Det har jag haft bekantas bekanta som har gjort. Alltså! ut med katten när hunden har kommit in. Men jag tror att dessa aldrig har varit kattmänniskor utan hundmänniskor. 

När jag själv skaffade hund fick jag ofta frågan eller uttrycket..

-Jaha! så du ska sluta med katter!

- Aaa! Har du katterna kvar? och de har låtit väldigt paffa.

Jag vet inte vad de tänker…

Jag var ute på Blocket igår och sa just till min man hur kan folk

sälja på grund av ändrade familjeförhållande, och olika konstiga anledningar.

Jag blir så har man inte skaffat en katt för att man verkligen vill ha en. Svår allergi förstår jag.

Själv är jag allergisk men jag har nog överdoserat så det blir faktiskt bättre med åren eller… så är det kärlek.

Tina

Jag tror inte riktigt på alla skäl som "folk" tar upp i sina annonser, men ibland kan det väl vara lättare att tex. säga pga. allergi än -min nyvarande man hatar den. För sådana skäl vet jag att det finns.

Jag har tyvärr såld en katt för länge sedan, som sedan såldes vidare pga.ovanskrivna anledning. Han hade väl gett vika för hennes önskan om en perser, ett för han svagt ögonblick….

#3 Ja hva ska man göra i sådana situationer der han har sakt det er ok også kommer det fram 6-12 mnd senare at det inte er ok!

#4 Själv hade jag sparkat ut karln…

#5 Tja han sparkade mej ut

#6 Tja! det kan ju gå den vägen oxå…

Här hemma ska det vara harmoni och lugn. Katter, hundar, barn….. det som livet bjuder på….

Skulle aldrig kasta ut det ena djuret för det andra oavsett i vilken ordning de kom. Skulle inte heller omplacera djuren pga barn. Men å andra sidan tror jag starkt på att det mesta går att lösa med kärlek och tålamod. Nu var min man med på att bli med djur. Men skulle jag träffa nån som inte ville ha djur skulle jag tacka för mig.

Jag håller iaf med, det är oerhört tragiskt att läsa om alla anledningar till omplaceringar. Ibland känns det som att folk inser att det tar mer tid eller ork än vad de trodde och då bara vill bli av med dem. Tyvärr.

Ja det är helt knäppt!!! Man omplacerar väl inte ett barn för att man ska flytta eller träffar en partner som inte tycker om barnet.

samma tycker jag gäller djur!!har man skaffat dom ska man ta sitt ansvar!!!

jag skulle aldrig göra mig av med mina älsklingar för att jag ska flytta jobb eller man…  dom(mina persrar)är mina barn. synd att inte alla tänker så..

/Isabella

Er jo noen av oss som er under 30 og har behov for å ha noen å dele livet med bortsett fra kattene. Og er et dyr viktigere enn et menneske du er glad i? Det er jo snakk om å vise hensyn i begge ender, syns ikke det er noen svart/hvit fasit på det alltid.

jag håller med er alla här i vad ni skriver
#10…man kan ju inte välja ett djur före ens barn eller man om de utvecklar en stark allergi…
men….bara för att man inte gillar katt…eller för att man inte gillar katthår…näpp..då väljer jag djuren före
för det finns fina personer där ute…som accepterar en djurägare som älskar sina djur..
o om en person är så egoistisk så att den skulle försöka att förbjuda mig att behålla mina djur…bye bye..den vill jag inte ha ändå:)
Men…jag har aldrig suttit i situationen. jag har valt bra män i mitt liv

Oavsett anledning till omplacering, så är det väl bättre för djuret att bli omplacerat istället för att bli kvar i en miljö där det inte är önskvärt.

#21 helt rätt
kanske ligger det därmed hos oss som säljer dem
högre priser?? så att köparna verkligen vill ha katten?

Det är definitivt bättre att sätta ut de på blocket om de inte är önskvärda, annars hamnar de väl som dessa små som min ena son fann år 2003. artikel

#13 Där håller jag med till 100%, våra perser är prismässigt dumpade.

ja..o ännu värre är det väl när de börjar att omplaceras/säljas…då är ju priserna oftast verkligen dumpade
o då, om inte förr så är det ju stor risk för impulsköp
dessa katter tycker jag definitivt ska vara kastrerade oxå

Jag håller helt med ankis# 11!!!!

jag är själv 23 år och skulle den killen jag träffar  faktiskt sagt att han inte gillar katter och vill att jag ska göra mig av med dom hade jag utan tvekan sagt bye bye. för mina katter är mitt stora intresse och mitt liv. och om jag ska träffa någon ska vi ha hyfsat lika intressen i alla fall.

men visst tyvärr kan man bli allergisk och tyvärr kan ens barn bli allergisk.. det köper jag och förstår jag. men inte att man ska flytta, skaffat partner, m.m m.m.

men är ens katt så oönskad helt plötsligt kan det väl i vissa fall vara bättre med omplacering. för ett djur ska vara ÄLSKAT!

/Isabella

fantastisk artikel om dig och din son Eva!   vad bra att du kunde ta hand om dom!!!!'

Sen vill jag bara tillägga att jag menar inte att vara på någon personligen med det jag skriver utan bara skriver min åsikt…som  jag alltid haft..

tack//Isabella

Jag tycker att om man har katt och tänker skaffa hund så får man antingen uppfostra hunden/valpen att leva i harmoni med katterna eller som jag som har adopterat en vuxen hund ja då får man se till att hunden tycker om eller åtminstone accepterar katter. Fö tänker jag aldrig skaffa en karl som inte gillar djur. Har haft ett par sådana och det fungerar inte. Killen/mannen kan ju göra slut men det gör inte mina djur. Nej nu är jag lycklig ensamboende  och ingen säger åt mig hur många djur jag ska ha eller hur jag ska sköta dom./Laila

#17 Tack Isabella! Det är helt sjukt hur en del kan göra

Själv hade jag hund sen tidigare och skaffade en katt som sällskap… är väl eg ingen typiskt kattmänniska… men minna katter är valda med omsorg… ja det blev ju två till slut… de går jättefint ihop alla 3 men så nu har det kommit in en liten valp som fjärde person… har han bara på halvtid då jag delar han med min syster… det skall gå… han får lära sig :) /Malou

Nu ska jag vara lite kärringen mot strömmenMen jag tror faktiskt inte att det har med priset utan med personen i fråga att göra.Utav egen erfarenhet fast det jag tänker närmast på då gäller valpar.Men jag tror nog att man kan tänka sig att det även gäller katter.

Alltså jag hade en jack russell valp som jag sparat och fick besök av en kvinna som bara måste ha denna valpen.Hon blev sååååå förälskad i henne.Hon var sååååå sugen på en liten valp.Ville så småningom föda upp i mycket liten skala.Hade en tik och en hane obesläktade med min innan.

Efter flera besök och operation övertalning föll jag till föga.Kvinnan var välbärgad bodde bra hade mycket tid jobbade alltså inte så jag tänkte att ok lilla Alma kommer att få det jättebra.Jag sänkte inte priset.Vet.Besiktning gjordes och Alma flyttade.

Jag kollade efter några veckor hur det gick och allt var frid och fröjd.Efter bågra månader så hade.Alma fått flytta till en kusin till henne.Tikarna hade börjat mopsa sig mot varandra.Det gick ett tag till så fick jag genom en bekant höra att hennes tik hade valpar när hon köpte Alma.Som ni förstår så fick jag inte tag i kvinnan mer.Började leta efter hunden via skk och hittade henne i Ystad.Ringde upp de nya ägarna som hade tagit henne på foder bara någon månad efter det att jag sålt henne så allt kvinnan sa var lögn

Men jag föll för vältaligheten,Parant utseende och att jag visste att hon hade mer än råd att köpa och ta hand om hunden.Men jag blev grundlurad.Jag tror alltså inte att det hade spelat någon roll om hunden kostat 15000kr resultatet hade blivit detsamma.

Det blev långt det här men jag tror att det alltid kommer att finnas folk som lurar en hur mycket man än försöker gardera sig.Det gäller att hitta pärlorna

//Sylvia

#21 Det är jättetråkigt när köpare inte hör av sig, de tänker inte alls att det har varit ens babysar och man vill veta vad de tar vägen och finns. Ett lite högre pris ger iallafall lite mer garentier att det är ett mer genomtänkt beslut. 

Så sant så..om pärlorna.

#21..Hej Sylvia
visst kan man råka ut för "lurisar"..även om priset är ok
men jag generaliserar när jag säger att ett "högt" pris "ger dig större trygghet att det inte är impulsköp mm.
Att folk tänker sig för lite mer om de kanske behöver spara ihop till djuret.
Men för min del är ju din Ophelia undantaget som bekräftar regeln.
För Ophelias första ägare fick betala 6000 kr för henne..o det var ett "bra pris" för mig på den tiden. Men se hur det gick.
O så kom du som andra ägare till henne…o hon hittade hem….
O hur tacksam jag är för det…det vet du

#22 #23   Det är klart att jag förstår att det måste bli lite generaliseratMen att man kanske lurar sig på just ett högre pris ska vara en säkerhet.

För min del så var det ju tur att Ophelia såldes.För hon lyser upp min tillvaro varenda dagoch jag kan inte tänka mig tillvaron utan henne

//Sylvia