Min goa Molly dog igår.....:-(
Min älskade Molly är död. 
Hon dog igårmorse kl 4.15. Allt gick på bara ett halvt dygn. Hon dog på mjukaste kudden jag äger, i min säng bredvid mig, omstoppad med täcke och filtar.
Vi hade tid till veterinären ca 6 timmar senare, men hon hann dö innan vi kom dit.
Jag är i chocktillstånd, allt gick så fruktansvärt fort, och jag bara gråter och ältar allt, fram och tillbaka…..jag borde gjort si, jag borde fattat så, jag borde……kommer man någonsin över en så här stor och ohyggligt svår sorg? Jag har panik i kroppen emellanåt för det gör så vansinnigt ont i själen, hon har lämnat efter sig en enorm tomhet, en tomhet som ingen av mina andra katter kan fylla - bara Molly själv skulle kunna fylla den tomheten. Hon var så speciell, våran Molly, alltid lika lugn och klok, och det var hon som styrde familjen med järnhand, t.o.m. vovven i familjen löd hennes minsta vink! Och ingen kunde trösta som hon, när man var ledsen så kom hon alltid och gosade en stund och sedan lade hon sig bredvid och spann lugnande, och det var verkligen lugnande. När jag för ett halvår sedan bestämde mig för att hjälpa en hankatt som farit väldigt illa, så var det Molly som lyckades vinna hans hjärta och hon stöttade honom varje dag, och de pratade med varandra och han växte från att vara en 100% tillbakadragen livrädd katt till en genomtrygg, supersocial och cool kattkille - mycket tack vare Mollys lugna omtänksamma stöd. Det var rörande att se hur väl hon tog hand om honom.
Hon var så liten men hennes blick avslöjade en vilja av stål, ett lejons styrka, så varför kunde inte denna styrka rädda henne? Åh, jag önskar så att jag kunde få ha henne kvar här hemma i många år till, fått skämma bort henne och göra hennes liv underbart varje dag……men nej, hon är borta och vi saknar alla henne outsägligt. Det är en sorg som inte kommer att gå över, har jag tur, och det hoppas jag att jag har, så kommer jag att hitta ett sätt orka leva med den med tiden. Men det kommer att ta lång tid innan jag kommer dit, om jag kommer dit….Med henne följde en stor bit av mitt hjärta, och smärtan är så ohygglig att jag får panik emellanåt. En vän som inte levt nära något djur och därför inte förstår på djupet vad det innebär sa "hon var ju trots allt bara en katt…", men så kan man säga bara om man inte kände henne . hon var HELT FANTASTISK, mycket större än de flesta människor jag träffat, och det spelar ingen roll att hon hade morrhår och svans, hon var den bästa vän man kan önska sig! Och vi stod varandra så nära, så nära man kan stå någon annan. Det är ofattbart att hon inte längre finns med oss, saknaden är ohygglig! Och tar aldrig tårarna slut?
Min lilla goa oändligt älskade Molly, jag hoppas av hela mitt hjärta att du har det bra där du är nu! Och att vi ses igen i framtiden!
Ville bara berätta för er som följt henne när hon var sjuk, hon har ju varit sjuk i princip hela sitt korta liv. 
Jag förstår precis vad du går igenom just nu! Inte så länge sedan jag miste min vän Gizmo 8 år hastigt och under traumatiska förhållanden…
Skönt att hon får slippa lida nu och att hon har fått spenderat sin tid i en underbar familj med mycket minnen till följd.
Det är tufft att gå igenom en sån sak. Jag misste min "Svankenstein" i somras. Men jag tröstar mig med att han hade ett bra liv och var djupt älskad under den korta tid han fick. Din Molly verkar ha varit en underbar katt. Tyvärr får man smällar i livet ibland. Tröstkramar/ Inga-Lill
l
Tröstkramar
/ Marita
Marita - Medarbetare på Perser i Fokus
Usch o fy vad orättvist :-(
Inte ett öga är torrt då jag nu läst din gripande story.
Tänker på dig!
Hon har haft en underbar tid med dig och kan inte ha haft en bättre matte och skönt är att hon nu slipper lida :-(
Tröstkramar i massor
// Lena
********************************
//Lena
SVERAK-diplomerad uppfödare
och
Lycklig självbo!
/\ /\
(>';'<)
('')('')_')~
Beklagar sorgen.
Stolt ägare till tre La permer
Stackars dig,vet hur det känns,jag förlorade också en katt f örra månaden.Kram Lena
Hälsningar LENA
Väldigt trist för dig. Jag förstår hur det käns.
En tröstkram är absolut på sin plats
Helena
"Katten skänker lugn åt den orolige, tröst åt den ensamme och glädje åt den sorgsne…" Okänd författare
TACK alla för era goa ord och tröstkramar!
Och TRÖSTKRAMAR OCH STYRKEKRAMAR till er som också förlorat en älskad liten fyrbent vän!
Tar aldrig tårarna slut?
Jag vill instämma i vad alla andra har skrivit, det är en sådan
sorg och saknad när man mister någon som man har haft så kär.
Dina fina minnen efter Molly har du alla fall kvar.
Mina Tröstkramar till dig
Rosie
Personligheter lämnar alltid ett stort tomrum. Beklagar sorgen
Så oerhört tråkigt att du mist din älskade Molly! Det finns inga ord som kan trösta i en sådan här stund, du har mist din själsfrände. Jag fasar själv för den dagen min älskade Mindie inte längre kommer att finnas hos mig, hon är min själsfrände, hon är som ingen annan, och hennes spinnande hjälper mig att orka, det ger sådan tröst.
Sorg är densamma oavsett om man mist en mänsklig anförvant eller en fyrbent sådan, vi miste ju vår son i våras medans han ännu låg i magen. Jag har även mist älskade djur och kan inte se att det skulle vara någon skillnad i att sörja för i vilket som så mister man någon som står en nära. Det känns som om sorgen aldrig ska ta slut, det kanske den inte heller gör men den förändras och smärtan blir mindre.
Jag tror att eftersom Molly och du stod varandra så nära så kommer hon att finnas hos dig nu också, fast det inte känns så just nu.
Tänder ett litet ljus för din älskade Molly
Massor av tröstkramar till dig!
/Lotta
/Lotta
Usch så jobbigt det är när en kär vän går bort. Sänder mina tröstetankar till dig och det blir lättare och lättare för var dag men det tar tid och den tiden tror jag at det måste ta.
Tröstekramar
/Karin
TACK goa ni för era tröstande ord och tänt ljus och kramar - det värmer och hjälper MYCKET!
Det är så ofattbart att hon inte längre finns här hos oss, jag vill bara skruva tiden tillbaka och få tillbaka henne, men livet fungerar ju inte så.
Sorgen är lika stor exakt som om någon nära anhörig skulle dött, det är ingen skillnad, det håller jag med om. Sorgen tar över helt, och Molly finns i mina tankar hela tiden. Och tårarna rinner nästan hela tiden, det är outhärdligt. Varken mer eller mindre. Outhärdligt. Livet blir verkligen aldrig detsamma igen efter Molly, och så är det bara.
TACK än en gång för ert stöd och er tröst!
jag vill oxå säga att hon kommer att finnas runt dig nu.
Och hon försöker nog oxå trösta dig därifrån hon är.
Vi har nog många av oss varit med om att nära o kära dör.
Men om man tror att de har det bra på andra sidan så kanske sorgen blir lite lättare. O det tror jag stenhårt på.
kramar till dig Lovebuffen i din sorg.
Så tråkigt att du mist din Molly,här kommer en liten dikt som kanske kan ge lite tröst.
REGNBÅGSBRON
"På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron._
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon här dör, så kommer
det till Regnbågsbron.
Där bortom, väntar grönskande ängar och böljande kullar på våra
älskade vänner, där de kan springa och leka tillsammans. Där finns
gott om mat, vatten och solsken som håller våra vänner varma och nöjda.
Alla djur som varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör,
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak, de saknar alla
någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem
att stanna upp och titta i fjärran. Dess klara ögon är intensiva,
kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger
över det gröna gräset, hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, dina händer smeker på
nytt det älskade huvudet, och du ser ännu en gång in i de tillgivna
ögonen på ditt djur som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.
Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans, för att aldrig mer skiljas åt…"_
Så fint det där med regnbågsbron! " Återställda till hälsa och vigör" Kanske Molly och Svankenstein m.fl leker där uppe nu och är friska och kommer ihåg oss mattar och hussar som älskat dom
Kram/Inga-Lill
TACK för era goa rader och tröst! Det hjälper så mycket och värmer!
Jag hoppas och tror att hon nu är i himlen och har det underbart och får vara frisk och lycklig.
Men jag saknar henne lika mycket ändå. Hon fattas oss! Hela livet har stannat, och bara sorgen får plats. Måtte det snart bli lättare!
Oh din stackare!
"Måtte det snart bli lättare!" skriver du, men du måste låta det ta sin tid! En del katter är mer än katter för oss, så är det bara. Det är en familjemedlem som gått bort och du sörjer henne - sorgearbete är ingenting man kan trycka på en "fast forward" knapp för. Gråt du, och känn hur orätvist allt är. Gå igenom, ilskan, förnekelsen, den långsamma acceptensen tills du till slut kan tänka på henne med ett leende genom tårarna.
Jag förlorade mitt hjärtas ljus, Squeak, för nästan precis ett år sedan nu. Jag gråter fortfarande ibland, särskilt när jag läser igenom hennes sida. Call me crazy, men så är det. Då har jag ändå hennes dotter hos mig som tagit mammas plats i hjärtat. Men nu är det med mycket värme jag minns henne, och tårarna de få gånger de kommer gör inte ont.
Så, låt det ta tid.
Hon var väldigt vacker, din Molly
Stora, varma kramar
Emma
Fy så trist! Jag har förlorat 2 sådana katter som lämnat enormt tomrum efter sej! Den första gick bort i förmodad PKD för ca 9år sedan och han finns med mej ännu i tankarna..till och från.
Men en sak måste ju bara vara sann!!! och det är att om vi människor kommer till himlen, så måste definitivt våra små vänner göra det också
annars skulle det inte vara någon himel.
Usch så ledsamt :( Skickar tröstkramar till dig…
TACK för er omtanke och tröstande ord, för vacker dikt och underbar bild! Det tröstar!
Sedan är sorgen efter Molly så oerhört tung, och det känns så omöjligt utan Molly, våran underbara goa Molly. Men livet måste gå vidare. Jag fattar bara inte hur. Men det måste på något vis.
TACK än en gång!
Tröstkramar !
Kram Mia
// Mia
#24 TACK för tröstkramarna! Det värmer!
Starta ny diskussion