Loppan Min Loppan - the End
Igår sa hon det till mig, det jag varit rädd för att höra ända sedan vi kom hem från sjukhuset, i november, med diagnosticerad levershunt. Det jag hoppats att hon skulle vänta några år med, men allt eftersom sommaren gick och hektona rasade av henne började inse skulle komma förr snarare än senare.
"Nu är jag trött Matte, nu vill jag inte mer."
Vi har fått en underbar vår och sommar tillsammans. Loppan är ensamt ansvarig till att vårt besök här ute blivit så långt - hon älskade det här. Fast hon tacklade av synbart - på slutet vägde hon 2,1 kg - så var hon tydligt tillfreds med livet. Hon låg gärna i centrum och gassade i solen, gick aldrig och gömde sig, älskade sin mat, nedlät sig ibland att leka med kattungar och valp och sov spinnande under mitt täcke var natt.
Men igår var det nog, bestämde hon. Mat ville hon inte ha och enda stället som dög var längst in under soffan eller sängen. För första gången hörde jag henne be mig, och jag hade LOVAT att lyssna när hon bad. Jag hade tiggt och bett henne att stanna hos mig över sommaren och i gengäld lovat dyrt och heligt att hon skulle få gå när hon ville.
Hon hann tyvärr få ett allvarligt krampanfall imorse innan vi kom iväg till veterinären, men hon hann också återhämta sig och satt spinnande på min axel och åt parmaskinka ur Daniels hand på klininken. Slutet var värdigt och vackert med spruta i buken som lät henne sakta somna, spinnande, i våra armar.
Så varför gör det nu så FÖRBANNAT ont?
Loppan min Loppan… Mitt hjärtas ljus. Vi ses i Nagiala.
Till din lilla Loppa !!!!
till Dig!!! Jag förstår att det gör mycket ont….. och det måste det få göra en tid.
Omkramar från
Bettan
Jag beklagar er stora förlust. Det känns så hårt att mista en vän, men ibland kan vi inte göra mer. Tänker på er.
// Karin
Karin
Medarbetare på Days of Our Lives
Uppfödare av perser & exotic - S*Kattakombens
Många många tröstkramar till er
//Chatrine
Det gör alltid ont att förlora en kär vän.
Tänker på dig och Daniel.
Kram
Ingela
Tack.
Det värker så i själen. Så mycket mer än "bara en katt", min Loppa. Det gör alltid ont när de går bort, men hålet efter henne är exponentiellt större.
Som jag älskade dig, min skatt. Du FATTAS mig!
Tröstkramar o nosbuffar härifrån!!!
Pethra
månag tröstkramar… lilla Loppan
Marita - Medarbetare på Perser i Fokus
![[Guardians]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Tänker på er,
Ufff d va trist!! Massa trøstkramisar från oss 3
Fy faan vad ont det gör att läsa dina ord…….både för din och Daniel, lilla Loppans och även min skull.
Det här är det värsta med våra älskade "barn" dom lever ju så mycket kortare än vad vi själva gör och vi får sådan hjärtesorg när detta händer - att vi måste ta farväl - trots att vi inte vill.
Jag tycker verkligen att Loppan fick en underbar sista tid i livet, bättre hade det väl inte kunnat vara…..tänk på et och gläds åt minnena som alltid finns kvra - de lyckliga minnena.
MVH Elis
Uch, så tråkigt…Många Tröstkramar!
//Susanne
Fina rader du skriver.Jag började också gråta.
Usch vad jobbigt att mista…Och vissa är lite extra speciella för en.
Tröstkramar härifrån också
//Anja
Tröstkramar från oss också!
Kristina
Tröstkramar till er Lilla söta Loppan…
// Rosie
Åhh detta var mycket tråkigt Emma och Daniel….
Massa tröst kraamar och tankar
Anna och Therese
Lider verkligen med dig. Förlorade själv en av mina "bebisar" för nån månad sedan. Gråter fortfarande ibland när det känns tomt. Har en kull efter honom här hemma o de tröstar mig mycket. Men hålet finns ändå kvar.
Tröstkramar till er
Madeleine
Madeleine, ägd och uppfostrad av fem pälsklingar!
S*Luddhuvet´z
lider verkligen med er båda
men jag är ändå glad att du kunde "snappa upp" att hon tyckte det var dags att gå nu
Kramar
Så vackert, sorgset skrivet!!! Det känns alltid så svårt… när man måste släppa dem…..
Kram till er!
Jag gråter floder då jag läser dina rader och tänker på er och Loppan.
Det var ju bara några veckor sedan som jag miste min älskade LortAlice och det går inte en dag utan att jag tänker på henne o gråter en skvätt
Loppan fick en fin sista tid på den älsklingsplats hon gillade mest.
Glädjs till dom år ni fick tillsammans och till er Emma och Daniel skickar jag massor av tröstkramar och till
Loppan
R.I.P
********************************
//Lena
SVERAK-diplomerad uppfödare
och
Lycklig självbo!
/\ /\
(>';'<)
('')('')_')~
Stackars, stackars er 
! Jag vet hur det känns 
. Man saknar deras närvaro, deras egenheter och de speciella stunderna man hade med katten varje dag.
Tänker på er! Tröstkramar Eva
Tänker på Dig & Daniel och lider med er..& blir oerhört berörd av din text
Tröstkramar…till er!
Loppan har det bra nu!
R.I.P
// Mia
Starta ny diskussion