Då sticker jag som förste man ut hakan då … Jag är väl en av dom som främst satsar på sällskapsperser/exo och det står jag för. Mina hanar är fina ( med allt vad det nu innebär) medan mina tre honor har mer de gamla perserutseendet. Har haft ganska många intressanta disskussioner med "vanligt" folk som bara vill ha en perser till sällskap  just för deras lugna temperament och faktiskt de flesta vill ha den gamla sorten så som du skriver i inlägget. Det är viktigare för mig att få katter med bra temperament än de som går till avel och utställning men visst är det kanon om det blir både och. Kanske ser man med inte för blida ögon på oss som är lite mot strömmen för det finns en del som bara avlar på långnosade har jag hört vilket inte jag gör. Naturligtvis ska alla katter vara friska ,ja ni förstår säkert, när man avlar på de. Vilken tur i slutändan att vi tänker och gör olika som uppfödare då får vi ju en bredd som passar alla som vill ha perser/exo vare sig det är till avel, utställning eller till sällskap. /Laila

Det handlar om tycke och smak, tycker jag. Varför skulle det vara mindre värt att avla på sällsisar än "top show". En gillar det ena och andra gillar det andra. Huvudsaken är att katterna är friska och pigga och gör sitt som sällskap åt oss människor.

Oavsett vad man har för mål med sin avel när det gäller utseende, (så länge det inte är menligt för hälsan) tycker jag att det ska respekteras. Alltför många föder upp perser utan stamtavlor med bortförklaringar som att de inte är intresserade av utställningar och föreningar och att de bara föder upp sällskapskatter. Det var ett problem som inte existerade när jag började, men nu verkar det bara bli mer och mer. När folk läser sådana annonser tror de att det är så det ska vara, och så fortsätter det.

Vi måste kanske akta oss för att anse att våra egna mål är högre stående än några andras. Visserligen får vi kanske sällskapskatter antingen vi vill eller inte, men många får jättesnygga katter som också bara säljs till sällskap. Det är väl egentligen svårt att enbart sälja utställningskatter till den lilla klick som numera ställer ut. I alla fall om man har mer än någon kull per år för att täcka det egna behovet av avels- och utställningskatter.

Jag började också med en sällskapshona med bra stamtavla för avel, som uppfödaren sa, och hade en väninna som sa att jag skulle komma att vänja mig vid att katterna skulle se ut så som de bästa katterna gjorde då 1985. Jag tror det skulle vara svårt (och kanske olämpligt) att börja avla med en katt man själv inte gillar utseendet på.

Vad jag menar är att vi måste välkomna de nya som vill inordna sig i regelsystemet oavsett mål och inte få dem att senare annonsera oregistrerade katter på Blocket. Man måste dock inse att marknaden är begränsad, för det har kommit så många nya raser under senare år som konkurrerar om köparna. Har man som uppfödare i bakhuvudet att man kanske får behålla alla ungarna själv om de inte blir sålda är man väl förberedd.

Även om man börjar med ett visst mål är det heller inget som säger att det står fast för all framtid. Jag jobbar på en stor myndighet och även där ändras och modifieras våra mål varje år.

Jag tycker att det är helt OK att avla på långnosar, bara man inte säljer dem till okunniga köpare och säger att det går att tävla.

Jag får både långnosar och mer kortnosta och de långnosta är lättast att sälja. Det folk mest frågar efter är temperamentet och pälsvården. Folk fäster sig vid ett visst utseende och oftast har det att göra med att katten har stora ögon.

Erna

Är det seriöst att folk hakar upp sig på sådana saker som en långnost perser?

Jag började med att svara alla i ett inlägg, men det blev så långt så jag splittar upp det :)

#1 - Firinella: Jag tycker du var modig som svarade först :)  Hela poängen med en diskussion är ju att man skall våga komma ut med sin åsikt, och åsikter är ALDRIG fel. När alla sitter på samma sida staketet och håller med varandra blir det ju ganska trist :)

Detta sagt, så håller jag ju med dig, det var hela grejen med mitt första inlägg *ler*. Och… det jag tänkt igenom och kommit fram till är att jag faktiskt inte tycker det är fel att avla uteslutande på långnosade perser, så länge man - som Erna så riktigt säger - inte lurar sina köpare att detta är en perser som kommer att lyckas på utställning. Det är inte mindre *perser* för det, bara inte en show perser.

Jämförelseexempel i hundvärlden: Schäfer. Utställningsschäfrar har blivit extremt lågställda bak (egentligen, extremt vinklade), och ser för oss "oinvigda" inte riktigt kloka ut. De är nästan bara hälften så höga över höften som över manken.  Den typiska schäferägaren utan utställningsintresse har en s.k. "bruksschäfer", som ser ut som gemene mans bild av en schäfer, alltså hur de såg ut för 30 år sedan - men en sådan hund skulle aldrig vinna på utställning idag. Därmed inte sagt att det inte finns plats för båda typerna

Bildexempel:

En bruksschäfer - så här ser de väl ut i gemene mans ögon?

Så här ser en schäfer som vinner på utställning ut idag.

Jämförelsen med perser är inte så långsökt som det kan verka, fast det för den här hundrasen mer är kroppsformationen än huvudet som ändrat drastiskt.

Svar på övriga inlägg sedan, nu måste jag gå och skära ner en Rönn som stör min mors utsikt :)

Joförresten, jag måste slänga in ETT svar till, till #5 - Jenny.

Det där var väl inte en särskilt konstruktiv kommentar?

Eftersom persern är en raskatt, kattraser har standard, och huvudmålet med rasavel enligt alla klubbar JAG känner till antingen det rör katter, hundar, hästar eller kaniner är att sträva att komma så nära rasstandarden som möjligt, så handlar att acceptera avel på ett djur som INTE stämmer överens med standarden - inte som biprodukt utom som MÅL - om en ganska stor anpassning i tänket för många erfarna rasuppfödare (återigen, oavsett ras eller art). Det kan väl inte vara *så* svårt att förstå? ;)

Hela mitt ursprungsinlägg handlade om acceptans och förståelse för sälsskapsavel, är det då för mycket begärt att be om acceptans och förståelse för att det är alls är en fråga värd att diskutera?

#7

Nu tror jag att du missförstog mig. Jag ska försöka förklara vad jag menar, och försöka få fram det jag vill ha sagt i text ;)

En typ av avel som jag ser ner på är tex BYB. En annan typ av avel är där man medvetet avlar på "sjuka" djur, trots att det finns en bred avelsbas och gott om andra djur man kan välja till sin avel.

Fanns det tex endast en handfull perser kvar i världen kan jag ha en större förståelse för att man kanske avlar på en katt med PKD för att inte rasen ska bli utrotad, men så illa är det inte idag.

Men, att avla på en "klassisk" perser kan jag väl på ett sätt inte se några fel i. Det var ju så den såg ut en gång i tiden, även om dagens rasstandard ser annorlunda ut mot vad den gjorde då. Om de vill hålla fast vid det gamla utseendet så kan jag inte tycka det är en större katastrof direkt.

Och uppenbarligen så finns det väl en efterfrågan på persern med den gamla looken. Om folk vill ha denna look på sin sällskapskatt så är det väl så. Och så länge man inte framhåller att det är en top show katt man säljer så förstår jag inte vad det är så fasligt med det hela.

Jag tror inte att dessa uppfödare är oseriösa i sin avel bara för att de inte avlar på katter med "rätt" typ, och kan väl på ett sätt inte förstå vad som skulle vara för fel med denna avel, så länge katterna är sunda och friska.

Jag tror inte heller att persern med dagens look skulle varken försvinna eller bli mer svårsåld bara för att dessa "långnäsor" finns.

Och hur många uppfödare avlar egentligen på de med långnäsor? Det kan väl inte vara så pass många att de skulle "konkurrera" med de som har rätt look?

jag tycker det finns betydligt värre saker inom kattaveln/kattvärlden överlag man borde se över istället för att lägga energi på, vad jag tycker, en sådan simpel sak som vilken look någon annans katt har.

Förlåt en okunnig men vad är BYB? /Laila

En knasig fråga kanske men jag är nyfiken.  Vad skulle hända om det inrättades en egen klass för perser i utställningssammanhang som t.ex. Old Fashion-klass för enbart långnäsor? Hur skulle detta påverka på för vis?

Jag är inte uppfödare eller utställare, bara perserägare så jag tar inte ställning på något vis utan är bara nyfiken på svaren från er som kan sånt här.

9# BYB= Backyard breeder

#11 Tack! /Laila

Jag tror att själva benämningen "långnosar" eller "långnäsor" är något oklar. Standarden för perser har alltid varit att nosen ska vara kort och har inte förändrats på den punkten. Det enda som preciseras är stopets placering. Hur kort man menar med kort är däremot en tolkningsfråga och en fråga om smak, men oavsett hur "lång" den blir, är den nog oftast kortare än på andra raser.

Att nosen ska vara bred har samma dignitet i standarden, men som jag förstår lägger man tyvärr inte samma vikt vid det i utställningssammanhang som att den ska vara kort.

Själv tycker jag att en perser kan vara lika vacker med en riktigt kort som med en mindre kort nos, förutsatt att den i båda fallen är bred och allt det andra stämmer. Jag antar att ingen vill ha perser som har nos som en birma eller någon annan ras, för då är det nog inte perser man vill ha.

Att det står att nosen ska vara kort och bred kan man nog tolka som att det ändå ska finnas en nos och inte bara en nosspegel, och att det finns utrymme för variationer. Men när man säger "klassisk" eller "långnos" vet jag inte riktigt vad man menar. Det finns antagligen variationer där också, är det persern från 1800-, 1950-, 1980-talet eller något annat? Utseendet har ju hela tiden förändrats liksom på alla andra raser.

Såvitt jag förstår var det ingen som var upprörd över någon annans look på katter eller förringar andra saker inom aveln, utan det var bara ett diskussionsämne.

Jag brukar kalla en perser för långnos (klassisk) när nosen är längre än bred. Jag hatar smala nosar och anser att det är större risk för trånga luftvägar. Det är inget större fel att de har längre nos. Det är en bagatell jämfört med diverse defekter som ibland kan bli livshotande. Standarden är ju nåt som vi människor har hittat på, inte alltid till förmån för kattens hälsa.

Som domare och uppfödare prioriterar jag ändå en perser med kort och bred nos i ett brett huvud, fast inte överextrem.

I mina färgvarianter, chinchilla, grönögda shaded silver och golden, har de flesta i Sverige längre nos. Trots detta, har det hänt att de blivit BIS ibland och då har det berott på andra saker.

Jag  skulle gärna köpa en perser om den såg ut som förut men vill ha en till utställning så då köper jag ingen. Så går diskussionen när jag pratar perser med folk. Vi alla har valt andra raser istället, tråkigt.

#15 Alla raser har utvecklats.

#16 vi är nog många som skulle säga tyvärr.

#17 Ja fast allt är inte negativt

Jag undrar fortfarande villket förut-utseende det är man vill ha, från vilket århundrade, årtionde eller mer exakt beskrivet, eftersom utseendet förändrats hela tiden och även varierat en hel del under samma årtal.

Det har alltid höjts röster för att dela upp våra extrema raser, perser/exotic och siameser/orientaler, i olika grupper. Dessa grupper är våra mest extrema raser i varsin ände, sas.

De finns ju båda typerna, korta nosar resp långa hos nästan alla uppfödare. Så länge man säljer de icke rastypiska som sällskap är väl allt gott och väl.

Men varför ska man inrätta en speciell utställningsgrupp för de som inte är rastypiska. Isf måste man ju göra det för alla raser. Frågan är då om man överhuvudtaget behöver en standard?

En standard ska ju vara en riktlinje för hur en viss ras ska se ut och samtidigt vara en hjälp för uppfödare.