När något inträffar i en flock ska hackordningen göras om. Det är ganska vanligt att bråk utbryter vid kastrering för i regel är de fertila katterna ranghögst. Ibland kan de behålla sin position och ibland blir det smärtsamt för dem att inse att de åker ner på skalan.

I det vilda hade det löst sig på ett naturligt sätt genom att någon blir utstött eller kan fly. När vi människor tvingar våra katter att leva ihop får vi räkna med att alla individer i en kattgrupp inte klarar detta.

Du kanske får börja tänka på en omplacering för kattens/katternas skull. Katten som blir utsatt för attacker kommer att bli hypernervös och med det kan följa protestkissande som är oerhört svårt att arbeta bort. Det här är aldrig lätta beslut att ta men man får i det läget inte vara självisk. Även om man älskar sina katter så är man inte alltid det ultimata hemmet just för den katten om man nu valt att ha flera.

Katten i sig är inget flockdjur och det är inte naturligt för dem att leva tätt ihop med andra katter, konkurrera om mat och bästa liggplatserna o s v.

Tack Elisabet du skrev som det va taget ur min mun, visste inte hur jag skulle formulera bara

Detta har jag råkat ut för, tror många med mig gjort det

Man kommer till ett beslut som är så jobbigt, men man får som Elisabet skriver försöka tänka bort sig själv i detta fallet, för katternas skull måste man ibland.

Förstår du inte vill höra detta, även att du blir ledsen

Kram

/ Carina

Jag råkade oxå tyvärr ut för detta när jag kastrerade min en hankatt, tillslut var jag tvungen att omplacera honom, och nu lever han i ett hem med bara en katt och det går hur bra som helst. Han har blivit den där lugna o go killen som han var innan kastreringen igen. Det var verkligen jättejobbigt att omplacera honom, men när man såg och hör skillnaden hur han blev efter omplacering så är jag glad att jag gjorde det, för nu mår han sååå bra.

//Tessan

Jag råkade oxå ut för detta då jag kastrerade våran förra hane. Vi var tvugna att kastrera pga PKD så givetvis köpte vi en ny hane.(Tyson) Tyson (fertila hanen) började attackera kastraten så jag såg ingen annan utväg än att placera om honom.Han bor hos min styvpappa och där mår han som en kung tillsammans med en perserhona.

Hälsar
Pethra

Usch, nu rinner tårarna………….han är min gosepåg och det känns helt omöjligt att omplacera honom, och det är lika omöjligt att omplacera mina goa persertöser, så jag tänker kämpa lite till och se hur det utvecklar sig. Det är inte på liv och död ännu när det gäller deras slagsmål, men det ÄR riktiga slagsmål, idag har de redan muckat/slagits/jagats 4 ggr, så det är INTE bra här hemma för tillfället. De har varit bästa vänner tidigare, sovit och ätit och lekt ihop, så det är en chock att detta skulle hända.

Jag skrev och frågade även på katter.nu och där fick jag rådet om Feliwayadapter, så det ska jag pröva, för det har jag faktiskt inte testat. Tror ni det kan lösa det, ni som haft det som jag nu?

Ni tror inte att det kan lösa sig av sig själv efter ett tag när han inser var han står i rangordningen?

Skulle någon av dem börja må extremt dåligt måste jag ju ta beslut om en ev. omplacering, men just nu känns det helt omöjligt.

TACK för era svar, för att ni vill dela med er av era erfarenheter!

Det är jättetråkigt när det plötsligt inte fungerar.

Ibland fungerar en nykastrat med okastrater. När det gäller en hane åker han ner till att bli en "det". Jämförbart med en tonåring utan könsdrift,honorna får det extra jobbigt då dom inte kan sätta honom på plats,vissa honor bor det ett litet rivjärn i som kan sätta en sådan hane på sin plats,men alla honor har inte "rivjärnet" som krävs,då blir det svårt.

Vet inte om tiden kommer göra någon skillnad,då det har varit så många sammandrabbningar redan,tjejerna minns och han känner makt.

Och som dom tidigare skrivit blir det väldigt stressigt för honorna.

Om katterna slåss är det riktigt allvarligt!!! Katter har i normala fall mycket mer subtila sätt att göra upp rangordningen. De brukar oftast stirra ut varandra och möjligtvis lägga till ett fräs och på så sätt göra upp.

Du bör omgående isolera hanen i ett eget rum, gärna med nätdörr. Det kan ta ett bra tag innan hormonerna lägger sig, flera månader är inte ovanligt. Men jag råder dig bestämt att omgående stänga in honom, dina katthonor mår riktigt dåligt just nu att ha denna stress och press på sig. Ingen levande varelse mår bra av att leva i ständig stress.

Du kan försöka med Feliway som är en adapter man pluggar in i ett vägguttag och som utsöndrar syntetiska vänlighetshormoner. Brukar användas vid stressiga situationer, som flytt, kastrering o s v. Effekten är väldigt olika och här har det inte hjälpt så mycket men andra har mycket goda erfarenheter. Gör ju absolut ingen skada att försöka.

Men som sagt, stäng in hanen nu!

#5..förstår hur du känner det
som du kan läsa av våra svar så är det ganska "vanligt"
även jag har råkat ut för det.
Feliway har inte hjälpt här..men väl värt ett försök
om det hade varit jag…så hade jag även försökt med p-piller på honom…o se om det dämpar honom..men jag vet att det är VÄLDIGT OLIKA uppfattningar om p-piller

Vi har felliway imellanåt, kan hjälpa, men inte alltid. Bra ha i dessa situationer som då nya individer kommer, el då man kastrerar osv osv

Lider med dig, jagvet hur det värker i bröstet just nu hos dig, men låt dem inte bråka, inget bra få stress bland katterna

Kan säga att vår Tiger är inte samma kille heller sen han kastrerades, lite surare, kan någongång bli en riktig surpupp, men det händer sällan. I början va han riktigt elak mot de nya honorna som kom, min kastrathona la sig också i bråket, och jag va efter för skälla. Kastrerade Tiger och Diva mkt nära, de kunde ryka ihop ofta om vem som skulle hålla reda på ungtjejerna i huset. Men det är mkt lugnt idag!

/ Carina

#9

Det kanske är så att om man har en äldre högrang hona som blivit kastrerad har det lättare att sätta de andra på plats……Har själv haft en sådandär kedjereaktion…där äldsta kastrat honan slängde sig på och emellan…hon tolererade inget bråk. Det blev aldrig så ofta och inget som var akut eller satt stress i de övriga..men jag placerade om "bråkstaken" tillslut.

Fick liksom dej kasta mej i bråket…kan ju skratta nu efteråt…det måste ha sett ut:) Om inte annat när gammelhonan formligen red på en kastrathane:)

Har man sett på lejonprogram om deras gruppindelningar och förehavanden,så upptäcker man stora likheter bland våra grupplevande katter.

TACK snälla för alla era kloka råd och för att ni delar med er av era erfarenheter! Det hjälper mig mycket!!

Jag ska börja med att stänga in honom och så ska köpa en Feliwayadapter samt så ska jag testa med p-piller på honom ett tag och se om det lugnar honom, och släppa ihop honom med mina honor igen. HOPPAS det fungerar!!!! Vill pröva ALLT innan jag ger upp. Men mitt hjärta brister bara jag tänker tanken, för han är världens goaste bortsett från detta med bråken, en riktigt DRÖMKATT som varje kväll kommer och lägger sig tätt, tätt intill mig och spinner högst av alla och bara myyyyser. Han är "mattes hjärtepåg".

TACK än en gång för hjälpen - ni är ÄNGLAR!!! Kram till er alla!