Att ha Katteri är inte billigt heller.Du ska ha bra försäkringar som har höjds i priser, jag betalar strax under 1000:- månad för detta.

Fodret kostar likaså mkt.

Sanden kostar sitt.

Ja sen tillkommer allt runtomkring som Veterinär mm, man tjänar inget på vara uppfödare med alla kringkostnader tror jag, knappt man går jämt ut heller.

Visst är det roligt, men det finns mkt ledsamheter också imellanåt.

Ska man ha en hane i avel så bör han ha ett par honor att para, då jag skaffade min avelshane så sa de som hållt på länge att jag bör ha 3 honor.

Idag finns det en del perseruppfödare, rasen är ganska bred, så därför sänks priser, ja och så alla som köper o blandar ut vår ras sänker priserna.

Att lämna på avbetalning innebär så småningom du blir lurad.Kostnaderna kring en kattunge är ca 3000:-, dessa lägger du ut, det innebär du ska fungera som en bank, nä det finns banker man kan vända sig till i så fall. Kan tänka mig sälja så t min släkt el mkt nära vänner.

Har man en hane är det väl bättre att engagera sig i utställningsbiten ett par gånger och sedan "hyra" ut honom till några andra som har honor. Så verkar det gå till med andra raser vad jag sett. Jag tror heller inte det är bra att skaffa fler katter än vad ekonomin och tid tillåter. Att inte räkna var gränsen går utan ha pengar över till överaskningar.

Håller med Kittentotts jag startade denna omgång av uppfödning med tre honor och en hane. Detta är en hobby som kräver massor av tid och pengar. De först 4 åren räknade jag ut blev 15% tillbaka på utläggen. och då var inte alla utlägg inräknade. Vissa perioder är det svårt att sälja katt och vissa går det fort.Men möjligeheten att sitta kvar med en hel kull måste finnas både tid och kostnader. Detta är min andra kull som sitter fast och fyra har gått jättefort. Och köparna vill sällan betala för äldre katter. Så en fyrdyrad kostnad att ha dem kvar och ännu mindre in. du ska vara duktig i genetik och sjukvård osv. Det kräver mycket. Jag brukar säga att detta med uppfödning måste man brinna för och kunna ta mycket stötar och tråkigheter.

Nu måste jag berätta lite. Det handlar om uppfödning och att kunna ta mycket stötar och tråkigheter precis som #3 skriver om.

Jag fick mitt stamnamn i november förra året. Före dess hade jag en huskatt i 14 år som fick ett permanent hem i katthimlen i juli -06. Nåväl, jag hade köpt Tingeling min exothona i september och glad i hågen parade jag henne i slutet av oktober. Jag betalade 2500:- direkt och i avtalet stod det inget om några levande kattungar. Jag begrep inte mycket då kan jag säga. Tingeling födde på dag 50 och kattungarna klarade sig inte så klart. En moderkaka blev kvar i livmodern, hon fick livmoderinflammation och kastrerades. När jag försökte kontakta hankattsägarna så svarade de inte på varken telefon eller mail. Jag har ännu inte fått tillbaks mina 2500:-!

Sedan så köpte jag Gizmo, kanske något av ett impulsköp. Han är ju jättefin men när jag DNA testade honom för PKD så hade han ju det. Han kastrerades och går ju inte att använda i avel.

Därefter så har jag ju mina två perserdamer. Den ena blev jättedålig av sin andra vaccination och vi jobbar fortfarande på att stärka hennes immunförsvar med homeopatmedicin.

Ni vet ju hur det är med Lino. Han är en Lina. Jag kan inte ha både Lina och Gabbe tillsammans. De är ju syskon! Gabbe fick sin böld och blev jättesjuk av medicinen.

Jag vet inte hur mycket pengar jag har lagt ut på allt detta. MASSOR med pengar är det!!! Som tur är så har jag pengar på banken, men mitt konto minskar stadigt. Konstigt va´?

Så jag håller med, man måste ha en helst STOR buffert med pengar och man måste kunna ta smällarna…. som kommer.

Ofta är det ju underbart kul. När det går bra på utställningar, när man verkligen njuter av sina katter när alla är friska o pigga. Men ibland är det inte alls roligt.

//Elisabet

Jag kan bara instämma med ovanstående!

Jag själv köpte in min första hona för 7 år sedan. Det visade sej att hon inte kunde bli dräktig samt att hennes temperament tillslut krävde att jag fick omplacera henne till min mormor, där hon stortrivs:D

Katt nr2 var min goaste, käraste, mysigaste, vackraste katt i världen. Det var meningen han skulle gå i avel. Han han få en kull med min katt nr3, som jag köpte in som vuxen avelshona. Sedan höll min hane på att magra bort + att han pissat ner precis allting i det rum(40m2) som han hölls i. Gick inte ha honom lös i huset pga hans revimarkerande.

Katt nr3:s första kull fick tas ut med snitt, då förlossningen aldrig startade…visade sej att moderkakorna lossnat och alla ungar var döda. 2:a kullen med henne fick tyvär också tas ut med snitt, vilket innebar att hon blev kastrat. Hon blev dessutom narkosförgiftad och hennes lever och njurar pajjade. Hon klarade sej tills det att ungarna var leveransklara, sedan fick jag lov att avliva henne:(

Katt nr2 - hanen- kastrerades och blev fin igen och slutade markera……men bara tillfälligt…sedan efter ca 6mån så började det om. Stod ut i 2år…och nu i somras var måttet rågat med hans markerande. Han hade pissat ner precis allt. Så han är också i katthimlen:(

Sedan behöll jag en avkomma från dessa två. Det är katt nr4!

Hon har jag parat och första kullen, där var båda bäbisarna dödfödda. Så det blev omparning…kull nr 2, så var första dödfödd och den andra klarade sej i 2dygn….de vägde inte mer än 50-55g då föddes.(båda gångerna användes samma hane!, så bevisligen passar inte de 2 ihop!)

Och nu 7 år senare….så har jag endast 1hona och bara haft en enda kull….och utgifterna på detta kalas…kan nog de flesta räkna ut!!!!

Men…detta är mitt stora intresse, så jag kastar inte in handuken riktigt ännu! Kommer snart få hem en till ny hona:D

Jag har lärt mej ENORMT mkt på dessa 7år som "blivande?" uppfödare…stamnamn sedan 2003. Dels av alla erfarenheter och allas råd och erfarenheter, samt i bla detta forum.

I grunden är jag utb. djurskötare, djurvårdare, djursjukvårdare + att jag i dessa utbildningar även fick läsa genetik, avel, foderlära, etologi m.m m.m….+ att jag jobbat som djursjukvårdare på djurklinik.

Men trots detta, så har det inte gått bättre än så här!!!!….ännu!

Givetvis så ska man prova om man kan tänka sig att gå igenom allt detta som både jag och andra här varit med om! Vi är några som fått all otur på en enda gång….och andra får det jämt utspritt och andra är inte drabbade alls! Det är orättvist kan man tycka.

Om och när du tar din första kull, så önskar jag dej all lycka till:)

//Nina.

En anna har nog klarat sig ganska bra genom åren, låter det som…..

Hoppas allt ska gå bra för er i framtiden med både katter och uppfödningen.

Kramar från Sussi

http://www.funestig.net

hmmm va ska man säga då man läser om er allaTycker synd om er! Verkligen!

Ja här har vi ju också haft mkt veterinärvård genom åren, men inte så illa som ovan. Något kejsarsnitt, en ögonoperation,näsoperation,och så saker som kattunge som vårdades länge innan den lämnade oss i vattenskalle som det visade sig vara.Jag kan ju repa upp massor saker, men detta med vård o våra katter kostar, gäller hitta en veterinär man kan ha förtroende för.

Jag har nu haft min uppfödning sen 2002, en del kattungar har jag haft, men mkt tråkigheter på vägen också. Jag är mkt känslig att ha kattungar, alltid rädsla för om de klarar sig osv, men detta beror på lilla kasper som dog, han va 13 veckor, så vi höll på med honom, sista va han förlamad i bakbenen, men nu bor han i katthimlen.

Jag vill inte skrämma någon med ha uppfödning, men hade jag vetat vad jag fått stå ut med fr början, då hade jag inte klarat av starta upp. Idag har jag ett underbart gäng, men man ska veta att då du köper din tilltänka avelshane el avelshona så kan du aldrig veta om de lämnar starka ungar, för trång näsa, el annat efter sig, vill bara ge några exempel.

Önskar verkligen er mer lycka #4 & #5

Någonting som jag tycker är super, super viktigt är att man lär sig så mycket man bara kan och åker på utställningar, kurser osv innan man drar igång sin uppfödning. Man kanske dessutom har köpt sin katt från någon annan ny uppfödare och för att lära sig vilka för- och nackdelar katten har, tycker jag man bör åka på utställning för att få utlåtande om katten, innan katten får sin första kull. Får man tex ett nedslag på för stora öron, för dålig ögonfärg. Ja, då gäller det ju att hitta en partner till katten som har dessa detaljer till sin fördel. Man bör kunna tala om för sina kattungeköpare vilka för-och nackdelar kattungarna har och om de passar till avel och utställning eller är rena sällskapskatter.

Självklart är ju alla katter jätte fina och jätte söta men alla katter passar ju inte i avel. Även två jätte fina rastypiska katter kan få "fula" kattungar och t om kattungar med defekter trots att de själva inte har något fel.

Att ta en katt på foder är ett stort ansvar. Det gäller att skriva ett avtal som innefattar alla tänkbara situationer. Tänk om katten inte kan bli dräktig/hanen inte parar, katten kissar överallt, blir aggressiv el liknande och den måste kastreras? Vem betalar om katten blir sjuk? Vad händer om katter smiter ut och blir överkörd? Känslomässigt kanske man känner att katten är sin egen men egentligen tillhör ju katten någon annan. Tänk om uppfödaren ångrar sig och kommer och hämtar en katt som man fäst sig vid och ser som sin egen? Det finns uppfödare som blivit hemska ovänner över foderkatter, speciellt om det kanske bara finns muntliga avtal (som den ena parten inte följer). Man måste kunna lita på varandra. Det är mycket man bör tänka på men det är förstås inte omöjligt om man verkligen vill.

jag får väl skriva lite jag oxå här
jag har just nu 9 katter..o betalar i försäkring för de runt 900 kr i månaden för alla.
jag har ingen buffert för oförutsedda händelser…som vetbesök eller så…men vi har ganska normalgod ekonomi i familjen..o skulle det vara akut med stora belopp så kan jag alltid låna.
För ett kejsarsnitt under helg går nog idag på uppemot 10.000 kr minst..(jag minns när jag dagen före julafton för ca 6 år sen fick akutsnitta en hona…9047 kr sa se i receptionen)
#2..att hyra ut hane…svårt…o konstigt nog verkar det heller inte vara nån efterfrågan på det. Förr om åren (innan jag "begrep" att jag ska vara rädd om min hane o inte låna ut honom) så hade jag min hane för utlåning…väldigt få ringde..o detta var en väldigt snygg hane.
Jag tror att de flesta har egna eller lånar sinsemellan hos uppfödarna.
O ja….jag har oxå varit med om delar av det som talas om ovan. Men det är oxå såå mycket underbart med detta när det går bra. Jag KAN helt enkelt inte sluta med detta.
Men ett är säkert..man måste ha "god" ekonomi eller kunna låna
man måste klara av sjuka o döende kattungar..o kanske klara av att ta bort en döende, lidande kattunge kl 4 på natten när man inte får tag på nån vet.
Man måste våga ta i o hjälpa en födande mamma..
o man måste ha is i magen
så man inte drar iväg till vetten för ALLT. då går man definitivt back på detta. O det är svårt nog att få det att gå runt
O man måste våga ta ok betalt för sina ungar..även om de är kvar efter fyllda 12 veckor
o som nån skrev…det är nog jättebra om man lär sig så mycket som möjligt innan man kör igång
Men jag personligen skulle inte kunna leva utan att vara kattuppfödare…det är mitt liv det se
O jag personligen är inte rädd för avbetalning…om man känner personen i fråga
det har jag själv fått göra när jag har köpt katt…2 ggr
jag åkte ju till Norge en gång o skulle köpa mig en katt..o kom därifrån med 2..förälskade mig i syrran till honan jag köpte
så inte hade jag några extra 9500 kr i plånboken eller på nån konto. men när jag väl kom hem så lånade jag pengar o betalade för det var så svårt att få pengarna till uppfödaren i norge.

Oj då Vad jag menade med utlägg var inköp, uppfödning,provtagningar, uppfödning av ungar osv. alla vanliga omkostnader. Jag har alla mina 4 första inköp utan problem. Måste vara väldigt förskonad från mycket har jag förståt. Men jag sökte i 4 år innan jag bestämde mig och med mina gamla linjer i (inte mina katter men linjer). Kommer alla dessa katastrofer till då blir det dyrt. Och som Annkis säger mycket måste man klara själv. Men detta är mitt sätt att leva så sluta nej.

Jag vill hela tiden ha en till katt och det kommer att bli så… om ett par år. Känt mig otroligt lockad att ha kattungar också. Men sedan tänker jag på att det är inte alltid lätt och smidigt vilket är en känsla som tar över tack o lov. Jag uppskattade verkligen det jag fick göra när jag väntade på Rut. Jag fick besöka uppfödaren långt innan det var dags att ta hem henne och fick på så vis ta del av den tid när hon var liten bebis. Hade med mig en vännina som fotograferade det hela och när jag tittar på de bilderna så är det fint att minnas. Verkligen uppskattat att hälsa på och gosa med den lilla på det viset och prata med uppfödaren, ta de frågor som kommer spontant.

Det e ju en hobby man har…att avla…älskar ju katter o skulle inte vilja vara utan dom..visst e det dyrt med allt men vilket hobby är inte det?Tänk bara på hockeyn,det kostar ju massor…Ifall det skulle bli olyckor vid förlossningar eller på något annat vis så har vi en superveterinär som ställer upp dag som natt o man får ta på avbetalning ifall man inte har pengar just då.Och jag finns ju till för dig om det skulle behövas! Du om någon skall hålla på med detta då du är en seriös underbart snäll människa,att förlora på en kattunge är du ju säkert expert på då du tänker mest på djuren och det bästa hemmet och säkert skulle kunna sälja en katt för 100 kr bara du visste att denna människa är bra…men allt detta kommer man ju att lära sig som i vilken hobby som helst,alla är ju nybörjare i början…Jag kan tänka mig avbetalning OM jag känner köparen eller känner någon som kan rekkomendera personen.Har ju själv köpt på avbetalning..Nu menar jag förståss inte att de som ej vill sälja på avbetalning är mest för pengar utan jag kan förstå att vissa ej vill då det finns människor som luras…Så det inte blir några missförstånd;)  Menar bara att syster är en av de mest djurvänligaste personer jag vet,hos henne får alla djur det bara bäst…oj vad jag skryter va? Nu får du skryta om mig med;) hehe skämt å sido…Du får väl avvakta ett tag o se hur det går för mitt katteri och med avelsbiten så får du bestämma dig sen…Kram Kram

Jag tvivlar inte alls på att din syster skulle bli en bra uppfödare:)

Berättade bara hur det har varit för mej…ett ex på att det kan ta vääääldigt många år och väldigt många 1000-tals kronor utlagda…innan man ens fått en kull samt att det alltid finns en risk att förlora honan också.

Vääääldigt många försökte avråda mej i många år…och talade om hur svårt det var m.m….men kan ju säja att ingen av dem som avrådde mej, har varit med om det jag varit med om. Och jag har klarat mej genom detta…men det har varit väldigt påfrestande på psyket ett tag. Jag önskar ingen att få vara med om allt elände som jag haft:( För då skulle det nog inte vara många perseruppfödare efter ett tag.

Jag kan säja att jag kollade upp alla katter i stamtavlan på båda sidorna och hörde mej för om allt ang de katterna hos deras uppfödare. Och allt var o.k!!! Men som sagt, det kan gå galet iallafall. Och jag tror det är bra om man tar det i beräkningen…att det inte nödvändigtvis är lätt!!!

Sedan är det ju honan då hon väl fått sina små…är ju inte säkert hon har moderskänslor de första dagarna…och då måste man kunna vara ledig från sitt jobb och ta hand om de små och jobba med honan tills hon kommer igång med att ta hand om dem.

Vet faktiskt några som inte tänkt på detta…och förlorat kullen för att de inte fått ledigt från jobbet!

Men ni är ju 2, och det är en stor fördel:) så jag önskar er båda stort lycka till med era tilltänkta kullar!

#13  ja det e hemskt när det händer olyckor! Jag tycker personligen att man skall ta ledigt de närmaste dagarna efter och helst före katternas förlossning.det gjorde jag när min hund skulle valpa…var ledig länge efteråt med…som tur e så är ju inte jag själv så ekonomiskt går det ju runt ändå..min syster e ju sjukskriven så hon e ju hemma jämt…hon har ju varit med om en traumatisk förlossning med sin Bea,med snitt och att hon ej hade moderskänslor för Aragon som hon fick ta hand om från början…Än idag så tror Aragon att syrran e hans mamma;)

Ja visst kostar det med allt som har med djur att göra, men om jag nu skall hålla på med detta får man ju bereda sig på det. Jag och syrran får väl stötta och hjälpas åt:) Jag skall ju eventuellt ta en tjej efter syrrans katter, och så får hon ta en kull med Aragon. Men men vi får se hur det blir… Hur det än är så har väl allt sina för och nackdelar här i livet och ja som syrran sa så oavsett hobby så kostar det ju:) Och visst bör man lita på folk om man säljer på avbetalning, jag litar ju kanske för mycket hihi men vad skall man göra annars. Kanske om man får en stor kull att man klarar det ekonomiskt att sälja någon av de på avbetalning. Har själv köpt både Bea och mina vovvar på av/del betalning och det har funkat bara bra;)