Idag, imorgon och på måndag levereras våra kattungar! Ett par har flyttat idag och det känns tomt.

Mammorna har tagit det med ro än så länge, de har inte blivit oroliga som de blev när vi åkte iväg med alla ungarna på en gång. Då sprang de runt benen på mig och jag höll på att få med dem ut genom ytterdörren.

Ett par hade verkligen tagit mina råd och tips på största allvar och införskaffat allt kring pälsvård, ögonvård som jag rekommenderat. De två andra hade redan perser och de verkade kunniga så dem har jag inte "föreläst" så mycket för.   

Nu undrar jag hur de har det mina små, jag har inte fått någon mailrapport än så länge. Jag har en god känsla i alla fall och även fast det var jobbigt att säga farväl så är jag väl så trygg som man kan bli?

Det känns sorgligt, vänjer man sig som uppfödare någonsin vid detta avlämnande?