Varför börja med kattuppfödning?
Då diskussionen kommit upp i en annan tråd - skapar jag här en ny tråd så att vi kan fortsätta här istället.
Så frågan är alltså: Varför har man valt att börja med kattuppfödning?
Personligen köpte jag inte in mina första perserkatter med avseende att starta uppfödning, jag fastnade helt enkelt för rasens härliga temperament och blev helt såld på dessa ljuvliga charmtroll. Men efter hand lärde jag mig mer om uppfödning och kände att det var något som skulle passa mig. Visst finns det tillfällen då man undrar vad man har gett sig in på, det kan födas sjuka, defekta ungar, ja till och med döfödda. All oro i samband med sådant gör att man ibland undrar om man verkligen ska fortsätta, det tror jag nog de flesta av oss funderat på ibland. Som uppfödare har man ett stort ansvar för sin uppfödning men också att hitta bra köpare till sina kattungar, något som inte alltid är så lätt. Man måste vara en stor människokännare. Man kan komma i kontakt med oseriösa köpare som inte är det dom utger sig för att vara. Vilket jag tror att många här själva har råkat ut för.
Ibland drabbas våra katter av sjukdomar eller skador som ger veterinärkostander med stora hål i plånboken som följd. Men det tar man, katterna måste må bra.
Tänker man på det som är positivt så uppväger det oftast "problemen". Att ha kattungar är en enorm glädje även om det kan ge sorg ibland. Personligen har jag fått många vänner i bland de personer som köpt katt av oss, vi har samma intresse och har våra katters välmående som högsta prioritet. Att träffas på utställningar och kurser för att lära oss mer om katter .
Jag tycker också det är lättare att lägga pengar på katterna i stället för på mig själv. Johan och jag brukar säga att folk skulle idiot förklara oss om de verkligen visst hur mycket pengar vi egentligen lägger ner på kissarna.
/Lotta
/Lotta
Va fint du skriver Lotta.
Precis som dig va inte min första Perserkatt tänkt till avel, nä detta fanns inte en tanke på. Det va min då 15 åriga dotter som tjatat många år om en Perserkatt, och detta eftersom min väninnas katt va en mkt vacker katt med Perser i sig. Dagen kom då min dotter fyllde 15år. Jag ringde runt till Uppfödare och pratade om rasen, priser, pälsvård, utställning mmm
Vi fick tag i en kille på 5 mån som behövde omplacering, det va ju en bra start tyckte vi. Kan säga min dotter va den överlyckligaste. 14 dagar efter denna dag va en utställning som vi kom med på, detta av en mkt hjälpsam klubb FHK. De stöttade oss i allt vi behövde hjälp med. Och måste säga det gick kanonbra, inte för vi fattade så mkt då vad som hände, men de som tog hand om oss gjorde att vi blev som sålda på detta
Ja nu kom funderingarna framöver på en vän till vår kille. Vi tog kontakt med en uppfödare, åkte till Helsingborg för se underverket, men det blev 2 tjejer, kunde bara inte välja
Jaha tjejerna kommer ju löpa om ett tag, så vi tänkte ta en kull på dem o se vad vi tyckte. Kan ju säga detta va roligt för både mamma o dotter.
Nu fick vi även kontakt med en mkt erfaren uppfödare, den mest underbara som finns. Detta då en av tjejerna reagerat på sin spruta, vi behövde erfaren hjälp. Detta gjorde jag fann en ny vän och mkt duktig mentor. Och så träffade jag tillslut Simzonite´s
Vi har fått vara med om mkt jobbigt på vägen, men så kommer de lyckliga stunderna som väger över det tråkiga. Man finner mkt vänner.
Tycker du Lotta beskriver så mkt av vad det är vara uppfödare, att det behöver jag inte skriva också
Att det kostar med allt i sand, mat, veterinär, försäkringar mm gör man får utesluta annat, vi reser inte, drar in på mkt annat. Men katterna ger oss så mkt att hela vår familj tycker detta väger över. Eftersom hela familjen är engagerad så kan man lämna över till den som är hemma för åka kortare resor
/ Carina
Ja, att ha kattuppfödning blir helt enkelt en livsstil.
Har för mig att vi haft en tråd med en lista på vad som krävs för att vara kattuppfödare, om jag inte minns fel var det månbukten som började att skriva den…..någon som minns?
/Lotta
/Lotta
ni skriver bra båda två
jag började med ett vuxet avelspar för ….kanske 16-17 år sen. Ett ungt människopar:) hade fått barn o var rädd för allergi.
Jag (Annki) o min dotter Gabriella köpte dem ihop. Där uppstod namnet AnnKriellas så småningom:):):) dålig fantasi
Cissen, en blå perser gick bra på utställning o Annie, en svart perser var "bara mamma". Där fick vi våra 3 första kullar.
Cissen gick tyvärr bort på operationsbordet på skara djursjukhus när han skulle operera en höft som hoppade ur sitt läge. Han blev smittad av kattpest/kattsnuva (kommer faktiskt inte ihåg vilket)o dog under operationen. TROTS att han var vaccinerad o revaccinerad. Detta började ju inte så bra…men inte blev jag avskräckt inte:)
Att avla (eller få ungar) låg nog i bakhuvet…fast inte hade jag trott att jag skulle bli sååå fast i detta.
Att ha 10 vuxna katter…tycker jag inte är mycket..idag.
Jag har nu 6 vuxna o ska försöka hålla mig där…men jag ville bara säga att man ändra inställning med tiden.
För 15 år sen så hade jag nog tyckt att en människa med 10-15 katter var lite knasig…o nu är jag sååå gärna en sån knasa själv.
Att vara kattuppfödare är verkligen en livsstil. Som ni säger så väljer man bort det mesta annat.
man inreder sitt hem efter katterna mer än efter oss.
Pengar..ja herregud….allt går till katterna hehehehe
o hittintills har jag inte fått en enda kattunge såld till samma pris som jag har gett för mina inköpta djur. Så business är det inte.
Ibland tänker jag…tänk om jag eller hemmaboende familjemedlemmar får allergi…..pust..tur det finns mediciner:)
Tråkigheter har jag råkat ut för ETT ANTAL gånger under dessa år. Har faktiskt till o med tänkt tanken att lägga av. Men det går inte…dettá är en livsstil
O en hel del goda vänner har jag fått
det o katterna är väl den stora förtjänsten
nu slutar jag mala:)
Har hittat den gamla tråden om detta, och kopierat listan, justerat den lite och lagt till en del från inläggen i den tråden.
Detta kan vara bra att vara eller ha när man är kattuppfödare:
god kunskap i genetik
väl insatt i sjukdomar och behandling
är stark i krishantering
människokännare
en stor plånbok
har en konstnärlig blick
pälsvårdskunnig
datakunnig
kan fotografera
samarbetsvillig
körkort och bil
kan göra dygnet till 36 timmar för att hinna
har stor juridisk kunskap om de regler och lagar som gäller
har ett starkt psyke för klara ev. skitprat
har kärlek inom sig för kunna ge
klara ta svåra beslut i svåra stunder
om man har respektive och familj, att dessa tycker det är ok med kattuppfödningen
kunna agera barnmorska och "hållatassencoach" ibland ;)
gillar att städa
pedagogisk - för att kunna lära ut och dela med sig av sina kunskaper
"Ha djuröga" - som kanske bäst kan beskrivas för att ha en känsla för allt som har med katterna att göra, hur de mår, vad de behöver osv.
Naturligtvis kan en del av sakerna lösas på annat sätt, till exempel: datakunnig - man kan ha någon som gör ens hemsida, någon som fotar ens katter, alla har ju inte heller bil och körkort men det underlättar ju mycket om man har det. Vill ni fylla på med mer?
/Lotta
#4…SOM jag har letat
hehe..du hittade den först
den listan är BRA
Hihi bra -82 Började jag leta och tittade på många raser. men eftersom jag alltid tyckt om päls och är hundmänniska i botten , passade Persern som handsken. en lite mini hund med en stark personlighet under bart mjuka och sociala. Som man inte behöver gå ut med i ur skur om man har en trasslande kropp. Fick ocksp en mentor i min upfödare och for runt på utställningar och alla andra aktiviteter. Inte för att ställa ut utan träffa kattfolk. Hade Afhgan och Collie innan. Men detta stoppade inte intresset för hund.
Yrken som krävs insikt i.
1 Försäljare (ärlig sådan)
2. Psykolig och pedagog
3. Ekonomibiträde ( städmaterial och utförande)
4. Förlossnings sköterska
5. Genetiker ( intersse för forskning)
6. Veterinär
7 Datatekniker och grafiker
8 Fotograf (Dessa två siat är ett modert krav som tillkommit)
9. Miljonär vore bra även om det inte är ett yrka
Överskriften på denna slinga är. Varför börja med uppfödning??
Det står alltså inte varför JAG började med uppfödning, så jag tänker inte bli långrandig, jag lovar.
Svaret är väl helt enkelt, viljan att försöka få fram vackra, sociala, friska kattungar som kan glädja andra människor, samtidigt som dom (katterna) är ett fantastiskt sällskap och till stor glädje för en själv.
Hälsningar Lotta P
Det är ett bra mål som jag tror vi alla har hoppas jag.
Att jag köpte min första perser var pga att jag helt enkelt blev kär i rasen då min syster köpte sin exotic…fattades päls tyckte jag o köpte min första perserhona…Sedan såg jag en annons på en perserhane och blev kär!!!Ägaren till denna underbara katt fick mig att bli intresserad av uppfödning…huxflux hade jag 5 perser och skulle börja…Min dotter blev allergisk då jag skaffade mig en exot;( Allergin blev ej bättre och jag sålde då exoten och mina 3 perserhonor…en perser blev kvar o allergin försvann…Såg då annons på min gamla avelshane och trodde då att min dotter endast reagerade på exoter och köpte tillbaka min hane…Till början gick allt bra men sedan blev han sååå våldsam mot min hona så jag fick hålla koll på dom hela dagarna,kunde ej åka iväg nånstans…Han blev värre…hoppade tom på hunden o försökte våldta henne…vilket resulterade i att hon nästan bet ihjäl honom…fick då hålla koll på alla 3…Sedan började min dotters överkänslighet igen??? Samtidigt blev min hane värre o värre så till slut sa min sambo att nu fick det räcka! Min hona började bajsa överallt oxå för att hon var rädd för hanen…Nej då tog jag det sista beslutet att sluta med uppfödningen…ville ge min avelshane en chans till som avelskatt och omplacerade honom till en bra människa som skall starta uppfödning inom detta…Hon köpte även honan men hon skulle ej bo under samma tak som hanen…SÅ för mig blev detta ingenting som jag tänkt mig…folk trodde sedan att jag bara tröttnat men skulle jag lägga ut sååå mycket pengar o tid för att sedan sälja katterna för mer än halva priset????Penningmässigt gick jag back på många många tusenlappar men nu har alla mina underbara katter det bra,det är huvudsaken! kanske upptar jag uppfödningen när dottern flyttat hemifrån…Perser är en underbar ras och jag kommer alltid att sakna mina katter!!!! Lycka till alla ni som lyckats….
Starta ny diskussion