
Loppan, min Loppan
Mitt hjärtas ljus, min kärlek, min mest älskade, min vän.
Loppan, min Loppan. Den där katten. Ni vet, DEN SÄRSKILDA, fast vi säger att man inte skall ha favoriter. Hon som visserligen också är katt, men samtidigt så väldigt mycket mer. Hon som verkar förstå det jag tänker. Hon som skänker närhet och tröst när det behövs, och inte tvekar att söka det när det är hon som behöver det.
Loppan, min Loppan. Hon som varje natt i 2 månader, efter att hon förlorade sin kull för 2 år sedan, kröp ner under täcket och spände alla fyra tassarna i madrassen för att trycka sin lilla kropp mot min mage som om hon bara ville sjunka in i den. Hon som tillitsfullt sitter still hos veterinären och sträcker fram tassen när det skall dras blod, bara jag är där. Hon som spinner högt i badet och gnuggar sitt huvud mot min haka så jag blir alldeles löddrig på halsen.
Loppan, min Loppan. Det lilla livet på mindre än en minut som jag slungade och fick igång efter en svår förlossning. Som jag visste från början skulle bli kvar. Som växte upp så otroligt nära mig, för alltid tillitsfull, så säker på att bara jag var nära kunde inget ont hända. Från början kallad Copy eftersom hon var en kopia av sin mamma men den studsande lilla ullbollen var aldrig still en sekund så det blev Hoppeloppan och så bara Loppan. Loppan min Loppan…
Loppan som nu ligger inför sin fjärde natt på djursjukhuset, som glider oss ur händerna vad vi än gör. Plötsliga krampanfall i tisdags kväll som bara blev värre. Vi har gjort en cat-scan, kollat blodet 100 gånger, testat för ALLT och lite till, röntgat lungorna, dragit ryggmärgsprov, hållit på starka kramplösande medel. Förtvivlan över att inte hitta vad det var. Bara nya kramper, värre kramper, för varje gång med ytterligare ökad risk för bestående hjärnskador och varje gång med längre återhämtningstid. Loppan, min älskade Loppan, som är blind sedan gårdagens största anfall.
Loppan, min högt älskade lilla Loppan, som med blinda ögon inte kunde se mig igår när jag till slut fått kämpa mig till att få träffa henne. Hon kunde inte se mig, hon var så bedövad av medecin att tungan hängde ur munnen på henne, men hon visste att jag var där - jag kände det i hjärtat. Jag blåste henne i ansiktet och pussade henne på nosen och sjöng mjukt i hennes öra som hon älskar så, medan jag grät i hennes päls.
Flera gånger om dagen ringer de och frågar igen om det verkligen inte finns några pengabegränsningar, för nu börjar det bli riktigt dyrt, till och med med försäkrning. Varje gång svarar jag att de inte behöver fråga mig igen, det kommer aldrig att bli FÖR dyrt, så länge vi har en chans att rädda henne - till ett liv med livskvalitet. Inte ens på djursjukhuset verkar de förstå att man kan känna så för ett djur att pengar bara INTE spelar någon roll. Konstigt…
Idag på eftermiddagen gjorde vi de första framstegen, de verkar ha hittat vad det är. Inte cancer som vi alla befarade, utan en leverskada. Nu äntligen kan hon behandlas för något, och hennes chanser steg från några promille till i alla fall mätbara procent, om än inte så många.
Loppan, min älskade, underbara lilla Loppa… som idag var vaken när jag kom och fick stå vid syrgasburen i 10 minuter och klappa, sjunga, smeka ömt. berätta att hon inte är övergiven, att hon är djupt älskad, att hon måste kämpa för både sin och min skull. Idag pratade hon tillbaka. Hjärtskärande jamanden. Matte, jag mår så dååååååååligt!! Jag vet, mitt hjärta, jag vet.
Idag på eftermiddagen gör de en biopsi på levern för att veta precis vad det är. Veterinären varnade, här finns en risk för blödning, hon kan dö av ingreppet - men om vi skall kunna rädda henne måste vi veta vad det är. Så nu sitter jag här och försöker skicka styrka genom etern till henne, och vet i alla fall att vi fick våra 10 minuter idag och att hon vet att hon inte är ensam. Jag tror och hoppas att hon fick lite kraft, min älskade lilla hoppeloppa som inte är särskilt hoppig just nu.
Loppan, min ÄLSKADE Loppan. Gode gud, låt henne bli kvar hos mig…

Stackars dej det är inge kul när missen blir sjuk hoppas hon kryar på sej snart så hon får komma hem till dej igen.
många tröstkramar
/Britt-Marie

Emma…. Vet ej riktigt vad jag skall säga förutom att jag gråter med dig. Har sedan dina tidigare inlägg förstått att Loppan står dig väldigt nära och att stunden är tung. Förhoppningsvis så hittar som problemet vid biopsin så dom vet exakt hur dom skall behandla henne på bästa sätt. Sänder alla energier och tankar till lilla Loppan och en varm kram till dig. 

Lider upprikigt med både dig och din Loppa!
Skickar MASSOOOOOR med STYRKEKRAMAR och STYRKETANKAR till dig och till Loppan - och håller alla tummar och tår för att hon fixar det här!
Usch vilken MARDRÖM
Jag läste "någonstans" om en norsk skogkatt som hade nån mystisk sjukdom. Var tydligen något som kunde vara ärftligt behäftat. Nåt med bokstäver? Sjutton att jag inte kommer ihåg det. Jag håller tummarna för Er måtte det lösa sig.
Varma kramar/Inga-Lill
tårarna glider ner för min kind… finner inga ord… kramar i massor.
/ Marita
Marita - Medarbetare på Perser i Fokus

gråter jag med. Både för dig och din katt och mina två änglar. Jag ska tänka på er och hoppas att de hittar felet så hon får komma hem igen.
*kramar om*

Ska se om det går att skriva på grund av tårar efter läsningen
Önskar dig och Loppan allt gott och hoppas av hela hjärtat att det vänder
Lyckotankar skickas
Mona

Mina tårar rinner nedför mina kinder när jag läser om din älskade Loppan
Håller alla tummar jag kan för att veterinärerna kan rädda Loppan.
Kram, Ingela

Jag ser inte tangenterna riktigt nu för detta var det hemskaste jag läst någonsin.
Alltså inte hemskaskte så utan att du och din älskade Loppan ska behöva gå igenom detta så ruskigt hemska.
Jag lider och jag gråter med dig Emma och jag ber för Loppan.
Helena

Jag håller alla mina tummar för att det går vägen för din Loppa!!!!!
Kram Chatrine

Jag blir så skakad av din berättelse att jag bara klarar av att läsa till fjärde stycket för tårarna bara rinner nedför mina kinder men jag ska försöka att läsa allt lite senare, just nu ser jag inte längre texten 
Jag har förstått att Loppan har en alldeles speciell plats i ditt hjärta och jag håller benhårt mina tummar att ni får hem henne igen och att hon får många långa år tillsammans med sin älskvärda matte o husse.
Styrkekramar i massor till dig o Daniel och gnugga lite extra på Loppan från mig när du hälsar på henne nästa gång.
********************************
//Lena
SVERAK-diplomerad uppfödare
och
Lycklig självbo!
/\ /\
(>';'<)
('')('')_')~
Jag sitter o gråter precis som alla andra
håller alla tummarna för er
kram

// Mia
Jag blir så ledsen för er skull ! Håller alla tummar jag har för att ni ska få hem er lilla flicka igen!
Många tröstkramar // Eva
Jag hoppas innerligt och håller tummarna så hårt jag kan att din lilla tjej ska få tillfriskna och komma hem till er snart igen. Massor av kramar från mig. Jag brukar be de små änglarna om hjälp när det behövs och jag ber dem nu hjälpa din lilla Loppa att bli frisk.
/Lotta
/Lotta

Håller tummarna för din Loppan,jag vet vad du går igenom,men verterinärerna är otroligt duktiga och kan göra underverk.

Hur går det för er Emma?
Mina tankar finns hos er hela tiden!
Kram
// Lena
********************************
//Lena
SVERAK-diplomerad uppfödare
och
Lycklig självbo!
/\ /\
(>';'<)
('')('')_')~

Jag lider med dig Emma och vet vilket helvete du nu går igenom. Men jag kan inte låta bli att tycka att Loppan borde få slippa ifrån. Jag grundar mitt ställningstagande på en mycket svår tid med min Filip i vintras och jag mår fortfarande dåligt över allt han fick utstå innan han till slut fick somna in och slippa ifrån.
Massor av styrkekramar till er i denna svåra stund. Jag tänker på er och hoppas du har ork att uppdatera oss om vad som händer.
Håller också mina tummar för lilla Loppan! Jag hoppas att hon blir bättre snart.
Skickar en styrkekram till er!

