Vill tillägga att om man själv ska ta bort en nyfödd kattunge på grund av att den är allvarligt sjuk och lider så måste man göra det på ett snabbt och smärtfritt sätt för kattungen.

Precis som du har jag haft turen att ha en "mentor" som hjälpt mig med mina första kullar. Hon hjälper mig fortfarande vill jag tillägga. Det har betytt oerhört mycket. När modernatur inte är på ens sida kan det kännas tungt om man är ensam. För nått år sedan fick en av mina honor en kull, två dödfödda och en förtidigt född som levde. Det var så plågsamt att se hur han kämpade. Vi gjorde verkligen allt. Men till slut gav han upp andan. Jag har aldrig reklekterat över att jag borde hjälpt naturen på traven. Vi kanske borde ha gjort det?

Min start var problemfri…jag hade stor hjälp av Gunilla Folkesson på Monar Lorell´s…jag hade henne på tråden under hela första förlossningen…fast allt var helt naturligt o bra. Men alla är vi barn i början
Mina otursförlossningar eller vad man ska kalla det..har varit på senare år..o jag är glad att man hade lite med sig i bagaget när det händer
jag ser en stor förändring hos mig precis som du beskriver Lotta. För 5-8 år sen..så var det mycket mer…"liv till varje pris"..än det är idag.
har mycket lättare för att släppa taget idag.
men jag har hittills inte hjälpt nån över ännu…men jag har heller aldrig upplevt det du gjorde igår. så jag har aldrig känt att jag har behövt hjälpa till heller. De som har dött här hemma hos mig har lugnt o stilla glidit över…o andra har jag tagit bort hos min veterinär…
Jag pratade med Marita Hermansson strax innan hon flyttade…hon bad mig hjälpa till o skriva lite artiklar till vår tidning. Hon hade ett förslag att jag skulle skriva om hur man hjälper en så liten kattunge över regnbågsbron…men att det kanske var en tuff artikel att skriva.
jag har ännu inte skrivit den…
men jag är ganska säker på att många uppfödare undrar o vill veta…men det är alla de andra som gör att jag drar mig
o så att veta..hur gör ni…när ni tar bort dem??
knappt jag kunde ställa frågan…o jag vet inte om den är olämplig att ställa…i så fall…pm

#3 Den artikeln känns viktig. För hur gör man? Då jag födde upp kaniner och undulater "avlivade" jag svaga eller sjuka ungar. Men en kattunge……hjälp…ghulp. Det är svårt att prata om.

#3 Jag var nästan säker på att den frågan skulle komma upp efter det jag skrev. Det är ju inte alla som kan åka med den nyfödda kattungen till en vetrinär om den blir så dålig att den inte kommer att klara sig. Därför är det väl bra att veta vad man ska göra om man blir så illa tvungen. Själv står jag inte ut med att se en unge tyna bort, undan för undan, när det är uppenbart vart det kommer att sluta. Har de dessutom ont och gnäller, man hör det på ljudet, så skär det en i hjärtat. Men är ungen lugn och inte verkar lida så kan man naturligtvis låta den somna in på egen hand.
Jag kan PM:a dig om hur jag går till väga.

#4 ja visst är tanken outhärdlig? Jag trodde själv aldrig att jag skulle klara det. Men i sådana stunder när någon man månar så mycket om lider så kommer ens "styrka" fram. Men det är aldrig nåt som man "bara gör" helt oberört, själv tycker jag det är enormt jobbigt, tårarna kommer alltid.

Jag har läst på ett annat forum,om en uppfödare som använder sig av kloroform.Det är ju ett absolut smärtfritt sätt,som inte skulle kännas främmande för mig att använda om jag skulle bli tvungen.Någon här som använder det,och vet hur man får tag i det?Jag har frågat på apoteket,och det enda vettiga svar jag fick att det är tandläkarkloroform,men att man inte kan köpa det bara så där.Själv har jag inte haft någon kattunge som man skulle behövt avliva,men en med blåsljud,som somnade in själv efter ca 10 dagar,och en dödfödd.

Jag tror att du måste få kloroform på recept av en veterinär.

#7…DET är faktiskt nåt som jag tror att jag skulle kunna göra..
ska upp till vetten imorgon..ska skriva ner så jag kommer ihåg att fråga honom om detta
kanske inte är så "farligt" att prata om detta som man tror

å andra sidan är det 85 st som har läst tråden o 5 som "pratar"
hmmmm
om nån tycker att vi inte ska prata om detta eller har andra synpunkter så kan ni väl skriva här

nu kan jag också prata suttit en stund och läst, tittade House ikväll och sen va forumet fullr utav svarta fält jag inte sett.

Jag kan tala om att vi i senaste kullarna hade 2st små som va sjuka. Den första va jobbigt sjuk, hängde, va med endast med blicken, men han vägrade ge upp, vi fick åka på jouren för ta bort honom. Jag önskade då ha Klorofom,  jag andvände detta då jag jobbade i djuraffär och vi hade kaninungar o andra smådjur som ibland behövde somna in. Detta va så bra, första gången va lite ledsamt o jobbigt, men jag lärde mig detta va ett bra sätt för djuren få somna på. Ska faktiskt fråga min Veterinär om detta. Så Tack till Lotta som skrivit en så bra artikel.

#9 Tycker det är ett jätteviktig ämne att ta upp. Som ny uppfödare skulle det vara jättebra att veta hur andra gör och vilka alternativ som finns om man skulle hamna i den situationen. 

Kanske inte alla vill skriva öppet hur de går till väga. Man kanske kunde ha en insamling via pm om hur man gör som sedan kunde sammanställas till en artikel där olika tillvägagångssätt presenteras utan att man berättar vem som gör vad? Om det finns intresse för detta?

#11…HELT KLART INTRESSE FÖR DET ALLTSÅ
om det nu blir så …så hoppas jag ingen motsätter sig att vi tillsammans ger den till min kattklubbs tidning..även andras om så önskas naturligtvis.
Tanken att kunna ge kloroform..o katten snabbt somnar in är ju kanon…varför har jag aldrig tänkt på det…jag som är vårdpersonal.
HJälper du till eller intruerar hur man ska göra med pm Ida
du jobbar ju o jag o kanske andra har mer tid än vad du har*så förklarar du bara hur man gör så kan jag skicka ut dem o ta emot svaren
detta var ju en kanonide.
o allt kom ifrån Lottas uppslag med vår nya tråd  hurra Lotta hehe

Har inte läst tråden förrän idag.Ett så svårt ämne men men något som man ju ställs inför förr eller senare.

Det värsta jag har varit ute för var när jag fick en kull Birmor där alla hade olika form av missbildningar dom var 4st.B.la. så haden bara en tunn hinna över buken.Jag fattade ingenting.Den honan hade fått jättefina ungar förut med samma hane.  Det blev många funderigar vad jag hade gjort annorlunda under hennes graviditet.Kom fram till att det måste ha varit avmaskningen.Hon hade smitit ut flera gånger och vi hade en del stall katter som kpm upp till huset och fick sin mat så dom hade träffats.Läste på avmasknings medlet att man kunde avmaska under en viss vecka så det gjorde jag.Med påföljd att dom små fick missbildningar.Var tvungen att ta bort alla fyra och det var tungt.Kände mig så ansvarig.Men lärde mig också att aldrig ge katten något annat än maten när hon är dräktig.

Nästa kull blev superfin.Men dåligt samvete hade jag som utsatt katten för detta kullen innan.

Detta är viktigt att prata om, så att det avdramatiseras litet. Som Perser-ägare, så får man ju höra att det hör till rasen och att de är så sjuka bla..bla…bla…men jag tror det är likadant i alla raser, mer el. mindre. Tom bondkatter får ju sjuka och missbildade ungar ibland. Men pratar man med perseruppfödare el kattuppfödarae i allmänhet, så är det ju ingen som ger sig till känna…alla får bara kanonfriska kullar där alla överlever!?!?

En sådan här artickel, skulle vi nog alla vinna på om den spreds till de andra kattforumen/kattsidor och kattidningar också. Kanske vi hära har startat något bra? att få ut allt detta i det offentliga!

 Kan tänka mig, genom det jag läst hära, att även de som haft uppfödning i väldigt många år, tycker det skulle vara befriande, om det inte vore så hemligt med missbildade, dödfödda, el. sjuka kattungar, och vad det finns för alternativ att tillgå då det händer en själv. Som nystartad, blir man ju helt förstörd då det händer, man tror ju att man är den enda det hänt för…tack vare att ingen erkänner att dessa problem finns.

Sedan tror jag det är bra om det även tas upp olika tänkbara möjligheter till varför olika missbildningar, sjukdomstillstånd, låga födelsevikter, missfall, få antal ungar m.m. uppkommer!. …litet som en checklista!?! Och framför allt…att påpeka att ibland finns det inga orsaker alls…det bara händer! Dvs av orsaker som inte går att bena ur, för att det kan vara flera olika små faktorer som samverkar. Var och en för sig gör säkert ingenting…men några el. flera tillsammans!!!…ja då kan det bli trubbel.

Vad tror ni? …är det möjligt ens en gång?…kanske om vi börjar hära med ett antal articklar om svårigheter med att vara uppfödare och vad man kan stöta på!? Nu ska det ju inte bli nån skräckpropaganda heller…men det possitiva i detta med uppfödning är ju som så självklart medans det andra inte är det!

Precis som Lotta har vi oxå turen att ha en mentor. Ja, vi har egentligen två stycken och den ena är lättare att få tag på än den andra. Till den som vi lätt får tag på kan vi ringa när vi vill och hur ofta vi vill och ställa vilka frågor vi vill.

När det gäller det här med kattungar som blir sjuka eller av annan orsak behöver få somna in har vi bara haft hjälp av veterinär. Vår första kull som vi behövde ta bort kattungar från var i 2003. Bonny fick en kull med 6 bebisar och hon hade inte någon mjölk till dom då hon födde väldigt tidigt. Det var först den dagen de skulle komma som det verkligen satte igång och då var det försent för tre av dom. Vi gjorde verkligen allt som stod i vår makt men tre dagar på rad förlorade vi bebisar - en hade somnat in under natten och två åkte vi till veterinären med. Vi skulle aldrig ha någon kull igen.

Nästa gång vi förlorade en kattunge var för ett par dagar sedan. Som ni vet fick Paddiz en kull tidigt på morgonen den 11:e. Hon fick fyra bebisar och den ena blev bara sämre och sämre och ville inte äta. Vi kämpade men till slut såg vi att det inte gick och i söndags åkte Micke till veterinären för att låta henne somna in.
När vi försökte med den lilla bestämde jag mig för att detta var sista kullen men när vi sedan ser de tre som växer och frodas, ja, då blir det nog fler.

Vi har frågat på apoteket om kloroform men enligt dom är det inget man får lov att köpa över disken. Ska höra med vår veterinär om det är något hon kan skriva ut till oss.

/Yvette

Jag blir så glad när jag ser att "min" tråd har gjort att flera talar om att även de har haft det tufft med sin uppfödning. Jag har aldrig förstått varför det ska vara sånt hysch, hysch om man fåt ungar som dör eller är sjuka? Genom att dela med sig av sin erfarenheter blir ju alla erfarenheter rikare och därigenom också bättre uppfödare förhoppningsvis!

Angående kloroform så vet jag att jag frågat min veterinär det för några år sedan, det var då Jane var så dålig, ville ha något ifall det skulle bli något akut, jag hade då 7 mil till veterinären. Men då var inte det möjligt att få ha kloroform hemma.
Det man ska tänka på om man skulle använda kloroform är att kontrollera och försäkra sig om att kattungen verkligen är död och inte enbart nedsövd. Ett alternativ är i så fall att låta den ligga någonstans till man känner att den är helt kall och stel. För jag personligen vill veta att de är helt borta innan man "gör sig av med" kroppen, eller vad man nu ska säga?

Micke och jag tycker det känns bättre att låta en veterinär ta bort kattungen än att te.x. använda kloroform. Precis som du säger Lotta så måste man vara säker på att kloroformen dödar och inte bara bedövar. Nu har vi förmånen att vi kan ringa till vår veterinär när som helst och är hon inte tillgänglig via telefon så sms:ar vi henne och hon ringer upp.

En granne till oss när jag bodde hemma kom in till oss förtvivlat och berättade att deras lilla kattunge på 6 dagar hade fått en kruka i huvudet. Den levde men det var oxå bara precis att den gjorde det. Min mor kunde inte ta bort den men hon hade kloroform hemma och de använde mycket av det men kattungen dog inte för det utan blev bara bedövad och då hade den ändå fått ett slag i huvudet. När denna lilla kattunge började vakna till igen fick de hugga första man som kom utanför som då hjälpte dom.

/Yvette

#17 Visst känns det bättre att låta en veterinär ta bort dem men om de plågas väldigt är det skönt att kunna göra det själv på en gång. Har endast gjort det på nyfödda eller några dagar gamla i andra fall överlåter jag det åt veterinären.
Jag är själv tveksamt till kloroform av just den anledningen men man kan ju bedövamed det först om man tycker det känns bättre, om man enbart använder kloroform finns ju risken som du säger att de vaknar upp igen.

Det går ju att vrida och vända på det här i det oändliga. Jag tror ändå att vi alla vill ju katternas bästa och gör det bästa vi kan. Eller hur? Annars skulle vi inte sitta här och fundera. Jag hoppas att det blir en artikel om detta. För precis som någon tidigare sagt så tror jag att detta inte är ett problem som tillhör perseravel, utan kattavel överhuvudtaget. Får vi i gång en större diskussion om detta kanske det inte känns lika tabubelagt att prata om det.

_#16 innan man "gör sig av med" kroppen, eller vad man nu ska säga?
_det är oxå nåt som vi behöver prata om
hur gör ni…med kroppen
var gör ni av den
hur/vad är tillåtet att göra av den
när jag går till vetten så får han alltid ta hand om kroppen o han tar med till sitt jobb på ett djursjukhus o bränner den där
när det händer hemma så lägger jag den helt enkelt inrullad i någ i soporna..jag tänker mig att det komposteras
för mig är kroppen bara "kostymen"…själen är redan nån annanstans

Vi begraver döda kattungar i trädgården. Jag har pratat med miljönämnden här i Klippan och enligt chefen så får vi lov att begrava dom i trädgården om vi inte har något vattentäckt i närheten. Hos oss finns inte någon sådan och då är det ok. Kravet är att vi ska gräva ner det djupt så att ingen kan komma åt kroppen te.x. vid plantering eller annan grävning. Då det är vår egen trädgård lägger vi kattungen/kattungarna där vi inte behöver gräva. Miljönämndens chef tyckte att fem meter var lagom att gräva men hon vet nog inte hur djupt fem meter är =O)

Att jag har pratat med Klippans kommun beror på att ibland kommer frågan upp och då kan de ju vara bra att veta reglerna om någon granne skulle se oss. Vi bor ju i centrala Klippan.

/Yvette

#21,..även om det är en nyfödd kattunge på 50 gr???

#22 Alla mindre djur - mindre hundar, katter, gnagare och fåglar och då utgår jag från att det även gäller kattungar. Glömde fråga om det även gäller en fisk som dör =O) När vi hade silverhajar var dom rätt stora och när den ena blev sjuk och vi tog bort den så grävde Micke ner den. Den var större än vår lilla Trean som vi tog bort i söndags.

Tur man inte har fiskar då en del sorter dör som flugor. Fem meter varje gång. Nej tack.

/Yvette

När det är en nyfödd eller ett par dagar gammal kattunge lägger vi in den väl i något och försluter sen hamnar den i soporna.
De som varit större har jag begravt.
Avlivas de hos veterinären har jag lämnat dem där för kremering.

#Så resonerar jag med.Nyfödd tycker jag man förpacka,och lägga i soporna,lite större om den dör hemma,begrava(men vad gör man om det är vinter/fruset)Avlivade lämnas kvar hos veterinären.

#25 Har inte haft kattungar mitt i vintern så jag har inget råd att ge

Har inte själv haft kattungar men man måste väl kunna göra som jag gjorde när min undulat dog mitt i vintern, stoppa den i frysen så länge…

#27…skulle precis säga frysen
fast jag har lite svårt för det

om man hade 2 separata frysar
men att lägga tillsammans med mat

vet att det inte spelar nån egentlig roll men…

Blir ju litet som att gå till "graven" varje gång man öppnar frysen då :O

#29…

Man kan ju ha en egen hylla… Det är ju något man bara gör om det är absolut nödvändigt och det är det ju som tur är inte så ofta.