Perser iFokus

Perser

Etikett: 19-änglar
Läst 982 ggr
Hirit
0

Nu har min lilla vän också blivit en Ängel

Det känns tungt just nu….. min lilla vän somnade in natten till den 4 september i en ålder av 17 år.Gråter

Angela Channing föddes den 12 juli 1990 på Frösön,Mamma hette Jämtdalens Cinderella och Pappa hette Billy Boy. Hon var den allra minsta i kullen och fick inte användas till avel enligt avtal i papperen.

När hon kom till oss så var hon ca. 4 månader. Bland det första hon försökte göra var att sätta"gammel-Mumman" på plats,men si det gick inte alls. Den som fick lära sig vart skåpet skulle stå,det var SNUTTAN,som vi kallade henne i dagligt tal. Så småningom blev "gammel-Mumman som en mamma till Snuttan som tog hand om henne och stundom sov de tillsammans.

Namnet Snuttan fick hon därför att hon prompt skulle snutta på min öronsnibb, äckligt kanske ni tycker jomenvisst kan det vara så. Å andra sidan så tyckte jag inte om namnet Angela på en katt heller,krångligt att säga.

Snuttan tyckte om att ligga mellan min man och mig på soffan och bli kliad på magen och allmänt kelad med.Under 10 -11 år var hennes sovplats bredvid min kudde,så det blev till att lämna lite utrymme åt henne. Det var så mysigt att ha henne bredvid och lyssna till hennes snusande och spinnande. Under dagtid föredrog hon att ligga på fönsterbrädet i köket eller på en stol framför elementet.

På  morgonen hade hon sina rutiner, sitta i mitt knä och bli kelad med. Sedan upp på fönsterbrädat för att kolla läget ute och sedan lite mat,lite bus och lek när hon var yngre.Hon hade sina fasta rutiner genom åren. Just ja, hon älskade nyår, för då sköts det raketer och smällare och det ville hon inte missa så sant som det är sagt.

Vid 5-6 månaders ålder blev hon tydligen könsmogen,det var ett fruktansvärt ylande och skrikande periodvis speciellt nattetid.Då skaffade jag P-Piller. 1994/95 blev hon sjuk och pockade på uppmärksamhet,så då bar det iväg till veterinären. Hon hade fått en cysta i livmodern som opererades bort.Orsken var nog P-Pillerätandet menade veterinären.Men hon repade sig.

2001,då renoverade min man badrummet och lade in golvvärme och då blev badrummet den givna sovplatsen,givetvis på en mjuk handduk på golvet. Förra året började hon godta min man för första gången och satt enträget nedanför soffan och väntade på att han skulle komma hem från jobbet och lägga sig i soffan. Där kunde hon  ligga hela kvällen på hans varma mage. Husse var naturligtvis mycket stolt över att ha blivit accepterat.

Badat hade hon gjort många gånger under sitt liv,så vatten var hon van. Hennes otålighet gick inte att mäta i tid, när någon av oss skulle duscha och hon måste lämna sin plats. Ibland gick hon så långt att hon satt och väntade på att vi skulle bli klara så att hon fick lägga sig igen. Men klippa klor och bli borstat/kammat det gillade hon inte alls.Hon visste vad hon ville och kunde nog vara lite speciell.

Så är det, de blir som en familjemedlem och vi kommer att sakna henne på många sätt. Bl.a då hon alltid kom ut i köket då jag höll på med matlagningen. Typiskt då skulle hon ha mat precis samtidigt, likaså så när vi kom hem med matkassarna. Inte för att hon var någon storätare precis, men åt gjorde hon mer eller mindre. Vi får minnas henne som hon var, nu har hon i alla fall kommit till ro och hon gjorde inte mycket väsen av sig på gamla da´r.

krasivis
0
#1

Vad mysigt ni måste ha haft det tillsammans med Snuttan. Du beskriver ert liv med så fina, ömsinta ord!

Nu får vi ju bara tro att Snuttan springer omkring och jagar fjärilar i katthimmelen. Det fina med att minnas henne finns ju kvar.

Stor kram till dig/er i er sorg efter ert lilla kattbarn!

Hirit
0
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#2

Tack. Ja vi får minnas henne som hon var och att hon får njuta av tillvaron i den värld där hon befinner sig nu också där hon får springa i det fria. Det var liksom min goskisse det där, husse får vara stolt att han blev accepterat av henne förra året. Hon kanske kände på sig redan då vad som komma skulle och ville ge honom en chans.

AnnaKarin
0
#3

Vad fint du berättar om er kisse, jag förstår att hon är saknad men ni har många fina minnen att tänka tillbaka på.

Anna-Karin

”Klok blir man av erfarenheter – erfarenheter får man av dumheter”

Maggie
0
#4

Förstår att saknaden är stor, 17 år är länge..  en sån fin och kärleksfull berättelse!!  Låter som Snuttan haft ett underbart liv!! Aldrig lätt att förlora en familjemedlem!! Gråter

simzonites
0
#5

Vilka härliga år ni har haft, du och Snuttan. Jag förstår att saknaden är stor efter denna underbara familjemedlem.
Kram Lotta

/Lotta

Annkis54
0
#6

många kärleksfulla stunder har ni gett varann…o det är värt mycket det
o kortet på henne ser jättefint ut
för att ha egna åsikter om kamning..så var hon jättefin
den kärlek en katt kan ge..(andra djur oxå kan jag tänka mig.m en jag har aldrig haft annat än katt) är helt villkorslös
o världens bästa lugnande medicin

 

 

Perser o Exotic vitfläck
www.annkriellas.se

ophelia
0
#7

Tänk så många underbara år ni har haft tillsammans.Vilka underbara minnen du har att tänka tillbaka på.

Denna kommentar har tagits bort.
Hirit
0
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#9

Tack allihopa. Kortet där hon sitter på den provisoriska anordningen var hon ca 1 år gammal,vid datorn togs förra året. Ja det känns konstigt så här i början.På bifogad kort syns en av våra andra kattor,Desoto.

maggan47
0
#10

Fin berättelse du skrev,  många år fick ni tillsammans, och såklart det blir vemodigt när de blir äldre, och det oundvikliga närmar sig, har själv 20 årig perser, som inte heller längre gör så stort väsen av sig, äter, sover, men har fortfarande humör nog att vägra kamning, kram till dig Maggan47

Marita-L
0
#11

Så söt hon var och vad skönt å mysigt ni har haft det tillsammans.

Marita - Medarbetare på Perser i Fokus

 Crystal Pearl´s

Lovebuffen
0
#12

Lider med dig som har förlorat en liten vän!

Men hon har det bra där hon är nu, du får tänka på det.

Underbart söt var hon!!!

TRÖSTKRAMAR!