Vårt änglabarn
Hej på er alla! Jag väljer att skriva här på i fokus om vad som har hänt oss på grund av att så många av er här har tagit del av och följt vår tid i väntan på vårt älskade lilla barn…Så detta blir ett inlägg som inte alls har med forumet att göra egentligen vilket jag hoppas att de som undrar över detta har överseende med.
Som de flesta av er vet så väntade jag och min sambo Johan barn med beräknat förlossningsdatum den 2:a mars. Förra fredagen märkte jag att sparkarna och rörelserna i min mage inte fanns där längre. Vi hoppades naturligtvis in i det sista att denna känsla skulle vara fel men på lördagmorgonen när vi åkte in till förlossningen fick vi bekräftat att det inte längre fanns några hjärtljud. Vårt efterlängtade lilla barn hade dött i min mage.
Vår älskade lille Vilhelm "föddes" natten till söndagen. Ett underbart och vackert litet barn, vi vet ännu ej vad som gått fel, kanske kommer vi aldrig heller att få veta….
Jag vill att ni inte ska vara rädda för att fråga eller höra av er till oss om ni vill, det betyder så mycket för oss att veta att det finns så många som finns där runt omkring oss i detta oförklarliga. I detta stora VARFÖR?
Så det blev ett änglabarn som alltid kommer att finnas med oss i våra hjärtan nu när vi inte fick ha honom hos oss på det sättet vi väntat på.
/Lotta
/Lotta

Vi beklager stora sorgen! Vi tänder ljus för eran familj ! Vi tänker på er.
MVH Isnornin med familj
MVH Isnornin

Vi känner inte varandra men känner att jag måste skriva ettt par ord,
Beklagar er stora sorg.
Oj, Lotta!
Tack för att du berättade detta för oss. Jag blir så ledsen för er skull!!! Många tröstkramar skickar jag fastän vi inte känner varandra. Jag har ju förstått hur mycket ni längtat och planerat för den lille…
Lite mer kanske jag förstår också p g a att jag 1976 väntade tvillingar och den ena pojken föddes död. Så jag vet hur hemskt det är. Jag fick ju en pojke. Det måste ju vara mycket värre att inte få någon!
Som du skriver här så är det ju bra att prata om det hela. Det blir ju en del av sorgearbetet och läkeprocessen.
Kram från
Elisabet
Jag beklagar den stora sorgen Lotta. Tröstkramar till er.
Jessica

Åhh vad sorgligt, vet inte vad jag ska säga men känner verkligen med er. Min morbror var med om detta för ett par år sedan och med några dagars mellanrum fick min kusin ett barn också där allt gick bra. Alla var ledsna och samtidigt glada för vår kusin, mycket motstridigt. Men idag finns en fin grav för denna lilla gosse. Vi alla har omsorg för den så minnet är mer ett varmt minne än smärtsamt. Min morbror och hans tjej fick ett barn igen ett och ett halvt år efter detta och det blev en liten flicka, allt gick bra där. En del saker får man inte svar på utan får lita på att kroppen gör sitt och därför gick det som det gjorde. Men jag har inte någon erfarenhet direkt. Jag har velat ha barn i flera år och det går inte, men ska försöka några år till. Så ge inte upp och lyssna på varandra du och din Johan.
Nej fy vad hemskt Lotta. finner inga ord bara massor av tröst kramar från mig !!
Kramar i mängder / Marita
Marita - Medarbetare på Perser i Fokus

Oj jag e jätte ledsen för er skull, tänker på er även om jag ej känner er så känner jag med er. Hoppas ni får mycket hjälp att bearbeta detta så ni vågar pröva på nytt.

Många kramar till er Lotta o Johan.
// Lillevi

Sänder många stärkande tankaroch kramar i er svåra stund.

Ojj vad hjärtgripande, känner inte heller er, men man blir ju så ledsen ändå. Men gud vad starkt av dig att orka berätta, det är ju oftast en bearbetning det med mitt i sorgen, och det var väldigt starkt gjort av dig.
Tänker på er och skickar massor med tröstkramar.
Kram Tessan

Ni har funnits i mina tankar Lotta denna veckan, Vår familj har pratat och varit med er i tankarna. Som alltid är man rädd ringa el annat för att man inte vet vad som är rätt el fel. Jag har gråtit och tyckte allt va så fruktansvärt orättvis. Tycker du är stark som klarar av skriva här. Vilket fint namn ert änglabarn har.
Många kramar fr oss till er!
/ Carina med familjen

Tänker på dig & din familj & hoppas att ni finner styrka i & hos varandra.
KRAAAAAAMAR Mia.
// Mia

Lider djupt med er i er sorg! Att förlora sitt barn, fött eller ofött, det är det värsta som kan hända en.
Tänker på er och skickar massor med STYRKE- OCH TRÖSTKRAMAR, precis så många som ni behöver!
Miljoner tröstkramar ger jag er ! Hoppas dom hjälper lite i alla fall…

Tänker på er i denna svåra tid. Jag förstår vad ni går igenom, då jag har en mycket nära vän som miste sitt barn precis som er.Det änglabarnet vart nu 2 år. Många kramar Chatrine

Tänker på er och tänder ett ljus…

Finns inga ord….Många kramar/Linda

Fruktansvärt tråkigt. Jag tänker på er.
Kramar Lena
Lena W
Betty Back`s Exotics

Finner inga ord…. tänker på er och känner djupt med er

Ush fy vad hemskt tråkigt. Jätteledsen för er skull. Massa tröstkramar till er.
Kram Emma

Det finns verligen inga ord för detta! Är så hemskt ledsen för er skull! Hur svårt det än är så får man tänka att alla små änglabarnen tog emot honom med glädje…han sitter där uppe och undrar över alla tårar…han har ju det så bra…skickar verkligen många tröstkramar till er och hoppas ni kommer vidare någorlunda med er sorg…Kramar…

Men fy så orättvist
!!!
Hoppas verkligen ni får allt stöd ni behöver. Kan inte föreställa mej hur detta ska kännas. Fick höra att det är ca 300graviditeter i sverige/år, där det går så här, och att de inte vet vad orsaken är heller, i många av fallen. Ni har garanterat inte gjort NÅGOT annorlunda, än NÅGON annan!!! Tro inte annat!

Vill framföra mitt och Johans tack för alla era tröstande ord, de värmer och betyder så mycket! Ingen nämd och ingen glömd!
Och precis som flera av er säger så känner vi ju kanske inte varandra men ändå så tar man via forumet del av det som händer de andra medlemmarna här, både glädje och sorg.
Så än en gång, tack för att ni finns här!
/Lotta
/Lotta
Finner inga ord, beklagar er stora sorg. Detta är det västa som kan hända en mor och far, styrkekramar i massor till er.

MÅNGA VARMA TRÖSTKRAMAR
från mig
Lisa L
Beklager verkligen det som hänt er. Det är så svårt att förstå. Ta hand om varandra! // Malin
Nej! Jag är så ledsen för er skull!!! Kan inte föreställa mig hur fruktansvärt det måste vara för er. Ikväll tänder jag ett ljus och tänker på er. All styrka till er nu och i framtiden!!
Nej så oerhört sorgligt… Jag känner er inte men sänder här många varma tröstkramar!! Och nosbuffar ifrån katterna!
/Pethra

Jag känner heller inte dig men vill också jag beklaga.
Tänk att det finns benämning för både änka och änkling medans någon som mist sitt barn finns det inget namn på..Det är det värsta som kan hända en och kanske så hemskt att det inte går att benämna.Jag miste själv min pojke för fem år sedan.Jag fick iallafall tio år med honom.Jag känner med dig väldigt mycket och kan tänka mig att en av de olika sorger man känner är att man blir berövad lyckan att lära känna sitt lilla barn.Hoppas att ni får folk som hjälper er i detta,både de nära och kära men också även i det praktiska,man orkar inte med allt själv.Det är en lång väg tillbaks,men den finns…Glöm inte varann du och din kära i allt detta.
Varma kramar
Anja
Vi känner inte varandra, men jag känner så mycket för er. Jag har också miste ett barn. Sorgen och smärtan kan ingen som inte vart med om samma sak förstå. Ett råd jag kan ge är att tillåta sig att gråta när man vill gråta men även skratta åt det som faktiskt gör en glad. Sorgen kommer alltid finnas där oavsett om man skrattar eller gråter, men det gör sorgen lite lättare att bära några minuter.
Många tröst kramar
Ella

Kära Lotta och Johan.
Vilken chock när jag startade datorn idag.Känner så stor sorg.Skickar stor tröstkram till er.Just nu så känns det svårt att hitta ord för det man känner.Jag ringer snart.
Kram Sylvia

Precis som Sylvia säger….man finner inte ord.
Jag tänker på dig o Johan och skickar massor med styrkekramar.
Kram // Lena
********************************
//Lena
SVERAK-diplomerad uppfödare
och
Lycklig självbo!
/\ /\
(>';'<)
('')('')_')~
Usch, så fruktansvärt!
Jag tänker på er! Många många kramar //Eva
sänder också många tröstkramar till dig, vet så väl vad du går igenom, för många år sedan, fick jag också ett änglabarn, en liten Sara som dog i plötslig spädbarnsdöd precis innan förlossningen, och man undrar varför just jag, varför mitt barn, som var så efterlängtat, men livet kommer tillbaka även om man inte just nu tror det, tar sin tid, och vet att det finns många grupper nu på Familjeliv t.ex med titel Änglabarn, där man kan prata av sig, för det behövs, alla kramar i världen, och ta hand om varandra, En liten blomma som aldrig fick så ut, så tänker jag på mitt änglabarn, som jag bär med mig i mitt hjärta för alltid
Maggan47

Jag började läsa…och tänkte det är inte sant..vad säger man ..hur kan man trösta? när ni har förlorat er älskade lilla bebis..det finns inga ord som räcker till..men vi alla här på forumet försöker ge lite tröst..och att vi finns här och tänker på er och hoppas att det hjälper om än bara lite.
Många många Kramar till er båda // Berit
Jag sitter här med tårarna rinnande nerför mina kinder
Åh Lotta…vad ska ni behöva gå igenom, du o Johan.
Jag är så ledsen för er skull. Det finns inga ord som kan beskriva ledsenheten.
Jag tar med er i gruppen på onsdag
Krama Johan o ta hand om varann
Jättestarkt av dig att du skriver här
Som ni förstår blir det inte så mycket tid här på forumet för min del just nu, men jag kommer tillbaka.
Kram till er alla
/Lotta
/Lotta

Vi förstår Lotta! Och du ska veta vi tänker på er alla här inne.
Kram Carina
Tänker på er.
Varma kramar! Anne

Tårarn rinner nerför mina kinder när jag läser denna tråd 
Beklagar er stora sorg.
/Marita


