Mina har varit mellan15 månader och 2,5år första gången,de har hittills fått 1,2 och 3 kullar var.Av dem är det bara en som ska ha fler kullar.Generellt anser jag att det är antal ungar, mer än antal kullar som är viktigt.

Första parning gör jag gärna vid 12 månader. Men jag har haft katta tjuvparad så hon födde samma vecka som hon blev 12 månader och det gick bra det också. Jag tror lite på naturen och sätter mitt hopp till att den ska funka. Blir honan dräktig är hon förhoppningsvis mogen att föda sina bäbisar även om jag fördrar att de är 1 år gamla vid parning.

En hona får för mig få kullar så länge hon verkar tycka att det är trevligt och det verkar som om hon vill det, tar bra hand om dem. Jag har inte kull så fasligt ofta på mina honor. Har en 7 åring som ska ha kull i vår. Hon har aldrig haft problem varken att föda eller ta hand om sina barn. Varför ska inte hon få njuta av moderskapet även på äldre dagar? Hon har heller aldrig fått mer än 1-3 ungar. Lagom stora kullar tycker jag.

Ulitimata perserkullen är för mig 3 kattungar. Mina katthonor får för det mesta 2-4 kattungar. 3 är precis lagom. Tär inte så mycket på honans kondition och ger en statistisk stor chans att alla klarar sig utan stödmatning eller andra insatser från min sida.

Sägs ju katten är mogen då den löper. Ser ju helst de kommer upp till 1år, men om en hona löpt 2 ggr och är yngre tex 9-10 månader så får den ju paras. Sen hur gammal för sista kullen, den gränsen har jag förstått finns inte, de kan bli 10 år och ha kull, beror på konditionen. Har aldrig haft hona på äldre dagar med kull, men vänner som har/haft.

Jag har nog oxå oftast parat vid 1 år ålder. Om nu inte honan har varit väldigt sen..(en perserhona började inte löpa förrän vid 2 1/2 års ålder).men som tidigast vid 1 års ålder..har de kört igång tidigare så har jag försökt att stoppa det tills det är runt 1 år.
Vissa honor har fått "ganska täta kullar". Vissa har inte fått det. Gamla Bettan tex har bara fått 3 kullar totalt(antal ungar2, 2, 1)  o hon är nu 9 år o kastrat sedan 2 år.
Hottan som nu är 5 1/2 år har fått 4 kullar totalt (1,3,2,2)
Flisan som är 4 år snart har redan sin 5:e kull (3,5,4,5,4)o det har varit för att det har i princip varit omöjligt att hålla henne löpfri.
Cleo har precis fått sin andra kull (2,3)o hon var 2 år i februari.
o Pärlan o Blossom har nyss fått sina första o de var 1 år i november. Så du ser att det är väldigt olika även hos en o samma uppfödare.
Siffrorna inom parentes är det antalet ungar som överlevde o växte upp. 

Är man inte nyfiken o ställer frågor så får man heller inget veta
så fortsätt du att fråga
vi andra lär oss ju oxå på det…o så får vi höra hur det är hos andra …jättebra tycker jag

ja,jag var så nyfiken på hur ni har det. jag är ju ganska " ny" och har hittills bara haft 2 kullar med en och samma hona som numera är kastrat då hon inte klarade mammarollen så bra. hon rasade i vikt vid varje kull, blev skitsur flera månader efteråt och det gick knappt att röra henne:(( nu när hon är kastrerad har hon gått upp igen, spinner o myser o är en helt annan katt:)

min hona är snart 8 månader och har inte visat några löptendenser(än) jag hoppas att hon inte börjar löpa innan ett års ålder, och allra helst ser jag att hon är lite äldre.

ni som haft unga honor som blev mammor, har ni sett något "negativt" i det?

samira fick sin första kull vid 1 års ålder precis, var hon för ung för mamma rollen och var det därför hon blev som hon blev? det har jag funderat på¨å många gånger och är nyfiken på hur ni ser på saken.

Nej tror inte detta va för ungt, absolut inte! Tyvärr så är en del honor inte bra som mammor, en del går in för det och är kanonbra. Man vet ju inte förrän man låtit dem ha kull. din hona kanske inte tyckte om at vara mamma helt enkelt. Jag har inte varit med om detta du berättar. Däremot finns ju andra saker som kan vara nog så jobbigt, tex hade jag en som flyttade dem i ett, jag hittade inte ungarna en gång, någon i slaskskåpet, och ja de låg överallt, hjälpte inte fråga henne, då tittade hon upp ner höger vänster JAG VET INTE? lovar jag va slut! hjälpte tyvärr inte stänga in henne då låg de i rummet utspridda. Hmm hon är nu kastrat.

#5..nej jag har inte heller sett nån som har reagerat negativt på det
fast jag har ju sett bra o mindre bra mammor.
En del fattar galloppen direkt o är kanonmammor..o en del behöver kanske lite erfarenhet innan de blir bra mammor
Min hottan nu tex. som välkomnar alla ungar o gärna tar hand om alla…var ingen kanonmamma första gången. Men nu har hon tagit på sig den rollen
den enda andra förändringen som jag har sett på mammorna är väl att de inte blir så keliga o gosiga med oss, under tiden de tar hand om ungarna…sen när ungarna blir större så har de alltid kommit tillbaka till oss o gosat.
Så ingen av mina katter har fått ett förändrat beteende.
O hittills har jag bara erfarenhet av EN kastrathona…o hon tror ju att hon är en fjortis o lever livets glada dagar..varvat med den uppfostrande o omhändertagande gammelmormor

Det är nog olika på honor,men min som var 17 månader när hon fick sin första kull,hade en svår förlossning,och ville inte kännas vid ungarna,de första dagarna.Efter det var hon en supermamma,jag tror att hon kan ha blivit chockad av att förlossningen var besvärlig,kanske i kombination med att hon var såpass ung.Men jag vet inte,det är bara min egen teori.

#8 Förlossnings psykos finns ju även hos oss mäninskor, jag hade en, men den kom flera månader efter jag fött min dotter, den kan bete sig på olika vis, en del vill inte eller kan inte ta emot sin bebis. Som jag fick höga febertoppar 4 ggr så jag las in på intensiven.

Jo att det finns hos människan känner jag väl till.(har jobbat på BB i många år)men visste inte att katter kunde drabbas,men det var en tanke jag fick då.

Jag tror djuren kan få mkt av det vi får, nog fins det katter med psykoser, Tog hand om en persertös som fallit illa en gång. Hon väntade kull, fick den, då ungarna va 3 veckor blev hon helt vild o galen, skulle ha ihjäl ungarna, resten av de vuxna katterna, hon slängde sig in i väggarna i kärllaren där vi fick låsa in henne i hopp om lugna sig, hon gav sig på oss, helt livsfarlig. Detta gick inte över, hon fick somna in, veterinären sa detta va efter allt hemskt som hänt henne. Fy glömmer aldrig detta! först får man hem henne, hon föder efter bara 3 veckor, och sen detta. Hon somnade nog gott fr alla hemskheter.

Låter som om hon fick en propp i hjärnan…eller blödning! Usch va hemskt!

Honkatter kan drabbas av en s k förlossningspsykos. Det kan vara så att honan inte visar ungarna något intresser över huvudtaget eller också kan hon bli aggressiv mot det små. Det kan också vara så att förlossningen varit mycket smärtsam och när ungarna vill dia så är honan öm, precis efter förlossningen får hon sammandragningar i livmodern när ungarna diar, en del honor speciellt förstagångs honor kan vara väldigt känsliga för detta.
Jag använder mig av homeopatiska medel i alla ovan nämda situationer då de är till stor hjälp även vid mentala problem.

putt

Inte denna heller jag menade, i andra tråden va Uffe, och vad kallades hon som höll i genetikfrågor innan?

Här är en där det pratas om olika åldrar.Är det den????