Hej Lisa

Helt rätt vet man inte hur man gör ska man heller inte ge sig på att sondmata.

Susssie

jag har inte gjort det nån gång.
har sett nån filmsnutt på hur man gör.
sen finns det säkert sätt att avgöra om sonden är nere i magen eller ligger fel.
precis som man kan se på en människa.
Min funktionshindrade son sondmatades länge när han var liten, fast där låg ju sonden kvar hela tiden o byttes emellanåt.
Men själva sondmatningen är ju lätt att göra.
Om moder natur ska få spela ut sin roll som du skriver…hmmm…ja det kanske ofta är bäst så…men jag vet oxå fall där det har funkat bra att  hjälpa till,
Min Cosmos hade inte levt om jag inte hade hjälpt till o gud vad många fina år o många fina ungar han gav mig.
så det är nog mycket svårt att veta när man ska hjälpa till o när man ska låta naturen ha sin gång.

Jag tror inte jag vågar göra några större utlägg om det här annat än att säga:

1) Jag sondmatar, vid liv eller död-situationer, inte annars. Mammas mat är bäst, alla gånger.

2) Det är JÄTTELÄTT. Läskigt första gången, men lätt.

3) Att träffa lungorna däremot är SVÅRT.

4) Skillnad mellan lungor och magsäck är lätt att mäta.

5) Jag har räddat, men aldrig tagit liv, på detta sätt.

(vilket är mer än jag kan säga om att försöka flaskmata svaga ungar som då lätt drar det i lungorna. Sondmaten kommer i magen och ingen annan stans)

Inget jag har prövat själv men inom hundvärlden förekommer det nog mer. Är valparna för tidigt födda saknar de sugreflexen eller har väldigt svag sådan då kan man använda sondmatning.

Om man nu ska pröva detta så får man skaffa sig riktiga kunskaper och få visat hur man gör av någon som kan.

Jag har ju nu på kort tid fått två kullar där mamman skiter i sina ungar. Första kullen så gick 3 st superfina bebisar med bra vikt bort för mig. Troligtvis för att de fått ner maten i lungorna. Jag hade gärna sondmatat dom första dygnen tills de blvivit tillräckligt starka och fått till sugtekniken. MEN jag är alldeles för rädd av mig för att ens försöka mig på detta med sondmatning. Men jag blir onekligen intresserad av att lära mig. Kanske min sambo kan lära sig det?

Men hur gör man?

Emma…vet du möjligtvis länken till filmsnutten???

Man kan mäta sonden emot magen på kattungen å sen för man ner den försiktigt med glidmedel så långt som du mätte till magsäcken, som Emma skrev då vet man att maten kommer ner i magen och inte lungorna som är lätt hänt annars när man nappar dom

Sussie

Skulle också vilja lära mig det då alldeles för många bäbisar har dött för mig då jag nappat dom. Sist blev mamman sjuk efter förlossningen och vi hade en liten kvar som vi nappade i nästan en vecka innan han gick bort. Så himla tråkigt då det var den här honans sista bäbis då vi fick operera bort livmodern på henne. Världens bästa mamma var hon men hade alldeles för tuffa förlossningar. Det känns så hopplöst när man matar och matar och kattungen ändå bara tynar bort och dör. Vet inte om jag någonsin vill nappa en kattunge igen . Veterinären gör ju inget heller för så små kattungar…Kan man köpa sond hos veterinär??

Jajemensan det kan du köpa hos vetrinären

Sussie

Jag hittade en himla bra sida att läsa på. Jag får verkligen panik när mjölk kommer upp i nosen MEN det är ju inget farligt tydligen.

http://ragdollkatten.se/3.asp

Jag tycker absolut att man bara ska använda sig av sondmatning i fall där ungarna av någon anledning inte får mjölk av mamman tex om mamman blivit snittat eller struntar i ungarna. Det är ju ingen metod för att hålla sjuka vid liv utan där tycker jag naturen får ha sin gång annars blir det ju oftast problem längre fram. Men ja tycker inte det är något man ska hålla på med hela tiden, när dom är ett par dagar brukar ju nappflaska funka bra

Sussie

SUPERVIKTIGT vid sondmatning är att alltid försäkra sig om att sonden ligger rätt före matning - varje gång !

Detta görs med ett lackmuspapper som ändrar färg från lila till rosa när magsaft kommer i konttakt med pappret.

Aspirera med en tom ( och ren ) spruta upp magsaften för att kolla med lackmuspappret + för att se om bebisen har mat kvar i magen .

Är det svårt att få upp ngn magsaft kan man vända och vrida lite på bebisen , alternativt dra upp sonden eller putta ner den ngr millimeter.

Börja med väldigt små mängder mat.

Prematura bebisar ger men bara ngr milliliter varannan timme i början, ökar därefter matmängden successivt allteftersom man ser att bebisen hinner "smälta undan maten".

Har bebisen mat kvar i magen får man ge en mindre mängd så att det inte blir överfullt och det kommer upp igen ".

Modersmjölkersättning är mer svårsmält än "mamma-mat" som ju såklart alltid är den bästa maten för såväl kattbebbar som människobebisar :)

/baloo som är sjuksköterska och har jobbat på en neonatalavdelning med förtidigt födda bebisar :)

#11 Håller helt med dig Sussie. För mig handlar det inte heller om att hålla ungar vid iv som inte skulle klarat sig annars utan om att hjälpa till när de är som minst, när lungorna är som svagast och det av något själv brister i mjölktillgång.

I övrigt kan jag bara hålla med om allt du skriver innan också.

#4 Precis, 100% medhåll!

#6 Jag har inte sett någon filmsnutt tyvärr, jag har lärt mig "in person" av en annan uppfödare. Jag vill inte heller skriva ut hela proceduren här - även om det är ganska lätt - för jag tycker att (om det är möjligt) man inte skall lära sig sådant här av att läsa utan av att se.

#8 Jag tror inte man kan köpa sond hos vet, jag har i alla fall fått beställa mina utifrån.

#12 Spännande, det där om lackmus har jag aldrig hört om förut!

…

I övrigt, allmänt:

Detta sagt - om någon vill veta grunderna i att sonda en unge så kan ni pm'a mig, och sedan ringa så vi kan ta det röstledes. Näst bäst efter att se det göras. För ibland, om det gäller liv eller död och är korta puckar, KAN det vara värt att våga försöka i alla fall, med bara en bra beskrivning som hjälp. Nu kanske jag stack ut nacken för långt igen :)

Som jag skrev i mitt första svar - det är jätteläskigt, vilket alla som aldrig sondat säkert känner. Men när man väl fått det visat för sig och provar inser man att det är väldigt lätt att göra rätt och väldigt svårt att göra fel - ungarna sväljer faktiskt sonden själva och "hjälper till" - vilket både resulterar i att den automatiskt hamnar i rätt strupe och dessutom innebär att det inte blir något motstånd. Den bara glider ner till rätt plats.

-----

Annan kommenentar - kul att vi pratar så mycket "allvar" på PiF just nu =)

jag hittade några länkar
http://www.youtube.com/watch?v=z_aENMBgCWE
http://www.youtube.com/watch?v=XocxmI8IHK4
det finns nog fler om man söker på tube feeding kitten
jag kan tycka att det ser skrämmande ut..Men….när man försöker mata en kattunge som bara vänder på huvudet eller skriker eller får upp det i näsan…så är ju det lika otrevligt det.
Så man får ju tänka på att man bara gör det när det inte finns annat val…kanske
blir det irriterat o gör ont i halsen på kattungen???

Personligen tycker jag det blir lite av ett moraliskt dilemma. Jag tycker å ena sidan inte att det är fel att rädda svaga men friska djur till ett liv…men detta känns lite på gränsen för min del och långt ifrån att hjälpen att stödmata osv. Kanske beror det på mina bristande kunskaper i ämnet…Jätte bra i alla fall med massa info, det gör ju att man får mer förståelse och insikt hur det går till. //Eva

hm… Jag säger som du Eva..