För ca 1 år sen så hade jag en kull som det bara krånglade med. I slutändan så visade det nog att honan o hanen av någon anledning inte passade ihop. Inte blodgrupperna, för det testade jag…men nåt annat.
Hur som helst, en av ungarna jobbade jag STENHÅRT med. Hade flera tider uppe hos min vet. för att ta bort honom, men jag backade hela tiden. När han var runt 8 veckor eller nåt sånt så vände allting. O han började äta allt. Eftersom han var hanterad så mycket så var han helt underbar. När min gubbe kom hem på eftermiddagen o sov en stund så låg han på armen o sov middag med gubben. Lillfisen kallade vi honom. Trodde nog att han skulle bli kvar här. Han var enögd pga en infektion i ögat när han var liten.
så fick jag ett mail: -Hej, jag heter Madde o du kommer nog inte ihåg mig…jag köpte katt av dig för 10 år sen, Bosse, som lever o frodas, men vi har tänkt att skaffa en kompis till honom. Jag berättade om Lillfisen o skickade kort…o det var love at first sight. Lillfisen, nu döpt till Sune, var mycket med matte på hennes jobb inom åldringsvården den första tiden. o gick ifrån knä till knä.
Nyligen gick Bosse över regnbågsbron o Madde kontaktade mig igen. Berättade vad som hänt o att de skulle börja söka en ny vän till Sune. Min dotter Emma på www.flisans.info.se hade helsvarta perser, precis som Bosse hade varit…o kärleken var ett faktum igen.
Sune o Nisse heter den nya svartingen…blev bästisar direkt.
Nu har Madde kommit hit till oss o blivit medlem under namnet M.Hoog
Detta var min bästa solskenshistoria.