Min älskade Mårten (svart helt ljuvlig perserkille) fick för över 2 år sedan 3 anfall. Första kom helt ur det blå i juni, andra anfallet kom i början på augusti och tredje i slutet på augusti. Alla anfallen förlöpte likadant. han började springa runt i cirklar och var helt vettlös för att sedan ramla på sidan, krampa häftigt och ögonen ryckte i sidled. Tredje anfallet var svårast och efter det gick han inte helt klockrent med bakvagnen. Ilfart till veterinär för alla möjliga undersökningar inklusive noggranna tester av ändalykten (alla reflexer normala, full cirkulation). Mårten blev satt på Fenemal och får en halv tablett morgon och kväll. Han har varit på återbesök en gång om året för att kolla Fenemal-halten samt lever och njurvärden.

Efter att han blev satt på Fenemal är han som de andra, äter, leker och är på alla sätt helt normal. Han har inte haft något mer anfall sedan medicinering sattes in.

Han är den klassiska epilepsi-katten, d v s att epilepsi uppstår runt 2 års ålder och ganska snart efter kastrering.

Ibland har jag lurat på om det var ett virus som låg bakom för någon månad efter att han fick sitt tredje anfall blev han riktigt riktigt urdålig, grönt snor som satt som cement i näsborrarna och duktigt hög feber. Ilfart in till samma djursjukhus, inläggning 2 dygn och sedan kunde jag hämta hem en betydligt piggare och friskare Mårten. Kattsnuva grande var vad han hade och han var omvaccinerad samma vår.

#1 Tack Elisabeth för att du vill dela med dig av din erfarenhet.

Jag frågar eftersom veterinären tror att det kan vara så att Monte har epilepsi av någon form. Han har dock inga kramper som syns, läs i tråden "Monte är på djursjukhuset".

Idag har han återigen någon typ av anfall, börjar med att han blöter ner sig i vattenskålen, blir otroligt kelig och buffas okontrollerat, piskar med svansen, stora pupiller och tungan utstickande. Ringde veterinären och fick Stesolid till honom för vidare uppföljning under morgondagen.

/Lotta

Vi har ju inte haft någon katt med epilepsi, däremot hund

Hon fick liksom ryckningar rätt som det va, ingen kontakt gick få

Men det finns ju så många olika sätt denna sjukdom kan visa sig på

Många har ju otroliga ryckningar o kramper

Vår hund klarade sig fint på sin medicin hon fick

/ Carina

Min dotters Chihuahua Heman har epilepsi och får äta medicin hela livet.

Han får några anfall lite då o då fast han äter medicinen varje dag, för övrigt är han en pigg krabat på snart 5 år ….tror jag *ler*

// Lena

Idag finns det medicin som i de flesta fall hjälper. Tydligen är det svårt att ställa in rätt dos på katt, så man får följa upp och kolla noga länge.

Jag känner en kisse som mår väldigt bra på medicin och han är över 10 år nu och kastrat sedan han fick diagnosen.

Min 2a import från England, på 70-talet, en shaded silver hona, fick epilepsianfall några gånger men blev ändå 16 år. En avkomma som hon fick innan hon visade symptom, fick väldigt svår ep så snart han utsattes för stress, typ ett bad, byta miljö och liknande. På väg till veterinären fick han 3 anfall i bilen och blev avlivad. Hans mamma blev kastrerad samtidigt. Ett sorgligt slut på planerna för avel på en import. men ännu sorgligare för bebisen. Fast nu kutar han omkring i katthimlen och är pigg och frisk, det vet jag.

Tack gode gud så har jag inte ahft några fler ep katter sedan dess.

MVH Erna