http://www.musicbrigade.com/templates/VideoPage____7274.aspx?VideoID=8965

Låt till våran älskade conchi," Incomplete" ( inte hel)

Jag gråter med dig Diana över din lilla Conchi. Nu har hon gått över regnbågsbron och nu har hon det bra! Tröstkramar från Elisabet.

Just this side of heaven is a place called Rainbow Bridge.

When an animal dies that has been especially close to someone here, that pet goes to Rainbow Bridge.
There are meadows and hills for all of our special friends so they can run and play together.
There is plenty of food, water and sunshine, and our friends are warm and comfortable.

All the animals who had been ill and old are restored to health and vigor; those who were hurt or maimed are made whole and strong again, just as we remember them in our dreams of days and times gone by.
The animals are happy and content, except for one small thing; they each miss someone very special to them, who had to be left behind.

They all run and play together, but the day comes when one suddenly stops and looks into the distance. His bright eyes are intent; His eager body quivers. Suddenly he begins to run from the group, flying over the green grass, his legs carrying him faster and faster.

You have been spotted, and when you and your special friend finally meet, you cling together in joyous reunion, never to be parted again. The happy kisses rain upon your face; your hands again caress the beloved head, and you look once more into the trusting eyes of your pet, so long gone from your life but never absent from your heart.

Then you cross Rainbow Bridge together….

Author unknown…

Usch…stackars.. det är alltid svårt att ta det där beslutet och stå där är ännu svårare..

Många tröst kramar / Marita

Beklagar sorgen, styrka till er i denna svåra stund.

Kram

jag sitter här Diana med tårarna rinnande nerför min kinder.
men jag o de flesta här vet att ni har gjort A`LLT
O Conchi har det bra nu
vilket fint avslut hon fick
skickar kärleksfulla tankar till er

Jag har läst dina trådar om Conchi nu, så sorgligt. Ni verkar vara helt fantastiska kattägare ni har verligen gjort allt.

Er lilla kisse har fått ro nu men det är förmodligen inte så stor tröst för er nu. Jag är full av beundran hur ni på alla tänkbara sätt har försökt göra det bästa för Conchi. Skicka många tröstkramar

Tack! ja vi tror vi har kämpat så hårt vi kunde och än nu så gråter jag i mängder, samtidigt har jag en enormt brinnande ilska mot uppfödaren som enligt oss och mitt i allt sorg spökar våran sorg stund med sina sista elaka och hemska ord…

Alla ni som är uppfödare, tänk till…tänkt verkligen till ! eran ord sårar och är enormt viktiga för oss som köper katter i från er ! dem väger tungt i hjärtat. ni gör skillnad! hade jag haft en stöttande sådan som hade peppat och funnits till och inte anklagat oss för att göra fel, hade vi mått betydligt bättre ! Snälla alla uppfödare där ute, ta till er ! ber er alla med hela mitt hjärta ! Jag vet att människan svaghet är hennes tendens att försvara sig och sällan vill erkänna sig kunna mindre eller att hon har handlat fel, men att ställa sig emot köparna och katt ägarna är hemskt…finns många av er som säkert har drabbats och jag hoppas inte kommer att drabbas. Ni uppfödare är ett exempel att följa och vi som köper tror ni älskar eran katter,rasen och vill det bästa för eran små!

Jag ser knappt tagenterna av tårar, det du skrivit är så fint! Jag vet du älskade din katt Diana, vi har pratat mkt, jag kände din kärlek till Conchi va enormt stor. Ni har gjort allt ni kunnat.

Jag blev så glad av läsa att Percys uppfödare som varit ett så stort stöd för er i allt detta va med vid hennes sista tid.

Vet du fått denna dikt av mig innan, men den är så undebar!

**På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans…**

  Kramar i Massor!!! / Carina

Lider med dig och lilla kissen i frid. Om det kan vara en tröst så råkar även vi uppfödare ut för detta någon gång, Det är hemst jobbiga situationer. Och sedan har vi motpolen vi som vill ha kontakt med alla bebbar för att följa dom och deras utveckling. Och det flytter och man får bedriva detektivjobb för att hitta dem. Ord kan såra åt båda håll " En klok människa sa en gång till migatt sälja djur och ha på foder är som ett äktenskap# Jättetråkigt när det blir så här för köparen sorgen är tillräcklig, Kanske är det så att uppfödaren också känner sorg och känner sig anklagad. Och då tar vi till försvar som blir fel. Vi är alla människor en del rkare än andra, men en sak vi uppfödare råkar också ut för mycket konstigheter från udda köpare också. Det är inte svart eller vitt när det gäller levande varelser. Och jättesvårt att sitta utanför och göra en bedömning. Men håller med dig borde vara så att alla uppfödera älskar sina småttingar och vill rasens bäste. För att sälja kattungar är lite av att sälja familjens barn. Det kräver en sådan otrolig diplomati fråna båda sidor ooch det är svårt i sorgen stund. Detta är inte på något sätt en ursäkt bara en föklaring. Jag personligen vill ha kontakt med mina Kattungar. Men vi kan också känna oss maktlösa, spelar inen roll vad vi tycker. Tur att det är otroligt sällsynt när man fokuserar på friska katter. Men så har vi en annan sida, vi uppfödare sins imellan som ska tycka och styra. Jag har varit med i denna värld så länge att jag vet att det finns människor till allt. Vi kanske skuule öra som med dagis lämna en inriktning, vad våre mål är med aveln. Vilket alla ska i sitt huvud i alla fall. Alla uppfödare bör ha tre mål och tänka tre generationer frammåt

Vad vill vi ha haka inte upp er på ordningen den är inte min prioritering. Plocka ter av ca 25-30 stycken

1 avel för utställning

2 katt med look

3 friska katter där typen kan skifta

4 speciell färg

5 testade för allt

6 temperament

Listan kan göras hur lång som hellst och den perfekta katten är inte född. om alla gick ut  med en deklaration på målsättning skulle köparna kunna välja efter sina behov. Precis som man kan välja dagis med inrikning som passar grunden i familjen.

Oj detta vart långt glöm inte att vissa saker kan dyka upp på vägen och kanske inte är genetiskt. Katter är som människor och föds med olika förutsättningar och ibland utan ärftlig faktor. och alla brister måste bevisas.

Tröstkramar i sorgen kanske blev detta för tungt just nu eller en lite inblick

Tycker så synd om dej Diana, som fått gå igenom detta Du har mitt stöd i detta och jag tycker det är jättebra att Percys uppfödare klev fram och hjälpte dej med detta. Det måste ju kännas skönt att haft någon uppfödare att kunna prata med!?!

Jag förstår att du känner dej bitter och besviken på din uppfödare. Hon borde tagit dej mera på allvar från första början.

Jag har ju varit med om att avliva en hel del katter och hundar(då jag jobbade som vet.assistent), så det du beskriver om lugnet som Chonci uppvisade, är något jag upplevt flera ggr. Kanske det är så, att de vet! Det säjs ju att för djur, så är döden lika naturligt som livet, dvs inget de tycker är obehagligt eller skrämmande.

Du har verkligen gjort ALLT för denna kisse, och jag beundrar dej för ditt kämpande. Det är inte alla som hade orkat så länge. För det tär på en fruktansvärt mkt att ha ett djur som inte är friskt eller "normalt"…och inte veta VAD man ska göra för att få det bättre.

Jag hoppas att du trots detta jobbiga och svåra beslut, känner en sorts frid i att Chonci nu inte har dessa psykiska svårigheter längre..och inte behöver må dåligt mera. Och att du och din sambo tillsammans med Percy kan gå vidare och se frammåt igen.

Jag skulle aldrig tveka att sälja en katt till er! Ni har bevisat er vara mer än värdiga kattägare!

Lider med dig!!!  Mycket.

Skickar hela min famn full med STYRKE- och TRÖSTKRAMAR till dig!!

#10 Håller med tar otroligt på krafterna att försöka rädda djur. Man kan aldrig göra mer än försöka och ibland är friden den ända lösningen. Som säkert känns bra när sorgen fått utlopp. Det är svåra beslut men obland det rätta tyvärr.

Jag har följt tråden och det är med tårar som jag skriver , jag har förstått attt ni "provat allt" och det är det inte många som gör… Skickar en värmande kram tiller alla som behöver det.

Det gör ont att läsa hur slutet blev.Men ni har ju försökt allt annat.Så för lilla Conchi är det nog skönt att få ha somnat in.

Stor kram//Sylvia

Tänker på er och lilla Conchi som nu leker med änglarna.

Kram Lotta

#9 Hm…nej antar att vara uppfödare är inte lätt…men jag tror som i allt finns vissa människor som inte ska finnas i en bransch,som dåliga lärare finns det gott om dem. Det som också kändes dumt mitt all besluts ångest och sorg var att jag sökte vägledning,råd och hjälp, men fick aldrig det. Och i ögonblicket av sorg då vi hade fattat beslutet skulle berätta då jag ansåg det var snällt att göra det, fick jag responsen att uppfödaren vill bedömma då "..har många års erfarenhet med katter…" Vart var alla dessa "års erfarenhet" i varenda e-post  jag skicka? Vart var omsorgen för Conchi då jag bad uppfödaren ta hem henne och hon svara som jag citera i början?

Att lämna Conchi och låta henne somna är något av det värsta jag har vart med om. Känns riktigt tomt hemma just nu och jag känner fortfarande en enorm sorg och även kan känna om vi gjorde rätt, men jag känner djupt inne vi gjorde rätt. Bilder från Conchi sen vi träffa henne kommer till mitt huvud som powe point bilder… och den sista är…jaa…när hon låg där bland alla ljus och såg ut ha en djupt djupt sömn..och släppa handen från henne innan vi gick var..jag ville inte…sista gången jag såg henne…

10# ja det kändes riktigt bra att Percys uppfödare fanns med oss där, han jobbar i försig där men han visste vi skulle komma och tog hand om det. Sen är jag förstås glad ni , dem flesta här hjälpt mig och gett eran synpunkter ,alla vägdes in tillsammans med alla våran erfarenhet med Conchi till beslutet. Ni alla som intresserar sig eran små, det är underbart ni gör det ! finns hopp om att det finns uppfödare med hjärtat på rätt ställe !

Därför har jag svårt att tro uppfödaren brydde sig då, "omsorgen" för min lilla Conchi kom i slutet, därför som vi sa här hemma " uppfödaren skiter fullständigt i Conchi, Conchi var noll värd för uppfödaren".

Det värmer att du säger du skulle aldrig tveka sälja katt till oss! Vi älskar verkligen Percy och älskade Conchi.. så det känns bra..

#16 Du har så rätt vissa människor är fel ute och det gäller tyvärr alla yrken också. Stöd och hjälp är en naturlig sak man bara gör, för det är ens bebbar. Du har gjort hellt rätt att ge henne frid. Hade du bara en katt. Jag skulle rek. att alltid ha två om det händer något hjälper den andra till att lindra och lösa upp tankarna, det finns något annat att fokusera på. Förutom att de när det finns alltid har sällskap av varandra. Jag vet vad det innebär att köpa djur  från uppfödare som rent av är otrevliga när något händer, men en sak är säker där köper man aldrig något djur igen.Så se det somen bra sak att du inte fick någon ny katt. Nu kan du när allt laggt sig vända dig dit du kan hitta en katt för livslängt kamratskap som är frisk och sund. Och med en bättre kontakt med uppfödaren. Hoppas du förstår att min beskrivning var allmän inte riktad till dig personligen. Det finn alltid två sidor och det finns människor till allt. Försökte skriva så allmänt sommöjligt eftersom jag inte deltagit i din situation och därför inte kan ta en betämd part. Fast det låter inte bra

Ha det gott

# 17 nej hade inte bara en katt, har Percy också. Han var våran första katt då, från ja enligt mig bästa uppfödaren. Om dem ställde upp för en katt som inte var från dem så känns det dem är snälla. Ju vi har tänkt på det där sen ett tag tillbaka han skulle ha en vän och han ska få en ny kompis. Han har faktiskt märkt av Conchis frånvaro och det trodde jag inte. Lämnade hennes transportbur i hallen och han var på den, krafsa,sparka,sniffa och skrek. Han letade efter Conchi där hon bruka va,under badkaret,under soffan och under sängen. Vilket gjorde jag börja gråta, att han kändes henne på samma sätt som vi, att hon alltid var gömd *tårar*…

Stackars liten ja djur kan också känna sorg och saknad. Jag vet hur det känns men det är så svårt att få fram rätt känsla i skrivet skick. För det handlar ju också om tonlägen som inte finns med. kan bara säga att jag vet vad du går igenom.

#18 Ett tips plocka bort buren ut på balkongen eller utplatsen och byt i din säng omdet brukar ligga där. Djur går mycket på doft kommer den bort så blir det lite lättare.

Ja vi har tagit bort den och ska precis idag tvätta lakan och så…

Glömde skriva en sak du sa förut..att ja egentligen är vi nu inser vi glada vi inte tog en ny katt därifrån och jag personligen kan inte rekomendera denna uppfödare och avrådar då får ni problem finns det risk uppfödaren kommer behandla er som oss kring Conchi!!

Vi älskar ju våran katter, och när vi köper dem så tror vi att uppfödarna föder upp på grund av deras kärlek till djur och rasen i sig ! Visst måste säga..vi valde fel…vi valde för mkt med vårat hjärta och ögon…vi har lärt oss nu att utseendet är inte det viktigaste i en katt om den är svagt psykiskt… så aa vet inte om vi ska skylla oss själva..men jaa…man tror att uppfödarna har koll på vilka individer som ska säljas.. men trots allt detta älskar vi Conchi och är glada över den lilla tiden hon var glad…som i bilden på loggan…

Förstår inte riktigt vad du skrivit. Men du fullkomligt rätt i att sundhet och temperament måste gå före utseende. Men ett tillägg även om det kanske inte gäller här har ingen aning. Hur knäppt det än låter så kanske inte uppfödaren i sig ger samma behamdling till alla för där handlar det om personkemi. Men vissa är konsekventa i sin behandling pga personlig läggning. Vilket som är fallet här är omöjligt att bedömma. Men ett dåligt temperament är ju ointressant. Det är huvudpunkten

Nej kanske inte…men anser att person kemi inte ska avgöra hur man behandlar andra.Skulle jag som lärare låta det påverka min relation till min elever så skulle det gå åt skogen. Man kommer inte överens med alla,men inte för det ska man behandla dem illa anser jag. Om alla skulle behandla alla på grund av person kemin så skulle världen vara i kris hela tiden.

Så jag håller fast vid att jag har blivit illa behandlat och alla citat ovan visar att uppfödarens beteende har pendlat upp och ner vilket har orsakat oss mycket problem och sorg, alltså en inkonsekvent beteende och ansvarslöst. Alla som har följt Conchis fall från start vet detta…

Även uppfödare är människor, med människors känslor. Och tyvärr händer det att inte alla katter i en kull är perfekta mentalt &/eller exteriört.

Med dessa ord sagda diana, så vill jag säga att jag tror att du har gjort allt du kunnat för Conchi och att Conchi har det bra oavsett vad man tror händer efter "döden".

Du gjorde vad du kunde så vitt jag kan läsa ut av de trådar som handlat om Conchi..

#23 Som varande pedagog har jobbat med barn hela mitt liv och som uppfödare så vet jag skillnaden. Pengar åsikter och affärer kan stupa på hellet andra saker än vad som gäller vid kontakt med elever. Dessutom är det skillnad mellan vuxna och barn. Och vi säljer inte till barn. Vad jag menar är att i affäre och lkärlek kan allting hända. Jag försvara inte bara förklarar att vi som sitter på en lista kan inte dömma utifrån en berättelse för så enkelt är inte livet och människan. Och ordfomuleringar kan så lätt ställa till det ibland utan att vi menat så. Du kan inte begära att vi ska ställa oss bakom och fördömma något vi inte vet något om. Vi kan bara ta till oss din förklaring på saken. Men två människor inblandade finns det två sidor även om den ena kanske är fel.

Aja…alla får tycka som dem önskar

#26: "hmm ja du får tro jag ljuger om saken,du får tro jag avlivade min katt bara för att, du får tro som min uppfödare att det hela vilar på vårat samvete och att det hela är vårat fel, jag har mejl,jag har samtal nedskrivna, jag vet vad jag säger och jag vet vad som är sant."

Diana! Hon har inte sagt att du ljuger. Hon har sagt att man inte skall döma baserat på EN version. Nu tycker vi nog ingen att man alls skall döma, men om man alls skall kunna BEDÖMA något säkert så måste man veta båda sidor av saken, FRÅN alla inblandade direkt.

Jag kan inte se att manbukten sagt att du ljuger….

#27 Tack hellt rätt Nej jag har aldrig påstått att någon ljuger. Vill inte ha en domar roll på denna sida. Ska vi ha en domstol får de ske på annan plats. Tycker vi ska stötta varandra dela erfarenheter och diskutera. Inte ta beslut i något vi inte kan avgöra. Bara så enkelt. Inga baktankar inga fördömmanden. Inte i någon riktning. En sakfråg jag kan ställa mig bakom är sundhet och temperament eftersom det är min grund och sedan kommer utseende. Och jag personligen vill vara inblandad i mina bebbars liv och många uppfödare lämnar livslång suport.

Naturligtvis kan man ha önskemål om att saker och ting fungerat annorlunda i ett sådant här fall.
Hur gärna man än skulle vilja så kan man som uppfödare aldrig göra mer än sitt allra bästa för att ge kattungarna i ens uppfödning en bra start i livet och en grundtrygghet. Alla individer är olika och reagerar olika på saker och ting, ibland finns det helt enkelt inget specifikt att "ta på" när en individ reagerar och uppför sig annorlunda. "Vekare eller känsligare" individer finns ju både bland människor och djur. Det finns aldrig några 100% garantier att ge, det kan räcka med små saker, kanske inte ens märkbara, som kan rubba balansen hos individen.

Hur man som uppfödare ska reagera och agera i sådana här situationer är väl värt att fundera på men som flera av er tidigare sagt så kan vi inte dömma hur någon annan gör, vi gör alla våra personliga val här i livet och ibland tycker vi helt enkelt olika. Så är det nog med uppfattning om hur långt uppfödarens ansvar ska sträcka sig ocskå.

Jag vet att du Diana gjort allt du har kunnat för Conchi och att ni fattade ett enormt svårt beslut, nu hoppas jag att lilla Conchi har funnit den frid och ro hon hade så svårt att finna här i livet. Hon finns alltid med dig i ditt hjärta!

/Lotta

#29 Ja det är sant..bara att tendensen fanns sen tidigare och tror du sa till mig på msn att du hade aldrig sålt en sådan individ… men kan du hålla med om citaten att i varje kull finns det en svag individ?. Svårt kanske att säga hur mkt ansvar man ska ta..men ansvar att hjälpa köparna tkr jag nästan är ett krav …varför står det annars på SVERAKS regler? kanske inte uppfödarna vet om den? eller låsas den inte finns?

Ja..vi hoppas att Conchi mår bättre nu och jag tycker fortfarande det är hemskt och tomt här hemma och gråter stunder hit och dit på grund av detta…

Diana vi vet du är i sorg just nu. Visst ska vi uppfödare stötta, iallafall så långt det går, vi ska prata mer er köpare och bry oss om de vi sålt. För de kattungar som lämnar oss betyder iallafall för mig så mkt även då de lämnat mitt hem.

Som uppfödare kan det vara svårt veta vad man ska säga den dagen det ringer någon som har en sjuk individ, jag har råkat ut för detta, och det va alldeles i början, jag kan säga jag blev helt tom av ord, jag visste knappt vad jag skulle säga då jag blev chockad o ledsen, förtvivlad mmmm. Vill tacka de uppfödare som stöttade mig den gången, någon hjälpte mig prata också. De som hade förlorat sin lilla katt fick en ny utav mig fast detta inte va mitt fel, inte deras heller. Jag va så ledsen,men vi pratade sen igenom allt i flera veckor fr o till, det slutade med vi blev härliga vänner.

Men det är svårt att också vara uppfödare, kanske vet man inte riktigt hur man ska bete sig i en situation, självklart ska man då försöka lösa detta med hjälp av den man har som mentor över sig, för att vara uppfödare utan någon som är mer erfaren över sig och mentor är inte lätt. Själv så försökte jag lära mig via utställningar mm innan jag började föda upp katter, sen fick jag min goda vän som lärt mig mkt, och än idag ringer jag henne vid frågor, jag lär mig nytt hela tiden, och det gör vi alla.

Klart du gjort vad du kunnat Diana, synd bara att du och uppfödaren inte kan prata ut, ni hade behövt detta.

Nej det var inte lätt det hela, vi önskade lösa allt på ett gott sätt men vi fick inte det,svårt att vara lika god när tonen i luren förändrades. Jag tycker det är härligt att läsa att många av er här inne bryr sig om eran små,som tur har Percys uppfödare brytt sig om honom och därför kom jämförelsen mellan dessa två …

Jag har fortfarande svårt att, ja acceptera Conchi är borta för alltid,ser henne var jag än går i huset..hör hennes röst..vi saknar henne..det gör också att humöret svänger lite upp och ner. Vi funderat om vi skulle ha gett henne mer tid, men det känns som hade vi gjort det kanske hade sorgen blivit så tung att vi aldrig hade vågat göra det…

Har under helgen läst hela den långa tråden om din katt och kan bara beklaga djupt att det gick så illa.

Det lyser igenom hela tråden att ni verkligen försökte allt och gjorde vad som stod i er makt för att hjälpa henne. Det kommer nog att ta tid att låta detta sjunka undan och ni kommer att sörja men ni gjorde allt man kan begära.

Hade jag varit uppfödare till en sådan katt hade jag faktiskt utan prut betalat tillbaka pengarna om jag inte hade kunnat erbjuda en ny katt med helt andra linjer bakom sig.

Det går ganska tidigt att urskilja i en kull om någon kattunge är "fjär", rädd och inte framåt. Det signalerar problem. Jag hade en sådan kattunge i en av två kullar sommaren 2003. Redan när Prinsen var 5-6 veckor märktes tydligt att han var annorlunda, tyckte inte om att bli kelad med och drog sig undan. Jag sålde honom aldrig eftersom jag var väldigt osäker på hur det skulle gå med honom. Han var också ett litet helvete med pälsvården, jag som är mycket erfaren klarade knappt av honom när han blev lite äldre. Hans korta liv var ganska problemfyllt, han fick genomgå en operation och ta bort sitt ena öga och blev efter det om möjligt ännu värre. Han började kissa stora sjöar vid spisen och visade tydligt att han var inte frisk i psyket. Han fick somna in i maj 2005, knappt 2 år gammal. Jag är glad att jag inte sålde honom till någon och orsakade dem ett stort lidande för det hade det blivit.

Hm det låter som en katt som motsvarar Conchi. Vi gjorde förstås ett val, valde med ögon och hjärta utan att veta vad konsekvensen av att köpa en "försiktig" katt var. När vi besökte Conchi gömde hon sig oftast och höll sig undan, vi fick locka fram henne med en vippa,så fort man klev så sprang hon bort. När vi hämtade henne gömde hon sig bakom tv bänken.

Så jag vet inte om det är sant det uppfödaren sa till mig via msn, att i varje kull finns det en försiktigare katt? veterinären avfärdade detta. Veterinären tror att det kan ha vart ärftligt då Conchis mamma är lite försiktig av sig också,inte skygg,men inte frammåt heller.Mamman var inte som Conchis pappa som ville vara centrum. Veterinären menade då att Conchi kan ha fått det i dubbel grad den så kallade försiktigheten och tendensen fanns som sagt.

När vi tog hem Conchi blev hon bättre, så vi kände en stoor lättnad. Vi hade henne i sovrummet då hon bråka mkt med Percy. Då blev hon frammåt, jag e hemma rätt mycket då jag pluggar. Var inne hos henne hela tiden nästan, klappa på henne, och hon pussa på mig mkt *snyft*. Hon var en lojal vän till mig,var jag än gick var hon där,ropa på mig,så kom hon till mig då jag svara "här är jag".Saknar henne enormt, så blickar tillbaka på den underbara tiden hon var så.

Vi fick nu gäster, vänner ,familj, Conchi va bland dem, lekte bland annat under kjolen på en tjej kompis,tvätta en annan kompis hand och satt med. Sen kom dagen då vi anser förändrade allt,inte min väns fel ,men hon kom på besök, böjde sig ner och sa HEEEJ. Conchi fräste,rygga och gömde sig…sen dess aldrig mer främmande människor för henne-. Efter det så fort klockan ringde på dörren fort som tusan under soffan,sängen eller badkaret. Tiden gick, sökte stöd hos min uppfödare,fann ingen, kom till perser fick mkt stöd. Min uppfödare sa sig villa veta hur det går,så mejlade regelbundet,fråga och annat. Men ja, uppfödaren höll bara med förslagen jag fått. Bland annat att avlivning var en bra idée om hon mår så illa.

Tiden gick,så helt plötsligt var Conchi rädd för oss också. Killen gick förbi henne en dag när vi skulle grilla,han såg inte henne,men han trampa inte på henne eller något sånt,hon fräste. Hon fräste allt mer och mer utan att vi hittade va vi gjorde för fel. Hantera Conchi var jätte svårt, och se henne så rädd,krälandes på golvet var hemskt. Hon fällde allt mer och mer päls..vilket jag fått höra är tecken på räddsla och intensivt slickande runt munnen med.

Vi ville verkligen inte ge upp henne,så vi testa skicka iväg Percy en vecka..inget var annorlunda. Vi lät henne vara, ibland testa vi prata med henne,leka..hjälpte inte. Uppfödaren var här på middag, Conchi var under badkaret hela dagen. Jag bad uppfödaren via msn att ta hem Conchi och se henne, så svara hon det jag skrev i början,nej.

Saknar saknar Conchi och jag tycker det kändes hemskt avsluta mitt färhållande med uppfödaren på detta vis,men att bli anklagad för att göra fel beslut,trots jag haft uppfödarens stöd tidigare kring avlivning,en spontant intresse och krav på hur vi skulle göra allt gjorde oss sura och besvikna.Jag grät och tänkte " Conchi, du har inte en uppfödare som bryr sig om dig".

Jag vet…alla är inte perfekta..men tkr Conchi blev hemskt ignorerad och illa behandlad…

Håller med Carina att vi hade behövt pratas vid,jag och uppfödaren,men efter allt detta tror jag inte det kommer gå. Kommer aldrig förstå ens varför vi fick förslag få lite pengar tillbaka om löften inte skulle hållas,men det lär vi aldrig få veta…

#30 Jag håller inte med om att det i varje kull skulle finnas en svagare individ, men det baserar jag på mina egna erfarenheter.
Om jag skulle märka att en kattunge är skyggare än de andra i kullen skulle jag vara mycket nogrann vid val av köparen, det skulle få bli till någon med lång erfarenhet av katt och naturligtvis göra dem uppmärksamma på kattens personlighet och att det kan finnas speciella behov hos katten. (med detta inte sagt att du som köpare gjort något fel!)
Men sen vet man aldrig - ibland kan kattungen växa upp och bli en väldigt harmonisk individ när den utvecklas.
När en katt blir könsmogen kan den också förändras i sin personlighet.
Personligen tycker jag det är jätteviktigt att ha en nära kontakt med mina kattungeköpare, flera av dem är idag mycket goda vänner. Med 10 kullar så har det ju blivit några köpare. Det jag är mest stolt över vad det gäller min uppfödning är att många av köparna säger att de är så glada att de köpt en så harmonisk och social kattunge, det är något som jag verkligen blir glad över, om det sedan går bra på utställningar så är det ju som "grädden på moset".

Vad det gäller ansvar från uppfödarens sida och hur man ska agera kan jag bara svara på vad jag personligen skulle göra.

Mycket av problematiken i ett sådant här fall är nog att det handlar just om mentala saker - jag menar - ett avvikande beteende hos katten. Där blir saker och ting inte lika tydliga på vad orsaken ligger som vid exempelvis fysiska åkommor.

/Lotta

Antar att alla tycker och gör olika, vilket kanske ibland är synd. Och jag förstår hur du menar,det är trots allt uppfödaren som väljer köpare, som alla eller många vet så har jag vart kattägare sen sept 06, inte lång tid alls. Det betyder inte jag inte vill lära mig,men jag har ingen lång erfarenhet så man kan säga vi var inte kanske rätt ägare till Conchi, fast många av er har skrivit i tidigar tråd om henne att hon kunde inte ha fått bättre hem och det värmer att höra den åsikten.

Kan tänka mig att det är en stor glädje att höra små bebbarna man fött upp mår bra. Kan inte förstå man som uppfödare kan tappa intresset för dem små, kanske lite jobbigt komma ihåg alla kattungar man har sålt..men ändå…

Allt känns bara trist på den fronten, men försöker tänka nu possitivt att Conchi slipper lida och så,att vi som ägare gjorde vad vi kunde…synd det inte gick mer

#36 Jag vill bara poängtera att jag också tycker att ni gjort allt vad ni har kunnat för Conchi!