Förstår verkligen hur tufft det har varit!!! Men vad skönt att du hittat honom igen!!!

Själv har jag varit med om något liknande…….hade en kull som min bondkatt lyckats tillskansa sig (hon blev steriliserad efter det fort som sjutton!!), en underbar kattkull med superhärliga kattungar (vilka är inte det??) och särskilt en fäste jag mig vid fruktansvärt mycket, en svartvit korthårig underbar liten kille…..han följde mig vart jag än gick, han sov hos mig på nätterna, han var helt enkelt min skugga och han var HELT UNDERBAR, så totalt orädd och genomtrygg!!!
När jag så skulle försöka hitta ett nytt hem till honom, för jag kunde inte behålla honom till min stora SORG pga att jag bor för trångt med redan många katter och en hund, så gallrade jag HÅRT bland dem som ringde och var intresserade. Konstigt nog var det MÅNGA som ringde som var intresserad av just honom!! Iallafall så bestämde jag mig för en kvinna som verkade jättetrevlig, hon hade en kattkompis hemma, bodde i hus, och VERKLIGEN brydde sig om djur, det förstod man när hon pratade…….hon kom hit, vi pratade länge men det var när hon kom som jag började undra lite, kände en liten oroskänsla i magen……hon började med att pruta ner priset från 700 kr till 150 kr!?!?!?!?!?!? Sedan sa hon att hon nog inte ens hade så mycket pengar med sig…….eh, nähä blev mitt svar, och då sa jag att du får betala vad han kostar, annars stannar han här - det är en åtminstone liten garanti för att han får det bra och att köparen är intresserad tycker jag!! Hon halade upp pengarna, 150 kr, och jag var JÄTTEIRRITERAD men tänkte att ett bättre hem är viktigare än pengarna, så jag gick med på det. Hon skulle skicka resten inom några dagar när hon fick mer pengar.  Mitt hjärta slets i tusen bitar när han så åkte och jag grät förtvivlat!  Hon ringde mig på kvällen två dagar senare och var bekymrad, hon sa exakt så här:

-  "Han kan inte vara ensam, då mjauar han så förtvivlat, och han vill hela tiden vara där vi är…..,,men jag har precis fått en kull med valpar, de är 5 veckor, så jag har ju inte tid att hålla på med honom hela tiden, men det verkar han inte klara av. Han verkar faktiskt väääldigt otrygg och rädd tycker jag."

Jag var helt chockad när hon ringde och sa omedelbart att jag kunde komma och hämta honom, för hon hade LJUGIT om att hon BARA hade EN hund hemma (och definitivt UTAN valpar, hade jag vetat det hade jag ALDRIG sålt till henne!!!) och vidare sa hon att hon var hemma alltid och hade all tid i världen för bara, bara min lilla kattkille. Vilket var bluff och båg alltihop.

Vi bestämde iallafall att höras av om några dagar till en vecka igen, så hon fick berätta hur det gick.

För att göra en lång historia kort så hade hon sålt honom vidare efter två veckor. Jag tänkte länge att jag skulle riva upp himmel och jord för detta, men eftersom jag inte kunde ha honom själv, så tänkte jag att det nog var lugnast för honom att stanna i sitt nya hem. Men, något gick sönder i mitt hjärta då, och jag tänker på honom fortfarande ofta, ofta och är OROLIG för honom!!!  FY FÖR vilken FALSK OCH HEMSK människa hon var!!!  Och jag är ARG på mig själv för att jag missbedömde henne så grovt. Och varför lyssnade jag inte på min magkänsla när vi träffades?? Såna frågor snurrar. Men en sak kan jag säga, och det är att skulle jag någonsin igen få en kull kattungar, så skulle jag lyssna på min magkänsla och ta beslut efter den utan tvekan, även om det innebär bråk och pinsamheter.

Så alla ni som har uppfödning: SÄLJ ALDRIG till de som försöker pruta på priset!!!!!

mycket bra inlägg båda 2
o vi har nog alla råkat ut för liknande
o prutning…DET ÄR JAG ALLERGISK MOT

Ja att sälja våra små är det svåraste vi gör, man vil vara 100% säker den får ett tryggt,kärleksfullt hem, men man vill också få höra fr dem, detta förstår nog inte alla tyvärr, ändå står det med i kontrakt mm.

Att få höra det gått illa gör mkt ont.

Prutande avskyr jag, då står jag över, vill inte prata mer med dem.

Ja snart är jag där med en kull som ska lämna mig, men jag hoppas hitta de rätta hemmen.

Uhuuuu vill inte säljaNi har ju så rätt allihop är ju såååå svårt.Tänker inte annonsera ut pojkarna förrän jag är absolut tvungen.Jag kan ju inte behålla alla även om jag skulle vilja och ge attan i uppfödningen sedan.Fy att det skulle kännas så svårt hade jag inte räknat med.

Håller med om att prutare går bort direkt.Lämnar heller inte iväg någon utan personligt besök.

Tack Annkis och kittentotts 

#4 Ja men det finns fina köpare också. Drömhem alltså där det får det kanon och  information med jämna mellanrum och blir tillfrågad vad man tycker. De som förstår att det är bebbar som levererats. Köpare som är lyckliga och stolta över möjligheten.men det är en svår balansgång, men du är ju inte ny Ophelia

Visst finns de där undebara hemmenJag har haft tur med de flesta, tyvärr så har jag misslyckats också, men inte så någon råkat illa ut, men finns annat man kan bli ledsen över.Man ska veta det känns rätt i hjärtat, minsta tvekan så drar jag mig ur idag, man lär ju sig.Klart du klarar detta Ophelia, det måste vi ju, annars kan vi ju inte hålla på.

Jag håller med om att det är jobbigt att skiljas från sina små.

Man kan bara göra sitt bästa när det gäller att hitta ett gott hem,men tyvärr så går man på "minor" ibland,och det känns fruktansvärt.Det är ju som sagt ens barnbarn

Vad säjer man till en människa som kommer för att köpa ens lilla bäbbis, och så känner man bara att det är fel! Att man ångrar sej eller? Vad har ni sagt, som råkat ut för det!??

#8 Att man har helt enkelt ångrat sig-katten ej till salu.-Den är redan tingad..osv.

#8 Jag skulle säga rent utt att jag inte vill sälja till personen i fråga. Har faktiskt gjort det också. Det var länge sedan så det är väl preskriberat. Men i vilket fall som helst så var det en dam som var och tittade på exotic hos mig och som inte tyckte om looken på mina katter. Ett år senare så ringer hon igen på en annons som jag hade på en katt i samma kombination. Hon ville prompt komma och titta på kattungen men jag sa att jag inte ville sälja till henne eftersom hon ett år tidigare inte tyckte om looken. Att jag kom ihåg henne berodde på storyn som hon körde med när hon förklarade varför hon ville ha exotic. Men de senaste åren har det varit bra spekulanter och köpare tycker i alla fall jag.

Ja jag föredrar det raka också. hade en spekulant alldeles nyligen som försökta hitta fel ( fel som inte fanns) för att få igenom sitt önskemål av köp själva motivationen för just det köpet. .Vederbörande fick klart för sig att om man genom att förolämpa några får man inte köpa någon alls hos mig.Men tyvärr är det inte alltid det är så solklart.Och många kanske inte är drömmänniskan att umgås med men ett perfekt katthem. Låt djuren vara med och läsa av. De är klokare än oss.

Och ska det vara ärligt måste det finnas en ursäkt som är acceptabel

#10#11 Ja vid sådana fall hinner man reta sig på spekulanten,då är det inte svårt en gång att säga att man inte säljer någon katt till denna.Det blir hårt om de går på ens käraste och "hackar".

Man är ju en hönsmamma

#12 HIHI ja bra utryck hönsmamma

#12 Visst är man. Det som hände mig var innan internet blev var mans egendom. Numera så är det ju lätt för kattungeköparen att bilda sig en uppfattning av ens katter genom bilder och stamtavlor genom de hemsidor som de flesta uppfödare har.