………… Jag bor i ett gammalt 1800-tals hus på landet utanför Skutskär d v s verkligen "på landet" med vilda naturen runt knuten…

Jonna är lite av en "smitare", hon tycker om att sticka ut på trappan eller uteterasserna, min eller grannens väggivägg så fort jag öppnar dörren. Hon går dock aldrig vidare inte ens runt huset utan hon kan vara där någon timme om vädret tillåter. Så fort man kallar på henne kommer hon in.

Hyresvärden av området har beslutat att rusta alla gammla hus utan att meddela exakt datum. En dag för nästan två veckor sedan kom det byggställningar runt hela vårt hus och arbetet satt igång. Tyvärr råkade Jonna vara ute och jag hade inte uppmärksammat detta förrän det började banka och slamra utanför. När jag kallade på Jonna fick jag ingen respons och trots att jag kröp på alla fyra och kikade under terasserna såg jag inte en skymt av henne. Letande och ropande fortsatte långt in på natten utan resultat.

Jag satte upp lappar om hennes försvinnande och signalement överallt men ingen hörde av sig. Dagarna och letande fortsatte i över en vecka. Jag pratade med alla i området men ingen hade sett Jonna. Nätterna blev kallare och kallar och nu var det minusgrader på nätterna. Tyvärr kändes det alltmer som att Jonna inte skulle komma tillbaka…. man har ju hört att både rävar och grävlingar kan ta katter och dem finns det gott om i området.

Ändock kunde jag inte låta bli att gå och ropa "Jonna, Jonna… " 10 dagar hade gått när telefonen ringde och en kille sa att han trodde han hade Jonna jamande och sittande på sin trapp på en gård 500 meter från mitt hus. Jag sprang direkt dit med hjärtat i halsgropen och där satt hon, liten och utmärglade, bara halva hon fanns kvar, ryggraden var alldelse knotig.

Nu ligger hon här och kurrar och kurrar och har mycket att ta igen.

Tänk att de slutade så lyckligt!!

Kram

från en

jätteglad

Gun-Lis

S*Amors Troll

Vilken solskenshistoria. Hion hade alltså varit i området men inte vågat sig fram. Stackars liten.

Kerstin i Umeå

Åh vilken härlig solskenshistoria
lyckliga ..ni båda

Slutet gott, allting gott.

Härligt att hon är hemma igen. jag kan förstå om din sömn inte har varit som den ska under den här tiden……och säkerligen inte Jonnas heller….antar att ni båda mår mycket bättre nu iaf:-)

Lycka till

Vilken lättnad när alla ens barn är hemma. Man tappar allt när en är borta.

Vilken tur att hon är tillbaka!

Det måste vara en mara att sakna någon.

Jonna är säkert glad att vara hemma igen.

YEEESSS! Vad GLAD blev!!!Skönt att höra!

Jonna är kullsyster till min LillOlle

Ååå va härligt att höra att hon är hemma igen! Lilla Jonna..*puss på dig*

Vilken lycka! En sån tur att hon klarade sig från alla faror som lurar.