Jag tror alla har sina "up's & down's" oavsett vad man har för hobby, om det är katter, fotboll, schack eller vad som helst. Skillnaden är att katterna har liv och skapar andra känslor än schackpjäser.
Ibland kan man nog tycka att det känns nästan övermäktigt men när den tiden passerat och saker löst sig så är just det "rosenröda" det som uppväger och på något sätt ger en balans utdraget på tid ändå.

Hoppas att det löser sig när hanen blir kastrerad.

TACK för ditt svar och kloka ord!

Ja, du har så rätt, när allt löst sig så är det ändå det rosenröda som är det som lyser starkast. Det är bara det att när man är mitt inne i det jobbiga, då ser man ju bara det jobbiga. Skönt att höra kloka ord då, som dina! Tack för det!

Jag tror också att de flesta har sin beskärda del av motgångar respektive medgångar i sin kattuppfödning. Själv har jag funderat över vad jag gett mig in på ibland när det fötts döda eller sjuka kattungar, när man i perioder får lägga det mesta av sparpengarna på veterinärbesök osv. Eller när nattsömnen går åt skogen för att att man har löphonor som gastar oavbrutet efter friare, eller frustrerade hanar som "gråter" när de inte fått para på ett tag.
Men som tur är så uppvägs allt detta av det härliga att ha dessa ljuvliga varelser hemma på golvet - katterna menar jag , när man får se kattungar växa och utvecklas, att iaktta kattungar som leker och busar är bättre än TV. När man är ledsen och nedstämd eller enbart trött och katterna kommer och kryper upp intill och tröstar med sitt spinnande och sin värme, att bli mött i dörren av hela gänget oavsett om man varit borta 10 minuter eller en hel dag. Att få se köpares glädje över sina katter oavsett om de är sålda för enbart sällskap eller när det går bra för katterna på utställning.

Kramar till dig, alla har vi våra sämre/respektive bättre tider vad gäller kattuppfödningen eller om det handlar om en större grupp katter i hemmet, så ge inte upp om det är det du verkligen vill göra!

/Lotta

jag håller helt o fullt med er andra
det MÅSTE ju nästan vara så att vi alla har "ups and downs"
o om man själv råkar ut för nåt…blir sjuk eller skadad eller liknande…DÅ blir det lätt för mycket.
o när det har hänt såna situationer här hemma …så får man göra sitt bästa
jag råkade ut för en situation…som jag inte ens minns nu.
men i alla fall så kände jag att jag inte hade ork till att hålla alla mina perser snygga…så jag tog 3 st till vetten o rakade ner dem. Varför gör du det..sa han…de är ju inte toviga. Nä. jag gör det innan de blir toviga. Usch vad de såg ut..men det var i alla fall väldigt lättskött ett tag
o så har jag råkat ut för liknande saker…
det händer nog i alla fall en gång per år att saker händer o man undrar vad i hela fridens namn man håller på med…att det blir för mycket
men på nåt vis tar man sig igenom o sen så blir det rosenrött ett tag….tills nåt händer igen
det är livet….det som händer
kram på dig

är det nåt som har hänt som du känner att man kanske kan hjälpa till med så pm mig

TACK snälla du för dina kloka varma ord - det värmde och stärkte mycket!!

Jag håller med trots att jag är mitt i det deppiga och jobbiga just nu, att jo, det ÄR värt allt när man ser sina pälsklingar, när de kommer och tröstar en när man är ledsen eller när man ser hur otroligt bra de mår. Och för det mesta är det ju bara, bara underbart med ens katter.

Tack än en gång och kram till dig också!

Jodååå! Det finns dessa dagar, veckor man undrar vad man sysslar med. Man gråter för något man tycker är hopplöst tex

Men så kommer de lycklig dagarna tillbaka och man ser bara glädje

I de jobbiga stunderna är det bra ha någon att prata med, men inte alltid finns detta

Att ha en hane som du nu har är jobbigt, att ha sjuka katter gör att man blir ledsen

Hoppas du snart får se ljuset i allt igen!

Kramis!

/ Carina

#4 Inlägget innan var till dig!

#5 TACK för även dina kloka och goa ord - värmer och stärker mycket! Ni är änglar här inne på forumet!!! TACK för att ni finns! Det är exakt så jag känner just nu, att fyra katter är FÖR mycket för tillfället, och min i vanliga fall drömgoa Noah skriker plötsligt så hela huset hoppar dagar och nätter igenom (hur mycket orkar en hankatt egentligen skrika, blir han aldrig trött???) och kissar/sprayar ner överallt så fort han får en chans, men jag har honom just nu i köket, men jag får såna ohyggliga skuldkänslor för det att jag till slut ändå släpper ut honom. Han ska snart kastreras så det ska bara vara så här tills det är gjort. Längtar dit!  Iaf, klokt att raka ner dina katter när du kände sådär!  Pälsarna hos mina katter är fina och tovfria och lätta att sköta just nu, så det är inget problem, men min Molly som ju har en del sjukdomar, hon kräver mycket i form av medicinering, egen matutdelning 4-8 ggr/dygn (vilket är såå JOBBIGT och krångligt med 4 katter när man själv inte mår bra), mm, men samtidigt…..hon är världens goaste och jag är ju så glad för henne att det bara är att gneta på.

Usch vad deppig och gnällig jag låter, är verkligen aldrig det i vanliga fall utan brukar hålla humöret och hoppet uppe, men just nu känns det bara för mycket.  Men det är som du säger Annkis, det är så livet är….!

Kram till dig också och tack än en gång för goa ord och pepp!

#6  TACK för ditt svar! Ja, det går verkligen upp och ner. Jag har många goa vänner att prata med, men….de är inte katttokiga som jag och förstår aldrig riktigt på djupet det här med att ha katter och hund och hur otroligt mycket dessa betyder för en, utan svarar oftast, i all välmening, att "ja, men sälj några av dem då, eller varför inte alla, så blir du ju av med bekymret.."  Och såna svar gör mig bara ännu mer ledsen än vad jag redan är. Därför pratar jag inte med dem om just detta med mina djur (=familjemedlemmar), trots att de är supergoa och underbara vänner för övrigt. De har helt enkelt en lite annorlunda syn på djur än vad jag har.  
Iaf, Noahgubben är snart en lycklig kastrat och lugnet och friden vilar återigen här hemma och med det glädjen i huset igen, men fram tills dess……*suckar tungt*

TACK iaf för svar! Det värmer!

Hej

Oj vad många gånger jag funderat på vad jag håller på med. Funderat i banorna att lägga av osv. Om det är värt alla pengar och besvikelser. Och minst all falskhet och girighet man möts av.Men är jag någon deppig då är de små och stora det som gör att man rycker upp sig snabbt. Har leverarat katter till en med högt blodtryck och hjärtfel och får ständigt höra, vilken fantastisk sak jag gjorde som övertalade henne till katterna. Och vem smälte inte för de små när det busar på golvet eller de vuxna när de kommer och intygar sin kärlek. Men med levende varelser händer saker ibland som får alla att fundera tror jag. Men det här är en livs stil och behov så det kommer nog inte längre än till tankar att sluta. Alldeles för många år av mitt liv har präglats av katter stamtavlor hindar genetik och sjukdoms forskning. Samt att sy och påta. Din guldkant kommer tillbaka ska de se.

Så vi är nog alla överrens om att det går upp och ner, men det gör livet i helhet också. Stärkande tankar skickas. " Be inte om lätte dagar be om styrka"

#9 TACK också för dina vänliga och kloka ord och för dina stärkande tankar! Värmer gott!!!

Du har så rätt, när allt känns mörkt och kallt, då är det ens älskade djur som får en att resa sig igen och få tillbaka styrkan.

När ska Noah kastreras??

jag har inte haft uppfödning länge men visst har även jag haft mina funderingar på vad jag igentligen håller på med Hade en hona förut som kissade o bajsade ner 2 soffor,madrasser stolar ja name it!!!Sen har vi detta med benji som skriker o e elak mot mina andra katter för att han e så sugen o ingen löper…tovor i pälsarna så jag valde att raka ner mina 3…men men när man själv mår dåligt så får man så otroligt mkt tillbaka av katterna så det finns mera fördelar än nackdelar vilket ju är tur

Vi har haft väldigt mkt downs…. Vår första exotic hona som vi köpte visade sig att hon hade PKD.Så henne fick vi kastrera. Vi var jätte nya och visste inte helt enkelt att PKD fanns ens. Vår hane som vi köpte han blev akut jättesjuk när han var knappt 1 år.Vi la ner nästan 30 000 i veterinärkostnader på honom men han klarade sig inte ändå. I det läget kändes det som att vi inte skulle orka mer.Men vi hade en ny perser hona(Astrid-Kramkattens WhimsicalSky) som vi köpt precis innan han gick bort och hon fick oss att se framåt igen. Vi bestämde oss för att köpa en ny perserhane och hittade en som var jättefin och allt var toppen. Ända tills vi gjorde PKD test på honom då han skulle få bli pappa. Han hade PKD så det blev kastrering igen… Tala om att vi var helt förstörda och nere… Vi har ju betalat MKT pengar för dessa katter plus att de blir ju familjemedlemmar och man sörjer dom ju som de skulle varit ens barn när nåt händer med dom.
Vi bestämde oss iallafall för att fortsätta och jag hittade den hanen vi har nu. Han är ifrån en liten uppfödare som är hur bra som helst på alla vis. Han är PKD fri och han har fått sina två första kullar här hemma.Han är strilfri men visst han jamar och sjunger en del nu men det gör inget så länge han får vara frisk.
Vi har haft turen att få bli ägare av 2 persertjejer ifrån Sidentassen och dom två är underbara och allt är toppen nu!!

Så nog har det varit värt alla tårar och elände när kattungarna föddes här hemma. Och när de kommer och spinner och vill sitta i knät. Eller när vi ska sova och alla 4 kattungarna klättrar upp i sängen och ska ligga uppepå en och sova.

Mvh
Pethra

TACK alla för att ni delat med er av era tankar och känslor om detta med sorg/besvikelse/trötthet, mm, och för era goa ord och pepp! Det värmer verkligen och stärker! Nu jäklar ska jag fixa detta!

#11….Noah ska kastreras i slutet på nästa vecka, så det är en hel evighet dit, känns det som, och ändå inte. Vi kämpar på tills dess. Det måste vi ju.

 #12  Hur orkade ni med att ha en hona som kissade och bajsade ner allt? Måste iaf säga att eran Benji, han är drömvacker!! Och ja, det ÄR värt allt slit för kärleken och glädjen med sina älskade djur trots allt!

 #13 Vad starkt av er att ändå kämpa vidare trots alla tuffa motgångar! Måste vara underbart nu när allt går bra! *gläds verkligen med dig!*

TACK allihop för att ni tagit er tid att trösta och stötta och peppa - det är guld värt för mig och har verkligen hjälpt och stärkt mig! TACK för det! KRAMAR till er alla!

#13 Fy då vilket ewlände du haft med katterna. Motighterna ligger på olika plan, men känslan har all nästa haft. Oavsett orsak. finns nog lika många orasker som uppfödare men vi har alla det svårt ibland. Lycka till i fortsättningen. Ingen olycka är kronisk men vissa är längre.

#14 & 15  Jotack vi tycker nog att det räcker med elände nu.

Lycka till med Noah, han lugnar sig sen efter kastreringen!

Mvh
Pethra

Vilken underbar bild på en hög med ljuvliga sötnosar!! MUMS!!

ja du, nu har ju jag bestämt mej för att inte hålla på med avel, men visst ibland tycker jag att vafan har jag skaffat alla dessa djur speciellt då min ungtik (hund dock) slitit sönder både det ena o det andra…. Dyrt blir det o ledsen blir man men men jag älskar de o de ger mej så mycket tebax:)

#16 men fy vilka små sötisar:)

#19  HÅller med dig, ledsen blir man emellanåt sååå mycket, och dyrt är det med ens djur, men ändå….ändå är det värt allt!

Det har ju varit en livsdröm för mig att hålla på med avel, men min perserhona som jag hade tänkt vara min avelshona (fast ALLTID främst familjemedlem!!!) visade sig ha 3 kroniska sjukdomar, så det har ju bara funnits ett alternativ och det är lägga avelsdrömmarna på hyllan. Men man är ju lika glad för sina pälsklingar iaf!!

#16..åh så söta
#20…ge inte upp Lovebuffen
kom igen när det har gått lite tid o allt har lugnat ner sig o du har fått tillbaka både suget o orken o vad mer som tänkas kan

när detta går bra…så är det helt underbart
tänk när det springer runt några stycken 7-8 veckors på golvet…ingen TV behövs då hehe

#21  TACK för dina goa ord och ditt pepp! Du har rätt, jag ska banne mig inte ge upp det, utan istället tänka att det kanske är möjligt om 5-15 år eller där omkring……..den som väntar på något gott….. Det viktiga är ju faktiskt att ha drömmen och hoppet kvar trots allt!

Klen som jag är så klarar jag ju inte av att ha Noah instängd i köket hela tiden trots att jag egentligen borde ha det pga hans revirkissande, men jag lider så ohyggligt med honom, så på kvällarna får han vara i hela huset med oss andra, och under dagen har jag nu istället ordnat det så att han får vara i 3 rum iaf, och det är klart bättre än bara ett - och det FUNKAR med tanke på hans revirkissande, för han kissar inte där av någon outgrundlig anledning. UNDERBART för Noah!! Sedan handlar det ju bara om en dryg vecka till, men det känns ändå som en evighet.
Idag har han och jag varit ute i trädgården en stund, och oj vad mycket nya ljud där var, han stod bara och lyssnade och myste. Gosgubbe är han! Skickar med en bild på honom från idag.

#22..ja där ser du
det finns "hopp om livet"
tänk vad skönt för er båda att ni hittade en form som funkar just nu
nu är det bara att ta en dag i taget
hmmm..gör jag med nu
men jag ska ta o skriva en ny tråd om detta