Jag vill också skicka  dagens kram/ kramar till Bullan. Känner med dig och tänker på dig // Karin

Ja det är svårt hitta orden då jag vet hur ont detta gör! Men ger dig en ängel på vägen Bullan

Kram till er.Lena

Skicar också en stor Kram….Sylvia

Massor av styrkande kramar till er
Karmis Marita

Många kramar till er.

härifrån kommer det oxå ett stort fång
sen när allt har lugnat ner sig omkring er så får du gärna berätta mer så att vi alla kan hjälpa dig med våra ev. erfarenheter
jag vet ju inte heller vad det handlar om men det låter som det har hänt flera gånger med samma hona
o det kan finnas orsaker till detta…så---hang in there
o återkom så diskuterar vi detta när tiden är mogen
jag har varit med om det o säkert flera med mig

KRAM

Hejsan och tack för dagens kram/ros

Har updaterat tråden "Bullan har värkar" om hur det har gått.

#7 Nä…detta var Bulland första kull…men det gick ju bra nu…förutom att den 1:a var död. Den som är kvar verkar vara en liten spjuver….än så länge.

Det var Bullans mamma, som det var strul med. Köpte henne av Hasselliden, hos henne hade hon haft 2st fina kullar med helt normala förlossningar. Så jag tänkte att det skulle vara bra med en erfaren hona att börja med.

Hennes 1:a kull hos mej slutade med att jag såg mörka, kletiga, konstiga flytningar på dag 65…så jag for till veterinären som direkt snittade henne. 2 ungar hade dött i magen några dagar innan…de hade börjat lösas upp i magen hennes. Den 3:e var så medtagen av detta, så den avlivades då den aldrig hade överlevt.

Otur fick jag höra…så jag provade igen! Denna gången startade inte förlossningen, trots slemproppen gått flera timmar innan. In till veterinären igen på dag 67…de kunde inte heller se att hon skulle komma igång själv…så nytt snitt med kastrering på köpet! Det var mycket sjuka djur inne och stressigt. Min Maja blev jättedrogad av medlen hon fick. 4 bäbisar blev det varav 1 såg hjärnskadad ut…alldeles blå i skinnet också. Antagligen någon form av syrebrist…av snittet(drogerna ev.) Alla kattungar var jätteslöa och jag fick tvångsmata dem i 1.5 dygn innan de var på hugget. De hade hunnit få isej en hel del av mammans droger. Hon var inte pigg och normal på 2 dygn. Hon låg och pissade ner sej bland bäbisarna och sket på golvet….kunde inte gå ens en gång eller ta vidare hand om ungarna. Men tillslut var hon på benen och då flöt allt på som det skullle….förutom den bäbis som var blåröd i skinnet…inte åt el. var aktiv. Var skakig och slö…så den dog 1vecka senare…då hade de andra hunnit bli mer än dubbla hans storlek.

Efter snittet blev Maja mer och mer dålig…tillslut konsulterade jag veterinären igen…som mer el. mindre konstaterade att hennes lever och njurar var utslagna….antagligen pga 2 snitt inom 7-8 mån…varav den andra ggn hon var enormt påverkad av drogerna hon fick. Det slutade med avlivning efter det att kattungarna var levererade…varav Bullan jag behöll.

Ja…så har min uppfödarkarriär startat! Ingen vidare start alltså. Så jag törs inte tro att denna lilla fighter i lådan ska överleva…men just nu ser det possitivt ut.

Jag har följt konstens alla regler och mer därtill….men endå har allt detta hänt mej och mina djur.

Usch vad tråkigt men nu håller vi tummarna för den
lille " Born to Fight "  ska överleva.

#8 hoppas den lille klarar sig nu  Har du nån teori varför den var så liten? Om det ligger i släkten eller så? Annars brukar ungarna bli så stora om de är så få och dessutom honan går över tiden..

Ne…ingen teori alls…Bullan är frisk som en nötkärna…pappan likaså…Bullan och hennes syskon vägde 110-125g. Bullan är en normalstor hona och pappan likaså. Mormor var en STOR hona! Morfar…är min Sigge…och han är inte heller en liten krabat! Så om någon här har ngn teori…så är det välkommet!

Kan det vara för att Bullan är litet överviktig? Inte nu mkt…men om man ska jämföra med människa…så kanske som om en 35-årig kvinna skulle ha 10-15kg övervikt…på 165cm ungefär.

Kanske parningen var en dålig kombination…eller dålig näringtillförsel..vad vägde den som dog?

Kanske, jag hade iofs en hona alltid har varit lite tjock och gick upp ännu mer under dräktigheten. Hon fick 6 st ungar mellan 74-89g och det är ju helt normalt.

Jag tänkte att nu kommer din hona få stora ungar också, precis som min hona nu som fick ungar på dag 66. Hon fick 3 st som vägde mellan 106-118g och så blir det små som väger mindre än hälften av dessa. Gärna teorier kring detta ?

Ang. kombinationen, så har jag ingen aning…för så vitt jag vet, så har ingen korsat dessa linjer. Kan ju vara det…eller något helt annat…eller bara slumpen?! Och lillkillensom dog var litet större och vägde 67g. De var väldigt lika. Men det syntes att 10g större var en del.

Det var inga små moderkakor heller, så näring borde de ha haft.

Men han…som jag tycker mig se att det är…verkar väldigt pigg och glupsk fortfarande. Äter både KMR-ersättning och från mamma.

mums gott att han äter.

Det blir nog jätte bra nästa gång.

Går nog bra ska du se nu!

kram! tänker på dig,lillen o bullan!

En stor kram från mig med! Jag vet precis hur du känner, min uppfödarstart var också väldigt tuff. Ibland undrade jag vad jag hade gett mig in i. Men mitt i allt elände och sorg så får man stor kunskap som man har nytta av. Jag är sådan så när något händer försöker jag ta reda på så mycket som möjligt om det för att på det viset känna mig lugnare.
Ibland är det helt enkelt så att man har en j-kla otur, naturen
rår vi inte på. Jag tycker det känns bra att kunna berätta för andra om de problem man drabbas av, men tyvärr är det ju ofta så att man istället får skit för det precis som Maritha skriver i sin tråd "Baksidan av att vara uppfödare".
Jag delar gärna med mig om mina erfarenheter om du är intresserad Bullan!

Kram Lotta

Jag kan väl säga att min inte heller va bra i start, men det vet ju Lotta med. Vi ska alla kunna dela med oss av det vi lär oss även gällande det tråkiga, men som Lotta säger! Man får mkt skit av vara ärlig! Men bara skriv och fråga om du undrar något, Lotta kan masor och jag kan en hel del, resten frågar jag vidare på. Kram på dig Bullan!

#18 Jag är mkt intresserad av att höra om dina erfarenheter.

När det händer tråkigheter, så känner man sej ganska ensam i allt elände och man undrar VAD det är man gör fel. Och fråga griniga tanter…det gör man inte, för då är det givet….att det är katten man har, som det är stort FEL på!

Men jag kan inte se att detta skulle vara ärftligt…små ungar och att en nästan fastnar och dör pga fostervattnet sipprat ut långt innan, utan att man märkt det. Kan ju ha pågått 2-3 dagar innan…eftersom det var några dgr innan som hon började intressera sig för sin egen bak allt mera. Men inte så pass mkt att jag skulle misstänka att det sippra fostervatten. Han var ju riktigt torr…han kletade som fast i händerna på mej då jag tog tag i han. Och han var ju jättetrög att få ut pga detta. Ärftligt sett borde det ha varit stora ungar.

Men det går nog spekulera massor…veterinären sa bara…att det händer…även på bondkatter! Men de tyckte inte vikten var så alarmerande liten…de sa för att vara en Perser, var han liten!

Bla bla…jag märker att jag sitter och skriver av mej barahmmhmmm…

Ja men ibland behöver man få skriva av sig..vilken skön känsla det är.

#18 Har gjort en ny tråd "Min start som uppfödare"
Jag har ju den enormt stora turen att kunna ringa min "mentor" Yvonne dag som natt.

#20..men nu tycker jag att många vågar vara ganska ärliga
för ser man på info som vi har gett varann så har det gått över en hel del kattungar för ganska många av oss
o man kan ju hoppas att det är för att vi är trygga här o vågar säga som det är….det har ju hänt för mig o dig o Lotta o Carina i nån kull nyligen…o fler som jag inte kommer ihåg namnet/nicken på just nu
så jag tycker inte att du ska känna dig ensam om detta nu

Håller med dig fullt Annki, man ska våga prata om det tråkiga också.

#23 Jag syftade på de kattmänniskor som jag träffar och stöter på här hemma. De är inte alltid så roliga att ha att göra med. Speciellt inte vissa perseruppfödare… antar att det ligger litet konkurens i det!?!

Ni hära är ju GULD värda!!! Det känns befriande att kunna prata om dessa tråkigheter hära, just för att ni erkänner att det faktiskt händer vem som helst!

Det finns ett par uppfödare här också(i norr alltså), som är riktigt bra att ha att göra med också :) Men av de övriga så är inte så många som jag skulle lita på…just därför att de får det att låta som att "tråkigheter…det händer bara oerfarna, nya uppfödare"! TYVÄR!!!