Jag anser att det totala antalet avkommor spelar roll, inte bara hur många som går vidare i avel. En hane som får säg 100 avkommor har ju tagit ett väldigt stort avelsutrymme även om bara 8 st går vidare till avel. Av de där 92 katterna som inte gick vidare till avel hade kanske andra kombinationer gett bättre resultat och bidragit mer. En storproducerande hane kan ju konkurrera ut andra, fortfarande bra, hanar och minska deras inflytande på avelsbasen. På gott och ont.

Jag ser noll värde i att låta en hane (eller hona) producera en mängd sällskapskattungar. Jag ser hellre att många individer används och får färre avkommor än att färre används och får fler avkommor. Ju fler genkombinationer, ju bättre.

Istället för att A får 50 avkommor och B får 10 st kanske det är bättre att slå ut de 60 avkommorna på 30 avkommor var eller varför inte, ge utrymme för C och så får 3 hanar 20 avkommor var.

#1

jag håller med dig, bra förklarat!

Mitt inlägg i defektttråden som där skrev före Silvestris ovanstående inlägg:

Hur länge en hane används är inte intressant - det som betyder något för rasen och den framtida aveln är ju hur många ungar totalt han blir far till i relation till totala antalet och hur många av ungarna som sedan går vidare i avel.

Hur många ungar hanen får mindre intressant än hur hanens (eller honans) ungar används vidare i avel - de sk barnbarnskurvorna är av större intresse. Om en hanes avkommor inte används vidare i avel så spelar det ju ingen roll för den fortsatta aveln hur många ungar han får - samtidigt som en hane som lämnat få ungar men alla används vidare i aveln kan få mycket stor betydelse för rasen.

En annan aspekt är också hur många olika honor en hane parar och hur många ungar ur olika kombinationer som går vidare i avel. Om ett flertal avkommor till en enskild hane används i avel på olika håll så är det sämre för den framtida genpolen om dessa avkommor har samma eller besläktade mammor än om de har obesläktade mammor.

En tredje aspekt är hur många olika hanar som används totalt i en generation - där så många som möjligt naturligtvis är bättre än få.

Alltså är det sällan någon mening att diskutera exakt antal ungar en hane ska tillåtas få utan att ta hänsyn till ett antal andra faktorer.

Sett ur genpoolsperspektiv finns en standardrekommendation (P-E Sundgren) för hur många ungar en hane ska tillåtas bli far till och det är "inte mer än 5% av registreringarna i en generation eller mer än  25% av en årsregistrering under sin livstid". (Med generation menas här den genomsnittliga tid en hane används). Detta gäller för en liten population - i en stor population bör man sträva efter max hälften.Unga hanar bör användas med försiktighet då många ärftliga sjukdomar debuterar först efter några år. Det kan ju också vara bra att utvärdera vad han lämnat ur andra synvinklar. Alltså är det inte så lämpligt att enbart se till antal kullar/ungar och intensivanvända en ung hane för att sedan kastrera. En ung hane bör användas sparsamt oavsett när man tänkt kastrera honom.

# 1 Det var ungefär det jag syftade på med att i korthet bara skriva:

"En tredje aspekt är hur många olika hanar som används totalt i en generation - där så många som möjligt naturligtvis är bättre än få."

Bra att du utvecklade den aspekten! - men fortfarande är nog barnbarnskurvorna intressantare långsiktigt.

Om man ser till den enskilde hanens väl och ve, så mår han bra av att para ganska regelbundet, men inte för ofta. Har han för få parningar, blir han skrikig och orolig. Har han för många, kan har bli sjuk av utmattning och vätskebrist.

Om mina hanar har för lite att göra, så kan jag tänka mig att låna ut hans tjänster till ett fåtal honor utanför mitt katteri.

hur är det med honor då??? hur länge kan man låte dom gå i avel??? finns det nån åldersgräns???

#6

aja baja inte kapa tråden ;) nu skall det diskuteras hanar

Det här är intressant.

Har en hane som jag haft en del kullar på själv och har tänkt använda i min kommande kull (om nu honan löper….)

Men jag har även lånat ut honom till några honor.Jag har resonerat så att eftersom jag bara har en liten uppfödning med en fertilhane och en fertilhona i taget så kan jag inte "tillgodo se" min hanes behov av honor för att han ska må bra.Dvs nån-några parningar /år.Då går han inte ner sej i hullet,pinkar inte inne utan njuter av sitt liv.

Nu är han dryga 9 år .

Men vad händer med fertiliteten hos äldre hanar? Påverkas den?

**På vilket sätt kan det bli bekymmer?OM det kan bli det?
**

I hans senaste kull blev det 3 kattungar.Kanonfina

Helène

#8

Jag utgår ifrån att samma gäller för katter som för människor (och andra däggdjur) dvs. att risken för defekta könsceller ökar med stigande ålder dvs. fertiliteten sjunker något med åldern och risken för defekt avkomma ökar.

Min förra hane använde jag på mina honor ett par ggr var typ och jag lånade ut honom till ett par stycken. När han var 5 år kastrerade vi honom för då tyckte jag att han inte gav mig nåt nytt. Sitta och ta kull efter kull med samma hane o få samma utslag är inget för mig. Vår "nya" hane har jag använt sparsamt då vi ligger lite lågt med kullar överhuvudtaget. Honom lånar jag ut om nån skulle vilja låna honom. Han mår bäst när han får para lite då o då.;) Vi har dock en kastreringstid på honom inplanerad för vi har sparat en hona och en hane efter honom och ser oss om efter lite nytt blod. :)

#8

Skulle jag vara du så skulle jag låta honom vara så länge han mår bra och att kullarna efter honom mår bra…eller att du själv tycker att nu får det vara nog Jag kastrerade en 12-åring som var tidigt fertil 6mån och han var en riktig stilmaskin upp till ca. 7-års ålder. Han var ingen maraton avlare men han misslyckades aldrig med sina "uppdrag"….men…de senare kullarna fick han ofta hanar med kryptorchid..det kan ha varit pga.åldern,jag misstänker det iallafall.

Jag har då inte märkt av någon manisk-depressiv sjukdom hos avkommorna..som tydligen barn till äldre män (hos människan) kan löpa en större risk att drabbas av…

Mina hanar har vanligen blivit gamla och parat så länge de levde.

Just silver och golden blir tidigt könsmogna och är aktiva högt upp i åldrarna.

Min första hane, Midas, som var en shell golden, blev far efter sin död vid 15 års ålder. Han fick ca 60 kullar under sin livstid. Han var länge den enda fertila shell golden i Sverige, så han var viktig för färgvariantens utveckling. Jag brukade låna ut honom ibland. Jag kan inte säga att jag noterade några defekter på ålderns höst, men jag hade kanske tur.

Jag tror inte att jag skulle använda en kopparögd hane lika länge, eftersom det finns betydligt fler att välja bland. Å andra sidan blev min svarta hane Tyson 14 år och gick i avel hela tiden. Fast min solidavel har alltid varit ytterst blygsam.

Det är ett känt faktum att aveln går framåt snabbare om man byter ut sina hanar efter några år, men det är lättare sagt än gjort av olika skäl.

Själv har jag på senare år "leasat" hanar under längre eller kortare tid samt parat på andras hanar, och det har visat sig vara en lysande metod.

Det beror alldeles på ens omfattning av avel, vilka färger man jobbar med och om det är någorlunda enkelt att skaffa nytt avelsmaterial. Jag har alltid jobbat med svåra färger och liten avelsbas och har alltid fått bygga egna linjer med bättre typ.

Jag har också skaffat mig vuxna honor ibland och det har gått alldeles utmärkt, med ett enda undantag.

New Dawn´s Susanna, chinchilla, är ett lysande exempel. Hon var några år när jag övertog henne och numera ligger hon till grund för alla mina yngre katter, även min ena avelshane som är hennes son. Trots att hon inte ser så märkvärdig ut, har hon gett mig jättesnygga katter med hög kvalitet.

# 8

9 år kan väl inte vara så förfärligt hög ålder sett ur fertilitetssynpunkt. Jag har ju mest erfarenhet av hund och där känner jag många som har hanar som parat med gott resultat högt upp i åren (10-12år) - och katter anses ju oftast ha ett längre liv så vid 9 är de ju bara medelålders och knappt det

Om jag kan välja föredrar jag äldre hanar. Jag tycker de är oerhört värdefulla i aveln - Man vet att dom är friska, man vet hur dom bär upp sina år, man vet som regel hur tidigare avkommor utvecklats med några olika honor osv.

Ja jag kommer självklart att fortsätta använda (och ställa ut) min älskade LillOlle!Jag kommer att låta naturen ha sin gång!

Han har haft 21 avkommor och det är nu spännande att se hur hans två senaste söner kommer att gå i avel.Med deras stamtavlor i baktanke hoppas jag på fina avkommor!

Jo jag gillar att ha fördelen att se hur hanen och avkommorna utvecklas,jag vet att han inte har nåt som kommer fram på äldre dar.

Sen att han fortfarande BISar som hane på utställningar är ju ett kvitto på att han håller.Det som varit hans enda minus är att han bara är fullpälsad under vintern och då har vi aldrig utställningar här uppe!

Han är en "badbyxe"kille!Som nu senast använde "tanga" .Ingen underull här inte! Och aldrig tovor!

Heléne

En bra kille Helene Det där med att låta de gå längre i avel och att man får tid på sig att följa avkommorna upp i åren är jättebra..gäller ju även honorna tycker jag. Och att man inte maratonavla på dem i tidig ålder…man får inte och bör inte ha för bråttom i sin avel…