Jag känner igen lite av det där,sedan jag har några pojkkastrater som går här hemma till salu och dessa blir ju väldigt uppvaktade. 

Jag har ju inte mina hanar och honor tillsammans, så honan som ska paras får träffa hanen i ett eget rum.

Jag skulle med all sannorlikhet ha honor som ratade den fertila om de gick tillsammans vardagligt, hanen blir nog är lite skrämmande för vissa damer,en kastrat är ju lite "mildare" och inte lika "hotfull" lagom att "purra" lite extra för

Så mitt råd är just att låta de träffas på tu man….flera löpomgångar om så behövs.

Jag kom på ett till råd, det finns ju hjälpmedel som lugnar ner stressade katter…jag tror det var Annkis54 här på iFokus som nämde något att sätta i kontakten som avsöndrade något lugnande freon.

Det går inte ha dom på tu man hand för då slåss de. Hanen är jättesnäll. Honan är en riktig surtant och kaxig som attans även annars så jag tror inte att hon är rädd för honom. Det går bra att ha dom tillsammans lösa i huset. Men som sagt han får inte komma i närheten.

Jag kan inte ha kastraten ihop med hanen heller för kastraten har blivit tokig efter kastreringen. SUCK assåååå… Tur vi har stort hus med 2 våningar plus inredd källare.  

Vår hane som är kastrat nu har alltid gått med honorna. Han fyller 5 i år. Har aldrig varit nåt problem med honom o honorna.

Ja! sådana är vi/dom..haha! Då kanske det skulle vara till hjälp med något ofarligt lugnande. Det kanske hjälper att ta bort lite av "hontaggarna".

Ett mindre angenämt sätt att testa,är att få lite kisslukt ifrån din kastrat över på din nya hane,det kan vara ett tillräckligt sätt för att "lura" en höglöpande hona….kan ju vara värt att prova..

Lite OT…fast något som endå kan spela in..jag tittade hämomdagen på ett program som handlade om en grupp lejon, som har mycket gemensamt med våra avelsinnekatter som lever i grupp. Där jagades främmande hanlejon bort av både lejonkungen och alla honorna. Det kanske är lite så hemma hos dej nu Den nya hanen är inte accepterad fullt ut för de har ju redan en kung.

Jaa det där sista kan det ligga nåt i faktiskt. De tycker säkert att han är kung fortfarande. Han tror det oxå trots avsaknad av pungkulor. 
 Men jag vill inte placera om honom.   Det gör ont i mitt hjärta att bara tänka tanken…

#5

Tyvärr är det en av avelns jättetråkiga och ledsamma baksidor 

Man kommer till ett vägskäl där man får ställa sig frågan om man ska fortsätta aveln eller lägga ner och mysa med sina äldre kastrater,för de blir ju för många äldre tillslut…jättejobbig sits.

Men man ska inte glömma bort att det finns jättefina nya ägare även till de äldre katterna,som i sin tur tycker att det är skönt att slippa de okastrerade katterna. Toppentoppen tycker jag det är när en kattungeköpare som ej har några katter sedan förut även kan "ta" en äldre kastrat (vissa äldre vill bli ensamkatter)…dessa fungerar oftast som en ypperlig lekfarbror alt. lektant och lärare till de små.

Jag har varit samma som du för länge sedan och där tror jag på att vissa helt enkelt inte passar ihop genetiskt. Efter många om och men och slagsmål så lyckades denna hanen till slut para honan och allt gick åt skogen.

De är smartare än oss. Men samtidigt så har vi det där med rangordningen och han kanske inte har kommit tillräckligt högt upp för att hon skall tycka att han lämnar starka ungar.

Jag tycker inte man skall behöva placera om någon utan du kanske kan låna in en hane till henne?? Så löser detta sig säkert till slut …bara med lite tålamod och tid.

Detta är ju något som är svårt då man känner att inga delningar är acceptabla..men ibland måste man dela på dom ett tag för deras bästa.. katter är igentligen inte flockdjur utan vi tvingar dom att vara.

Det finns människor som inte heller går ihop

Tack för ni tar er tid.

Jag låter dom vara ett tag får vi se. Går det inte så går det inte. Jag lånar nog ingen hane åt henne utan då väntar jag på den hankattungen som jag hoppas ska födas om några dagar.

jag har ju oxå varit med om nåt liknande….det var ju därför jag kom till dig för några år sen:):)
Men det löste sig här…med tiden..
jag förstår oxå att du inte vill omplacera raringen..MEN

du skriver oxå..Jag kan inte ha kastraten ihop med hanen heller för kastraten har blivit tokig efter kastreringen..…
det är ju oxå nåt att tänka på….om han inte mår bra.
det kan vara lite mer komplicerat än vad vi tror att kastrera "äldre" katter…jag vet att han inte är gammal…men du vet vad jag menar. 
Själv trodde jag att katterna som jag kastrerade skulle gå här hemma som mysfarbror/tant…men ack vad jag bedrog mig.
De mådde inte alls bra av att inte längre vara kung/drottning
suck…..
idag vet jag inte om jag skulle våga kastrera en "äldre"……

Min Tyson har aldrig varit kung egentligen. Han har varit lägst i rang, alla honorna har varit högre.  Och han har funkat bra med annan hane förut. Men visst han vet väl inte var han är på rangordningen nu kanske. Lite förvirrat för honom.

Vi får nog ta och fundera ut nåt för jag vill ju inte att nån ska gå o må dåligt.  Jag kanske få ha lite ont i hjärtat ett tag för hans skull.

Ja, ibland så får vi göra saker som vi inte vill egentligen.
O hittar man rätt hem så…
men det är så svårt…
jag har ju försökt med Blossom i omgångar..men inte hittat det rätta.
O det är likadant med Elvis nu…
kanske är jag för kräsen
Hoppas det löser sig för dig o Tyson

jag läste igenom hela tråden igen

O det som Eva #2 skriver om är ju Feliway
när jag testade det sist…för bråkandets skull…så blev ju biverkan att han parade alla honorna…:):)
o det blev ju även lugnt…bara på nån dag.
kanske värt att testa

#12 Ahh! Så hette det

Jag har förr testat att ha en kastrerad hona som sällskap till en avelshane i hans rum, men det gick inte alls! Det har faktiskt aldrig gått hos mig.

Däremot funkar det bra att låta den nyparade honan stanna kvar hos hanen och sedan föda sina ungar där och låta dem växa upp hos hanen, till hans stora förtjusning. Men det kanske inte funkar med andra färger, vad vet jag?

En kastrat hamnar nästan alltid längst ner i rang och det kan ta tid att göra upp om platserna. Vissa katter har sin självsäkerhet i huvudet, så det hjälper inte med kastrering.

En ung avelshane kräver lite tid, innan han blir så säker att han vågar para en ilsken hona. F ö är det helt naturligt att honan avvisar hanen i början.

Lycka till!

#14 ja men han får ju inte ens komma i närheten innan de slåss om jag inte är med. Han går lixom inte undan utan han tycks säga- jaha ska vi slåss kom igen då! Så speciellt feg är han inte. Lr jo han e lite feg för min 9 månaders hona, hon har satt skräck i honom. HAHA! Henne törs han inte ens slåss med. ( hon e dotter till den sura honan)

Våra kattungar växer alltid upp tillsammans med hanen(pappan). Vi har alla våra katter lösa i hela huset sååå det blir så automatiskt. Så det har nog inget med färgen på katten att göra.