Man kan kleta på kattungarna något som mammakatt gillar,smöe eller mjukost eller så,då slickar de rent och fortsätter av bara farten i bästa fall.(har inte prövat själv men läst det)Det låter ju väldigt litet med 37gr,hoppas det går vägen ändå.Jag vet inte om jag skulle våga stödmata en sån liten,annars druvsocker i ersättningen ger ju en kick.Försök få dem att suga på mamman och håll dem varma,det är jätteviktigt,annars går ju energin åt att hålla värmen för dem. Grattis och lycka till med dem.

vetegrodsolja kan man också kleta på, men jag tror ju det är så att mamman inte är klar som du säger Tessan, då har hon ingen lust bry sig om de små som redan kommit. Mkt sällan det tar dygn mellan ungarna, de kommer förhoppningsvis inom närmaste dygnet. 37 gr är väldigt lite, men vem vet! jag ger aldrig upp så länge det finns livsglädje i dem. Se om du kan hjälpa mammakatt genom mata de små, dassa av dem osv detta dygnet, jag önskar dig lycka till!

När kom dom och håller hon fortfarande på? för i så fall  är hon nog inte intresserad förren hon är klar. En del kan ju vara sådana speciellt när detta händer så tidigt. I gång sättningen kan bero på att någon kattunge kanske höll på att dö eller har dött.

mitt råd är att låta henne bli helt färdig försöka få alla bebbar att suga i sig åtminstone rå mjölken om mamma fortfarande inte är intresserad så kleta på n¨ågot som hon tycker om som du vet att hon inte kan motstå det spelar ingen roll vad det är..men jag tror att hon tar hand om detta bara hon känner sig färdig och får må bra.
Stöd mata sedan.

Kanske du kan få alla att överleva om dom bara har stor aptit och livsvilja kanske någon går bort.

Jag har haft en kull vid dag 56 hon fick 7 och ville bara ha en 4 dog dom var inte färdiga antagligen men jag lyckades mata upp två och tillslut tog hon dom med..
men hon var en hona med starka natur egenskaper så hon valde ut den starkaste och bort dom svagaste.

Lycka till och jag tänker på dig och vi ala finns i fall du behöver stöd..du ska se att allt går bra tillslut.

Kram Marita

Tack snälla för alla råd.

Hon är fortfarande inte ett dugg intresserad av kattungarna fast jag har haft på dom hennes favoritmat. Hon springer därifrån direkt. Dom här 3 som hon fått föddes mellan 9-9,30. Ohh den lilla tro det eller ej lever än. jag hoppas verkligen, att om hon ska ha fler får dom snart så hon får nån ro med dom små, men än så länge så spelar det ingen roll vad jag gör, hon sticker från dom direkt.

Det är synd att jag inte kan få henne att ligga en liten stund ens så dom får i sig lite råmjölk, men hon vägrar ligga där.

Kram Tessan

Min ena hona gjorde oxå så med sina första bebisar,de var dock normalstora.Hon var inte ett dugg intresserad av dem,jag fick "tvinga" henne att ligga hos dem de första 2 dagarna+ att jag stödmatade och kissade dem.Men på dag 3 då tog hon dem och sen funkade det bra.

Nu har hon fått 2 st till bebbar med normalvikt, men tyvärr var dom döfödda. Hon verkar klar nu men tar fortfarande inte till sig kattungarna tyvärr. Jag får väl ha lite tålamod o hoppas att hon tillslut tar till sig dom.

//Tessan

Tessan när jag var i din situvation så fick jag rådet i från Blåstjärna att stänga in henne tillsammans med bebbarna på en liten yta..max 2.5*2.5 meter och själv sitter man bredvid och hjälper bebbarna att ta för sig…man tvingar henne på detta sätt och tillslut så gör hon rätt..

Men hon kanske vet med sig att dom inte är friska och starka så därför vill hon inte ha med dom att göra för exakt så gjorde min Mysan.

I naturen hade hon lämnat dom till rovdjuren men vi tycker ju annat..

Vilken pärs ni varit igenom både du och mammakatt. hoppas att det går bra med kattungarna och att mammakatt får modersinstinkter. Grattis till dina små, håller tummarna att alla ska klara sig // Karin

Jag har stängt in henne i mitt sovrum, men hon lägger sig under sängen.

jag har nu stödmatat dom 2 ggr o sugreflexen har dom, men svårt att hålla värmen. Jag har lindat in dom i en fleece pläd nu, jag har suttit o turas om att ha dom i min hand, så jag börjar få kramp nu :)

Men men jag gör så gott jag kan, o går det inte så är det väl nån mening med det tyvärr. det är ju hennes första kull oxå så det kanske tar lite tid för vissa katter att förstå vad som hänt.

Kram Tessan

Jag håller tummarna och skickar över massor med styrka för oj vad det behövs när det blir så här.

Kram Marita

Jag har varit med om något liknande, hoppas att det löser sig.

Jag låg två nätter på golvet med en hand på kattmamman för att hon skulle hålla sig hos bebisarna.Det gick inte så bra då, men det är en annan historia.

Andra kullen hon fick sedan var hon en supermamma// Jeanette

Tessan…kan du inte försöka att lägga in henne o ungarna i en tranportbur
det sa Uffe..vår förra Sajtvärd att han gjorde när mammorna inte ville
jag gjorde det med Blossom..o det gick jättebra
hon la sig inte på ungarna heller

mycket smart

Alltså era ideer är jättebra, provade men icke sa nicke, sen la jag kattungarna i en kaninbur som jag lånat av Tina, tänkte att det är ju lite större, om hon fick panik i transportburen, men nej nej, det slutade med att honn grävde upp hela bäddningen o kissade i buren.

Ja vad gör man. Har nog testat allt snart.

Jag har ju en kull som är 5 dagar, tänkte jag kunde lägga dom där, mamman till den kullen tyckte det var ok, men dom här små diade inte på henne, o genom att dom andra kattungarna väger dubbelt så mycket så blev dom mest undanknuffade, så då gick det försöket oxå åt skogen.

det är nog meningen att jag ska försöka hålla dom i liv via stödmatning o hoppas på att mamman tar till sig dom förr eller senare, eller så kommer det att gå den tråkiga vägen.

Kommer dock att ställa klockan 2 gånger i natt för att gå upp o stödmata dom iaf.

Återkommer med mer information i morgon.

En stor kram till er alla o sov så gott

kram Tessan

tänker på dig
kanske inte helt fel att försöka igen inatt att lägga de i transportburen
man vet aldrig

Jag försökte med transportburen i natt igen, men hon blir galen, det går inte.

Alla 3 lever än iaf.

Finns det nån av er som lyckats föda upp en kull på enbart stödmatning?

Kram Tessan

tessannn  släpp blocken vill prata med dig

#16 jag har , det var ifs en hittekattunge på 1 dygn jag fick hem och stödmatade. han vägde 150 g vid 3 veckor! pytteliten han bor nu hos min mamma och är 2 år,pigg och glad:)

Tessan, om du försöker få dem att dia från den andra honan och att de har styrkan att suga, så kan du ju sitta och "plocka om" och hålla kattungarna, så alla får äta. Är honan tålig och snäll, så bör detta gå. Men de små måste ju få hjälp i början eftersom de inte kan hävda sig mot de stora. Om den andra honan accepterar de små ungarna, så får de ju värme och närhet av henne och de stora kattungarna.

Jag känner en uppfödare som stödmatade en hel kull från dag 1. Mamman fick aldrig någon mjölk och kattungarna fick aldrig någon råmjölk eller modersmjölk alls utan föddes upp bara på välling. Tror de var 4 el 5 st i kullen som klarade sig. Vilket hästjobb det måste varit, men den kullen bevisar ju att det går, om kattungarna är friska och starka.

#19 ohhh det låter ju fantastiskt, då håller jag alla tummar här att det går vägen med dessa oxå, alltså jag håller på att kämpa ihjäl mig, jag gör inget annat än att stödmatar o försöker hålla dom så varma som möjligt. Jag har oxå tänkt på att lägga dom vid mamman som har en kull på 1v just bara att dom kan få värmen iaf tills dom blir så pass pigga att dom kan börja dia själva. Jag kämpar på o hoppas , hoppas att nån klarar sig iaf.

Ni är så gulliga allihop, tusen tack för erat stöd o all hjälp.

Kram Tessan

du klara detta tessan för du är en klippa

åH vad skönt att höra att dom lever.
Har du någon som kan komma och avlasta dig så du får sova några timmar Tessan ?

För det slits hårt dom 2-3 första veckorna då man måste mata varrannan timme och vakna på natten och mata några mål.

Tänker på dig
Kram Marita

Hoppas att allt löser sig till det bästa för dina små.Kanske så att mamma katt inte heller var färdig mentalt för förlossningen så att det tar några dagar för henne att anpassa sig

Kram //Sylvia

har du cholostrum (råmjölk) köp det annars
visserligen så GÅR det att få de att överleva ändå (verkar det som) men de går ju miste om en del i immunförsvar
o man vill ju att de ska ha alla förutsättningar som finns
o så hoppas vi på att mamma katt kommer sig

Hej Terese!

Jag lyckades hålla 4 st kattungar vid liv från dag 1 tills de åt riktig mat vid 4 veckor.

Det var min chokladkull som jag kämpade livet ur mig för.
Jag gav dom ersättning varje timme dygnet runt i ca 3 veckor.Mina vänner sa nog att jag var tokig som kämpade så mycket, men det var ju mina älskade bebisar som jag längtat så otroligt efter.

Jag fick åka in och ge dom dropp 2 gånger för att de blev lite slöa, och sen fick de en infektion med diareé så de behövde en pencillinkur.Då var de ca 2 1/2 vecka.

Du klarar det Tessan!!!!

Låt inget annat stressa upp dig, ta dig tid att låta mamman ta över.Låt de andra katterna bli lite efter med pälsskötningen, jag vet ju hur duktig du är med det, för det är värt den känslan att ha lyckats en gång i livet med detta.

De andra katterna kan du ta hand om när du får tid.Tänk på att äta ordentligt själv så DU orkar också..

Kram Sanna

Glömde säga att jag också hade vänner som hjälpte mig med matningen när jag höll på att braka ihop.Be om hjälp när det är som jobbigast, det är ett gott råd..

Sanna

Ohh det känns jätteskönt Sanna o höra att det finns dom som klarat kullarna utan mamman. Jag kämpar på här o dom lever än. Min mamma är här idag o hjälper mig oxå med katteroch barn. Vi har gjort tester hela dan med mamma katt, men icke ,hon vill inte. Nu för ett par timmar sen la jag in dom till min hona som har en kull som är 6 dar, och hon tar emot dom, hon tvättar dom osv, men dom har dock ej diat på henne än, men dom 2 största har faktiskt lite smått börjat leta mat, sen har dom även fått upp värmen mycket mer sen jag la in dom till henne, den lille är väl inte sååå pigg, men den har gått upp från 37g till 42 g,,,sååå lite hopp har jag, men jag är ju samtidigt beredd på allt. Den här kattmamman lägger tassen om den lille o försöker värma den,,,,känns hemskt bra att hon tar dom till sig så bra, hon är ju trotr allt första gångare hon med.

Nej nu är det dax att stödmata igen.

Ni är underbara

Kram Tessan

Hej Tessan

och jag håller tummarna för att det ska gå bra med bebbarna.

Jag har oxå ett levande bevis på att det går att rädda dom fastän dom föds för tidigt.

Min Märtha-Louise födde sina bebisar på dag 57 och lilla Born to Fight är idag 3 år och en stor donna på nästan 4,5 kg och hon har haft egna bebisar som alla har fötts på dag 63-65.

Fighter vägde bara 43 gr då hon föddes och gick ner nåt gr första dygnen då Märtha inte ville dia.Jag stödmatade henne varje timme dygnet runt i 4 veckor sen var hon stor nog att äta lite själv och allt rullade på. Jättejobbiga veckor naturligtvis och man blir lite stolt då man ser att man lyckats klara en så liten bebis.

Nästa kull Märtha fick gick bättre och hon födde på dag 61 men den tredje och sista kullen hon fick blev födda på dag 58-59 och det var samma visa som första kullen, hon ville inte ligga och dia ungarna. Jag tror att dom känner på sig att dom inte ska klara sig och stöter därför bort dom. Another Survivor vägde bara 47 gr då han föddes och han blev oxå stödmatad och är idag en stor misse.

Jag lovade Märtha att det skulle bli hennes sista kull eftersom hon hade det så svårt med sina bebisar så nu går hon som en lycklig kastrat hemma hos en väninna till mig på landet tillsammans med Meilker, hennes kastrathane.

Håller som sagt tummarna att du ska lyckas.

// Lena

Håller tummarna!

Alla era berättelser om era upplevelser stärker mig verkligen,,,,underbart att ni är så snälla o delar med er, känner man sig trött o nere så är det bara att gå in här o läsa så blir man genast på bättre humör.

En stor kram till er alla.

Vi håller tummar och tassar här uppe i Hälsingland. Du gör ett kanonjobb och det är värt varenda minut sen när du kommit igenom det.

Ja det är verkligen värt varenda minut, jag hoppas att nån klarar sig nu iaf, skulle göra mig överlycklig kan jag säga :)

Hej på er alla.

Ja då lär jag tyvärr komma med tråkiga besked, den minsta i kullen dog i natt, 5 min efter jag gett den mat, den var så pigg då, o så bara försvinner den. Usch jag mår skit idag. Men inte nog med det, jag fick en rejäl chock i morse, för hos den mamma som kattungarna ligger hos har ju 3 bebbar själv, som är hur pigga som helst, men i morse så var en av dom bara död oxå, den svart-vita som är en genetiskt en padda. Jag skulle klappa om dom o då var den helt stel, så jag är totalt chockad nu på morgonen. Går i ett vakum tycker jag.

Men jag ska kämpa på här nu, o stödmata dom små igen.

Kram Tessan

Tråkiga nyheter men som du säger, det är bara att kämpa på med dom som är kvar. KRAM

Så tråkigt och jobbigt för er, men trösta dej med att naturen har också en mening i det som händer.

Man vill såååå gärna att allt ska gå bra,så när det händer något vill man inte ta det till sig. Man blir chockad.

Jag brukar vara beredd på det mesta under ungarnas 1:a vecka.Men jag tar en plötslig förlust hådare ju äldre de blir.

Själv tycker jag att jag har råkat ut för både det ena och det andra,och frågat mej och flera andra,VARFÖR!!!

Fått samma svar av flera.

-Det är för att du ska bli en bra uppfödare! (man lär sig att ta förlusterna bättre,man kan blicka tillbaka och fundera om man kunde ha gjort på ett annat sätt (oftast inte)

Tycker förstås att det vore bättre om allt gick problemfritt……….

menmen……..Blicka framåt med de små och stora du endå har

Stackars dig Tessan för man blir ju så ledsen när något sådant här händer och jag vet inte om jag kan vara till någon tröst men den lilla den var ju så liten kanske inte fullt utvecklad heller för hur många är det när dom föds i på den dagen..sådant kan ju hända.

Sedan angående din andra svartvita så som du sa den skulle inte ha existerat färg mässigt…det stämde den inte så kanske det var något genetiskt där som gjorde att den gick bort.

Vi får inte glömma att vi jobbar med levande och ibland händer det oföklariga och det som smärtar.

Men tur är att man kan prata om det och ha vänner att stötta sig mot för annars hadde man inte klarat av allt.

Men nu tar vi starka tag för det finns överlevande som behöver dig och det är ju toppen.

Många kramar ifrån lilla mig

Tack för alla era snälla ord, men tyvärr har dom 2 sista oxå gått över till andra sidan nu. Åhhhhh jag är förtvivlad just nu, förlora 4 kattungar på 12 timmar. Men jag försöker intala mig o trösta mig själv med att jag gjort vad jag kunnat iaf. Nu ska jag försöka sova en stund för det minns jag inte riktigt när jag gjorde sist.

En stor kram till er alla

Stackars dig, men något var säkertfel. Du får trösta dig med att det kunde ha blivit värre om de blivit äldre. Din minsta var väl väntat tyvärr. Lycka till med resten

Mona

Oh så tråkigt men du har ju gjort allt du har kunnat.Stor tröstkram till dig.//Sylvia

många stora kramar

Tröstkramar från

Bettan m fam.

Tröstkramar från oss.

ajaj  stackars dig tessan jag förstår hur du känner dig nu

inte så länge sedan jag satt i denna sittsen jag helelr tycker sååå synd om dig

Tessan..jag lider med dig…
som du ser på alla medkännande svar så har de flesta av oss varit med om detta..
det känns tungt just nu..men kommer snart att kännas bättre.
Gläd dig åt de underbara små sötnosar som du har…o släpp de andra
Massor av kramar från oss

Så tråkigt för dig, Tessan, en liten tröst du har gjort allt som stod i din makt. Förstår att det är en klen tröst i denna tråkiga stund. Tänker på dig // Karin

Nu har jag nästan sovit halva em o kvällen, så nu känner jag mig lite piggare, tittar på mina små som är kvar o gläds ju sååå mycket åt dom. Jag vet ju oxå att detta går vi ju alla uppfödare mer eller mindre igenom, därför är det så underbart att få era tröstande ord, o att man vet att man inte är ensam om att gå igenom dessa tråkigheter. På nåt sätt känns det ända bra att dom som är kvar nu är starka o pigga o diar, så ingen stödmatning mera nu. Dom går upp bra i vikt, o är så gosiga.

Återigen Tack för att ni finns, vilket underbart forum detta är.

Kram på er//Tessan

åh nej,de 2 sista med:( beklagar*tröstkram*

Jätteledsen för din skull! Bra att du sovit ut nu, så att du orkar glädjas åt dem du har kvar.

Usch, det är detta man bävar för när man skall börja med uppfödning, som du säger, det är tur att forumet finns, med alla duktiga och erfarna uppfödare.