Ja du säg det! Ovetenskap mest tror jag.

Här var det inga så'na problem… När Saga föddes så ville jag i alla fall inte ha dem i sovrummet längre, för att slippa få så mycket hår där samt risken att kissarna skulle väcka henne då hon äntligen sov!!

Nu är hon hur tjenis som helst med både katterna och hundarna, hon vet även att man ska vara försiktig med djur, i synnerhet när det är småttingar som vi har lite nu och då.

Ska försöka uppdatera min hemsida i morgon då kattungarna är två veckor gamla. Minstingen var först med att öppna ögonen och först med att försöka ta sig ur bolådan…..

Hemsidesadressen är : http://www.funestig.net

Bifogar en bild av min lite äldre hona, JoJo. (ej badad)

Angående allergifrågan så var det och i en del läkares ögon är det fel att ha djur fram till barnen är 7 år. I andra läkares ögon är det annorlunda. Men man påverkas av vad läkare säger så det kan till viss del bero på  vad läkarna i den kommun man bor i generellt står för. Det finns ju olika teorier kring allergier o barn.. Jag hade ett barn som fick barnastma vid förkylning. Den första läkaren sa: "Bort med alla djur…" o så var vi dum nog att lyda. Återbesöksläkaren sedan informerade om att vi inte skulle ha tagit bort något djur (hundarna omplacerades) och bad oss att fortast möjligt ta hem djur igen för att de allergener som finns i en lägenhet klarar barnen oftast av. Däremot om allergenerna försvann och var borta en tid så kunde allergi bli ett faktum då det återigen kom tillbaka av samma allergener eller liknande…

Det har alltid funnits djur sedan dess i den pojkens omgivning och han är idag helt utan astmatiska symtom.

Jag tror att barn mår bra av att växa upp med djur.

Håller med till fullo!!

Våra barn växte upp med huset fullt av djur, och det var ALDRIG något problem!! Inga allergier hos våra barn, och våra djur, ja de ääääälskade våra barn och barnen dem - de sov ihop och lekte ihop som små.

Däremot hade vi ett par vänner som inte skulle ha några djur pga allergirisken, en av dem var dessutom läkare, och vet ni vad? Jo, DE BARNEN fick däremot allergier mot djur till slut som äldre!! Och forskning har ju visat att om barn har djur som små så minskar det risken för just allergier. Tvärtom alltså som man fick höra förr.

Kärleken mellan djur och barn (och vuxna och djur med för den delen!!) läker och förebygger sjukdomar (till viss del!) är jag övertygad om. Mår man bra i själen mår också oftast kroppen bra.

håller med
mina barn är alla uppväxta med katter
ingen har allergi (5 barn)
Fast det är klart att DET FINNS de som är/blir så allergiska så att de inte KAN ha djur
men jag tror inte att så många människor som det verkar vara…verkligen är det
Ytterligare en orsak att ta ordentligt betalt för sina djur
har man betalat "för lite" så är det lättare för folk att göra sig av med sina katter…än om man har betalat ordentligt
Sen säger jag inte att detta stämmer för alla

det finns ju alltid "undantag" dvs. de som inte fungerar som forskning och annat säger.. man kan aldrig dra alla över en kamm.

Sedan tror jag ofta att oron från släkten angående barn/djur kan påverka ännu mer än läkares kommentarer. Läkaren går man till då man behöver det och släktens kommentarer möter man hela tiden… mer eller mindre.

*egen erfarenhet*

Har 3 barn, uppvuxen med djur själv, vad jag fick höra hela tiden va att det minskar risken få allergi om man växer upp med djur, och det stämmer här.

Innan vi hade våra perserflickor c:a ett år innan, bestämnde vi oss för att köpa katt. Vi bestämde oss för två fina britter, omplaceringskatter, men underbart fina och goa. Vår yngsta son började i samma veva få ordentligt rinnande ögon och snuva. Vi tog det som solklart att han var allergisk mot katter. Vi gjorde ett blodprovstest på honom hos läkaren, vilke visade negativt! Läkaren rådde dock oss att snarast göra oss av med katterna eftersom det kunde vara så att han hade allergi trots att det inte gav utslag på testet, det gör det inte i alla fall…Så vart det, vi var inte tveksamma ändå, det var ju så tydligt att han reagerade mot katterna trodde vi han fick ju besvär typ samtidigt som vi tog hem katterna..

Han har alltid haft torr hud och vi smörjer in hela kroppen på honom på kvällarna. Detta var en period som min man hade hand om nattningen och kvällsrutinerna för honom och jag för vår äldsta son, vi brukar variera oss. I alla fall, efter att vi sålt katterna (vi hittade ett underbart hem!!), så fortsatte ändå problemen, trots att veckor gick och de flesta allergenerna borde ha försvunnit ur huset.

Då uppdagades det att min man hade smörjt Gabriel med en ny salva, och i ansiktet!! Pojken var alltid värst i ögonen på morgonen och det tyckte vi var konstigt, men reflekterade inte över det då. Vi hade ju hållt katterna borta från hans sovrum hela tiden… Han hade alltså reagerat på salvan, som var mildt parfymerad, och så fort vi slutade med den så vart han helt symptomfri!!!

Skulle något sådant hända igen skulle jag vara mycket mer försiktig innan jag gjorde något sådant drastiskt, men då var vi ju så säkra!! När man pratade med folk, så sa de ju också, sälj katterna!! sälj katterna!! det kan bli värre, han kan få astma! Så vad gör man inte, vi var ju så säkra..Men det är ett litet konstigt fenomen att folk reagerar så,  att det ska vara solklart att det är djuren som alltid frammanar allergi…

Hur som helst nu har vi två underbara perser och inget som helst problem med någon allergi…Jag har inte vågat skriva till vare sig hon som vi köpte britterna av eller de som vi sålde dem till att vi nu har katt igen, men vi har ju heller ingen direkt kontakt, det var mest i början som det skrevs täta mail hur katterna mådde osv…Jag skulle känna mig så dum.

#8..jag men vad gör man inte för sina barn
djuren är ju oxå våra "barn"
men de flesta som har både 2 o 4benta barn…väljer ju natuligtvit sina 2 benta i ett krisläge.
skulle jag oxå göra. tack o lov så har jag aldrig satts i den situationen
o om man inte ska kunna lyssna på sina läkare…vem ska man då lyssna på
tack o lov så har även läkarvetenskapen sett att det inte stämmer längre
o så vågar vi mer o mer ifrågasätta vad de säger
jag har en dotter som har en son som har lite astmaliknande symtom o även lite allergiska symtom
första läkaren sa…sälj katterna DIREKT..
nä sa dottern..det fattar du väl att jag inte kan göra…detta är ju oxå mina barn. måste naturligvis testa pojken ordentligt först
Nästa läkare hon träffade vid testet…sa…sälj inte katterna
Sonen lever idag med katterna o mår bra. Får ta lite mediciner emellanåt..i vissa situationer.
MEN…han har reagerat lite mer när han är hemma hos mig..där det finns exoticbebbar