Jag behöll en i min första kull, det var två från början men en klarade sig inte. Den jag behöll är Teddy (Simzonites Big Bear) som jag haft i avel men som nu är kastrat.

Visst är det svårt känslomässigt att sälja sina kattungar, vissa svårare än andra…Men oftast så är de ganska vilda och i farten när det är flyttdags så då kan det vara rätt "skönt" att de får flytta till sina nya hem.
Har man gjort allt man kan för att försäkra sig om att de kommer till ett bra och kärlleksfullt hem så känns det lättare. Jag försöker att alltid gå på min magkänsla när det kommer människor och tittar på kattungarna, det ska kännas rätt, så att säga. Jag har regelbunden kontakt med de flesta av mina kattungeköpare, en del har blivit nära vänner  En del tappar man ju kontakten med efter det att åren går. I början av min uppfödning tänkte jag att jag skulle försöka hälsa på "mina" kattungar en gång per år - tyvärr inte helt genomförbart  men en god tanke. Men det är roligt att få brev/mail och bilder då och då från sina köpare. Jag försöker också skicka lite hälsningar som vid jul osv.

Lycka till när det blir dags för kattungar, en lär ni nog behålla i första kullen i alla fall

/Lotta

Jo här lät vi också en liten tjej stanna kvar fr första kullen. Fast det va väl inte tänkt så fr början, men hon vägde 49gr då hon föddes, hon bars innanför våra tröjor ofta, blev en liten maskottjej för oss. Men det visade sig tjejen behövde få ro i eget hem med tiden, så hon bor hos en medlem här på forumet idag.

Andra kullen kom ganska snart efter. Hur man än gör så kan det bli så fel fel med de nya hemmenHon flyttade t Stockholm vår lilla Nancy, kom sen ett telefonsamtal om att hon va sne bla bla, och detta va inget varken jag el veterinär sett innan. Min dotter åkte t Stockholm en helg för matten va hysterisk. Hem kom en livrädd tjej med tillsparkad käke, läktes men blev alltid sne. Hon bor idag i Göteborg, men va länge hemma hos oss kvar. Hennes syster va också kvar länge, tyvärr trivdes inte systern i flocken. Och Nancy behövde ett lugnt kärleksfullt hem, och det har hon fått.

Visst är det svårt släppa de små, men det du skriver lotta med hem o allt stämmer så bra. Ska kännas bra och tryggt att släppa hem dem t nya hemmen, bra kontakt betyder så mkt.

/ Carina

Nix ingen i första eller andra utan efter några år i kull 6 & 7.e kullen

Jag behöll en hankatt från första kullen.I mina planer ingår att alltid spara en katt ur kullen.Varför skulle jag annars göra kombinationen om jag inte trodde att jag skulle spara något.Att sälja kattungar är ju lite kluvet men jag ser det som med två bensbarn.Man har de när de är små och sen flyttar de hemifrån och sen kommer de hem eller så får man roliga brev ifrån nya ägarna.

ingen i första kullen

Vi har inte behållt någon från de första kullarna då det blivit fel kön och färg…

Ja tänk Ida när ska vi äntligen få en vi kan behålla… vore så toppen om det blev väldigt snart!!!

#6 Ja så har det varit för mig medfel färg å kön men sedan behöll jag två samtidigt från två olika kombinationer…så det kan bli hihihihi

Jag behöll en ur första och en ur andra. HANAR hihi!! Dock så bor den ena hos en halvfodervärd och den andre bor här hemma. Just ja så har jag behållt en ur tredje kullen oxå. haha! Men det är en hona.  Huuu jag har väldigt svårt att sälja mina kattungar speciellt om de ser ut att bli väldigt bra.

Dock så kan man ju inte ha alla hemma så jag har fodervärdar. Hittills bara såna som jag känner väl lr är släkt med.

#9 jag tycker att just nu är det vääääääldigt svårt

jag behöll en i första på foder, men hade inte mitt ex varit så anti för många katter hade jag nog sparat fler hemma och mindre på foder. Håller på att spara lite nytt och ska ta vissa ur avel så vi får se, kastraterna lär ju bli ett antal de närmaste året. I år blir det minst 2 till inköp eller så sparar jag, få se vad det blir och när. Min blåsköldpadda/vita ska ha bebis snart….kan nästa inte vänta och se vad det blir…

Alla tänker och gör olika, men spara efter hjärta och hjärna. Låt inte bara hjärtat råda för då sitter man kvar med det man inte behöver eller med alldeles för många och vi ska tid och plats för de vi behåller. Men det är svårt att sälja vissa när man bara vill behålla dem. Lycka till i framtiden med en massa gose bebisar!

Jag är nog lite av en toka… jag har sparat en i varje generation efter att jag parade min blåsköldpadda med en vit oddeyded hane.

En vit i varje generation, blev till 9 honor och 1 hane. Tyvärr så har de efter hand blivit gamla med tiden och blåsköldpaddan dog för nästan 2 år sedan 16 år gammal och min Sockerpojke bara 13 år.

Men nog har det blivit många vita oddeydede honor och hanar samt blåögda hanar.

Den äldsta vita oddisen blir 10 i år.  Men det är bara härligt med dom ju äldre de blir. Så personliga och trygga och det bästa med allt är att vi verkligen förstår varandra katterna och jag.

Självklart är det några av dom som blivit "lyxdamer" "tjorven" som är äldst av damerna