jag skrev- Jag tror inte att allt är ärftligt och jag tycker inte att avelsdjur ska sorteras bort helt i onödan (men i det aktuella fallet där en hona lämnat ärftliga defekter i flera kombinationer anser jag att det är en lämplig åtgärd) Jag tror inte att det i alla övriga fall handlar om förgiftning eller näringsbrist  - förstår inte hur du i så fall kunnat utläsa detta i det jag skrivit. Ännu mindre förstår jag synpunkten att uppfödare "oroar sig i onödan och kanske tom. helt oförtjänt får dåligt rykte".

Min ståndpunkt till det sista är snarare att uppfödare SKA oroa sig när det dyker upp sjukdomar/defekter, ta sig tid att fundera, söka kunskap och förklaringar istället för att rycka på axlarna och säga "oturligt utfall" - trots att det till syvende o sist  kanske inte går att hitta något svar på "varför"…..men möjlig och ibland även rimlig förklaring kan faktiskt i vissa fall vara miljöpåverkan eller näringsbrist (och näringsbrist behöver inte vara orsakad av något uppfödaren gjort eller inte gjort). Är det något som ska förnekas och i så fall varför? För att uppfödare ska slippa oroa sig?….. och hur kom "dåligt rykte" in i sammanhanget? Enda anledningen till dåligt rykte må väl vara om en uppfödare INTE funderar över saker o ting och vidtar åtgärder när så är möjligt…. eller ska uppfödare stoppa huvudet i sanden  och låta bli att diskutera utfall och "varför" av rädsla för att få dåligt rykte pga dumma, okunniga och ibland illvilliga sk "med"människor? Det vore väldigt onödigt - dåligt rykte får man så lätt av ingen anledning alls i den här branchen så varför ska vi oroa oss över dåligt rykte om vi gör något som är BRA för aveln!

nr 39 det va ett bra inlägg. och jag vet som sagt inte om dessa spekulation på daimy om dom stämmer.

men jag fund just nu va som känns rätt i min magkänsla och jag fund på och testa med en kull till med annan hane bli det konstigt kastrera jag daimy vilket är jävligt trist. 

vad är flacest och gomspalt för något???

vilka defekt förekommer mest på per oxh exo??? efst en del säjer jag ha aldrig fått extr tår och splitfoot.?.,

#36 Tack Mallabralla de var det jag menade

#40 Flatchest: http://www.google.com/search?client=safari&rls=en&q=flatchest+katt&ie=UTF-8&oe=UTF-8

Gomspalt: http://www.google.com/search?client=safari&rls=en&q=flatchest+katt&ie=UTF-8&oe=UTF-8#hl=en&safe=off&client=safari&rls=en&sclient=psy-ab&q=gomspalt+katt&oq=gomspalt+katt&gs_l=serp.3..0i30j0i7i30j0i30j0i7i30.39382.41192.0.42135.8.8.0.0.0.2.1055.2296.2j3-1j6-1j1.5.0.les%3B..0.0…1c.yYKRvkAXtX4&pbx=1&bav=on.2,or.r_gc.r_pw.r_qf.&fp=405c4b511f2a1632&biw=1280&bih=620

Nee fy mår illa när jag ser att du ska testa med en annan hane när hon redan fått 2 kullar som varitdefekter på och att ni alla skriver det ni gör mår jag bara ännu mer illa av ..

Tack för mig på detta forummet ….

#43 håller fullständigt med dig.

#43

jag håller också med, märk jag skrev att hon bör kolla upp bakgrunden på dajmy, finns där tidigare missbildningar är det mycket oansvarigt att testa igen, och som jag skrev när två av tre i en kull föds med defekt ringer det varningsklockor.

när jag skrev att man kan testa igen menade jag att ifall där inte finns några tidigare kända fall av defekter på kattungar från en hona och det föds en kattunge i kullen med defekt, då kan man testa igen, skulle aldrig rekommendera att testa igen med några andra förutsättningar, det är både naivt och dumt att göra det och mycket mycket oansvarigt.

#40 Jag förstår att det känns trist! det gör det alltid när man tvingas ta ett djur ur aveln för man hade ju planer och förhoppningar men det är uppfödandets villkor!!

Det är inte bara söta ungar, trevliga köpare och inkomster på sålda ungar - det är också jobbiga beslut, många sorger och stora kostnader med i bilden Som uppfödare måste man ta sitt ansvar och t ex ta djur ur aveln när de inte håller måttet exteriört eller mentalt eller producerar sjuk/defekt avkomma. Man har ansvar inför katterna, sina köpare och hela den församlade uppfödarkåren såväl den som finns idag och framtidens uppfödare.

När det gäller Daimy får du ingen ny kunskap om du parar henne en gång till - du VET att hon lämnar ärftliga defekter och alltså bör hon tas ur avel.

Det är skillnad om det dyker upp en enstaka defekt i en kull som man inte vet orsaken till och det finns ingen känd ärftlighet vare sig på den aktuella rasen eller någon annan ras - DÅ kan man ta en till kull. I det fallet kan parningen visa något….bidra med kunskap. Får man ut ytterligare defekter tas katten ur avel - får man det inte kan man fortsätta att avla på den så länge inget nytt dyker upp.

#40 att ta en till kull på honan som redan lämnat minst 2 kullar med defekter med olika hanar gynnar ju varken rasen eller ditt rykte som ny uppfödare. Risken är stor att nästa kull också får defekta kattungar och då sitter du ju fortfarande i samma situation och blir besviken. Du skjuter ju bara upp problemen.

Jag har själv tagit ur 2 honor ur avel och "dödat" linjen från min avel då mamman fick smärtsamma cystor ett tag efter sin första kull (fick slutgiltiga diagnosen vid kastreringen) och den sparade dottern blev kastrat innan sin första kull då hon uppvisade samma symtom (kastreringen visade samma fel som sin mor).  Mitt beslut var rätt och det är mitt ansvar som uppfödare att inte föra de vidare.

Jag hade kastrerat henne. Min ena hona fick tre ungar (hela kullen) med kromosom fel så hon är nu kastrat. Desutom blev det kejsarsnitt så jag vågade inte chansa igen. Hanen hade ju innan gett helt ok kullar utan problem så jag ville inte testa med annan hane för jag antog att problemet låg hos henne. Idag har hon ett bra hem som kastrat./Laila

Finns väl kanske en anledning till att tidigare ägare/uppfödare inte har henne kvar som avelskatt……

#39

För mig kvalar tex. en slumpmässig mutation in i facket "oturligt". Lätt. Det är ingenting man kan förebygga eller göra någonting åt, man har ingen som helst makt över det. Det bara händer. Shit happens. Det är otur.

Sedan ska man såklart alltid vara kritisk och undersöka om det dyker upp defekter, något annat har jag inte påstått, men finner man inga spår av ärftlighet i linjerna och vetenskapen inte ger några klara besked om ärftlighet och det bara händer en gång… då tycker jag inte att man ska ha ont i magen över ärftlighet. Shit happens. Tyvärr.

I det här fallet verkar ju samma defekt dyka upp fler än en gång och då är det rätt tydligt att det kan handla om ärftllighet och då pensionerar man avelsdjuren (både mamman och pappan) och så går man vidare på friska avkommor eller andra släktingar, om linjen anses viktig.

På 10 år har jag haft en gomspalt. Efter en hona. En av 12 avkommor fick gomspalt. Hennes syskon har inte lämat gomspalt, hennes mamma har inte lämnat gomspalt och hennes pappa har inte lämnat gomspalt. Pappan till kullen har inte heller lämnat fler gomspalt än den kattungen. Jag har sedan avlat vidare på en dotter, en dotterdotter och har kvar dotterdotterdottern… ingen mer gomspalt. För mig kvalar det in under, shit happens=otur.

Vi eftersträvar ju att föda upp sunda och friska katter. Det gäller ju både till sällskap och till avel. Främst sällskap.

Detta speglas ju mest till våra sällskapsköpare. Ska de få ta hand om det som gått fel i våran avel då eller?

Detta kan ju inte vara försvarbart.

Som uppfödare måste man ta ansvar för vad man avlar fram samt vara påläst om vad för defekter och missbildningar som kan dyka upp. Samt genitik!

Inte så konstigt att perser o exotic får ett skamfilat rykte då.

Ärligt talat så hade JAG tagit bort dessa små samt kastrerat mamma katt. Detta måste ju ha setts vid födseln? Jag går ALLTID igenom mina små troll när de är nyfödda.

Inte roligt alls men som uppfödare så får man ta sitt ansvar.

Vi har en så pass bred avelsbas. Man måste vara kritisk och väldigt nogrann när man väljer ut sina avelsdjur.

Det kostar både tid och pengar men värt varenda krona.

Detta främjar aveln på perser o exoter.

Jag kanske är hård men mina kattungeköpare får aldrig ta smällarna efter mitt avelsarbete. Det tar jag själv!

//Lena

#51

Är du allvarlig? Skulle du avliva kattungar bara för att de har en extratå/ett par extratår eller split foot? Det är ju i majoriteten av fallen inte ens en handikappande defekt! Ingenting kattungarna lider av. Såklart ska man inte avla vidare på det, men att avliva kattungar pga. en i regel harmlös defekt är verkligen over the top.

#52

Jag hade gjort det vid födseln JA!!!!

Hur tror du det skulle se ut om alla missbildade kattungar skulle säljas till sällskap?

Vad vet du om framtiden för en sådan kattunge?

Ska du sitta med dessa kattungar tills de är mogna för en kastrering eller skulle du sälja dem förtila då eller?

Tycker du att det skulle främja aveln på perser o exoter och vårat redan dåliga rykte?

#53 Jag skulle snarare se det som dåligt och spä på  ett redan smått skamfilat rykte om man avlivade katter med extra tår.Självklart ska de inte gå vidare i avel men de passar upperligt som sällskapskatt.

#54

Hur skulle det se ut om vi alla gjorde som du sa?

Ingen annan än jag och veterinären är den som har vetskapen om vad som skall göras.

Så hur det skulle skada rasen mer förstår inte jag.

Jag eftersträvar att leverera friska och sunda katter. Inte deformerade och missbildade djur.

Jag har aktivt hållit på med avel i 25 år både på hund o katt och jag tar mitt ansvar för varje djur som lämnar mitt bo.Att leverera katter med defekter och missbildningar ger ingen fjäder i hatten precis.

Får man en kull med defekter så har ju något gått galet, även om det "bara" är en extra tå eller splitfoot så ringer det ju varningsklockor.. Hur ser katten ut inuti!  finns det missbildningar på fler ställen man inte ser!

Jag kan ge er ett exempel på det, en tjej köpte en Devon Rex till sällskap, när han kom hem till henne hade han grava diarrer vilket uppfödaren viftade bort… En lång plågsam historia som slutade med fruktansvärda magsmärtor, morfin och fullkomligt missbildade tarmar , avlivning……………….

Nä har sett allt för mycket elände när "vanligt" folk har köpt sig en dyr raskatt och tror dom fått de bästa, det är väl vidrigt att tänka att det som är missbildat och inte så dugligt säljer vi till sällskap!

#56

Håller med dej till fullo Sussi.

Som man sår får man skörda heter det ju.

Jag kämpar iaf för att få fram sunda friska katter. Detta gäller både till sällskap och avel!

Finns väl inget roligare när köparna är överlyckliga med sin nya lilla kisse

som är vackrast på hela jorden :) Och jag själv har gjort allt i min makt för att det skulle bli så. Jag sover gott på min kudde varje gång jag sålt en kattunge.

#53

Jag säljer alla sällskapskatter kastrerade så ja, jag skulle sitta med kattungen tills den kan kastreras (dvs. vid ca 14 veckors ålder). Hur det skulle se ut för rasen skiter jag i. Jag tycker det ser förbannat illa ut för en enskild uppfödare att avliva kattungar pga. defekter som med största sannolikhet inte kommer att orsaka något lidande, inte ens ett handikapp.

Jag har sålt en döv kattunge, ett i sammanhanget antagligen mycket större handikapp än ett par extratår och köparna var överlyckliga över sin katt och han är i vuxen ålder en fantastisk katt. Lugn och trygg och alldeles genomhärlig. En katt som jag när som helst, om det behövs, tar tillbaks och behåller för resten av hans liv (men han har det mycket bra i sitt nuvarande hem så det lär inte behövas).

Jag tycker att man sakligt ska bedöma graden av handikapp och lidande en defekt sannolikt kommer medföra och agera därefter. Alla veterinärer är inte särskilt insatta. En del veterinärer vill avliva kattungar pga. minsta lilla. Andra är mer insatta och vet att tex. flat chest eller twisted legs i de flesta fall rättar till sig och inte orsakar några problem förutsatt att rätt hjälp ges i tid. Många veterinärer är även insatta i att en extra tå inte utsätter katten för något lidande eller handikapp. De flesta veterinärer är tom. villiga att amputera ett ben om en katt skadar benet illa (så hur illa kan en split foot då vara?). Jag har själv en 18 år gammal trebent huskatt som lever ett mycket gott och faktiskt obehindrat liv.

Även en defekt kattunge kan vara det vackraste på jorden för sin ägare. Jag personligen anser att det är uppfödare som avlivar för minsta lilla som drar skam över uppfödarkåren. Det är samma typ av uppfödare som avlivar friska ridge-lösa rhodesian ridgebacks (åven fast det är de som faktiskt inte är defekta, de är bara inte tillräckligt snygga) eller som avlivar "för vita" dalmatinervalpar.

#56

En sjuk kattunge kan inte jämföras med en kattunge som har en extra tå, ett navelbråck, som är döv eller som har en halv svans. Att vara defekt är inte detsamma som att vara sjuk.

Avel är inte alltid gulli gull och en dans på rosor. baksidan är mycket hård och hjärtskärande. modigt av Lovelines att öppet berätta om något som är en del av uppfödning och görs inom alla raser och djurslag.

naturens lag skulle det heta om vi människor inte lade oss i och ville rädda varje individ till varje pris. många rasrelaterade defekter har troligen uppkommit genom människans önskan att ta hand om och vårda den svage.

jag vet många uppfödare inom olika djurslag, kaniner, marsvin, hamstrar, hundar, katter…you name it som "tar bort" de sjuka och missbildade, inte för att man är grym och hjärtlös, utan för att en defekt individ gynnar inte rasen/arten.

exempel, kattunge föds med vattenskalle, uppfödaren klarar inte se ungen tyna bort då mamman vänder ryggen till, uppfödaren flaskuppföder den. kattungen leker och myser som resten i kullen, svårt att avliva en kattunge som ser ut att må bra. katten överlever och växer upp, är i dagsläget 3 år, döv, kan fortfarande ej äta själv och har svårt med motoriken, men den leker och spinner.

hur ska vi kunna avgöra vid födsel om en kattunge kommer att leva ett normalt liv eller inte? möjligen därför många väljer att ta bort kattungen innan det uppdagas fler problem.

själv skulle jag kämpa för varje individ som jag anser ha möjlighet till att få ett normalt liv, mitt hjärta skulle aldrig klara av att avliva en kattunge för extratår tex. och jag hoppas inte att jag kommer bli så pass avtrubbad att jag senare kommer tycka detta är ok.

men jag är inte förvånad över att höra uppfödare göra detta, egentligen gör de det som modern sannorligt hade gjort i naturen, vi är experter på att lägga in mänskliga känslor i djuren.

poängterar än en gång att jag aldrig skulle göra detta, jag är en av dem som vill rädda till varje pris, både på gott och ont ;)

#59

Det är väl en jäkla skillnad på vattenskalle och på ett par extra tår eller split foot? Vattenskalle leder ofta till döden och överlever kattungen får den nästan alltid hjärnskada. Det handlar inte ens om defekter i samma liga.

Just polydaktyli råkar vara en väldigt vanlig defekt hos katten och den förekommer även i förvildade populationer. Den är inte särskilt handikappande vilket leder till att det naturliga urvalet inte leder till att denna defekt selekteras bort. Just därför är det en av de vanligaste defekterna. Den medför inget handikapp = anlaget selekteras inte bort = det förs vidare till framtida generationer.

Jag tycker inte at man ska avla vidare på dessa individer, men man får väl för tusan ha lite koll på vad olika defekter för med sig för handikapp/lidande? Vi uppfödare behöver ju idag inte döda katter för att försäkra oss om att de inte går vidare i avel. Med ett relativt enkelt och billigt ingrepp kan vi försäkra oss om att så inte kommer ske, kastrering. Jag har fått en kattunge med gomspalt. Prognosen för en sådan kattunge är mycket dålig = jag avlivade kattungen. Jag har fött upp en döv kattunge, prognosen för en sådan kattunge är god förutsatt att den hamnar i ett bra hem = jag avlivade inte kattunge eftersom jag mycket väl kunde tänka mig att behålla den (men ett bra hem dök upp). Navelbråck åtgärdar vi lätt vilket innebär att vi inte avlivar de kattungarna (de flesta av oss gör iaf inte det).

Hur ska vi kunna avgöra hur en defekt kommer påverka en kattunge? Genom kunskap och genom att observera individen.

Det finns inte en enda god vetenskapligt belagd anledning till att avliva kattungar med extra tår. Skulle det vara så att extratån är lite besvärlig (tex. inte går att kontrollera och därmed fastnar i saker) kan den lätt opereras bort… typ i samband med kastrering, precis som man åtgärdar navelbråck när man kastrerar.

Jag kommer aldrig anse det vara seriöst att avliva kattungar bara för att det ser illa ut med defekta kattungar. Att man gör det pga. okunskap.

Jag räddar inte kattungar till varje pris. Jag är tämligen gott insatt i hur olika defekter påverkar kattens livskvalité och jag har en låg gräns för hur mycket lidande jag är beredd att utsätta en katt för. Trots detta har jag på 10 år endast avlivat en kattunge och skulle jag göra om hela min uppfödarkarriär hade jag gjort likadant.

#60

oj det var aggressivt skrivet! jag tror du får läsa om mina inlägg så ser du nog vart jag står i denna fråga, jag stödjer INTE att man avlivar kattungar för extratår, jag skrev att jag inte är förvånad att det sker, inget annat.

och har tidigare skrivit vilket tillvägagångssätt jag själv skulle ha valt och det innefattar inte avlivning i ett sådant här fall.

det jag ville påvisa med exemplet med vattenskalle var hur vi som människor ibland låter våra känslor ta över förnuftet.

Men för att svara konkret på Jenays fråga: vilka defekter är ok att avla på så är mitt svar INGA, en defekt är en defekt och kan lika väl gå i arv som storleken på öron eller temperament.

#54 #60 Nu är det så att splitfoot och extra tår på perser och exoter är mycket ovanligt, nu vet jag inte hur det är på era raser.. Men hade de dykt upp hos mig hade jag fått lite smått panik.. Andra defekter som är mycket ovanliga på våran ras är navelbråck, vilket jag förstår ni har problem med.. De allvarliga defekter som vi har är vattenskalle, knäckta tårkanaler, innåtrullande ögonlock bettfel Å tro mig det är något vi jobbar hårt med att få bort på rasen. Nu är det inte så att jag menar att det föds massvis av dessa men får man något av dessa problem är det inget man vill lägga över på en sällskapsköpare.. Man ska inte föra några problem vidare….

Så sluta tjöta om splittfott å extra tår, de är så pass ovanligt, inte ens min sambo som aktivt avlat perser i 26 år har hört talas om det på våran ras..

Jag trodde vi disskuterade allmänt om defekter och dess följder….

Säger det igen, så mycket besvikna människor som tror dom köpt en fin raskatt har fått det som är sjukt å missbildat för uppfödaren inte tagit sitt ansvar att avliva…..

Läs tråden missbildningar från 2008.

Enligt den har det åtminstone inte innan varit ovanligt med navelbråck .

Och i den tråden skrivet mallabralla om en katt hon fått med extra tår !  

Men  jag kommer lägga avelsförbud på alla 3 ungarna och kastrera Daimy .

Så nu kan vi fortsätta diskutera defekter och inte 1 specifik katt .

Nå , vad är vanliga defekter på perser och exo ? Kram Jenay.

# 64 Ett bra beslut Jenny

tack.65.

#60

Det låter på dej som om ja skulle ta bort kattungar för minsta lilla!

Men så är inte fallet!!!

Det låter som att det är fullt ok att sätta sådana kullar till världen?

Inte bara en gång utan flera ggr.

Vi pratade nu om hur man skulle göra i detta fall som diskuteras vilt.

Så håll dej till saken i stället. Ska du smutskasta mej så gör det privat i stället! Det är väl tillräckligt med intriger i detta forum. Alla hugger som kobror så fort något inte passar!

"Om en hona tidigare fått en missbildad kull och kull är tagen igen med samma resultat fast med en annan hane.Finns absolut ingen anledning att hålla på o testa olika hanar när det är mamma katt som givit detta resultat.Det skär i hjärtat men man måste ta konsekvenserna av sitt avlande.Att vara uppfödare är INGEN dans på rosor."

Som jag skrev tidigare så gynnar det väl inte rasen att avla på defekter och missbildningar.

Att avla på defekter svarar jag blankt NEJ på!

#64

Tycker du gör ett klokt beslut Jenny!

#63

I "min" ras har vi inte problem med någon specifik medfödd defekt. Varken extra tår eller navelbråck. Hos katten som art är dock polydaktyli en vanlig defekt, en del genetiker ser det tom. som en helt vanlig biologisk variation och inte som någon skadlig defekt.

Om du inte vill sälja defekta kattungar får du väl behålla dem? Att avliva kattungar pga. defekter som inte skapar något egentligt lidande hör inte hemma i seriös avel. Har man inte den möjligheten ska man kanske tänka sig för innan man börjar föda upp en ras där kattungarna pga. rasens anatomi är predisponerade för att födas med en viss typ av defekter…

Köpare ska inte behöva bli ett dugg besvikna när de köper en kattunge med en defekt. De ska självklart bli fullt informerade av säljaren och sedan basera sitt beslut därefter. Det är väldigt svårt att bli besviken under de premisserna.

#67

Jag tycker inte att det är okej att medvetet sätta defekta kattungar till världen. Jag anser att man ska göra sitt bästa för att minimera risken (en av de anledningar till varför jag är skeptisk till persern som ras då själva anatomin faktiskt predisponerar för vissa defekter).

Jag är själv väldigt hård med vad jag låter gå vidare i avel och jag har valt att kastrera kattungar (utan defekter, men med tveksam hälsa) som andra gladeligen skulle sålt vidare till avel.

Att avla på katter som upprepade gånger lämnar samma defekt är inget jag förespråkar heller. Däremot anser jag inte att man bör rensa bort avelsdjur pga. att de lämnat en enstaka defekt som man inte ens vet är ärftlig. Man kan göra det inom raser med väldigt stor avelsbas, men jag tycker mig läsa ganska ofta att ni med perser/exotic inte har någon särskilt stor avelsbas eftersom ni färgavlar och därför kapar den totala avelsbasen rätt ordentligt.

Jag har läst den här tråden många gånger och jag har  fundering, varför lever inte alla som dom lär? det är väldigt lätt att sitta och skriva och vara så jätteduktig, menn när det gäller dem själva så glöms alla kloka tankar och goda råd bort?

Jenay det är ett klokt beslut du tar, jag önskat att alla var så kloka.

Först och främst: klokt beslut av dig, Jenay. All heder till dig som tar ansvar som uppfödare

Till Silvestris: mycket av det du skriver är klokt och korrekt, men varför måste du alltid ha en så aggressiv ton när du debatterar här? Lite respekt och ödmjukhet för andras erfarenheter och uppfattningar skadar inte. Du har fött upp i 10 år, men i ärlighetens namn har du väl inte haft så väldans många kullar? Lovelines har haft många, många fler än du. Kanske sitter hon på en erfarenhet som du (och för den delen jag) saknar, en erfarenhet som gör att hon väljer att ta bort defekta kattungar från födseln?

Själv fick jag en kattunge med gomspalt en gång, och den tog jag bort direkt. Varför då? Inte för att defekten i sig är så himla allvarlig, för det finns faktiskt möjlighet att korrigera mindre gomspalter kirurgiskt. Mitt beslut grundade sig på att det var en defekt individ, helt enkelt, och att det fanns risk att det var andra fel på den. I naturen hade mamman stött undan den direkt.

Jag håller med om att polydaktyli inte är av samma dignitet, och jag skulle nog inte själv välja att avliva en sådan unge förutsatt att den verkade pigg och normal i övrigt. Men jag respekterar att andra uppfödare, som Lovelines, ser annorlunda på den saken än jag.

Till sist en fundering: i #50 skriver du att både mamman och pappan bör slås ur aveln. Varför då? Både polydaktyli och split foot har dominant nedärvning. Om det kan visas att mamman flera gånger gett avkomma med dessa defekter, med olika hanar, finns det väl ingen som helst anledning att slå ut pappan?

#64

yes, jag fick en kattunge med extratår, de andra två normala. jag förlorade dock honan ur avel med samma kull så hann aldrig utvärdera vad utfallet hade varit i en ytterligare kull.

men hade jag tagit en ny kull på henne och ytterligare en kattunge fått det så hade jag kastrerat henne.

det var hennes första kull så det fanns ingen tidigare kull att referera till för mig, men hade aldrig använt eller sålt den kattungen till avel.

#64

navelbråck kan uppstå även vid födsel, om kattungen sitter fast och blir "dinglandes" i navelsträngen och moderkakan fortfarande sitter kvar i honan.

En liten fundering jag har är:

Om….jag säger om en kattmamma föder en kull där det visar sej att 3/4 av kullen har hjärtfel. Vad skulle ni göra då?

Nu ställer jag frågan på sin spets och kan ni vara rakryggade o säga hur ni skulle göra då med kullen samt mor o far till dem.

Skulle ni skeppa ut dessa till sällskap eller skulle ni behållit dem som sällisar hemma?

Hoppas ni vågar trä ut nosen o säga vad ni skulle göra!

//Lena

#68

och detta med defekter på grund av anatomin, kom igen, om du är emot defekter kopplade till anatomin varför kritiserar du inte siames/oriental uppfödningen? main coon uppfödningen?

du kan knappast mena att enbart persern har defekter kopplade till sin anatomi?

#73

Jag hade tagit bort hela kullen, även den friska, vem vet vad den hade fått för problem senare. sorgligt, men jag förhindrar hälldre ett långt liv av potentiellt lidande för både ägare och katt än att hoppas på att felet ska gå att korrigeras.

föräldrarna skulle jag testa för att se vem av dem det är som ger hjärtfelet, kastrera denna. om det inte kan fastställas vem av föräldrarna som gett felet hade jag kastrerat båda för säkerhetsskull

#73

Jag har inga problemn med att säga vad jag tycker.Ärlighet vara längst.

Det beror på vad för hjärtfel vi pratar om.En kattunge med blåsljud skulle stanna ett tag för att sen kollas upp om den fortfarande har blåsljud en vecka senare.Har den blåsljud då så skulle jag gå vidare med UL hos en hjärtspecialist.Beroende på vad resultatet blev då så skulle kattungen antingen stanna i min ägo men ev flytta till en vän/släkting.

Anledningen till att jag inte så gärna skulle vilja ha den boende här hemma är att om det nu är en katt med hjärtfel så skulle den behöva ett lite lugnare liv än i ett hem där det ställs ut,har kullar och fertila djur.

Är det ett blåsljud som inte kommer att påverka kattungen kommer kattungen att säljas till reducetat pris till en köpare som är medveten om att katten har ett blåsljud.

Min första hankatt som jag då samägde med två andra uppfödare fick i sin första kull en pytte unge på bara 42 gram.Den kattungen var bokad av en uppfödare i ett annat land men visade sig vid besiktningen vid tio veckors ålder ha ett litet blåsljud.Den kattungen flyttade ändå och köparen fick en annan kattunge ur kulen och den lillingen följde med gratis.Senare visade det sig att blåsljudet var borta.

Eftersom att jag inte ägde honen eller hade avelsrätten på hankatten så kunde jag inte påverka något.Samma hankatt blev far till ytterligare två kullar med sammanlagt sex kattunger.Att han blev far till fler kattungar berodde på att alla tre honorna parades tätt.Direkt efter att den första kattungen konstaterades ha bläsljud kastrerads han och jag valde att inte spara något till avel efter honom.I dagens läge så hade jag inte gjort på det viset men då hade jag noll erfarenhet och förlitade mig på andra uppfödares erfarenhet och kunnande.

Avel är svårt, dyrt och man blir aldrig full lärd. Man lär sig alltid nya saker  både positiva och negativa. Tyvärr är oftast de dyraste det som lär mig mest.

För många år sedan hade jag en hona.. hon ville inte bli dräktig.. Jag bytte hanar och försökte   till slut blev hon dräktig.. Det gick inget bra.. Hon fick en kattunge med öppen gomspalt och en med felvända bakben Hon var verksvag och som tur var kan man säga blev det ett snitt på Valla djursjukhus.. Jag såg båda mina kattungar och rådgjorde med veterinär. De blev avlivade direkt och honan blev kastrerad innan hon syddes i hop.. Hon var en fin hona gick bra på utställning men jag ville inte försöka igen.. Hon var obesläktad med mina katter och jag har inget kvar av dessa linjer.. Vad som orsakade detta kan man fundera på men jag misstänker att det delvis har att göra med att hon var svår att få dräktig  Hon skulle inte ha kattungar.

Försäkringsbolaget höll inte med mig och ersatte inte inte att jag tagit bort henne från avel.. I bland kan man fundera på varför man ska ha avelsförsäkring.  Jag ångrar inte mitt beslut.

Det tråkiga är att vi uppfödare och försäkringsbolagen inte alltid bedömmer saker lika.  När veterinär avråder från avel så borde inte försäkringsbolag bedömma annorlunda. Av erfarenhet så vet jag tyvärr att det inte är så. Ialla fall inte Agria..

Att födas med för många tår vet jag inget om. Min bror äger en hund från hundstallet med fem tår på baktassar. Problemet hunden har är att femte klon ofta går av med blödning som följd..Hunden är en "brukshund" och har svårare att jobba.( Hon blev kastrerad innan hon kom till dem)

Jag tror att hjälps vi åt. Diskuterar problem som uppstår så kommer vi längre och rasen blir friskare. Jag kände mig ensam när jag tog mitt beslut. Var jätte ledsen , förlorade en kull, en fertil hona och en massa pengar. Man förlorar också "tid"  får tänka om i avelsplaner. Jag hade bra kattvänner som stöttade mig  Kan säga att jag hade många tankar på att lägga av..men jag är kvar ..sex år senare för jag älskar katter, avel, utställning och alla trevliga människor man träffar .(skulle dock önska en fetare plånbok :-) )

Lite tankar från mig..

Hm vet inte vem som skrev det men varför skulle jag ta Rubin ur aveln i dagsläget?

När honan troligtvis gett två kullar med defekter, och han inte fått någon annan kull med dessa defekter?

Skulle det däremot dyka upp fler kattungar med defekter så att det kan härledas till honom kommer jag kastrera honom.

Rubin är helt korrekt och rastypisk, väldigt vacker.

Han är min prins.

#76

Jag har heller inga som helst problem med att vara öppen o ärlig :)

Ärligheten segrar alltid i slutändan. Sanningen kan oxå svida men hellre det då änn lögner.

Jag spånade bara rätt ut när jag skrev hjärtfel. Det finns ju många olika men jag tog begreppet "hjärtfel" för att se hur ni skulle aggera på det.

Tyvärr så var ni bara två som skrev ärligt om hur ni skulle göra. Kanske kommer fler reaktioner under dagen.

Jag respekterar era val i vad ni skulle gjort om ni skulle råkat ut för det.

Jag själv skulle nog bli helt ställd mot väggen. Gäller nog att gno geniknölarna varma. Samt gå till botten med vad som hänt och vad det beror på. Och vem bär på det? Kanske båda?

Men om tre av fyra skulle ha det, vad säger att den fjärde inte skulle få det med tiden då? Hjärtan är ju inget man leker o laborerar med.

Vad vet vi uppfödare vilken smärta det medför? Och vad vet vi om kattens smärta? Finns väldigt få som vet något om smärta hos katt tyvärr. Katten kan spegla sin smärta på olika vis.

Allt kan inte lindras med Metacam. Ska en katt få äta den medicinen då på livstid? Samt hjärtmedicin då förståss.

Vart ska man dra gränsen för allt?

Och vem ka ta smällarna efter oss uppfödare? När vi får fram hjärtfelen.

Nu spånar jag fritt igen :)

#70

Jag tar inte många kullar per år nej, så det finns absolut uppfödare som har fött upp fler kattungar än jag och visst har vi alla olika erfarenheter. Det finns dock inga erfarenheter i världen som i min värld berättigar avlivning av kattungar med milda defekter som inte medför något lidande.

Varför jag anser att både mamman och pappan bör tas ur avel är för att polydaktyli likt svanslöshet kan nedärvas på olika sätt. I det aktuella fallet uppvisar uppenbarligen ingen av föräldrarna polydaktyli och då kan vi utesluta en enkelt autosomal nedärvning omedelbart. Ur en populationsgenetisk synvinkel är det då lämpligast att agera som om defekten nedärvs recessivt och då rekommenderas man att plocka båda föräldrarna ur avel samt de defekta avkommorna. Det är enligt populationsgenetiker det sundaste urvalet. Då får man bort de kända anlagsbärarna och man selekterar på sin höjd bort en katt (en av föräldrarna) "i onödan". Det är standardförfarandet när en ärftlig defekt vars arvsgång är osäker dyker upp.

#73

Det beror helt på defektens art. En hjärtdefekt kan vara allt ifrån livshotande till ofarlig. Jag har fött upp en kattunge med blåsljud på hjärtat och skulle antagligen agera exakt likadant om det händer igen dvs. kattungen skulle röntgas och ultraljudas och framtiden för kattungen beror på prognosen. I fallet med kattungen jag hade bedömdes inte blåsljudet orsakas av någon hjärtdefekt, kattungen såldes (till reducerat pris) till köpare som var fullt införstådda med läget och när katten var 1 år bekostade jag ett ultraljud hos en kardiolog. Katten friskförklarades.

#74

Perser och exotic är inte de enda raserna jag kritiserar pga. osund anatomi. Var så lugn. Jag är konsekvent. Jag är inget fan av nakenkatter, extrema siameser, scottar, manxar, munchkins eller extrema cornishar heller. Inte extrema devons heller, jag kritiserar frekvent den lilla extremavel som förekommer inom min egen ras.

#80

Kommer inte ta Rubin ur aveln pga detta!

Som sagt får framtiden utvisa.

Då Jennys andra kull var helt normala och som sagt hennes ahona troligtvis gett defekter innan.

Skulle däremot defekter uppkomma på ytterligare kattungar skulle han tas ur aveln direkt!

#63

Innåtrullade tårkanaler? Knäckta tårkanaler?

Har aldrig hört talas om detta och undrar hur det yttrar sig?

#80 Vad jag menade när jag poängterade andra uppfödares erfarenheter är att det kan vara så att en till synes mild defekt kan innebära att det även finns andra, inre fel på kattungen. Det var av den anledningen jag själv avlivade en kattunge med gomspalt. Det måste vara upp till var och en om man vill ta risken att låta en defekt unge leva vidare eller ej. Du säger att det inte finns något som berättigar att man avlivar ungar med milda defekter. Men låt oss säga att uppfödare X varit med om att en unge med polydaktyli, som uppfödaren låtit leva vidare, senare visat sig ha en felaktigt utvecklad ryggmärg som medför att katen inte kan gå normalt. Tycker du då att det fortfarande inte är berättigat av uppfödaren att avliva nästa polydaktyla kattunge som föds? Obs att detta bara är ett hypotetiskt exempel.

När det gäller frågan om att slå ut föräldradjur ur aveln så tycker åtminstone jag att det är helt orimligt att slå ut en avelshane som tidigare aldrig gett några defekter av liknande art. När det gäller polydaktyli och split foot har det såvitt jag vet inte belagts att det finns något recessivt nedärvningsmönster. Honan kanske har en synlig defekt som är så liten att den har missats.

Vad skulle du själv göra vid hjärtfel? Vad för hjärtfel pratar vi om? HCM ,blåsljus annat?

Själv råkade jag ut för att sälja PKD katt till Norge.. Detta var på den tiden då vi ultraljudade..och mammakatt visade sig vara fel testad.

Jag sålde "avelskatt" till Norge och när DNA -test kom visade det sig att katten bar på PKD..Jättekul.

Jag fick många tankar och fick börja leta fel. Uppfödaren kastrerade katten (efter själv ha parat och behållt de fria katterna. Detta visste jag inte då utan blev förd bakaom ljuset)Uppfödaren fick pengar tillbaka av mig.(Jag ville göra rätt) Själv testade jag alla mina katter med DNA test och hittade felet. Mamma katt bar på genen och tyvärr  oxå hankatten jag sparat efter henne. Han hade än ej blivit fertil och fick bli lycklig kastrat. Jag hade ändå turen att bara två katter bar på genen Mamma och son . Ingen mer kattunge från den kullen var positiv. Förlorade 2 avelsdjur (eller en fertil och en blivande)

För mig var valet lätt(men dyrt) Jag förlorade avelslinjer,stog utan hane och en fertil hona och fick betala till baka pengar till Norge. Ingen ersättning från Agria inte.. Jag funderade aldrig på att inte kastrera..Jag har också haft möjligheten att köpa tillbaka "fria "katter. Tack!! (Men inte från katten som skulle kastreras)(Kan tillläggas att mammakatt är 11 år i dag och mår fortfarande bra.Både hon och son bor hos en släkting nu mera.)

Detta är inte samma sak som hjärtfel men..

Att vara uppfödare är inte lätt  . stort ansvar, många tankar, två steg fram ett till baka. Vi har ansvar för att katterna mår bra, får ett värdigt liv. Att medicinera katterna ett helt liv??? Är det värdigt? Diabetes? Är det värdigt att ge katten insulin? Förstår katten det? Eller behåller jag katten för min egen skull? Vem ska bedömma det? Tyvärr är det jag själv som måste ta det beslutet.. Perser som har svårt att andas genom näsan , trånga?  Ska de gå i avel?  Vad är defekter?/ Vad är sjukdom/ ärftlighet?

Jag tror att de flesta av oss vet var vi står och när vi måste ta de svåra besluten. I bland är det skönt att bolla tankar med andra innan man väljer att ta ett djur ur avel eller att låta en vän somna in. Det är ett liv och man ska tänka till innan man handlar. När man tvingas ta de svåra besluten är det skönt att inte stå själv  ( tycker ialla fall jag)

Jag tror på öppenhet ärlighet och sammarbete. Dela kunskap och erfarenheter.

Nu har jag tyckt massor igen.. men diskussionen är viktig ..tycker jag

#83

Det är ingen idé att diskutera den typen av hypotetiska fall, kom i sådana fall med verkliga fall där en mild defekt som i normalfallet (enligt vetenskaplig litteratur och veterinärer) inte orsakar något lidande för individen i just en linje visar sig vid upprepade fall (dvs. minimum två fall) faktiskt orsakar ett stort lidande för individerna.

Okända defekter som är så ovanliga att de inte ens finns väl dokumenterade och där man faktiskt inte har någon aning om hur defekten drabbar individen är något helt annat.

Att inte följa gängse populationsgenetiska rekommendationer brukar inte vara så poppis hos uppfödare eftersom det faktiskt kostar. Jag förstår att många av er tycker att det är en orimlig kostnad, men med tanke på vilka skräckscenarion ni verkar kunna måla upp kring defekta kattungar borde ni väl vara beredda på att ta den kostnaden för att minska risken för att sprida defekta gener? Honan i det här fallet har ingen synlig defekt, det är den information vi har. Det är ju den informationen vi får utgå ifrån. Kan vi låtsas att honan har en pytteliten, nästan osynlig defekt som gått obemärkt förbi kan vi ju lika gärna låtsas att hanen har en sådan. Eller hur?

Angående att gomspalt kan fixas kirurgiskt, det vet jag. Jag känner dock inte till en enda veterinär som skulle operera en nyfödd kattunge. Sondmatning i flera veckor tills operation är möjlig faller i min bok att utsätta kattungen för onödigt lidande. Det är även någonting som en uppfödare eventuellt skulle kunna anmälas för har jag förstått efter att ha diskuterat just sondmatning med både djurskyddsinspektörer och veterinärer aktiva inom djurskydd.

#84

Camilla….jag kunde inte sagt allt detta bättre 

Man blir aldrig full lärd och tur är det. Man lär sej alltid något nytt hela tiden och som du sa "dela med sej av erfarenheter" utan att bli idiotförklarad på stående fot. Smärtsamma beslut kanske måste tas och man behöver faktist ventilera sådant. Både på gott o ont. Den dag jag är känslokall lovar jag slänga in handduken. Då är man slut som uppfödare.

Tyvärr så har ju inte alla dessa åsikter 

Kattungar med gomspalt brukar inte överleva, så det är klokt att ta bort dem genast.

Annars behöver inte just den defekten vara ärftlig, den kan också utvecklas om mamman har utsatts för extrem stress under dräktigheten. Hon utsöndrar då stresshormoner som kan ge denna defekt.

Påståndet har jag från en veterinär, så det borde ju vara riktigt.

Förr i tiden sa man att man inte skulle skrämma gravida kvinnor av just denna anledning. Sen hade man för sig att kunna bota det hela med att dra kvinnan genom två trädgrenar, men det är en helt annan historia och troligtvis ingen effektiv behandling.

Fast många gamla "läror" har visat sig ha en faktisk grund och orsak.

Annars finns det lagar och regler för att inte avla på defekter som kan vara till men för djuren.

#85

Fan vilken attityd du har människa!

Inte undra på att folk ine vågar öppna munnen.

Inte lätt att vara ödmjuk när man tror man är bäst.

#88

Det går alldeles utmärkt att diskutera med varandra och inte hålla med varandra. Det går jättebra att vara öppen utan att hålla med alla om allt. Tro mig eller ej, det går faktiskt jättebra att samarbeta med uppfödare som inte tycker lika i allt också.

Jag står för mina åsikter och jag är inte rädd att säga emot när jag inte håller med. En egenskap jag är stolt över och en av många egenskaper som gett mig förtroendeposter så jag är inte den enda som uppskattar rak kommunikation. Sedan har jag aldrig påstått att jag vet bäst. Vart gör jag det? Att inte gilla att uppfödare avlivar kattungar med smådefekter är inte detsamma som att tycka att man kan allt. Det har med med en moralisk ståndpunkt att göra.

Tänkt vilka icke-diskussioner det blir om alla bara stryker varandra medhårs.

#89

Att vara en teoretiker är en sak men att praktisera en helt annan. Dessa två går inte alltid hand i hand! Väldans skillnad när man står öga mot öga inför saker o ting ska du veta. Låter som om du kan o vet allt! Och har världens erfarenhet av allt som diskuteras. Du får ursäkta men jag kan inte låta bli att yttra mej i detta.

Är ju för sjutton levande varelser vi håller på med!

#80

men ändå är det bara på perser forumet du kritiserar öppet? ser inte ett enda inlägg på annat rasforum där du öppet kritiserar en ras, men här har du ofta ett finger med i spelet…hur kommer det sig?

du har en stark uppfattning om extremavel, absolut det får du ha och jag respekterar dina åsikter. men många hävdar till och med att avel i huvud taget är att leka gud och tycker det är skamligt oavsätt hur sund rasen är, skulle du tycka det var ok för en sådan person att öppet kritisera dig och ditt avelsarbete?

jag bara undrar, jag tycker att man skall vara försiktig när man är snabb att döma andra, för det finns alltid någon som dömer dig också.

alla måste vi respektera varandras åsikter. jag tycker att det är hyckleri att döma andras avel när man själv är uppfödare.

de som avlar på extrema attribut kommer inte ändra sin åsikt för att någon annan säger att det de gör är fel, lika lite som du skulle ändra din åsikt om någon skulle säga till dig att avel är fel.

så varför lägga ned så mycket tid och energi i andras raser, avelsarbete och inte lägga den på din egen avel, arbeta för det du tycker är rätt med likasinnade uppfödare för att få fram vad du anser är friska djur.

så gör i alla fall jag, jag skulle aldrig arbeta med någon som jag inte anser har en sund bild av avel som stämmer överens med min syn.

det är ju som att hålla på fel fotbollslag och drabba samman med andra lagets supportrar, slagsmål utbryter men vad hjälpte det? sprickan ökar bara ytterligare och inte hjälpte det lagen att vinna på något sätt.

#78

jag skulle inte heller kastrera Rubin, jag tycker du tänker rätt i att ta en kull, och skulle det nu vara så att det blev någon med extra tår, ja då vet du.

#85 Vill du inte fatta eller fattar du verkligen inte? De exempel jag ger - det hypotetiska med polydaktylin, samt gomspalten - är bara till för att visa att man kan se en sak från flera håll. I det här fallet pratar vi om uppfödares förhållningssätt till defekter. Som framgår av diskussionen ovan finns det olika sätt att hantera detta, och det är långt ifrån alltid något enkelt beslut att fatta när man hamnar i situationen med kattungar som inte är normala. Men i din värld tycks inga gråskalor eller tveksamheter existera. Det är antingen svart eller vitt, och du tar dig rätten att fördöma en uppfödare som har en annan inställning än du själv.

Sedan hade du kunnat bespara dig utläggningen om kirurgi av gomspalt. Jag tror nog att jag känner till den saken rätt väl. Självklart har jag aldrig övervägt att låta operera en medfödd gomspalt! Det var återigen bara ett exempel på en i princip mild defekt som inte alltför sällan är kopplad till andra, mera allvarliga defekter som inte syns utanpå. Men vill man inte fatta så vill man väl inte.

Till sist kan jag bara instämma med mallabralla: när läste man någonsin ett inlägg av dig där du kritiserar extremavel på andra raser än perser? Något sådant har i vart fall jag aldrig råkat på. Däremot har jag läst ett stort antal inlägg av dig, såväl här som på andra forum, där du starkt kritiserar oss perseruppfödare och i princip uttrycker åsikten att rasen inte borde få finnas.

Det verkar som om polydaktyli i vissa fall kan vara förenat med andra, mera allvarliga defekter. En snabb sökning på PubMed får fram den här artikeln:

Vet Comp Orthop Traumatol. 2009;22(6):511-3. Epub  2009 Oct 29.

Bilateral radial hemimelia, polydactyly and cardiomegaly in two cats.

Lockwood A, Montgomery R, McEwen V.

Vad det hela handlar om är två kullsyskon med polydaktyli på baktassarna som vid 10 veckors ålder undersöks på djursjukhus. Det visar sig då att de inte bara är polydaktyla, utan dessutom saknar delar av radius (strålbenet) fram, samt har förstorade hjärtan. Därmed inte sagt att alla polydaktyla kattungar har andra defekter också, bara att det kan vara förenat med andra avvikelser från det normala som är svåra att se när kattungarna är riktigt små.

#88 ha ha ha……..håller med ……… Anita/Rosengångens

#94

Det är precis detta jag vill komma fram till :)

Gillar dina inlägg i detta Anna_Lena:)

Ha en fin lördagkväll nu!

//Lena

#94 Tackar för bra inlägg, problem kommer sällan ensamma .

Blir lite ledsen av de som (få) som tycker att jag borde kastrera innan jag ens vet…

Nu har jag ju två honor dräktiga med Rubin och om en vecka ungefär är det dags för födsel på min ena hona

Får ingen av dom defekta kattungar så tänker jag andas ut iaf!

Men annars ska han självklart tas ur avel.

#91

Jag håller till på fler forum än bara detta och absolut att jag riktar kritik mot andra raser än persern. För inte så länge sedan diskuterade jag manx-avel på ett annat forum. Jag är även medlem på amerikanska och engelska kattforum. Jag tror inte att du har koll på ens i närheten av alla diskussioner jag har varit i.

Angående kritik gentemot min egen avel så har jag inga problem att hantera sådan. Ingen har någonsin kritiserat min uppfödning, däremot  har jag ofta bemött kritik riktad mot raskattavel som helhet.

Även om kritik skulle riktas direkt mot min uppfödning så kan jag ta det. Jag står för allt jag gör och har gjort. Jag har inga problem att ta kritik.

Jag har i övrigt inga som helst problem att ta min egen avel framåt samtidigt som jag diskuterar utvecklingen inom andra raser. Jag kan diskutera politik, etik, hundar och föräldraskap också. Trots att jag har ett jobb, familj och min uppfödning.

Det ena utesluter inte det andra.

#99

det kan aldrig bli en diskussion så länge ena parten alltid anser sig själv ha rätt. en diskussion handlar om att berika varandra med olika infallsvinklar och kunskap, inte att ena parten bestämt hävdar sitt veto och kräver att alla andra ska svälja det och känna dåligt samvete.

jag står också för mitt avelsarbete och alla beslut jag fattar, men jag kan åtminstone erkänna att jag ibland gör fel eller har fel.

#98

du skall ta till dig av andras åsikter och kunskap men sedan måste du följa ditt eget hjärta och förnuft. det finns inget att vara ledsen över alfadis, du kommer alltid få höra folk tycka och tänka, man måste lära sig ta till sig det som låter vettigt och solla bort det man anser inte stämmer, så är det med allt här i livet. annars kommer du dränka dig i ett glas med vatten.

#100

Och vad är det du menar att jag har fel i här? Min åsikt om när jag anser det vara berättigat att avliva? Det handlar inte så mycket om fakta utan om egen moral, eller hur och då blir det där med rätt och fel inte absolut. Har jag fel i popultionsgenetiska rekommendationer för att minska risken för att föra vidare defekta gener?

Exakt vad har jag fel i i den här diskussionen?

Och är det så besynnerligt att man kan anse sig inte ha tagit några felaktiga beslut under sin tid som uppfödare? Det betyder inte att jag anser att jag är perfekt. Det betyder bara att varje beslut är väl genomarbetat och genomtänkt. Är jag osäker låter jag bli. När jag tar ett beslut har jag ordentligt på fötterna. Har allt blivit som jag har planerat? Självklart inte, men det betyder inte att man har gjort fel.

#102

jag svarade på ditt inlägg #99 vilket inte handlade specifikt om denna diskussion.

#99 Visst, du har rätt i att jag inte har koll på exakt alla inlägg du skrivit på alla olika forum. Dock har jag sett dig i farten på SKS, och på Bukefalos, för att nämna några exempel, och det är ju lustigt då att den enda ras jag sett dig med stort engagemang attackera och kritisera är just perser. Men det är väl bara en slump att jag råkat se de inläggen. Du har väl skrivit lika kritiskt om siameser, devon rex och sphynxar också. På något konstigt sätt har de inläggen lyckats gå mig förbi.

För övrigt kan jag bara instämma till fullo med #100 mallabralla. En diskussion som förs med en person som inte är det minsta intresserad av att lyssna till andras erfarenheter utan bara har på agendan att till varje pris få rätt, och att framhäva sin egen förträfflighet, är slöseri med tid och energi som kan användas bättre. Därför tackar jag nu för mig i denna diskussion.

#104

Är du frekvent besökare på SKS är det märkligt att du har lyckats missa diskussionerna om scottar och manxar. För att nämna ett par exempel. På buke diskuterades munchkin bara för någon vecka sedan. På Rexringens forum har vi haft ett flertal diskussioner om rasens utveckling och extremer.

Sedan är det knappast en slump att en perseruppfödare huvudsakligen råkar läsa inlägg som handlar om perser. Lika lite som det är en slump att jag som devon-uppfödare läser inlägg som handlar om devons i större utsträckning än om sådana som handlar om birmor. Jag har inte tid att läsa allt utan sållar efter intresseområden. Jag gissar att ni gör likadant.

Lite nyfiken på hur många kullar en genomsnittlig hane får? Undrar eftersom det känns så illa att kastrera Rubin (nej, känns ej nödvändigt om honan redan tidigare fått missbildade ungar) trots att han är/snart är far till fyra kullar.

#106

mmm, nu hängde jag inte riktigt med i din frågeställning Jina.

men det finns väl ingen gräns för hur många kullar en hane får, jag anser nog att det har med hur pass bra hanen mår som fertil (förutsatt nu då att han lämnar avkommor utan defekter).

det finns ju hanar som går i avel hela livet och mår bra, medans andra, som tex min Blå-vita hane är mer stressade av att vara fertila och därför kastreras tidigare.

en hane som går i avel hela livet kan ju hinna producera många avkommor medans en hane som bara parar under 2 år får ett mer begränsat antal.

Ren nyfikenhet. I min ras ser jag max 4 kullar på en hane av "vanliga linjer", max 6 av mer ovanliga linjer. Detta inom en avelskarriär på ca 2 år. Tycker det är trist när en hane överanvänds och får kanske tredubbelt så många kullar.

Kan ju tillägga att det givetvis inte är jämförbart rakt av, då kat I har tre gånger så många reggade katter som devon (2011), men samtidigt kan ju vi avla oberoende av färg och kan därför välja friare mellan parningskombinationer.

#108

jag håller faktiskt med dig, jag är inte heller något fan av att använda samma hanar om och om igen, tror det urholkar den genetiska mångfalden. men vet att andra är av annan åsikt.

men exakt hur många kullar kan jag inte svara på, beror på hur många det är i varje kull också, hur många som går vidare till avel osv.

tror anledningen till att alfadis känner att det är illa att kastrera rubin är för att hon just köpt honom av Jenay och själv inte ännu fått några kullar efter honom.

man vill ju gärna kunna använda de katter man köper till avel.

hej, ni kanske ska lugna ner er lite . här diskuterar vi defekter inte vad vad den ena uppfödaren gör bättre eller sämre än den andra . vill att vi skall återkomma till min senaste fråga . vad är dom vanligaste defekterna hos perser och exo ?

…jag antar att det är trånga tårkanaler och nosar och snedhet. Det är iaf vad jag kan se….annars vet jag inte som lekman.

#108

Ja faktiskt!

Dessutom är Rubin i väldigt god kondition så han mår då inte dåligt iaf.

Min ena hanes pappa var fertil tills han var 15…

Är det konstigt?

Tja, i MINA ögon känns det onödigt att en hane avlas på i femton år

#111

de vanligaste defekterna har diskuterats flertalet gånger och har även redan svarats på i tråden.

original frågan var ju vilka defekter som är ok att avla på, detta har också svarats på och diskuterats om och det är självklart att detta väcker upprörda känslor när åsikterna går isär och vissa finner det till och med upprörande att man ens frågar om vilka defekter det är som är ok att avla på (svaret är ju inga), man kan aldrig bara förvänta sig korta raka svar i en diskussionstråd, den kommer alltid på villovägar och jag tycker inte att det är något fel med det, framförallt inte i ämnen som detta.

Hur länge en hane används är inte intressant - det som betyder något för rasen och den framtida aveln är ju hur många ungar totalt han blir far till i relation till totala antalet och hur många av ungarna som sedan går vidare i avel.

Hur många ungar hanen får mindre intressant än hur hanens (eller honans) ungar används vidare i avel - de sk barnbarnskurvorna är av större intresse. Om en hanes avkommor inte används vidare i avel så spelar det ju ingen roll för den fortsatta aveln hur många ungar han får - samtidigt som en hane som lämnat få ungar men alla används vidare i aveln kan få mycket stor betydelse för rasen.

En annan aspekt är också hur många olika honor en hane parar och hur många ungar ur olika kombinationer som går vidare i avel. Om ett flertal avkommor till en enskild hane används i avel på olika håll så är det sämre för den framtida genpolen om dessa avkommor har samma eller besläktade mammor än om de har obesläktade mammor.

En tredje aspekt är hur många olika hanar som används totalt i en generation - där så många som möjligt naturligtvis är bättre än få.

Alltså är det sällan någon mening att diskutera exakt antal ungar en hane ska tillåtas få utan att ta hänsyn till ett antal andra faktorer.

Sett ur genpoolsperspektiv finns en standardrekommendation (P-E Sundgren) för hur många ungar en hane ska tillåtas bli far till och det är "inte mer än 5% av registreringarna i en generation eller mer än  25% av en årsregistrering under sin livstid". (Med generation menas här den genomsnittliga tid en hane används). Detta gäller för en liten population - i en stor population bör man sträva efter max hälften.Unga hanar bör användas med försiktighet då många ärftliga sjukdomar debuterar först efter några år. Det kan ju också vara bra att utvärdera vad han lämnat ur andra synvinklar. Alltså är det inte så lämpligt att enbart se till antal kullar/ungar och intensivanvända en ung hane för att sedan kastrera. En ung hane bör användas sparsamt oavsett när man tänkt kastrera honom.

fast detta borde väl vara en ny tråd om någon vill fortsätta diskussionen………..

#116

jag håller med dig om han "problematiken"

älskar dina inlägg med ren fakta, tycker det berikar diskussionerna så bra.

ja kommer vi in på detta ämne om hur mycket hanar bör användas bör vi starta ny tråd, är rätt intressant också!

att en tråd tappar fokus brukar ju ofta indikera på att ursprungsämnet är uttömt.

tycker att frågan har blivit väl besvarad här faktiskt.

#116

Jag anser då att antalet avkommor visst spelar roll, inte bara hur många som går vidare i avel. En hane som får säg 100 avkommor har ju tagit ett väldigt stort avelsutrymme även om bara 8 st går vidare till avel. Av de där 92 katterna som inte gick vidare till avel hade kanske andra kombinationer gett bättre resultat och bidragit mer. En storproducerande hane kan ju konkurrera ut andra, fortfarande bra, hanar och minska deras inflytande på avelsbasen. På gott och ont.

Jag ser noll värde i att låta en hane (eller hona) producera en mängd sällskapskattungar. Jag ser hellre att många individer används och får färre avkommor än att färre används och får fler avkommor. Ju fler genkombinationer, ju bättre.

Istället för att A får 50 avkommor och B får 10 st kanske det är bättre att slå ut de 60 avkommorna på 30 avkommor var eller varför inte, ge utrymme för C och så får 3 hanar 20 avkommor var.

Jag har startat ny tråd om detta med hanar, silvestris och kickem, vill ni skriva era intressanta inlägg där?

En fråga: Om nu en hona får minst en defekt unge, tex gomspalt eller att tarmarna ligger utanför kroppen och minst en dödfödd unge i varenda kull bör man då som uppfödare inte ta den honan ur avel? Fast man "bara" säljer de andra ungarna till sällskap.

#120 En gång är ingen gång och två gånger är en för mycket.

Jag skulle självklart plocka en sån hona ur aveln.Men andra väljer annorlunda.

# 120 jag skulle absolut ta honan ur avel andra gången. Jag skulle dock om det var möjligt testa en annan hane till andra kullen. Vi har hittills inte fått några missbildningar på kattungar. Däremot så har vi fått ett par med sned nos o ett par med i mina ögon för små nosöppningar.

Jag fick en kull med tre ungar varav en hade tarmarna utanför och en som hade genfel och stort blåsljud på hjärtat (såg ut som down syndrom) och en unge levde bara i 6 dygn. Detta var honans första kull och de fick tas med kejsarsnitt så jag valde att inte ta en kull till utan kastrerade henne. Ansåg att det var för mycket som spelade in för att våga igen. /Laila

Ville bara meddela att i Måndags den 10/9 2012

födde Daisy två underbara vita bebisar, välskapta och stolt fader är Rubin :)

Stort GRATTIS till kullen

Vad tycker ni om att man parar på katter som har svansknick då? Står ju i Sverak att man inte bör. Jag förstår att man kanske parar på såna där avelsbasen är liten och kanske därför Sveraks regler säger bör?

Svansknick är en gråzon tycker jag. Skulle det handla om en genetiskt värdefull individ skulle jag ta en kull och gå vidare på avkomma utan knick. Är det vanliga linjer skulle jag inte avla vidare.

Ang svansknick o jag skulle köpa en kattunge så tar jag för givet att föräldrarna ej har det o att uppfödaren inte medvetet har avlat på det.

Fortsättningsvis ska jag ställa frågan om föräldrarna har några defekter.

Själv skulle jag ej avla på det men har ej perser om det har någon roll.