Stackars Dig!

Vet hur det känns ! Min "vanliga bondkatt" (skrivit om honom i en annan tråd, Svankenstein) dog i somras, han hade blåsljud på båda sidor om hjärtat från födseln. Det var bara jag som fattade vad det handlade om och han dog innan 1 års ålder. Hur eländigt det än är och känns vilket jag förstår var glad för den tid Ni fick tillsammans. 12 år oj, men hoppas att det blir bra ändå. Jag har INTE svarat på Din fråga om hjärtfel på perser, bara känslomässigt efter en älskad vän!

Kram/Inga-Lill

Det finns ju en del sjukdomar på katter med hjärtat

Förr fanns en hel del DCM - dilaterad cardiomyopati som bla berodde på att katterna inte fick i sej nog taurin men numera finns ju detta tillsatt i alla kattfoder men inte i hundfoder. Utekatter får i sej taurin när de äter möss tex.

Sen finns ju RCM - restriktiv kardiomyopati som ses främst hos äldre katter

HCM - hypertrofisk kardiomyopati är den sjukdomen som många uppfödare nu börjat kontrollera katterna mot.

Alla hjärtsjukdomar ger ofta ödem så det är svårt att säga vad det kan vara.

Hoppas iallafall att viktminskningen avtar så ni får ytterligare tid tillsammans,

Kan förtydliga att HCM ger förtjockningar i hjärtväggarna. Diagons ställs med ultraljud.
/Ingela

Så man kan "anta" lite löst att han kanske mest troligast lider av RCM? Något exakt svar kommer man väl aldrig att få men jag lär mig iaf lite mer om hjärtsjukdomar.

Röntgen visade ett normalstort hjärta. Så det fanns inga "synliga" tecken på vad felet kunde vara. Blåsljudet ligger bara på vänster sida av hjärtat. Ev nämnde veterinären att de "trådar" som ska hålla i klaffarna kan ev ha gått sönder, iaf någon av dem.

Men som sagt det är svårt att gissa vad som pågår i gubbens hjärta utan ultraljud.

Tack för lyckönskningarna. Även om våran tid är lånad så hoppas jag att han iaf orkar hänga med ett tag till. Allt hänger på om aptiten kommer igång!

Åh vad tråkigt för dig
jag har inte hört talas om varken DCM eller RCM
men HCM är ju lite utbrett inom persern
Om det skulle tyda på RCM för att katten är äldre vet jag inte
jag hoppas att vad det än är så hoppas jag att ni ska få mer tid tillsammans, under förutsättning att det är bra livskvalitet kvar hos honom.
Annars har ni fått 12 år o det är många fina år det. O viktigast av allt är att han inte behöver lida

#5 Ja precis han ska absolut inte lida vilket han inte verkar göra just nu. Han verkar må lite bättre idag, han har till och med ätit några gram blötfoder, långt ifrån tillräckligt men jag hoppas han upprepar det fler gånger under dagen. Vore skönt om jag slapp tvinga i honom maten, man blir inte precis hans bästis efter det.

Våran tid är begränsad det vet jag, hjärtfelet kommer inte att försvinna. Bara bli värre; men så länge han själv orkar och inte lider så får han gärna stanna kvar här ett tag till.

Håller tummarna för din lilla prins!

// Lena

Jag blir bara mer förvirrad

Aptiten är inte tillbaka MEN han dricker vatten själv. Inte ens på nätterna smygäter han (riggad kamera), och han verkar inte alls sjuk på det sättet. Utan han är framme, villa ligga i famnen och kela osv. Visst vilar/sover han en del men inget jag skulle kalla för sjukligt mycket.

Har även sett att han ligger och småskakar när han vilar, som om han skulle frysa. Tempen hans låg på 37 grader under helgen, men veterinären menar att det inte behöver vara osak till oro just ännu iaf.

Imorgon ska vi utesluta att det inte är njurarna som håller på att ge upp. Men då borde han dricka mer vatten, vilket han inte gör. Så jag vet inte riktigt vart jag har honom, veterinären är även hon lika förbryllad.

Varför vill han inte äta själv!
Vi har även avslutat antibiotika kuren om det är det som gör honom illamående men ingen skillnad.

Jag kan ju inte tvångsmata honom för resten av hans liv

#8. jag är hemskt ledsen för att behöva säga detta
men i mina ögon så vill han inte mer.

Om han bara får vara ifred o leva på sitt vis…tror du att han tynar bort då??
tvångsmata kan du ju inte fortsätta med..som du själv skriver.
jag lider med dig
Kram till er båda

#9 Ja fy om så är fallet, men det som jag tycker talar emot det är att han ändå vill vara med. En katt som gett upp är en katt som bara ligger och tynar bort, jo jag har varit med om det oxå. Men då är ju beslutet lättare att ta, dvs avsluta lidandet. Ja visst kommer även han att tyna bort om han inte börjar äta, men så långt kommer jag aldrig låta det gå.

Men i denna killes fall känns det inte som om han har gett upp, även om jag sakta börjar förlora hoppet. Jag tror inte han lider just nu i ordets rätta betydelse, men bra kan han ju inte må om han vägrar att äta, så något är galet.

Jag har svårt att förstå varför han kan vara så pigg som han är. Han är till och med mer vaken än mina andra yngre katter. Men det behöver ju inte betyda att allt är bra heller…

…om vi bara kunde få en förklaring på varför han är som han är. Just nu tar det emot att avsluta ett liv, han är för pigg. Men mycket beror självklart på om vi kan få en diagnos eller inte. Som sagt jag tänker inte utsätta honom för tvångsmatning resten av hans liv, men jag är villig att ge honom några dagar till om han själv vill det, dvs försöka kickstarta aptiten igen. Och om han inte får någon dödsdom till diagnos imorgon:( Om det är så illa med honom tex trasiga njurar så finns det iaf ett skäl att låta honom slippa då det bara kommer bli sämre.

Men nu när jag tittar på honom så känns det bara fel att avsluta något. Jag är medveten om att han är så pass gammal och han inte är frisk, så jag försöker inte vara egoistisk. Jag vet att dagen kommer förr eller senare, men om han bara började äta så hade han kanske fått något år till för han är närvarande ännu. Han andas jätte fint nu, så om det är illa dömt att misslyckas så hoppas jag att veterinären hittar något riktigt tråkigt imorgon. Låter kanske grymt men hellre låta honom somna med vetskapen om att man inte kan göra något än att bedriva en hopplös kamp utan den vetenskapen.

Kommer aldrig tvinga igenom honom en hopplös kamp. Men självklart vill jag ge honom en chans då han själv verkar vilja kämpa. Det ser ut som om han vill äta, går några gånger till matskålarna och nosar men vänder sedan om. Så jag hoppas såklart att glöden ska tända och han börjar äta igen. Annars hoppas jag på att veterinären kan säga att vi har gjort allt vi kunnat inom rimliga gränser och det är dags att låta honom gå:(

Många tankar, ni får ursäkta för detta långa inlägg.

hur gick det??
inga inlägg är för långa:)
vad gott att få skriva ner vad man tänker

#11 Han är med hem iaf, men tyvärr är dagarna nog räknade:(

Blåsljudet på hjärtat har gått från milt till medium och nu gravt (inte jätte gravt) på bara en vecka. Nu hörs det på båda sidorna om hjärtat. Aptiten beror dock troligast inte på hjärtat utan på att han är i tidigt stadium av njursvikt. Han är dock inte uttorkad.

Vi pratade ett bra tag jag och veterinären och det tar emot att ta det där beslutet då han som sagt är så pigg som han är. Enl. veterinären så finns såklart chansen att han ska komma igång igen OM han börjar äta, men prognosen är inte bra och omöjlig att sia. Största oron är hjärtat då det gått så fort, njursvikten kan man underhålla med rätt foder, under förutsättning att han börjar äta själv förståss.

Så han ska få denna vecka under förutsättning att han inte blir sämre. Vid minsta försämring så åker vi in, tänker inte låta han lida. Han lider inte just nu så det är inte akut att ta beslutet. Men vi har sagt om han inte börjar äta innan helgen (fredag) så får det räcka.

Visst kunde jag ha avslutat allt nu, men som sagt han lider inte så vi har ingen brådska. Veterinären ansåg inte heller att beslutet måste skyndas på, så vi får ta vara på den tid vi har kvar. Och kanske så tar han sig förbi hindret och kan få ett gott kattliv en period till. Helt omöjligt är det inte men jag är medveten om att prognosen är dålig.

Men jag tycker det är en självklarhet att han så få bo hos sin familj när han själv ändå har livsgnistan ännu. För det har han, just nu ligger han i famnen, spinner ljudligt och mjölktrampar, lillgossen.

Vi kanske bara har fram till fredag på oss, eller så händer något imorgon. Men då är det så…

vad gott att höra att han ligger i din famn o njuter:)
o så får det ta den tid det tar. Alla måste vara redo…även du:)
12 fina år…….
kramar till er alla/Annki

Han äter

Han har ätit minst 2 gånger idag blötfoder! Inte mycket åt gången men han äter själv utan påtryckningar. Han var till och med framme när jag plockade fram maten och jamade bedjande "ge mig maten"! Det har han inte gjort på hela veckan!

Känns positivt! Får bara hoppas att det håller i sig!

Vad roligt hoppas det håller i sig

Vi håller tummarna för att allt blir bra med din gubbe!!!

Kram

Håller tummarna för din kille :-)

// Mia

Vad skönt att det är på bättringsvägen, hoppas att det håller i sig!

// Lena

håller alla mina tummar…ja..jag tar alla fingrar o håller dem:)

Tack för alla lyckönskningar, det värmer

Simon mår bra, han äter själv även om det går bara ner lite åt gången. Så jag får tvångsmata lite bara så att han får i sig tillräckligt. Han verkar inte vilja äta torrfoder, men jag ska köpa in lite njurfoder så man alltid kan ha lite framme. Han är till och med och äter matrester från våra tallrikar, så man börjar känna igen honom igen.

Han är pigg och nöjd, men det som oroar lite är hans skakningar när han slappnat av. Han verkar inte lida av det, men jag vet inte var det beror på.

Men det ser iaf ut som om det där beslutet får vänta ett tag  och det känns skönt! Men hjärtat är ju inte friskt och risken finns ju att det försämras hela tiden och det kan ju gå fort då hjärtat blivit så fort sämre på bara en vecka. Men man får hoppas att det kanske stannar upp, dvs försämringen! Det är inget han lider iaf, men vad som kommer att hända vet vi inte.

Men pojken tänker inte kasta in handduken ännu iaf!

Skakningar kan bero på att han fryser på grund av olika saker så som tex.. dåligt blodvärde, låg kroppstemperatur el. annat eller p.g.a smärta.

En katt kan också spinna när den har ont och en del går å gömmer sig.. men långt i från alla.

En katt kan dölja hur den mår väldigt bra, men det är ju ändå bra att han äter lite iallafall.

Titta på blicken den talar tusen ord tycker jag.. en klar fin blick med öppna ögon, pigg och alert blick.. talar om här är jag å jag mår bra.

En lite hängande blick…trött. lite frånvarande.. tittande ner i golvet blick… säger ..här är jag å jag mår inte riktigt bra…

Jag håller tummarna för din lille killen.

Kram Marita

Håller alla tummar att det går bra för din pojke!!!!

Anna

*suck* Största problemet är nu att få honom att börja äta torrfoder igen. Inte det lättaste!

Njurfoder är inköpt men han faller inte för den idén. Saken är ju den att han verkligen ÄR hungrig och vill äta. Men han envisas med att vilja ha blötfodret, vilket han har svårt att äta. Han har alltid haft problem med blötfoder säkert pga sin platta nos, den maten har förmågan att bara puttas runt;)

Torrfoder har han aldrig haft problem med och ätit det med god aptit, så han måste ju börja med torrisarna igen för att få i sig det han behöver. Blötfoder går ju inte ha framme dygnet runt och det går som sagt inte att mata honom för hand.

#21 Han har en väldigt klar och intensiv blick, man ser verkligen hur han kräver saker från en;) Han är pigg, framme och närvarande, så jag tror han mår väldigt bra nu. Men om detta ska funka så måste han ju börja med torrfodret igen, tror han har blivit lite bortskämd med blötfodret;)

#22 Tack

#23  Håller tummarna

Om Du testar med att blanda torrfoder med blötfoder?

Tänkte ifall det blev lättare för honom att äta isåfall. Hoppas det ordnar sig för honom.

//Inga-Lill

#26 Det hade fått bli nästa steg, första steg var att vänta ut honom och det ser ut att ha fungerat:) Har inte alls matat honom idag trots att han tiggt, men sen så står han och knaprar torrfoder alldeles nyss. Skönt att det går frammåt iaf!

Men skakar gör han ännu då han slappnar av. Men jag måste anta att det inte är så allvarligt. Han ser ju att må bra och han är ju genomgången av veterinär till största del.

#23 Tack

Åh vad glad jag blir att det går åt rätt håll

Skönt att höra såna nyheter då man tittar in här :-)

Fortsatt lycka till och du har ju fått så mycket bra tips, kanske nåt passar din lilla Prins!

/ Lena

Så skönt att det går åt rätt håll

// Mia

Han har gått upp hela 2 hekto! 3 till och han är ikapp hans normal vikt.

Tyvärr kinkar han med torrfodret ännu, äter bara då han är riktigt hungrig. Ingen av katterna gillar torrfodret, har bara haft det framme, inte populärt. Får väl bli att inhandla en till säck men denna gång Hills mat, har Specific nu och hoppas att det smakar bättre.

Vad gör man inte för djuren

Ledsamt nog har framgångarna vänt och hoppet är mer eller mindre borta just nu. Han har gått ner ca 8 hekto sen detta började, ge det till helgen och jag är säker på att det blir ett kilo innan dess. Hekton har bara rasat av honom sista veckan!

Han är fortfarande pigg och vaken men äter jätte dåligt. Bytte ju från Specific till RC då han vägrade Specific njurfoder. Första dagen åt han RC med god aptit och jag andades ut och han gick upp 2-3 hekto, sen har det bara gått utför. Trodde först att jag hade skämt bort honom med blötmat så jag försökte vänta ut honom men det blev inte bättre. Gav upp och erbjöd honom Specifics blötmat som han älskat men han vill inte röra det nå längre. Provade ost och det gick ner, köpte en grillad kycklingklubba bara för honom då jag vet att han älskar kyckling och några bitar gick ner. Men inte mycket mer än så, men han kan ju inte leva på ost och kyckling…

…blir veterinären idag och jag har tyvärr inte några stora förhoppningar att han får komma hem igen *gråter*

Jag misstänker att han helt enkelt inte gillar maten, men när han har krav på maten (njurarna) så har vi inte många val. Känns inte roligt…han är ju ändå här men tynar bort, om han bara ville äta den maten han måste äta!

Har inte sett denna tråden förrän idag.

Lider uppriktigt med dig!!! Vet hur svårt det är att vara i din situation, har själv varit där alldeles nyligen.

När det gäller maten, så kanske det skulle hjälpa att strunta i att ge honom njurfodret till att börja med, utan ge honom bara, bara det han ÄLSKAR ATT ÄTA, inget annat. Detta för att få igång hans aptit. En katt som inte ätit på länge, eller mycket lite, kan till slut förlora sin aptit bara av det, och behöver därför lockas igång igen. Så OM han vill äta, så skäm bort honom i massor och ge bara, bara det han tycker om att äta. Tids nog kan du börja ge honom njurfodret, om ni kommer dit dvs. Allt hänger ju på vad veterinären säger idag…..tänker på er!!!

HÅller tummarna för er när ni ska till veterinären idag!!

Skickar MASSOR med STYRKEKRAMAR OCH TRÖSTKRAMAR till dig och din lilla persergosse!

#33 Jag förstår hur du tänker ang. maten men jag tror inte det skulle fungera. Han slutade att äta först just för att maten han åt gjorde honom illamående, dvs fosforhalten var för hög. Så när han gick över till njurfodret dvs blev tvångsmatad för att få igång honom så gick det lättare och han började äta, men sen har det börjat kana utåt igen:(

Nu har jag givetvis fuskat igen bara för att försöka få igång honom och se om han har aptit vilket han verkar ha men inte i form av njurfodret, inte ens vanligt RC foder vill han ha. Och han äter för lite för att kunna överleva på det även om jag skulle låta han få äta kyckling hela dan.

Hoppet känns blekt just nu, han är jätte mager och det börjar synas i ögonen. Sen om det beror på energibrist eller något annat fysiologiskt hoppas jag få svar på idag.

Visst om veterinären inte kan hitta några värre fel med honom och hon anser att det inte är helt hopplöst så skulle man kanske muta honom för att få igång honom. Men risken finns ju då att han börjar må illa då han får fel mat för njurarna och vi är tillbaka på ruta ett.

Han är så go, kommer springandes så fort man nämner hans namn och spinner som om han vore 10 katter. Kel uppskattar han extremt mycket, om han hade varit sjuk dvs drgait sig undan osv så hade det varit lättare att dra en gräns, men det är hans vakna beteende som ger det lilla hopp som finns kvar. Men jag vet ju att han tynar bort som det är just nu, så om han ska få finnas kvar ett tag till så måste det till förändringar.

Tack för dina tankar, jag hoppas på ett mirakel.

Lille lillegubben

Tröstkramar till Er, usch vad jobbigt det är när djuren blir sjuka!

Kram/Inga-Lill

#34 Stackars jag lider med er.

Men kanske det är dags att släppa taget nu fast det är svårt.

Många tröstkramar

stor STOR STOR KRAM

KRAMAR ….MASSOR AV KRAMAR

// Mia

Hans tillstånd hade bara blivit sämre så han fick påbörja sin nya resa. Det är inte hållbart att se honom tyna bort även om han gjorde sitt bästa för att vara tapper.

Hjärtat hade blivit sämre, veterinären kunde inte alls höra hjärtslagen utan det bara "brummade". Han hade åter igen samlat på sig ännu mer vätska i lungorna. Blodprovet visade ingen större försämring på njurarna men lite sämre var de. Veterinären sa att man kunde öka vätskedrivandet och avvakta men då han inte heller äter så känns det inte humant och veterinären höll med. Han var så mager, hela 8 hekto i förlust sen detta började är för mycket och för snabbt. Synd att detta inte stannade upp, utan bara fortsatte! Det har gått så fort…

Vi gav det ett försök och det verkade fungera men det ville sig inte. Han fanns här mentalt men kroppen orkade inte, desto tuffare beslut att ta. Men det känns ändå ok, även om 12 år inte är jätte gammalt för en katt så fick han ett långt liv.

Kramar och Tack för era ord

STORA tröstkramar.

Det känns vidrigt, förfärligt, och outsägligt sorgligt nu. Men, du gjorde rätt…

/Emma

Nu är det läkningsprocessen som börjar för dig.
Han är på ett toppenställe
Kram

Så tråkigt, vet hur det känns

Men det var rätt beslut. Tröstkramar!

/Inga-Lill

Många kramar ocg du gjorde helt rätt val

Beklagar men ni har haft många lyckliga år tillsammans, tycker du tog det ansvar som vi djurägare har när tiden är inne på ett mycket bra sätt.

Styrkekramar i sorgen

Tack

Känns bra ändå, men förskräckligt tomt. Känns som om han fortfarande ligger ute i hallen på sin plats. Men inga gula ögon möter en när man tittar dit!

Jobbigaste delen när man har djur!

Kramar i miljoner!

Vet hur det känns. :(

Mvh

Simone

Stor styrke kram!

vet hur det känns

Sylvia

Skickar många många kramar även ifrån mej, som följt din tråd lite i bakgrunden med blöta ögon och hoppats.

(Namnet och de gula ögonen gör att det skulle kunna ha varit min ögonsten.)

Många tröstkramar till er! Han fick den tid som han och ni behövde efter beskedet för att ta avsked.

/Lotta

Usch va tråkigt ….

tröst kramar i massor och ta hand om dig ..

Anna

Beklagar att du mist din ögonsten. Men en liten tröst, även om den är liten i denna jobbiga stund, Du har gjort allt för honom, men ibland kan vi inte styra utgången. Han har det bätte nu. Tänker på dig // Karin