
Jaktbeteende
.. är väl inte något jag lagt märke till hos perser så det stör direkt :) Men det kanske ni har? Jag skulle vilja bidra med en (tycker jag) humoristisk historia om Selma, min systers katt som jag samägde med henne.
En gång för länge sedan samägde jag och min syster en Abessinier. Det var den coolaste, "kattigaste" katt jag någonsin varit med om. Hon fick gå ute då min syster bodde på landet, och hon jagade allt - stort som smått.
Den roligaste jakthistorian hon bidragit med var när hon hade en kull ungar. Ungarna var väl någonstans runt 4-5 veckor och hon tyckte det var dags för dem att prova på byten, som många jagande mammor gör i avvänjningstider. Normala katter kommer hem med en död eller halvdöd mus till sina ungar, inte hon. Hon kom hem med en HARE!!! Haren var större än hon! Hon gick bredbent medan hon förökte släpa detta jättedjur under sig och kämpade som ett djur (vilket hon ju var) för att få in den i bolådan. Döm om hennes förvåning när ungarna inte blev glada utan livrädda! =) De tryckte sig mot ena vä'ggen i en klump skakade päls. Synd om dem, men helt omöjligt att hålla sig för skratt.
Nuförtiden har jag lärt mig mer än jag kunde då, så nu skulle inte ens en jagande hona få stoppa ett dött, loppätet djur oavsett storlek hos sina ungar =)
Har ni några jakthistorier? Extra kul om det är perser så klart :)
WoW vilken jaktkatt!! Hi hi, ja det är mycket knas man gör när man är nybörjare, men kul var det att läsa i alla fall!!

En CRX historia.Inez fångade stora vårtbitare och bet av benen på sen gav hon dom till sina fyra vekcors kattungar för att dom skulle jaga dom.För att få fart på den stackars benlösa vårtbitaren petade Inez på den.
Stolt ägare till tre La permer
Jag vet om en Exotic hona som jagade åt sina bebisar. Hon fångade möss som hon gav dom. Sedan så försöker alltid våra perser att jaga fåglar och annat både här hemma och på Ön. Hittills har de bara fått tag på flugor och fjärilar!
Ester har varit väldigt nära iofs att fånga en gräsand en gång… Undrar hur det skulle blivit? *haha*
Sedan så hade vi när jag var yngre och bodde hemma en huskatt som alltid kom hem med sina byten och skulle ge till oss. Han gjorde precis så som Cybercat skriver- släpade harar mellan frambenen och han var såååå stolt!!! Och det såg jätteskoj ut!! 
Jag har två jakthistorier med vilda smådjur och perserkatter.
En tidig morgon vintern -02 väcks hela familjen av ett himla oväsen nerifrån köket. På köksbordet sitter vår huskatt och ser helt livrädd ut och på golvet springer Pärlan (Halkatlas Pearl of Passion) omkring som en galning. Först förstår vi inte alls vad som händer men ser sen att hon fångat en råtta! Antagligen hade den kommit upp under diskbänken från källaren. Pärlan var helt sjövild och ville absolut inte släppa ifrån sig råttan. Hon morrade och fräste och for omkring i hela undervåningen. Mamma lyckades till slut få henne att släppa råttan med hjälp av ett köksredskap och slängde ut den döda råttan. Kan tilläggas att Pärlan var sur rätt länge efteråt
.
Den andra jakthistorien är från förra vintern. Jag var ute och gick med Greta (Summerwinds Midnight Melody) i koppel i snön. Hon tyckte det var kul att kolla på snöflingor och fåglarna som satt och åt vid fågelbordet ca 10 m bort. Hon ser först bara nyfiken ut, sen ändras något i blicken på henne. Innan jag hinner stoppa henne sliter hon sig och springer som en raket mot fågelbordet och fångar en fågel i luften! Jag springer bort och tar fågeln ifrån henne. Hon hann bita den men jag tror den klarade sig när chocken hade lagt sig.
Sen har ju iofs Windy bitit ihjäl en undulat och vält ett terrarie och bitit ihjäl/lemlästat alla de vandrande pinnarna som fanns där. För vi trodde inte när vi först skaffade perser att de skulle göra något mot övriga djur vi hade, men jaktinstinkterna verkar sitta djupt rotade trots allt.

Våra katter älskar jaga allt som flyger och kryper
Men på vårt förra ställe hade vi en balkong på 13 meter, en dag kom Tiger in med en fågel i munnen, en sparv, jisses va han morrade då jag skulle få han släppa denna stackars pippin, hela gänget av katter väntade runt honom för smaka på hans goda fångst
Den som är mest jakt och vilt i här hemma är vår Olivia, hon är totalt loss då det flyger fåglar el annat runt henne. Och får hon skinka el annat kött så är det bäst de andra håller sig undan, för jisses va den motorn i henne låter med byte i munnen
Då vi botte på landet hade vi 1000kvm gunnebostängsel
Inne renoverade jag ett av rummen, och dit in hade en av mina tjejer som va mamma t 5 ungar dragit in en mus, ungarna va som vilda tigrar, jag kan säga det va ingen rolig syn med blod på väggarna jag nyss målat, hela golvet, och då jag skulle gå imellan för ta bytet blev jag sönderklöst, snacka om rovdjurs beteende
Jo perserna har allt jaget i sig! :))
/ Carina
Vilka härliga jakthistorier ni berättar, mer någon ??
Undrar Lotta P

Vilken rolig tråd!!
Mina perser här hemma jagar ju ALLA flugor och spindlar etc som kommer in här, de kan sitta hur länge som helst och fixera en fluga eller insekt och så PANG så tar de den! Så numera har jag aldrig en enda fluga eller annat kryp här hemma, vilket är sååååå skönt. Ni vet hur flugor kan göra en tokig på morgonen genom att sätta sig på en hela tiden så det inte går att somna om eller ligga kvar i sängen……det där händer ALDRIG här hemma längre tack vare mina duktiga kisar!!
Sedan måste jag berätta om min samojedhund som jag hade för många år sedan, hon jagade verkligen ALLT, och när vi var ute och promenerade så hoppade hon ofta ner i något dike och LYCKADES fånga både skogsmöss och sorkar och råttor. UÄRK, tyckte vi. Själv var hon helnöjd över sina fångster. Kan säga att hon var familjens hjärta, och trots att hon inte lever längre så finns hon med oss alla i familjen ändå, för hon var oändligt älskad av oss alla!! En lojalare och härligare hund har aldrig funnits! Iaf för oss som fick lyckan att leva med henne.
Har ingen jakthistoria om mina egna perser men kan berätta om en god väns istället. Hon var och hjälpte mig med en förlossning hemma och jag skulle åka hem och hämta något hos henne.
När jag kommer in i hallen ser jag hela bunten med perserkatter leka med något som jag först tror är ett stort löv. Vid närmare inspektion såg jag att det var en fladdermus.
Stor djurvän som jag är tog jag ifrån dom den och kollade att den inte var skadad. Stoppade den i en vante och gav den lite vätskeersättning
tänkte det kunde vara bra efter chocken och i sommarvärmen. Den verkade kvickna till men låg sedan död i vanten - troligen av chocken, många bytesdjur dör av chock om de klarar sig utan allvarligare bett.
Här hemma håller katterna sig till flugor och småkryp, ja små och små förresten, häromkvällen kom ena européhonan in med något i munnen från rastgården - en STOR skalbagge (minst 3-4cm lång) 
/Lotta
/Lotta