Ha ha…många frågor blir det
mycket utav det du frågar om har jag aldrig hört talas om:):)
Sorry
men…såvitt jag vet…så finns det inga ska alls här, utan bör:)
inom WCF där jag är med…så finns det inga relger för varken PKD eller de andra.
Men de flesta..såvitt jag vet…DNA testar för PKD.
HCM är ju inte lika vanlig hos perser/exo..o därför testas det inte lika frekvent som för PKD.
Den dagen det kommer DNA test för HCM så blir det nog annorlunda. Det sista jag hörde ang. DNA tester för HCM så kunde det bara göras på Maine Coon o MaineCoon-relaterade raser. Men forskning går ju framåt….
Inom WCF så krävs det hörselintyg på vita katter för att de ska ställas ut…eller registrera ungar..hur det är inom SVERAK vet jag inte.
Hur vanligt det är med dövhet hos vita perser/exo vet jag inte.
Bettfel…det förekommer…men jag undrar om det inte är bundet till vissa linjer…Men helt ovanligt är det inte.
Fast om detta är nåt speciellt hos per/exo vet jag inte.
Faktum är att jag tycker att just den biten..men en sned tand eller så…är ganska dum…vi har ju inga spikraka bett…varför ska en katt ha det?. Då pratar jag naturligtvis inte om stora bettfel där katten har problem. Det tror jag är mycket ovanligt. Det har jag aldrig sett på mina 16 år. Men en tand som hamnar på fel sida…några mm fel…det har jag sett ganska ofta.
Mjölktänder som sitter lite fel..o som den blir bra vid byte är ju vanligt. Detta med tänder är en hel vetenskap.

Ett litet förtydligande:

Det är inte så att bara blåögda vita eller höggradigt vita med blå ögon kan vara döva, utan även kopparögda vita med anlag för blåögdhet som kan drabbas av ärftlig dövhet. Däremot förekommer aldrig ärftlig dövhet hos grönögda.

HCM är inte såå vanligt hos per/exo. Har man inte fått kattungar med hjärtfel, finns det inte så stor anledning att testa heller.Om det skulle komma en pålitlig DNA-test, så kanske jag skulle testa mina avelskatter och nöja med med det, eftersom jag aldrig fått några med HCM.

Däremot är PKD rätt vanligt och jag anser att alla ungar efter en positiv katt bör testas. Knappast någon uppfödare inom chinchilla-goldenfärgerna har fritt från PKD. Jag har tyvärr några som är positiva. Anlaget kom in via en USA-import samt korsningar på solida perser, långt innan man visste nåt om PKD.

Jag säljer aldrig otestade eller positiva till avel, såvida inte köparen uttryckligen säger att det inte spelar någon roll. Man kan ju ha många anledningar till det beslutet. I så fall ska överenskommelsen vara skriftlig och priset lägre.

Bettfel är troligen ärftligt och bundet till vissa linjer. Det verkar vara reccessivt eftersom det kan hoppa över en generation. Därför är det också väldigt svårt att avla bort.

Chediak-Higashi syndrom har jag aldrig hört talas om och jag brukar vara uppdaterad på det mesta. Det kan inte vara så vanligt, eller så har det inte lyckats ta sig till Sverige än.

PRA är inget problem inom PER-EXO. Jag är inte så insatt i chokladaveln att jag ens hört talas om nåt fall i Sverige. Nån annan vet säkert besked.

Jag anser att HCM är det allvarligaste, eftersom det leder till döden och inte är behandlingsbart.

De övriga kan man leva med.

Förutom alla ärftliga sjukdomar, har man att fajtas med alla infektionssjukdomar, FIP, FelV, Chlamydia, m fl.

Dessutom en massa skelettdefekter av olika slag, varav höftleder, knäleder, bröstkorg är de vanligaste. Lägg därtill vattenskalle. Jag fick nyss ett mail från USA där en uppfödare hade förlorat hela kullen på 5 ungar, varav 2 hade vattenskalle.

Det är inte lätt minsann att vara uppfödare, man får vara så försiktig som det går och hoppas på turen. Trots allt anser jag att per-exo är ganska förskonade från ärftliga sjukdomar, iaf om man jämför med hundar.

Bifogar ett foto på den senaste kullen. Här är en shaded golden hona, Lysanda, som är fullt frisk och defektfri.

Erna

Uppfödare sedan 1977

#1 Det blir många fårgor när man funderar på att bli perser ägare ;-).

Tack snälla ni för era svar. Jag vill vet så mycket som möjligt om eventuella sjukdomar hos perser rasen så ju fler som vill skriva kring det dessto bättre =).

Jag får hålla med Erna här om att jag aldrig hört talas om att det skulle finnas PRA på Perser - men så håller ju inte heller jag på med chokladavel. Choklad är en av de allra nyaste färgerna (kanske DEN nyaste?) och kom in i Perser genom att man avlade in annan ras som bar på färgen, så det är möjligt att PRA kom in i linjerna på det viset.

Om så är fallet är den största troligheten till att det inte spridit sig att chokladfärgade och chokladbärare fortfarande till viss grad kämpar med det "korrekta" perseruttrycket och även med ögonfärgen. Alltså använder man i den aveln en hel del icke-choklad katter för att få in dessa saker, medan tvärt om - att chokladperser används i icke-choklad avel, är extremt ovanligt.

Jag ultraljudar alla mina avelsdjurs hjärtan, samt DNA-testar för PKD. HCM är vanligare på perser än somliga tror ;) Detta är också något jag fått bekräftat av de veterinärer jag använder mig av för ultraljuden, som säger att HCM visserligen inte är ett enormt problem för Perser som det är för ewtt par andra raser, men att det dock är relativt vanligt. Själv hade jag oturen att få in det i mina linjer för ett tiotal år sedan, med mycket sorg för såväl mig som kattungeköpare som resultat. Ingen av de linjerna finns kvar i mina katter, men jag skulle aldrig chansa.

PKD… ja, här håller jag inte helt med dig Erna. I min erfarenhet är PKD lika mycket en "killer" som HCM. På samma sätt som HCM visar det sig i olika grad och en del positiva katter lever långa och fullvärdiga liv, andra dör som mycket unga och det stora flertalet lever medellänge men dör långt innan snittåldern för rasen. Såväl PKD som HCM är väldigt otrevliga sätt att dö på, och har man en positiv katt är det otroligt vikitgt att hålla ögonen öppna och låta dem gå när de första synliga tecknena kommer -  innan de börjar lida - och inte hålla dem kvar för sin egen skull. Lätt hänt, kan jag lova.

Notera också att njursvikt är en av de vanligaste dödsorsakerna för katt, och långt ifrån alla cystor på njurarna är PKD.

Eftersom vi har en djurskyddslag i Sverige som säger att det är förbjudet att avla på djur som bär på en dödlig sjukdom anser jag personligen inte att det spelar roll vad Sverak eller Independent har för egna regler. För mig är det helt enkelt olagligt att avla på en PKD positiv katt. Samtidigt menar jag inte att sätta mig på några höga hästar, utan kan till (mycket liten) del förstå att man för att rädda unika linjer gör det ändå - men nog tycker jag att vi har haft DNA testet länge nog nu för att ha kunnat avla bort det ur generna, det tycker jag…

Chédiak-Higashi syndrom har jag aldrig hört talas om, måste googla :)

Övriga hälsoaspekter på perser att tänka på:

1) Huden är känsligare för dermatit än i stort sätt alla andra raser. Detta blir inget problem så länge man håller katten ren och torr ;)

2) Perser är mer predisponerade att få URI (upper respatorial infection = luftvägsinfektion) än andra raser, vilket huvudsakligen har att göra med skallformen och storleken på deras ögon (alltså större ytor för bakterierna att få fäste samt kortare "reningssystem") Inte att förväxla med:

3) "Rinniga ögon" vilket huvudsakligen finns i de linjer där tårkanalerna är förtränga och i min erfarenhet faktiskt INTE är ett stort problem hos persern av idag. DVS inte de som föds upp av seriösa uppfödare. Däremot fortfarande alltför vanligt hos de katter du hittar på Blocket som säljs utan stamtavla, av ett eller annat skäl. Ofta är föräldrardjuren just sådana katter som en seriös uppfödare valt BORT ur sitt avelspogram, och det är en stor sorg för oss att se en del sällskapsköpare ta kullar på dem trots att det utlovats att så inte skulle ske. Rinniga ögon har faktiskt ytterst lite att göra med hur kort nosen är, långnästa perser är precis lika troliga att ha förträngda tårkanaler. Detta var ett stort problem för perser för 20-talet år sedan, och ett exempel på hur ansvarsfull avel kan resultera i mycket friskare djur på bara några generationer.

4) Patella luxation. Ganska vanligt, faktiskt, men inte något som många pratar om, eller testar för ;) Däremot del av det som veterinären kollar efter när de ger friskintyget, som du självklart skall kräva att få när du köper katt, och något som också är en regel i såväl Sverak som Independent, tror jag.

Har jag glömt något? Jaja, det blev långt nog ändå =)

//Emma

Eftersom jag skrev ett sådant jätteinlägg om hälsoaspekter måste jag bara tillägga att en annan sak jag helt håller med Erna om är att Persern generellt är en sund ras idag. Det enda extremt utbredda rasbundna problemet - PKD - har vi äntligen fått bukt med med hjälp av DNA-utvecklingen - övriga "farliga" problem är inte mer utspridda bland perser än bland andra raser, oftast mindre, och alla hälsoproblem är klart mindre utbredda än vad man normal finner i hundavel.

Det är möjligt att PKD finns i flera varianter och troligen är det så, att den varianten som slår till sent i livet, finns hos mina varianter, dvs chinchilla, shaded silver och golden. trots att jag har några positiva honor, så har ingen från mina linjer dött i PKD vid unga år. Vid obduktion har man endast hittat PKD som bifynd och inte som dödsorsak.

Vid ett domstolsfall häromåret, där en uppfödare var anklagad för att föda upp PKD-positiva katter, beslöt länsrätten att PKD inte skulle klassas som ett brott mot djurskyddslagen. Uppfödarna friades alltså. Beslutet grundade sig på forskning och ställningstagande från Jordbruksverket.

Sen kan man ha egna värderingar på problemet, men i min uppfödning är inte PKD ett större problem, än att jag måste testa alla ungar efter en en positiv katt. Jag har givetvis diskuterat saken med flera specialister på PKD, veterinärer, SVA mm, innan jag beslutade mig för att behålla mina positiva katter i avel. Alla mina katter är testade, så jag vet exakt vad jag gör. Numera är det bara några av mina gamla katter som är pos och de går snart i pension.

En av orsakerna till beslutet, var att det var väldigt bra avelskatter i en väldigt liten färgvariant, så jag hade inte så mycket att välja på. Jag skulle aldrig godta pos katter i någon annan färggrupp i min avel. Där finns det hur mycket avelsmaterial som helst att välja bland.

Man kan para en postiv med en negativ och få 50 % fria i kullen. Man kan tom få 25 % fria mellan 2 positiva, fast man bör inte para 2 positiva med varann. Man bör informera alla kattköpare om svaret på resp kattunge, sedan får köparen besluta själv.

Alla positiva vuxna katter har en gen för PKD och en gen för icke-PKD. Inga katter med dubbla pos anlag överlever, enligt VGL, ett universitet i USA som utför flest PKD tester i världen.

Jag har hellre PKD än HCM i mitt katteri, den saken är klar. PKD går att testa tillförlitligt, men inte HCM. HCM är dödligt i unga år. PKD kan drabba även unga, men oftst de äldre.

Veterinär och biolog Ann Marie Nilsson (författare till boken Kattens sjukdomar, ICA-förlaget), en av mina äldsta kattvänner, har sagt att enligt deras klinik har minst 90 % av alla perser/exoter klamydiainfektion, som orsakar ögonrinn. Så den största boven till ögonrinn är klamydia och mer sällan trånga tårkanaler. Det senare är en spridd missuppffning, enligt henne. Hennes uppgifter grundar sig på labbtester i USA och är helt tillförlitliga. När de först skickade proverna till SVA visade flertalet negativt, men hon gav sig inte eftersom hon såg att symptomen stämde med klamydia, och  skickade samma prover till USA, där de visade positivt. Förmodligen har de bättre utrustning i USA labbet.

Jag har fött upp perser sedan 1977, både grönögda och kopparögda. Då fanns bara engelska linjer i Sverige och då hade de långa nosar, tättsittande ögon och lika mycket ögonrinn och mer bettfel än idag. Vad gäller betten, så har det blivit mycket bättre sedan man började importera avelskatter från USA. De engelska underbetten, som liknade grävskopor, ser man ytterst sällan numera. Ett underbett blir aldrig korrekt utan brukar öka. Ett amerikanskt överbett brukar växa till sig och bli korrekt. Man ser mera sällan snedbett numera. Sneda tänder kan förekomma, men väldigt ofta växer det till sig när huvudet breddar och utvecklas. Som uppfödare ska man absolut inte klippa sneda hörntänder, för då kan man riskera att bakterier kommer ner i pulpan och ställer till med riktigt allvarliga saker, t ex hjärtinflamamtion och blodförgiftning. Tänderna strävar efter att sitta korrekt så därför brukar det ordna till sig, bara men har tålamod.

För länge sedan fick jag en snygg golden hona som hade en hörntand som växte ut i gommen. Jag blev väldigt orolig och diskuterade saken med både veterinärer och tandläkare, som bad mig att avvakta utan åtgärder. Jag tänkte mest på att tungan skulle skadas, men hon lärde sig att hålla undan den. Det skulle ordna till sig enligt dem. När hon var ett år gammal, syntes inget bettfel alls. Ingen kunde ens gissa hur det sett ut. Hon inte heller lämnat såna defekter till en enda avkomma, så det måste ha varit ren otur. Fast jag har varit väldigt restriktiv och inte avlat på henne särskilt mycket, för säkerhets skull.

Man får erfarenhet av många olika saker när man hållit på i 33 år och man lär sig vad som är allvarligt och vad som är mindre viktigt.

När jag en gång beklagade mig för veterinären och sa att det alltid dyker upp nya saker, så sa han att det är ju tur, för annars skulle du ha allvarliga problem i din avel. En klok man men mycket erfarenhet.

Ursäkta mitt långa inlägg!

Erna

Älskar dina långa inlägg Erna, och alltid lär man sig något nytt :)

jag har en hona som jag först trodde saknade ett tandanlag.
När hon bytte till permanenta tänder..så fattades det en hörntand…långt om länge dök den upp mitt i gommen:)
Nu när hon är 2 år..så är det bara nån mm kvar till perfekt
o de är ju oftast inte färdigväxta innan 3 år…så jag har kvar hoppet.

Tack för alla svar. Har fått lite större inblick i det hela nu.