I egenskap av "äldre" uppfödare: Visst har jag fått sneda bett, några sneda näsor under åren, men de säljs som sällskap. Antalet utställningsungar i varje kull ligger på ca 0-3 i varje kull i mina färger silver och golden. Det är verkligen inte lätt att få fram en hel kull med bara utställningskatter. Några gånger har det hänt. De allra flesta av mina går som sällskap. Det kan bero på dålig ögonfärg, pälsfärgsfel, inte helt slät och rund panna, lite för lång nos, osv. Jag skriver ut mycket tydligt i mina annonser att katten enbart är till sällskap och hittills har det funkat bra. Jag avlivar aldrig kattungar vid födseln. Isf ska röra sig om gomspalt, tarmarna utanför eller nåt sånt som katten aldrig skulle överleva. Tack och lov är det ytterst sällan det hänt och väldigt länge sedan. Kullstorleken för silver och golden rör sig oftast om 1-4 st, sällan mer. Det har hänt att jag fått 5-6 i någon kull. Vanligen är där en utställningskatt med lite tur, men oftast sälisar. Under mina 36 år som uppfödare har jag fått 241 kullar. Bilden på en sälis i en av mina senare kullar, Fiona, shaded silver EXO. Min syster tjatade på mig och ville ha henne kvar, fast hon är långnäst och rufistisk, men en helt underbar katt. Nu är hon bara hennes kelkatt.

Hur har du kommit fram till detta då? antalet reggade kattungar då? För alla visar inte upp sina sällisar ! Mina kullar är allt från 1-6 kattungar.

Antalet födda överlevande och reggade kullar + antalet ungar. Jag har fört statistik under alla år. Jag har nu 15 pärmar med all info om varje kull/kattunge sedan 1977. Borträknade kullar är såna som fått missfall, dödfödd kull o liknande. Förr fick jag enbart sällisar men undantag för någon enstaka under ett helt år. Silver är en svår variant. Inga kattunga har varit hemliga på nåt sätt. Idag har jag lyckats förbättra varianterna silver o golden så att jag får 1 till flera snyggingar i varje kull. Alla sällisar säljs på blocket eller via gamla bekanta. Det är många av mina gamla köpare som återkommit många gånger. Senast en familj som blev kattkunder för 7e gången under en 30-årsperiod, enbart sällisar. Även gamla kunder som bara haft Yamacatos-katter till utställning o avel. Jag känner mig glad över att få deras förtroende gång på gång.

Alfadis, vad baserar du ditt påstående på? Är det bara ett allmänt tyckande eller har du några siffror (från Findus t ex) att luta dig mot? Att uppfödare skulle avliva en kattunge bara för att den är långnäst har jag aldrig hört talas om. Kullstorlekar på 7-9 kattungar är väldigt ovanligt, i alla fall på perser. Du har tur som har så fertila honor.

Även jag får ställa mig i skaran av "äldre" uppfödare, och enligt mig är genomsnittet 3-4 födda ungar per kull. Jag har fått 9 kattungar och jag har "bara" fått en.

Kondition på honan, årstid, val av hane, smittryck i katteriet är sådant som påverkar kullstorlekarna.

MEN! Att vara uppfödare handlar inte om att producera många kattunga, det handlar inte heller om att allt skall överleva. Det handlar om att våga fatta långsiktigt rätt beslut och låta naturen ha sin gång.

Det är många år sedan jag stödmatade kattungar, jag avlar inte på snittade honor, och jag sparar inte kattungar efter snittade honor eller låter dem gå vidare i avel. Jag avlar i första hand vidare på katter som kommer från honor som sköter förlossningen helt själva, där avkomman är frisk och framgångsrik på utställning.

Det är inte viktigt för mig att hålla allt vid liv, utan jag sätter kvalitet före kvantitet.

/D

avel är ju ett arbete, det är inte bara att man parar hur som helst. stora uppfödare har blivit stora just för att dem har ett bra öga för kombinationer och har arbetat hårt med sina linjer för att föda upp ett jämnt utseende. Många strävar efter en viss signatur look, man lusläser stamtavlor och avlar efter blodslinjer för att få fram hög standard på katterna. Jag gratulerar dem som lyckats med detta snarare än att misstro dem för att avliva allt som inte är top show.