Valle har nu fått vårkänslor, för mig. Ja vi förstod ganska snabbt här hemma att han inte är poppis hos damerna och det var trist. Men han är tydligt en enmans katt. Han gillar matte. Men nu har det blivit mer hur det nu var möjligt tänkte jag. Han sitter vid min kudde när jag ska vakna, går med in på toan står i handfatet när jag ska sminka mig och borsta tänderna, står på bänken när jag gör frukost, sitter och tittar på mig när jag äter. Står på hallmattan när jag ska gå… ja och när jag kommer hem från jobbet så ropar lite ynkligt han från golvet, från bordet. Sedan har jag några timmar hemma då han är lugn och som vanligt tills jag ska sova. Då pips det en del och sedan lägger han sig bredvid. Det är mycket gosande här hemma nu, inte lätt att vara så krank gissar jag, sötnosen.