Hej! Min hona är fortfarande den busiga envisa tjej som hon var innan jag kastrerade henne, men hon verkar mindre "stressad", mer kelig, och hon skriker inte dygnet runt längre=). något lättare att kamma och duscha nu med, men fortfarande en kamp då hon är SÅ envis=)

Jag ångrar inte en sekund att jag kastrerade henne!!

Kastrerade för ca en månad sedan min hona som inte brydde sig om sina ungar. Idag är hon mera kelig och mindre rädd för mina hundar samt är "framme" mera dvs hon gillade inte att ligga på bokhyllan mm utan var alltid på golvet. Ser man henne i ögonen så ser man en katt som mår mycket bättre än innan kastrering och ungar. Hon var väl inte tänkt av naturen att gå i avel kan jag tänka/Laila

Är en hona själv eller tillsammans med andra kastrerade brukar det bli hur bra som helst..inget hormonstress.

Däremot om honan delar hem med andra som är okastrerade kan det bli mer stress för en kastrerad,detta är beroende på åldrar,kattfamiljeband,rang mm.

Min hona är också mer kelig nu, och betydligt mindre rädd. Bara positivt!

Jag har aldrig märkt någon skillnad, varken i temperament eller status i gruppen. Det har i och för sig alltid varit de äldsta honorna här som blivit kastrater, och de har helt och fullt behållit sin pondus.