Ahh, nu glider jag lite nerför minnenas allé…Hur det började, och min allra första perser.

Det var 1989 och hon hette Lotus Desirée - kallades Pyret. Jag fick henne på foder (fast jag inte ens visste vad "fodervärd" var på den tiden). Hon var registrerad i Bohuskatten, och en vacker dag när jag ville prova på att ställa ut för första gången så var IDP den enda organisation jag kände till. Jag gick med i BHK och tog med Pyret till utställning, jag visste INGENTING och hade ingen att fråga. Inget internet fanns heller :)

Med mig hade jag ett gammalt lakan att dra över buren och en katt med för lite vitt och täckt med stickelhår - vilket är helt ok nu men en dödssynd då - dilutionskatten skulle vara "ryckt" så att inte ett täckhår fanns kvar på kroppen… är det någon som minns det? =) Linnea, ordförande i Bohuskatten, dök på mig som en ödla och skällde ut mig inför hela utställningen för att jag kommit så dåligt preparerad och med katten i sådant skick (Själv var jag stolt att jag lyckats bada henne en gång - jag tror jag använde Dermocan ohyreeshamo eftersom det var det enda djurshampo jag hittat:))

Jag satt på trappkanten i Åbyhallen och grät, när en kort, bastant kvinna med enorm utstrålning dök upp och la armen om mig. Hon lugnade ner mig, sa åt mig att inte bry mig om Linnéa, visade runt mig och introducerade mig för en massa människor, gav mig tips på vad jag kunde göra med Pyret till nästa gång, visade mig hur man rycker päls, berättade för mig att jag har en VACKER katt  -fast det var hon inte, ur showsynpunkt - men för MIG var hon vacker, och det visste den här kvinnan, Marita. Ja, för det var Marita Hermansson, och Kustkatten hade fötts bara några månader tidigare som utbrytarklubb från Bohuskatten med Marita som en (av många) drivkrafter.

Dagen efter utställningen var jag med i KKN istället. Den skräckupplevelse som hade kunnat bli min första och sista utställning blev istället början på en hobby som varit med mig mer eller mindre under hela mitt vuxna liv. En god sak förde utskällning med sig - jag bestämde mig för att ALDRIG vara så okunnig igen, vilket är en stark drivkraft till att alltid lära sig så mycket som möjligt.

Så var det, en gång… För snart 20 år sedan, när jag var 17 år.

Du då, minns du något av det jag nämner här? Och hur började det för dig?

(OBS! Detta var myyyycket länge sedan, inget av ovanstående skall ses som dold eller icke-dold kritik av någon nu fungerande klubb eller funktionär)