Tänker på dig och kissarna. Det kommer att gå bra!

Vad det gäller "ägget" vid ärret efter kastreringn så är det vanligt att det blir en sådan reaktion, så länge såret inte är rött och visar tecken på infektion så är det ok, det försvinner efter hand.

Kram till er/ Lotta

lycka till idag
har du provat att ha en transportbur stående inne så att de inte tycker att det är nåt konstigt
tar jag in en tranportbur in till mig så tävlar dem att ligga i den

kan ju alltid testa

Tack för er peppning. Här kommer sent omsider en liten vet-rapport.**
Sammanfattning:** Det gick finfint!

Fångade först in Soysa och petade in henne i buren, ställde buren på en pall så att hon kunde se att Alice råkade ut för samma hämska bähandling. Förvarnade vetten om att patienten var sprattlig, så hon föreslog att vi skulle ställa buren på bordet och lyfta bort taket vid undersökningen så att Soysa kunde sitta kvar. Först blev hon vaccinerad och chipmärkt - inga problem. Sedan började veterinären titta och klämma, Soysa rörde inte en fena. Inte ens när veterinären öppnade hennes käftar för att studera tandstatusen protesterade hon nämnvärt!  Matte var i chocktillstånd!   Vetten kunde till och med skrapa bort en större tandbeläggning utan problem. Matte nära att svimma!

Undersökningen avslutades med att Soysa fick knata runt lite i rummet så att veterinären fick se hennes gång. Veterinärens allmänna omdöme var att hon var en kalaspingla!

Soysa blev sedan iskyfflad i buren utan att protestera, och därefter var det coola Alices tur att få sin andra spruta och visa sin svullna mage efter kastreringen. Sånt trams ville Alice inte vara med om!  Okej för sprutan, men magen ville hon verkligen inte visa för en vilt främmande människa! Matte var vid det här laget så förvirrad att hon knappt hörde vad veterinären sa om svullnaden ("större än normalt, men känns inte som bråck, troligen allergisk reaktion mot tråden i magen, avvakta tre veckor till, blir svullnaden värre eller katten får ont - kom omedelbart!")

Så kan det gå. Huruvida Soysa var lite omtumlad av stundens allvar, eller veterinären ett monumentalt proffs på hantera kisse på ett sätt som utstrålade lugn och trygghet har jag ingen aning om - men jag är sååååå lyckligt över att allt förlöpte väl.

Startar en ny tråd under Hälsa med aneldning av lite funderingar jag har om hälsointyget vi fick. TAck flr att du orkat läsa hit!

tack för ett gott skratt
nu har jag förlängt livet med några dagar igen…tänk vad gammal jag ska bli
jag till o med läste högt för min gubbe….så han fick lite kattnyheter oxå…fast jag tror inte han lyssnade märkbart
tänk så det kan gå du…
helt tvärtom vad du hade trott
hoppas nu att Alice blir bra på magen

#3 Tänk att Soysa kunde överraska dig så hos veterinären  Den kattdamen växer, pussa kalaspinglan från mig.

Lotta

Ja, Soysa är underbar i all sin truliga tjurighet. Och överraskar gör hon hela tiden. Det var så roligt att komma till insikt om att det jag i början uppfattade som skygghet i själva verket är ovilja att bli lyft och hanterad. Skygg är hon verkligen inte, bara sunt skeptisk till människors händer!

Eftersom jag nu känner till lite mer om hennes bakgrund innan hon hamnade hos min arbetskompis i samband med ett dödsfall, så vet jag att hon växte upp i en STOR flock (10-14 katter) hos sin uppfödare. Det har säkert präglat henne, kanske fanns det inte så mycket tid till vardagsgos, utan lyft och hantering var oftast förknippat med otrevligheter som bad och dyl. En ren spekulation från min sida. Sedan kan hon ju ha varit ranglåg i sin stora flock också - kanske det bidragit till hennes misstänksamhet och starka behov att håll kolla på det som händer från en säker plats.

Men som sagt, det är en herrans skillnad att ha en katt som gömmer sig under vardagsrumsbordet, jämfört med en som gömer sig under soffan! Vi har ju faktiskt kontakt, även när hon drar sig undan till sin "säkra" plats.