Att låta en hona löpa gång på gång utan att pata henne kan göra så att honan får livmodersinflammation.

Om du funderar på att ev avla på henne så tänk på att en hona inte får vara för gammal när hon får sin första kull.

#1 Vad är en lämplig ålder för en första kull ca.? Förstår ju att beror lite på individen på på ett ungefär?

1-2 års ålder när relevanta hälsotester är gjorda.

Jag skulle inte våga ta kull på en förstågångshona som är över tre år.

#3 Tack för ditt svar Monica Lagerquist. Mvh Sara

Tack för svar! Men om jag då tar en kull med henne när hon är 1-2 år, kan jag låta henne löpa utan att få kullar sen då eller är det lika stor risk för livmodersinflammation då oxå? Jag tänker att jag kanske vill ta en kull, kanske två men inte mer än så…

Vad har du för plan med din avel?Har du någon mentor som kan hjälpa dig?Är katten köpt som avelskatt?

All avel kräver stor kunskap.

Vissa katter löper ofta och hårt och vissa löper sällan. En del katter har lättare att få livmodersinflammation än andra. Det är svårt att veta hur just din katt ligger till.

Jag har ingen kunskap så det är något som jag ska lägga tid på framöver. Jag vill ta en kull för att jag är nyfiken på avel, kanske är det min grej kanske inte, därför undrar jag hur snabbt jag måste bestämma detta innan jag måste kastrera katten för att hon inte ska ta skada. I mitt liv passar kanske inte avel med många kullar just, eller egentligen på 2-3 år pga tidsbrist- för jag inser att det krävs engagemang och tid! Men min hona är så vacker ( ja hon är avelsmaterial) att jag tycker det är synd att ta bort möjligheten.. Men mår hon dåligt eller kan ta skada av det får jag ju tänka om. Jag ser alltså att jag ev. skulle kunna tänka mig avel i småskalig skara i framtiden. Men det kanske inte kan bli med denna honan då :*(

Det finns fyra olika alternativ: 1) katten löper flera gånger utan parning = risk för livmoderinflammation vilket kan omintetgöra alla chanser för avel framöver. 2) P-piller varje vecka. Ett dåligt alternativ, jag skulle aldrig ge en hona som aldrig fått kull några som helst hormoner, det är att be om problem senare och troligen aldrig någon kull senare. 3) Para honan på andra löpet och se till att du har den tid som krävs för en lyckad kull. 4) Kastrera henne nu och skaffa en ny avelskatt, när du känner att du har den tid som krävs. Avel är inget man sköter med vänsterhanden. Under tiden kan du lära dig allt du kan om avel. Jag läste in mig på ämnet under ca 3 år, innan det äntligen blev aktuellt.

Tack erna och Monica. Om jag skulle para henne på andra löpet, hur länge kan hon gå utan att paras igen för att det inte ska vara skadligt? Kan jag då vänta tills jag studerat färdigt - alltså 2 år till innan jag parar igen? Jag vill inte ge ppiller, då blir det hellre en ny hona om några år som erna säger. Jag skulle aldrig ge mig in i något med så dålig kunskap att det skulle skada min hona eller hennes ungar. Jag får en känsla av att min fråga har väckt misstankar, kanske har jag vart otydlig? Jag skulle inte avla med en hanne som inte är testad för pkd mm, min hona har rena linjer. Jag kommer också göra en blodgrupperna och funderar på att undersöka hjärtat för HCM (eller vad hette hjärtfelet?) innan kull. Veterinären borde öl även kunna svara på vad jag mer bör tänka på? Jag kan ingenting om genetik och det måste jag lära mig - eller be någon kunnig avgöra om stamtavlorna skulle ge friska ungar. Jag kan ingenting om vad som kan gå fel under dräktigheten och födsel och ska ju naturligtvis lära mig det. Men i början av funderingar kanske många spånar på nätet och frågar på forum. När det blir allvar tror jag nog min uppfödare kan finnas med råd.

Tyvärr kan veterinärer normalt väldigt lite om kattavel. Bättre att du kontaktar din katts uppfödare och ber om hjälp.

Först vill jag bara säga, vad roligt att du är intresserad av att starta avel på vår fina ras! Nya uppfödare är alltid välkomna så länge dem är seriösa och tar reda på info och fakta. Dem flesta reagerar nog på sådana här trådar negativt då det finns så otroligt många som prompt väljer att avla på sin katt utan vare sig tanke eller mål.

Kanske du skulle formulerat din fråga mer som att du var intresserad av att starta uppfödning och att du undrar hur du går till väga, samt att du har en hona du gärna vill använda i avel.

Det vore jätte bra om din katts uppfödare kunde bli din mentor och svara på dina frågor samt hjälpa dig genom din första kull. Det är inte så lätt alltid att läsa sig till all info utan praktik är enligt mig det mest lärorika, kanske be om att få vara med din uppfödare vid en förlossning etc.

Jag tycker du fick bra svar av Erna angående dina alternativ. Jag rekommenderar dig att börja med att ställa ut din hona, inte för att få bekräftat att hon håller för avel, utan för att du skall få erfarenhet av kattvärlden och hur vår ras bedöms etc, det är en viktig del i att vara uppfödare.

Om jag var du, med andra ord du har inte den tid just nu som krävs för avel, då skulle jag kastrera din hona och ställa ut henne som kastrat, du kan lära dig otroligt mycket av det. Sedan när tiden är inne och du skaffat stamnamn och kunskap om avel kan du köpa en till hona för avel, kanske bli fodervärd för att först testa på om det är din grej, många av oss har börjat vår avelskarriär som fodervärdar.

Om du verkligen verkligen vill ha kull efter denna hona så kan du registrera EN kull utan stamnamn i SVERAK. Då kan du be kattens uppfödare om att få låna en hane av denne när din hona är 1 år, ta din kull, registrera kullen, kastrera honan och spara en hona ur kullen som du sedan kan använda som avelshona i din eventuella framtida avel.

lycka till!

Tack för ditt svar Mallabralla. Jag får se hur jag ska göra, jag har nog några månader på mig innan hon börjar löpa iallafall, jag får tänka ut vad som känns bäst. Kanske att jag tar en kull med henne innan kastrering men det lutar nog mot kastrering direkt tyvärr. Jag kan rådgöra med min uppfödare visst, men alla har faktiskt inte en sådan relation till uppfödaren att det känns som första alternativet, jag är kanske en av dem. Synd att många tror det värsta om folk, många som söker ju sig till dessa forum för att diskutera, få råd och lära sig. Vissa uppfödare (min erfarenhet) börjar snabbt prata om avel som något nästintill omöjligt svårt och tidskrävande och man blir överöst av förhörsfrågor så man känner sig skyldig trots att man inte gjort nåt fel. Nu menar jag inte denna tråden även om misstankar kändes lite även här. Detta är mycket tråkigt då det kan göra att man tappar lusten lite… Jag har läst lite gamla trådar och känner att det blir lite så även på detta forum. Jag ska tänka på hur jag formulerar mig ifortsättningen och så hoppas jag att ni erfarna kan försöka tänka på att ni också varit oerfarna en gång. :)