Så ledsen för din skull 😕beklagar sorgen av din fina Blossom. Ni verkar ha haft det mycket bra tillsammans och det ska du vara så stolt över tycker jag.

Om lekfullheten så är det mycket olika från katt till katt, en del älskar att leka och andra bryr sig inte ett dugg.

Kram från Bettan 🌺

Beklagar sorgen!

Tack snälla ni. 

Det är väl mest jag själv som känner att om Blossom ändå kanske var ganska gammal att det på något sätt känns lättare för mig själv att acceptera att hon dog så plötsligt.  Men om hon inte var så gammal som 10 år då känns det inte bra. Jag vet att hon var väldigt misskött när hon kom till mig men jag undrar om jag gjorde det bästa och yttersta jag kunde. Om jag borde gjort något mer och att hon fortfarande skulle levt nu.

Hon fick specialmat för sin känsliga mage och jag försökte hålla efter hennes päls så mycket jag kunde. Eftersom jag inte kunde hålla fast henne och lyfta henne så gick vi till trimmet och klippte ner henne med jämna mellanrum eftersom jag inte ville att hon skulle få för hemska tovor då de kanske stramade och gjorde ont. Och hennes mage som redan var känslig kanske inte skulle orka med massa päls också så därför tänkte jag det var lättast att ha henne nerklippt.

Det blir väl lättare med tiden men just nu känns det bara ledsamt och tungt. 😕

jag beklagar sorgen 😕

jag hade en hona som var närmare 9 år, fram till den dagen hon dog var hon som en kattunge och for runt och lekte, så visst kan gamlingarna också.

Att förlora en familjemdelem är så himla tungt…😢

All heder åt dig som tog dig an henne och gav henne chansen till ett värdigt kattliv! Det är sådana som DU som gör skillnad! 🌺

Man kan alltid tänka, "om jag bara gjort si eller så, så kanske allt vore annorlunda", men jag är rätt säker på att du gjorde allt du kunde för att hon skulle få bästa tänkbara liv! ❤️

Jag vet själv hur det kan kännas och hur man tänker…😕

STOR KRAM TILL DIG! 🐱

Jag tycker även Blossom själv skall ha stor heder för att hon kom så långt. Tänk bara vilken omställning det måste varit för henne. Hela hennes värld bestod ju tidigare av bara ett litet rum. Och så plötsligt blev världen jättemycket större, med olika människor och annan sorts mat och leksaker. En människa hade nog fått gå i terapi resten av sitt liv om den hade blivit utsatt för något sådant.

Tova som är min "stora" katt som jag skaffade mig först var också fruktansvärt duktig på att "ta emot" Blossom när hon kom hit. Inte en enda gång fräste hon mot Blossom eller visade några negativa känslor. Idag såg jag att hon satt utanför badrummet och stirrade in på kattlådorna. Det är bara två där nu istället för tre. Och det såg ut som om hon satt där och funderade ett långt tag. Den dagen som Blossom dog och jag kom hem efter jobbet och hittade henne så satt Tova i hallen alldeles vid ytterdörren. Det såg ut som om hon satt och väntade på mig. Sedan följde hon mig runt när jag gick och letade efter Blossom precis som om hon ville försäkra sig om att jag skulle hitta Blossom och ta hand om henne.

Även om jag inte kunde göra mer för Blossom så lärde jag mig mycket av henne. Och jag tror att det gör mig till en bättre kattägare i framtiden. Jag tackar henne för det.

#6 Självklart ska hon ha det! Fina Blossom!

Vår äldsta katt är 9 år och hon är busigast av alla :) Beklagar sorgen med din katt :|

Åh så tråkigt! Men otroligt fint att hon fick några lugna och kärleksfulla år med dig efter ett svårt liv.

Känner igen din fråga, jag undrade samma sak med min katt Gizmo. Han var också 8 år när han kom till mig via ett katthem. Han var busig och lekte och gick ganska långa promenader fram till sista året han levde (han blev 15,5 år), så nog kan de vara pigga fast de är äldre.

Jag hoppades ibland att det skulle blivit någon förväxling av katterna så att han egentligen var yngre. Det kan ju vara så när de kommer som omplaceringar att papper kan ha förväxlats etc. Det som gjorde att jag tänkte att han kunde vara yngre var just precis det som du skriver om: att han var pigg och lekfull.

Efter lite efterforskningar på nätet är jag ganska säker på att hans födelsedatum stämde. Jag saknar honom jättemycket men är samtidigt glad över att han fick vara så pass pigg, lekfull och levnadsglad in i det sista. Kanske kan du också känna så med din Blossom?

Jag håller med dig om att både hon och Gizmo var fantastiska på att återhämta sig, och de ger så mycket tillbaka. Han hade också levt i upp till fyra år instängd i ett rum med flera andra katter.

Jag jämförde ju Blossom mycket med en av mina andra katter, Tova, som också är en räddningskatt. Hon är fortfarande i livet. Hon var upphittad i en park och ingen vet något hur gammal hon är. Tova är så lugn och leker nästan inte alls. Men det kan bero på att hon har ett hjärtfel.

Nä, Blossom påminner mycket om min lilla nya kattunge, Scilla, som bara är ca 17 veckor. Hon fullkomligt vräkte sig fram om vi lekte med ett spö så de andra katterna liksom fick huka sig bara för att inte åka på en smäll. Och kastade sig på allt som såg ut att kunna vara en leksak. Och hon verkade aldrig som hon blev trött.

Man får väl hoppas våra kissar hade det bra den tiden som de var hos oss. 🌺