Både glad och förbannad (urinsten)
Jag vill berätta följande och hoppas att någon annan slipper råka ut för det som min Filip nu fått genomlida. Filip är en 3,5 år gammal blå exotickille.
I november 2006 (alltså för över ett år sedan) sökte jag veterinär för att han börjat springa på lådan ofta och även kissade blodblandat. Denna klinik i Göteborg har en mycket duktig kattveterinär som tyvärr ibland kör på med att det är stressblåsa och inget annat. Jag vet också att de flesta gånger är det fråga om just stressblåsa men jag tycker också att man får ta andra prover och verkligen utesluta andra orsaker. Ett ultraljud gjordes på Filip vid detta tillfälle och då såg man inget.
Sedan följde en period med Cystease och smärtstillande men hans problem gav sig inte. I början på sommaren började Filip slänga med huvudet och slicka i luften och han luktade direkt ruttet i munnen. Tillbaka till samma klinik och deras tandexpert tog hand om honom. Även vid detta tillfälle påpekade jag hans stora besvär med urinvägarna. Det konstaterades att Filip har stomatit och ett par kindtänder drogs ut. Han testades också för allt via blodprov och det enda prov som gav utslag var coronavirus där han hade skyhöga titrar på över 1200. Som gjort för att mutera till fip vid minsta stress. Hans urinvägar och de problemen gjordes inget vid.
Jag hade sedan flertalet telefonsamtal och fick mer Tolfedin utskrivet och fick också höra att det inte var någon idé att ta urinprov eller röntgen för det var bara stressblåsa. Ge honom Cystease och ha tålamod. Jo man tackar!
Jag har vid flera tillfällen bett om grundligare undersökning för jag misstänkte starkt att det kunde vara urinsten.
I oktober började han gå på andra ställen än lådan och det eskalerade under november och december och det har känts som att leva i en toalåda och tankarna har funnits länge på att låta honom somna in. Att hans kroniska stomatit stressar honom så mycket att han ständigt kommer att lida av stressad blåsa.
Nu sista veckorna har han ylmorrat varje gång han kissat en liten skvätt och imorse hade vi tid på en relativt nyöppnad klinik här i Kungsbacka. De hade begärt ner hans journal från kliniken i Göteborg och vi pratade länge om Filip och hans olika problem. Så tog jag och en sköterska på oss munderingen och det togs en röntgenbild på Filip. Jag gick sedan tillbaka till rummet med Filip och efter en halv minut kom vetten och sa: följ med här ska du få se på röntgenbilden. I stort sett hela blåsan var fylld med urinsten. Det låter inte klokt men jag blev faktiskt själaglad över det. Så både jag och vetten och sköterskan nästan dansade en liten indiandans därinne. Det fanns en konkret orsak till Filip's smärtor och blodkissande och en operation löser det.
Hämtade Filip vid halv fem-tiden och vetten berättade då att hon haft ett litet helvete att få loss dem, de satt nästan fastväxta i urinblåsans väggar och inte var de runda heller utan taggiga och ruggiga. Fatta hur ont Filip måste ha haft under en längre tid och hade han kunnat slippa det här om ett urinprov tagits långt tidigare och kanske visat på grus eller kristaller?
Det här var andra gången jag blir nonchalerad av en veterinär som påstår med bestämdhet att det inte är urinsten. För fem år sedan hade jag en katt som ylmorrade på samma sätt vid varje toabesök och jag fattade ju att något var jättefel. Efter 3 besök på mindre än en vecka där vetten bestämt hävdar att det är ingen urinsten fick jag nog och åkte upp till Blå Stjärnan en fredag eftermiddag. Charlie akutopererades samma kväll och det var massor av urinsten. Han mådde sedan jättebra ända fram till sin död som tyvärr inträffade av helt annan orsak.
Så jag hyser mycket gott hopp om att Filip nu kommer att må så mycket bättre. När han nu slipper ifrån sin ständiga smärta i urinblåsan så kommer han med alls säkerhet att bli mycket mindre stressad och chansen finns att hans titrar sjunker och stomatiten lindras.
Så stå på er mot veterinärer som bara konstaterar att det är stressblåsa för det kan som sagt vara något konkret som urinsten eller en bakteriell infektion. Filips stenar kommer att skickas på analys för att vi sedan ska kunna sätta honom på rätt foder och en liten bit av hans urinblåsa går också till analys för att kunna utesluta eller konstatera eventuella infektioner.
Vilken tur du kom till Nina som jag antar du gjorde på nya kliniken. En underbar veterinär som är mkt nogrann i allt hon gör. Har varit hos henne ett antal ggr nu själv
Hoppas verkligen pojken din slipper mer ont, stackars liten så ont det måste gjort
Visst kan man bli arg då de inte ser sånt här vid alla andra besök.Hade ju varit intressesant veta vad du varit innan, men jag förstår du inte vill skriva det här.
Kram till er båda! / Carina
Fy…stackars liten
Konstigt att de inte misstänkte urinsten!? Det är nästan det första de kollar när man har minsta problem nästan, hära i trakterna
Finns ju flera sorters urinstenar, så en del syns ju inte lika lätt…men lätt att se i början om man tömmer blåsan under lättare sedering! Då tömmer man ju urinen i en skål, och ser jättelätt om det är smågrus i urinen. Och på ultraljud kan man också se det relativt lätt…men blåsan ska vara ganska fylld med urin då…syns betydligt bättre då.
Hoppas verkligen att han blir bra nu!
Usch vad jobbigt… skönt att han äntligen fick riktig hjälp så han får kissa utan särta i fortsättningen.
I bland kan man bara bli så arg alltså…fy..
Krya på sig kramar / Marita
Marita - Medarbetare på Perser i Fokus
#1 Ja det stämmer att det är Nina. Helt underbart bra och den kliniken har fått en ny stamkund i mig. Hade även med Felicia i morse för en vaccination och hon fick en grundlig undersökning, det var inte bara ett stick i nacken där inte. Oerhört trevlig personal och väldigt fräscha lokaler. Extra plus för separat väntrum för katter. Känns kanonbra att vi äntligen fått en riktigt bra klinik i Kungsbacka.
Tack för länken till bilderna. Det är så jätteskönt att Filip äntligen fått hjälp och jag har lärt mig en läxa på kuppen. Han har nu varit på toan två gånger och han såg faktiskt lite häpen ut när han var där första gången och det inte gjorde ont! Var så härligt att se! Han går nu bara runt och spinner, slänger sig på rygg och vill bli kliad mellan frambenen (och då vet man att han mår riktigt bra) och verkar allmänt nöjd med livet. Köpte en Feliway och pluggade in idag också. Nu ska han få extra mycket kärlek, uppmärksamhet och blötmat så att han återhämtar sig på bästa sätt.
Stackars missekatten så ont han måste ha haft!
Nu skriver jag som hastigast ned en liten historia i all hast.
Min Frodo råkade ut för urinsten när han var ungefär 3 år & jag totalt okunnig. Först for vi till Strömsholm pga blod i urinet. Där fick han antibiotika. När den inte hjälpte så blev det mer antibiotika samt uppmaning att ge honom mycket surt foder då det kanske kunde vara struviter och sedan - det var straxt efter jul dvs 2 månader efter första besöket, så konstaterades sten i urinet och vi fick en tid för OP i januari. Frodo blev opererad och med hem fick vi namnet på vilket foder han skulle äta mot kalciumoxalter. Nöjda och glada så inhandlades det mycket dyra fodret - allt för att missen skulle vara frisk.
Efter precis ett år återkom symptomen. Då sa jag till redan då vi kom in att de skulle ultraljuda Frodo för att se hur det såg ut i blåsan. Det visade sig att det var helt fullt med stenar som var tvugna att opereras ut. Frodo blev op och en mängd kalciumoxaltsstenar togs ut ur blåsan. När jag då ifrågasatte det foder han fått såg de förvånade ut och sa att Frodo fått foder mot urinsten - struviter. Då hade jag läst på lite mer & visste att struviter och kalciumoxalter bildas i totalt skilda miljöer och kräver helt skilda former av foder…
En lång historia kort: Jag fick jaga ett foder som fungerade för Frodo. Det kom under en period att vara helt slut i Sverige och jag fick försöka finna på ngn form av ersättning. Som tur var så fann jag ett foder som alla mina katter kunde äta - även Frodo och behöll det fodret under många år.
Ingen mer av mina katter har fått stenar i urinen.
Det jag lärde mig var: Se till att ultraljuda! Ta reda på vilken form av sten/uertaplugg el vad det nu månde vara katten har! Prata med flera olika dietister & foderexperter, så att missen får rätt foder.
Gå inte på fodersäljare som för fram att deras foder motarbetar urinsten -> Du vet inte vilken form av sten just den specifika katten kan få och ger du fel foder så kan stenar istället bildas! (Gissa om jag har varit dum mot många foderförsäljare genom att ifrågasätta vilken sten just deras foder motarbetar… De vet oftast inte att det finns fler än struviter).
Lycka Till med missen & hoppas att han återhämtar sig väl!
ps… Frodo levde i över 11 år efter den andra op i högönsklig välmåga & stormtrivdes med livet och sin mat!
#5 Härligt Elisabet höra du tyckte samma som mig om kliniken och vetrinären, hon är mkt nogrann och kunnig, go och rar också
Jaha då är vi 2st som ska gå dit:)
Hoppas verkligen han blir bra nu!
Så härligt att läsa att det blev bra till slut. Det är ett gissel att veterinärerna inte lyssnar till oss kattägare.
Kela lite extra med honom och massa go mat.
Usch, stackars kisse, fy att första veterinären inte tog det på allvar!! När min ena honkatt hade problem att kissa började veterinären direkt att prata om urinstenar, men vi tog ett urinprov som visade på infektion och hon fick antibiotika. De ville dock att om det inte blev bra nästan direkt av medicinen så skulle vi in igen för noggrannare utrednig om ev urinsten. Du måste haft otur med första veterinären!
Skönt att det blivit bra nu men synd att katten behövde plågas!!
usch vilka historier ni berättar. Stackars katter
Vi som har hållt på några år vågar väl ofta säga ifrån till vettarna..men de som är nya har ju knappt en chans.
Tur att såna här forum finns
gott att höra att båda katterna blev/blir bra
Starta ny diskussion