HaHaHaHa Jadu! Du är inte ensam om vara rädd för möss, inte heller kissen dinJag kommer ihåg första huset vi hade, skulle ta upp babyliften, under sitter en mus med stora ögon, kan säga jag va stadsbo innan och aldrig hade sett en levande mus, på golvet låg pojken i babsitter, på bordet balanserar jag med telefonen i handen där sladden precis räckte, ja jag ringde pojkvännen 8 mil hemifrån, kom hem bad jag, hysteriskt försökte jag övertyga honom den kunde ju göra illa pojken i babysittern,hmmmHan ringde grannen som gav mig en läxa gammelmannen som han va, om du inte har öppet ytterdörren så mkt nu mot hösten så slipper du välkomna dem in.

Stackars din Perserpojk vilken chock så liten o äckligFast vi har ju inga jägare egentligen i denna rasen, men här har jag ett par st blodtörstiga hemska varelser

Ja, han går fortfarande omvägar då han kommer in i rummet *asg* får ge honom lite stödjande terapi ikväll

stackars liten! Ja det hjälper inte vilken storlek man är, elefant,häst el katt så kan man vara osäker på den där lilla äckliga varelsen, fast kan tala om jag räddat många efter den där första gången, katterna kan vara riktigt elaka när de leker med de små rackarna, så jag har tagit en handduk och burit dem t skogs, ja så pratat med dem på vägen

hehe
jag våra katter är inga jägare precis

inte är jag rädd för en liten mus inte
en liten gullig mus…många har de som husdjur

men en av mina döttrar hade en stor råtta ett tag som husdjur.
brrrrrrrrrrrrrrrrrr läbbigt

 Upps… Är det bara jag som har modiska plattenosar?

Vi råkade få in en förvirrad fink en gång i ett stängt rum, varvid de dåvarande två gossarna gnisslade tänder så det hördes ut på parkeringen när jag kom hem. Väl inne slängde de sig mot dörren för att få min uppmärksamhet i att där fanns en inkräktare som skulle dödas! När jag väl fattat vad de ville, så for de in med blottade huggtänder - hela historien slutade med att jag fick ut pojkarna genom samma dörr som de kommit in samt finken genom fönstret.

En av våra exoitchonor blev lätt upprörd över vårt besök - en stor schäferhund. Hon glodde ilsket på den ett tag, när sen vovven kom för nära vad hon ansåg gränsen till anständighet så formligen flög hon på den stackars hunden i värsta lejonstil. Som tur var så blev inte hunden skadad, inte heller den djupt upprörda kissen.

Hemma hos mormor kommer både det ena och det andra traskande in genom dörren. Allt från små söta skogsmöss till råttor, paddor, ormar, fladdermöss osv. Vid något tillfälle lyckades en av våra missar fånga in en urgullig näbbmus, som han höll tassen över och visste sedan inte riktigt vad han skulle göra med. De smakar ju inte så gott….. Tur att det inte var en huggorm!

#5 Nej det är inte bara du som har

Hade en kull för en tid sen då vi bodde lantligt, vi hade då lucka ut med inhägnad tomt 1000kvm med gunnebostängsel, så de hade att jaga på, klättra i träd osv.

En kväll va det ett jädrans liv  kattungerummet, de vuxna tyckte de behövde en mus, när jag kom in va det blod över hela väggarna, gissa jag va hysterisk!

#5 Nej du är inte ensam om att ha huliganperser hemma. Här har vi genom åren fått se fåglar, grodor och snokar sätta livet till. Och att se dem i jakttagen är att se vilken katt som helst…. trots att persern avlats i över 100 år för att vara sällskapskatt och soffkudde så finns ursprunger kvar inte så långt under all pälsen :-)))

Den fågel, groda eller snok som är så korkad att de ger sig in i rastgårdarna har tyvärr stuckit näsan i getingboet….

Visst är det ändå härligt de har kvar det vilda. Och det sas ju då man valde perser den va en lugn Gustaf katt, hmmm?

Visserligen har jag en Gustaf snart i format och matgladhet, men då han drar igång ungdjuren om kvällarna lovar jag det låter, han är en klumpfot som drar ner halva huset i farten, min älskade Tiger. Vi sitter och tittar på varandra gubben o jag och försöker lista ut vad det va han hade i golvet där uppe varje gång, för att resa sig uppMan är slö vid 20-22 framför tv.n

Jag har ena riktiga vildingar här hemma

Jag har tidigare haft burfåglar i stor voliär hemma, det har alltid gått bra med just perser, (ja även bonnkatter) när de fattat att de inte kommit in i buren så har de tröttnat! Tills jag jag hade en perserhona som lyckades få upp dörren till voliären, hon reducerade snabbt antalet på mina fina fåglar….  Sen sålde jag de överlevande för  när Magika som hon hette hade fått smak på dem så var det bara mord i huvudet på henne.

Ska kanske poängtera att alla katter som fungerat med fåglarna har kommit till mig som bebbisar.

             Katarina

Jag har också haft fåglar, men jag klarade inte se deras dräggliga munnar, hade dem på väggen kan jag tillägga, de satt ständigt nedanför. Mina va små då, jag älksar fåglar.

Vi hade en hamster nu för 2 årsen, men det va så synd om den stackaren, han hade monster ovan sig i ett som drägglade, så vi sa tänk er in i att sitta i denna buren liten som en hamster brrrrrr säger jag.

Nä här får det nu vara bra med andra små djur.

#11

Måste i sammanhanget berätta lite om en söt tamråtta vid namn Herkules. Han kom som minibebis till sin matte, en liten ljust cremefärgad pälsluddspipis. Innan han var fullväxt var grannens huskatt inne och lyckades nappa åt sig 1/3 av Herklules svans. Herkules odlade efter den nesan ett orimligt hat gentemot alla missar! När han blev en jätteråtta med stora tänder, så började han anfalla alla missar som kom in i huset & familjen fick låta familjekatten flytta till mormor i granngården. Familjen upptäckte att Herkules var den absolut bästa kattjägaren någonsin! Konstigt nog kom inte heller andra rådisar in i hemmmet.

Det är inte bara missar som kan….

Hade jag varit råtta och fått svansen avbiten hade jag också hatat katter, tycker faktiskt Herkules hade helt rätt i hata dessa hemska katter