Det fungerar väl samma som för vitfläck, vitt måste finnas synlig hos minst den ena föräldern.

jag har ingen aning:)

För att få vita kattungar så måste antingen mamma eller pappa vara vit.

En av mamman och pappan måste vara visuelt hvit annars blir det INTE solid vita kattungar  Om båda foreldre er vita blir alla ungarna vita.

#4

Nej alla kattungarna behöver inte bli vita med två vita föräldrar,

#5 Ok då vet jag det 

Dör inte alla foster med dubbla anlag för vitt?

#7 Det har jag aldrig hört. Men jag vet att det finns om än ovanligt homozygota vita, så där verkar det som om det fungerar iallafall eftersom dessa har ju förstärkt vitt.

Jag har en lite kul historia om vita katter.

Min dotter Jessica födde ju upp vita perser under namnet JeMitzi'z. Hennes hona som kallades Pinglan fick (tror jag) allt som allt 4 kullar varav två med bara vita bebisar och två med både vita och en i avvikande färg.

Båda helvita kullarna skötte hon klanderfritt, men se dom kullarna med katt i avvikande färg, dår stötte hon bort den kattungen hela tiden

Det slutade båda gångerna med att jag fick ta hand om den utstötta kattungen och ha den hos någon av mina honor. Pinglan ville absolut inte veta av dessa.

Visst är väl naturen märklig ibland

#7 NEJ det gör de inte

Man tror att katter med dubbelt WW dör i moderlivet.Men man vet inte säkert.Parar man en Ww med en Ww så skulle ju det kunna bli WW katter och enligt den teorin skulle de kattungar som får dubblet WW dö.

 hmm tror inte att jag skulle avla ungar efter två vita katt, med tanke på att det kanske är stor risk att få döva ungar. Det är inte många uppfödare som avlar vitt med vitt.

Nu har jag en vit Gräddbakelse som jag helst väljer att använder en pojke som är blå (eller röd, creme är också fint).

mvh  

Anita/Rosengångens

www.rosengangen.se

Vitt (W-) är dominant som du skriver och det kan alltså aldrig bäras recessivt (dolt) av någon av föräldrarna.

Minst en av föräldrarna måste alltså vara vit för att kunna få vita avkommor. Inunder bär de på färganlag som finns hos den färgade föräldern eller de färger som finns finns bakom den vita. Det gäller samtliga färgvarianter, eftersom W- är fullständigt dominant över alla andra färger, även vitfläck.

Eftersom anlaget för blå ögonfärg kan ge dövhet, brukar man inte para vitt med vitt. Med detta menas att även kopparögda vita kan bära på anlag för blåögdhet med risk för dövhet.

På 80-talet hade jag en kopparögd vit hona som just hade anlag för blåögdhet och som fick totalt 2 st kopparögda döva ungar i olika kullar. Fadern var en solid. Ungarna såldes som sällskapskatter till äldre par i lägenhet, där inga barn eller andra djur fanns. De blev väldigt gamla och klarade sig alldeles utmärkt i den invanda miljön.

Jag märkte att något var fel, när kattungarna inte kom när jag ropade att det var mat. Jag gjorde ett enkelt skrammeltest bakom örat och fattade då att kattungarna var döva. Då fanns inga avancerade hörseltester på djur och inga avelsförbud på dövhet.

När jag håller kurser i kattgenetik, brukar jag visa ett illustrerat korsningsschema hur ögonfärgen nedärvs i olika kombinationer på vita katter.

Erna

Jag skulle vilja göra ett litet förtydligande till det erna skrivit.

vad gäller döva katter/kattungar så har det inte någon som helst betydelse om vad dom bor i för miljö, dom klarar sig gott ändå.

Jag har själv haft 2 döva vita gossar de var bröder och halvperser/dessa gjordes INNAN jag blev medveten om hur man fick para sina katter alltså på 80-talet.

Jag hade en vit hona som parades med en vit perserhane. det blev 5 kattungar 4 vita och en svart. ALLA var frisk och krya, men de två pojkarna var döva, en oddeyed och en orangeögd.

Då var mina barn i 10-12 års åldern och hade massvis med kompisar hemma, det var hög musik, undgar som sprang omkring och mitt i allt låg de där två kuillarna och sov så gott hur trygga som helst. Jag och pojkarna inrättade ett visst språk emellan oss, et var gester och knackningar i golvet, och vi förstod varandra perfekt.

ja som vanligt blir jag väldigt långrandig… men vad jag menar är att man behöver inte vara orolig OM man nu skulle få en döv kattunge, den klarar sig precis lika bra ändå, INOMHUS, man behöver inte ha någon extra säker och lugn miljö för dom.

Jag tacker er för alla svar  jag tror jag har fått svar på det jag sökte