Jag försöker få bort tankarna fr allt detta, men jag åker t min brors grav, men jag mår sen dåligt 2 dagar efter varit där.Om man bara hade sluppit vara så känslig, detta gör min mamma tycker jag är ….ja jag vet inte vad jag ska kalla det faktiskt. Men just detta med min brors grav gör mig helt förstörd i dagar efteråt. Men jag bryr mig ! Vi stog varandra för nära tror jag, skilde lite i ålder, vi va ute ihop, hade vänner ihop.

Annars tycker jag kyrkogårdar är fridfulla o mysiga platser, men det ska finnas tid att sitta ner då man åker dit.

Jag har inte behövt avliva många katter i mitt liv , ej heller behövt mista på annat vis, men hundar har jag på gravplats i Göteborg. Ja man tänker lite extra denna helgen.

Jag har också varit och gjort fin och tänt ljus på min äldsta sons och min pappas grav.  Jag tycker det är fin och vackert att gå på kyrkogården, speciellt när det brinner ljus och lyktor över allt.  

Jag pyntar nog mest graven för att det ska se fint ut jag har mycket svårt att de att Jimmy och Pappa skulle vara där, de finns på något sätt runt omkring mig ändå i tanken.

Vi brukar varje år åka och tända ljus på Allhelgonadagen när det skymmer barnen och jag.Det är så vackert på kyrkogårdarna då.Båda mina föräldrar är borta sedan flera år,så det har blivit en tradition.

Jag går oxå till kyrkogården i morgon för att tända ljus på min älskade lillebrors grav och min pappa förstås. Precis som dig Kittentott stod min bror och jag varandra väldigt nära och det känns jobbigt då en yngre bror går bort. Han skulle ha blivit 45 i år :-(

Peppar peppar, jag har ännu inte varit med om att mista nån fyrfotad vän

Tänker på er allihopa som har anhöriga som gått bort.

Min sons grav är i Sundsvall, så jag tänder ljus dels hemma o i kyrkan imorgon, med sonen i min tanke o i hjärtat..

#5 Att mista ett barn är nog det värsta som kan drabba någon. Det är mot alla naturlagar och större kärlek går ej att hysa får någon. Varma tankar

#6 det är 10 år sedan 2008 i april, som han dog så jag har hunnit läka en del, men sant är att det går helt emot allt vad naturlagar heter. Kärleken till honom dör aldrig, den bevarar jag. *ler* Tack för din varma kommentar! :)

Jag håller med om att mista ett barn är nog livets värsta ändå, detta är något vi alla vill slippa vara med om, nu släpper jag den tanken, för jag tänker ofta på er som mist ert barn, usch vad ont, nog är detta det värsta ändå.

#8 man skall inte tänka på den tanken för mkt. Leva i nuet är bäst *kram* så släpp tanken..

Vi var på kyrkogården i går kväll och tände ett ljus i minneslunden för vår lilla kille som vi inte fick chansen att lära känna - han skulle ha fötts vid nyår 2006. Men i vecka 20 så fick graviditeten avbrytas, det värsta jag varit med om i hela mitt liv.
Att besöka kyrkogården i går kändes dock lite lättare med tanke på att vi nu ser fram emot "bebben" som sparkar i min mage.

Tänder ett ljus för alla de som "fattas oss" både två- och fyrbenta!

/Lotta