Gick ut med Elvira klockan 10.30 till rastgården hon har ju ylat vid dörren tillräckligt länge nu, Peter stod bredvid å målade huset. Klockan 10.45 ropade jag in honom för kaffe. När vi hade druckit färdigt runt 11 så gick jag för att hämta Elvira..INGEN KATT.. HJÄLP..hon har rymt…hjärtat flög upp i halsgrupen å jag kunde känna hur hela min mage knöt sig. Sprang genast in för att fråga alla om någon hade tagit in henne men nej..

Alla ut å letade å letade överallt runt husen i i alla vrår ingen Elvira vi gick åt var sitt håll i 2 km radie kallade å kallade. I timmar letade vi..jag letade till slut vid vägkanten ca 1 km bort å grät å grät å kallade ingen Elvira.

Ringde tillslut Polisen å anmällde henne försvunnen, fanns inga spår efter henne. Dom sa att ett fler tal RAS katter har blivit bortrövade i Borås området..HJÄLP tänkt jag å ut å letade mera..hade nu skrapat upp varenda liten bit av mina armar å ben å tårarna rann på både mina barn å mig.

Mamma tänk om vi aldrig hittar Elvira mer..säger Johanna som nu är 10 år..jo då säger jag med gråten i halsen.

När klockan var runt 16.15 så hörde Peter ett skrik i väggen vid rastgården..Jisses där var hon längst in men hur hade hon kommit in. Peter hämtade olika verktyg å fick tillslut såga å bryta upp för att få ut stackars livrädda Elvira.

Just nu har vi ingen fungerande rastgård om ni förstår..Peter får bygga om lite först.

Men jisses var rädd jag var och fick ringa sedan å anmälla henne upp hittad.