Usch vad lesamt det är alldrig roligt när djuren mår dåligt,och att man inte vet vad det beror på,man blir så hjälplös.Kram på dig och hoppas att dem andra mår bra i allafall.

Fy vad jobbigt, det är alltid lika hemskt när kattungar blir sjuka och dåliga.

En klen tröst är väl att det var nog bäst att det blev som det blev, ju längre man håller på desto mer fäster  man sig.

Nu får vi hoppas att de andra kryar på sig och allt blir lugnt igen. Det här har nog alla uppödare varit med om och man står ändå lika frågande.

Ja alla har nog varit med om det, detta händer ibland och är fullt naturligt att en individ blir sjuk precis som våra barn ibland föds de med något felaktigt organ el så. Man blir lika ledsen varje gång sånt här händer.Han somnade lugnt iallafall, han hade enligt min Veterinär något fel på levern troligen, den va något stor vid ultraljudet, då visste han inte säkert om det va så, men han sa att felet berodde på magen.Jag är glad han fått somna nu, har varit jobbigt sitta o se honom bli sämre o sämre.Så här är det att vara uppfödare, man ska ta dessa saker med, men det är jobbigt då det sker. Nu hoppas jag med att de andra kan få växa o må bra, de har ju börjat med riktig mat nu o smaka, så jag hoppas att de som är små växer o blir starka. Tack för de fina orden! Förhoppningsvis kan jag visa dem här om ett tag, ska nu börja fota de som är stora o duktiga i veckan .Mvh Carina

Usch vad tråkigt.

Vi tänker på er.

Kramar Johan & Lotta

Kittentotts, vi ser fram emot att få se bilder på telningarna. Och har de nu börjat äta själv så skall du se att allt går mycket lättare.

Vad tråkigt för er.

*kram* från oss.

Tack för alla kramar & annat. Idag känns det lättare att veta han fick somna o slippa lida, nu ska jag njuta för fullt av syskonen. Kram på er alla! Mvh Carina

Ja, som alltid är det svårt att mista någon av sina små, allra helst när man har fått ha dem hos sig ett tagIbland känns det som om de bara kommer till världen för att lika snabbt vända om igen…Men oftast hinner de trots all sorg oftast ge oss små stunder av ljus.
Själva miste vi vår lille Lancelot när han var 16 veckor. Han hade då varit lite dålig i omgångar men veterinären hittade inget fel på honom, bland annat hade han problem med sin lilla mage - gaser och förstoppning. Han blev sedan akut dålig och efter obduktionen fick vi reda på att han hade fötts med en missbildning på hjärtat. Detta påverkade lilla kretsloppet, hjärta-lungor, och han hade i princip varit "undercirkulerad" hela tiden vilket påverkat kroppens övriga funktioner. Det är svårt att förstå att en sådan kattunge kan var så full av liv och bus för att i nästa stund vara dödligt sjuk. Många tårar blev det när jag tog beslutet att låta honom somna in, svårast var det på grund av att jag inte fick något klart besked om vad som verkligen var felet med honom, att inte ha en "diagnos" att utgå ifrån. Men han mådde så dåligt att han fick somna för att slippa lida. Lancelot har en egen liten minnessida på vår hemsida om ni vill är ni välkomna att kika in på den.

Bifogar en av de sista bilderna på Lancelot.

/Lotta

Lancelot när han var liten bebbe!

Lancelot 6 veckor.

Jag vill med dessa bilder på Lancelot visa hur han utvecklades, han var lika full av bus som sin bror, när han var 9 veckor började han sacka efter i viktuppgången. Men i övrigt var han som vilken kattunge som helst. En sak jag reagerade på när Lancelot var ca 4 veckor var att han bet oss väldigt hårt i fingrarna, har aldrig upplevt detta med en kattunge tidigare, med hårt så menar jag rikigt hårtvet inte om detta var hans sätt att visa att han inte alltid mådde så bra…Han åt med god aptit, lekte och busade.

/Lotta

Detta ljuset tänder vi för lilla Svartis, Carina!

Kram Lotta & Johan samt alla kissarna

Sikken underbar litet pyre.

Ni är helt underbara Lotta& JohanOch på bilden jag har sitter ju Lancelots bror Merlin. Vi är så stolta över få ha Merlin hos oss, han är full av kärlek o bus.