detta tycker jag verka bra faktiskt

jag är helt ny på detta område o jag älskar mina katter av hela mitt hjärta

och jag tycker detta verka jätte bra

jag hade inte haft imot heller om det hade varit en typ hmm kurs eller något av klubben eller så man är medlem i .

jag prata för mig själv nu men jag anser jag kan  för lite i detta regler osv osv

så det hade inte varit fel att få mera lärdom i

Ja då vad det kört..snyft..( IDP )

Vad menar du marita? Vad då kört?

Håller med dig till fullo Lotta i det du skriver. Själv va det ju så innan jag fick min första kull, hade ingen aning jag skulle föda upp eller en tanke på detta heller från början.

Vi ställde ut flickans perserhane, och på vägen växte detta fram med att jag ville ha en egen o följa med tösen min.

Jag lärde känna mkt trevliga mäninskor, fick mkt berättat om detta gällande uppfödning osv. kan lova jag blev lite rädd av berättelser som att man måset suga mmm

Jag fick hjälp med se ut sug o berättat om massa som fanns inhandla.

Men jag hade ju jobbat flera år med katter&Hundar, sen jag va 18 då jag gick med i en djurskyddsförening. Detta med mata mm va inga problem, men det va mkt frågor till mina uppfödare som ledde mig på vägen. Trots allt hade jag fått kattungar innan, men då bondisar. Valpar hade vi fårt med. Men så mkt frågor man hade.

Jag fick mkt fin lära genom Leonardo´s, hon i sin tur gav mig telefonnr till Yvonne Drougge också. Jag vill Tacka alla som ställt upp på vägen. Än idag ringer jag yvonne då jag undrar över något, tack Yvonne för du finns! Imorgon ska jag åka hem o hälsa på Yvonne

Visst borde det vara så att man skulle ha någon typ av baskunskaper,samt någon mer erfaren uppfödare att tillgå för hjälp och stöd.Man skulle kanske inom klubbarna kunna ha någon typ av fadderverksamhet?Tex.när det är någon oerfaren,som ska ha kull så skulle den  kunna få en mentor genom klubben.Sedan är alltid sunt förnuft,och lite is i magen bra att ha.

#3 Kört för att man måste vara medlem i Sverak för att få gå..så då är det kört för mig för jag är medlem i IDP…

Ja vi får inte gå på sveraks grejer, detta är något IDP borde ta efter istället.

Även om man som IDP-medlem inte kan bli diplomerade så finns det ju inget som hindrar att man har kurser eller föreläsningar i de olika klubbarna, som medlem kan man ju lägga in önskemål om detta.

japp håller med

JAG SKRIVER UPP MIG TVÄRT

Det finns väl inget som säger att vi i IDP inte kan ha uppfödardiplomering också. Bara att vi måste jobba fram ett förslag för oss. Tryck på era klubbar om motioner eller diskussionsfrågor angående detta!

Personligen tycker jag man ska börja i "rätt ände" och börja ställa sina katter, åka på kurser, möten, ta reda på massa info, åka runt och kolla hos olika uppfödare, vara med hos sin "mentor"/uppfödare när de har förlossningar osv innan man tar sin första kull och drar igång med uppfödning. Hur ska man annars kunna berätta för sina kattunge köpare hur kattungarna ser och vilka kvalitér de har eller inte har om man inte har en aning själv?!

#9 Hur många är med vid en förlossning innanHur många här va detta innan de startade sin egna uppfödning? Jag kan ju säga jag hade varit med om förlossningar både på hund o katt, men jag förstog snart att en perser va lite speciell att föda upp på. Jag fick mitt uppfödarenamn 2002 våren, första kullen kom 2003 vintern. Jag hade då ställt ut, lärt känna lite uppfödare som berättade, ingen bodde nära mig, men jag fångade all information. På utställningar träffade jag uppfödare och även kattungar, man pratade förlossningar, de visade sug o annat man behövde ha. Jag hade inga problem då jag fick första kullen, men jag frågade mkt då jag va osäker. Jag hade de uppfödare som visste jag skulle ha kull, de hade jourtelefonen öppen ifall jag ringde och behövde hjälp. Man kan ju inte starta utan veta allt runt en förlossning o annat som kan bli.Kan ju inte säga jag va proffs på se typ o annat på kattungarna jag fick, ej heller färger alltidMen jag hade ju kameran, vi pratades vid jag o upfödaren. Svårast va nog jag hade tabbysar, tyckte nog jag fick lite konstiga färger i början med, för de första tjejerna va Svartsköldptabby, oj sa jag vad är dettaFick då höra dessa inte va så vanliga ändå, men jag fick flera, ja bara detta nästan i början. Det som va svårast va ju hitta pålitliga hem med, veta vad man ska fråga osv. En kurs hade hjälpt även mig från början, och jag hade gått den nu idag om det kom en.

När jag började min uppfödning så hade jag ju varit med om en hel del förlossningar på Kor,Häst ,Hundar och huskatter. Och min egen förlossning hemma på köksgolvet Hjälp med raskatts förlossningar fick jag från medlemmar i min kattklubb som jag var med i…Hade även en granne innan som födde upp Siameser som hade delat med sig av sina kunskaper.

Jag läste även alla böcker som jag kunde komma över för att vara så förberedd som set går.

Men nu när der gäller Exotic så är jag ju inte rädd för förlossningen men herregud färgbedömningen och typbestämning,det blir inte lätt så då kommer det nog rop på hjälp.Som tur är så finns det ju folk med kunskaper här som är villiga att dela med sig.

Men kurs är inte dumt.Skulle jag också gå på…

#9…Så sant så!Jag har ju själv varit med om när jag började leta perser och till utställning då  att jag fått svar från uppfödare att visst de var villiga att sälja kattungen för ett högre pris till utställning men sedan visade det sig att de inte ens varit på en utställning själva. Föräldrarna var ej ställda och pga att de var nya hade de ej ställt själva. De visste inte ens hur en ren defekt såg ut förstod jag, en direkt otställbar katt! Vid närmare frågor visste de egentligen inte hur ungarna såg ut alls. Det stämmer så bra med vad du skriver hur jag faktiskt upplevt det som presumtiv köpare själv!

Tycker det låter bra med uppfödardiplomering av nåt slag.