menar du hur rasen såg ut då? De hade väl lång nos då iaf

#1

jag tror hon menade hur populariteten såg ut på 70-80 talet.

och nej, de hade inte lång nos då ;)

#2 när började man avla bort den då..för persern såg väl ut som den klassiska persen idag?

#3

denna tråd handlar om populariteten, du kan väl starta en ny tråd med den frågan så kommer du säkert få svar :)

Persern och Exoten har alltid haft sin målgrupp.

Jag var själv inte med i utställningssvängarna på 70-80-talet men men när standarden skrevs om -82 och alla de olika färgerna skulle få en gemensam standard att gå på blev det en hel del att jobba på hos endel färger,som annars hade haft sin specifika standard att gå på.

Det blev ju extra svårt för de som låg längst ifrån den standard,som tex Chinchillan,som då hade kommit långt i sin pälsfärg,deras toppar och öronplacering var som oftast perfekt, men de hade tyvärr även oftast en tunn och lätt benstomme,långsträckta kroppar, veka hakor och kindpartier,öron som var stora och öppna i basen,dåligt markerande stop. Så den färggruppen som endå hade haft en jättestor plats innan på utställning började det synas mindre av.

Alla färger har nog haft sitt specifika att jobba på,fallgropar har det tyvärr funnits efter vägen som i all avel. Idag har rasen kommit otroligt långt i både standard och sundhet,ett seriöst avelsarbete stannar aldrig.

Vi får se om det kommer någon som minns 70 och 80-talets utställningar.

På 70-talet var jag inte med, däremot på 80-talet. Persern var den största rasen på den tiden. Utställningarna var fulla av perser. Konkurrensen inom så gott som alla färger var mycket tuff. Det var svårt bara att bli champion. Jag hade en sköldpaddhona som var ganska snygg. Varje gång jag ställde henne i öppen klass var det 10-15 stycker andra honor som slogs om certifikatet. Hon tog 2 CAC i stenhård konkurrens. Tredje gången fick hon Ex1 med draget cert pga något jag inte kommer ihåg, kanske att hon inte var i päls för dagen. Då gav jag upp med henne.

Silverkatter fanns det gott om, och de höll relativt god kvalitet även om de inte var lika jämna i typen som solider och vitfläckar. Även på silver var konkurrensen hård.

Aschbergs program har jag inte hört talas om förut, men med tanke på nivån han brukar hålla till på tvivlar jag på att det är någon större förlust.

Jag har tävlat sedan 1977 med 2 års uppehåll under 2000-talet så jag har varit med om alla svängar.

Det är mycket att berätta om, så jag föredrar en specifik fråga, för det går inte att berätta om allt här.

Det största antalet silverperser i Sverige ställdes ut i Örebro 1987 (Nerk-Sverak). Där fanns ca 39 chinchillor och ett fåtal shaded silver. Då var det kamp om certen ska jag säga.

Ett annat tillfälle var i Borlänge 1999 (DÄK-Sverak) fast då arrangerade vi en silverspecial för Silver News. Där fanns ca 50 st silver och golden på plats. Alla tävlade inte i ordinarie klasser utan bara på specialen.

Numera är det ytterst sällan man ser varianterna på utställningarna, vilket är tråkigt. Allt som allt finns det ca 2-3 som tävlar oftare och några till som gör det mera sällan.

I år ska jag försöka att ställa ut lite oftare än 2 ggr per år, fast i WCF.

När jag köpte en blåsköldpadd PER hona 1979, CH Ursus Ninette, så mötte hon inte mindre än 19 i samma färg på en utställning. Hon placerade sig alltid bra och var en av de snyggaste i Sverige. Men attans vilken konkurrens det var! Jag tror att  just blåsköldpaddorna var som allra bäst dessa år.

hur menar du med  en mer specefik fråga erna?? du skriver du ska tävla mer i wcf med dina per är det mindre konkerens där i kat 1??? än vad det tär i sverak???

hur såg per och exo ut i början på utsl vilket färg me rän blåpaddorna va poppis?? har köpre köpt kat 1 som smör el ha det varit segt??

Det är INTE mindre konkurrens i WCF! De utställningar jag har varit med på är lika stora eller tom större än Sveraks. Kvaliten på katterna är densamma, eftersom många av dem härstammar från Sverak-linjer.

Jag har upplevt att domarna tom är lite hårdare på små detaljer än i FIFe. Särskilt på färgerna men även på huvudets form, inkl nosen. Inga svansdefekter tolereras här, medan jag har sett en siames med svansknick bli Bästa i kat.4 i Finland  (FIFe).

Eftersom jag numera har flera EXO så kommer jag att tävla både PER och EXO framöver. Jag har flera som inte hunnit tävla ännu. Sen gäller det att de inte börjar fälla ur eller ska ha ungar just då!

Eftersom jag varit verksam under 35 år, så menar jag att jag inte kan berätta om allt.

Olika färger har haft sina stora dagar och vait populära under en viss tid. När jag började tävla 1977, var det colorpoint som var stora, eftersom det var en ganska ny variant, och "alla" ville ha dem.

Då var chinchillorna en liten utdöende färg som sakta tog fart för att vara störst under 80-talet. Shaded silver och golden fanns inte då.

Jag var med om att få dem godkända. Den första golden i Sverige var min hane som var född 1979. De blev godkända 1984 när den nya standarden togs, samma år som jag blev domare i FIFe på kat. 1.

ha golden bra typ nu än 1984??? kolla domaren bettet ??