Jag har en väninna som då äger en halvperser som nu är 12år tror jag. Min dotter tjatade huvudet av mig att en sån vill jag ha, vi skojade ofta om ta med henne hem, en blå söt tjej. Men så fyllde min dotter 15år, hon hade tjatat sen hon va liten om detta med en perser, så jag o gubben letade bland omplaceringar mmm, vi fann en gosse på 5mån som sökte nytt hem redan. Vi va på utställningar mm med denna pojken, vi lärde oss mkt, träffade andra som födde upp rasen osv, efter ett tag kände jag att nä, jag vill också ha en att ställa ut, jag va ju med hela tiden, men min dotter skötte jobbet. Så på den vägen valde vi rasen perser som är en lugn och vacker ras

jag hamnade oxå på denna vägen med en husis..(långhårig blandning)
sen efter nåt år så fick jag o min äldsta dotter erbjudande om att köpa ett vuxet perserpar..sagt o gjort…en blå hane o en svart hona..båda reggade o hanen fick några cert på uställning.
Han hade tydligen lite höftproblem för höften hoppade ur läge på honom 2 ggr. efter andra gången så fick han opereras o dog på operationsbordet på Skara Djursjukhus…han hade blivit smittad av kattsnuva där o dog fort som attan..Han var vaccinerad o revaccinerad.
Sen så har det bara rullat på.
jag har faktiskt försökt att byta ras 2 ggr för att jag tyckte att ungarna var "Lite svårsålda". Första gången så försökte vi med en ragdoll. tittade runt lite här hemma….men föll inte för nån. Bestämde då att vi skulle åka på en kattutställning o se ragdollen när den är som snyggast….o skulle vi inte hitta nåt som passade oss…så skulle vi i alla fall köpa oss en padda hehe
ragdollarna var hur snygga som helst…men de var ju inga perser. började traska bort åt rätt håll…o där fanns en helt underbar SVARTVIT varelse….9 veckor gammal. KÄRLEK VID FÖRSTA ÖGONKASTET..
Oj..de följande 3 veckorna som vi fick vänta innan vi fick hämta henne…ja ni vet själva….inget är som väntans tider.
Detta var Monar Lorell´s Betty Boop. Ursprunget till det vi har nu.
Bettan har nu gått över regnbågsbron…nyligen….men hon var ALLT man kunde önska sig av en katt. Usch nu blir jag sentimental
ja…
vi försökte en gång till senare…att köpa en ragdoll…de var ju sååå söta…köpte faktiskt en som jag hade under en helg hehe
efter den helgen var mina stackars nerver utanför kroppen. HOn var överallt…helgo…..men inget för mig…o inte heller nåt för en familj med en funktionshindrad son….ytterdörren får nog inte var öppen en sekund för länge med en ragdoll…
men fina är de…alla katter är fina
men det finns inget som en PERSER…tycker i alla fall jag

Åh vad roligt att få höra hur ni fastnade för persern!!

Vad jag känner igen mig i det där med att försöka med en annan ras också…..själv bestämde jag mig för att Maine Coonen var MIN ras…..de är ju såååå STORA och maffiga och vackra, letade överallt, men…….INGEN var ju som en PERSER, jag letade och letade och velade och velade……det gick bara inte att falla för någon på DET DÄR sättet att man känner att allt stämmer och att man MÅSTE ha just den kattungen/katten, att man vill leva med den i kanske 20 år, istället dreglade jag ovilligt hela tiden över olika underbara perserkatter som kom i min väg via nätet…..…. och så träffade jag en liten perserdam med STOOOORA oändligt vackra ögon och med en integritet och personlighet som kan smälta isberg och föll handlöst! Och jag har insett att det är BARA perser som gäller för mig, och att byta ras - det är otänkbart for ever!!! Skickar med en bild på min goa Mollytös….visst är hon sååå söt?!

Jättesöt!! =)

Jag tittade på Top Dog på tv 3 för 2 år sen typ, och där var en av mina favvo hundars ägare uppfödare till just perser. Detta läste jag på top dog forumet av någon som hittade Rosenboms uppfödning, gick in på sidan och blev kär i persern på en gång. Dem ser ut som nallar, helt underbart fina. Sen ringde jag Håkan och dem och frågade om jag fick komma och kolla på kattungen dem hade kvar, min Percy.

#3…chinchillorna (det är väl det hon är va??) va oxå de första perserna som jag tyckte var fina
innan jag vande mig vid de "kortnästa"

Blev förälskad i rasen perser och exotic då min syster köpte sin exotichona….Hon gilar exotic bäst men jag perser,då jag älskar långhåriga katter….Köpte först min hona daisy men inte långt efter köpte jag min blivande avelshane Benji….Skall köpa syrrans Arwen snart;) Den lär nog inte bli den sista persern jag köper;)

Jag hade två korthåriga huskatter (innekatter) och ville gärna ha en långhårig blandis,hittade en annons om blandras,uppfödaren till den sa att pappan var perser och mamman en långhårig blandis.

Visst mamman var långhår men pappan kan inte ha varit det,hem kom jag med en korthårstjej med exotpäls:)..Minsan blev hennes namn.

Det slutade med att hon blev mobbad av de andra två,hon ville leka men inte dom….Då kom beslutet att skaffa en perser.så jag köpte min förta perser..-87. Pajazzos Brandy Red en röd vit perser.

SEN VAR JAG SÅLD………….

Så jättekul att höra hur ni andra fastnade för perserrasen!! 

4# TACK! Japp, hon är underbar!

5# Åh, du har köpt en perser av Håkan från Top Dog - han och Majken var mina favvisar i det programmet!! Höll på dem hela tiden - Majken var ju BÄST och CHARMIGAST!!!!!  Jättesöt katt du har!

6# Hon är svart silver shadedperser…..och mattes lilla tös! Den vita persern som jag föll för var inte en chinchilla utan en vanlig vit perser med superkort nos - och gudomligt söt! Jag föll för HELA rasen - deras temperament är helt outstanding! Sååå personliga, så lugna och så gosiga och lojala, de är drömkatter!!

7# Exoterna är jag nyfiken på……alldeles säkert så kommer jag ha en sådan i familjen i framtiden, dock är det omöjligt just nu då jag varken har råd eller plats med fler än de gosegrisar jag redan har här hemma! Håller med, persern är beroendeframkallande och man får verkligen SKÄRPA till sig så att man inte köper ALLA perser som finns!!!!!!

8# Jättesöt perser! Och japp, man blir helt såld när man fått möta och uppleva en perser! De har ALLT!

Som sagt, superroligt att höra hur ni andra föll för persern!

För sex år sedan bestämde jag mig för att skaffa katt, jag ville inte ha någon kattunge och ingen bondkatt då jag bodde i lägenhet och inte hade möjlighet att släppa ut den. Började läsa lite om de olika raserna och insåg att persern verkade vara en trevlig inne katt.

Så jag började kolla lite annonser och hittade en i den lokala tidningen.. Två perserkatter Tussie och Gizmo säljes 8 och 9 år gammla. Jag bestämde mig för att åka och titta på dom.. ja visst åka o titta, dom fick ju följa med hem på en gång

Tussie är idag 14 år och Gizmo dog för ett år sedan, men nu är det bara perser som gäller, dom är ju helt underbara.

Vilka underbart fina perserkatter du har!! *WOW*

Tack så mycket… dom tre på bilden har alla rätt lång näsa, när Gizmo (den creme färgade) dog för ett år sedan blev saknaden för stor så vi skaffade lilla Bonaly som är lite mer platt i ansiktet men ur söt..

vad roligt att läsa hur ni hittade era perser..o så hamnar man ju oxå inne på era sidor ..o har man tur så får man se en massa fina bilder på era katter

som jag fick göra nu

Jag hade en dröm när jag var liten att få en långhårig raskatt. Efter att ha gått på utställning med min storasyster och sett dessa vackra perserkatter på riktigt var det en sådan jag önskade mest av allt! Jag hade t om en bild på en svartsköldpadd perser på väggen. När min syster och hennes pojkvän skaffade en colorpoint perser, så föll mina föräldrar fullständigt. De diskuterade och kände att jag mogen att ta eget ansvar och sköta och ta hand om en sådan katt. Jag var 12 år och överlycklig när min första perserkatt flyttade in hos oss. Det var en 5 år gammal omplaceringskatt. Han var en bruntabby perser hane och hette S*Wictor's Arabian Nights. Både min syster och jag var (och är!) väldigt intresserade av utställningar och vi började ställa ut våra katter. Wicke var IC sedan tidigare och innan han gick bort -98, så hann han bli Premier och ta flera DB och Bästa titlar i kastrat och veteranklassen.

Trots att Wicke bara var 10 år började hans njurar bli dåliga och vi bestämde oss för att köpa en kattunge, innan vi var tvungna att ta bort Wicke. Då var det självklart för mig att det skulle vara en precis likadan som Wicke! Så -97 flyttade min underbara brunspottade perser hona, Halkatlas Wind Chasing in hos oss.

Så sedan 1993 har jag, mamma & pappa varit helt sålda på dessa gudomliga plattnosiga ugglor. Min syster ville inte skaffa fler perser efter att hennes Timmy gick bort utan gick över att föda upp Birma istället, under namnet Stinger's. Min bror och hans sambo har djuraffär på nätet; Kvarnforsa Djurshop och har 3 "vanliga, hederliga huskatter" som Magnus säger. Hela vår familj älskar katter, fast smaken varierar något  

Min första perser, S*Wictor's Arabian Nights, född 1988.

En sån söt liten herre på fotot EvaMysigt läsa att hel afamiljen gillar katter, tyvärr är jag ensam i vår släkt, min bror som va lik mig med djur dog då jag va 19år.Han smugglade in katter under täcket fr sin flickvän flera ggr, men mamma kom på honom varje gång, han va nämligen rödprickig på morgonen(allergi)

#9 Hehe ja! så surt att hon med chihuahuan vann! tyckte Majken blev en bättre, duktigare hund med tanken på att hunden var rätt gammal! Fusk fusk !

Denna bild, han ser ut som Törnrosa eller något åt det hållet. Han trivdes så bra, många skrattar åt denna bild och tycker Percy ser fånig ut,jag tycker han är underbart gullig!

Min första perser mötte jag 1988 hemma hos en klasskamrat som födde upp perser. (Vi gick på gymnasiet då). Jag föll väl inte direkt för denna katt som vid första mötet var dräktig. Andra gången jag träffade perser var när kattungarna var födda. Tror de var drygt 7 veckor när jag såg dem och vem kan motstå dessa små underbara ulltussar :) Inte jag i alla fall. Strax efter detta möte flyttade jag från Kalmar till Göteborg. Tanken var att jag skulle köpt en av dessa små ljuvliga varelser men gjorde inte det eftersom jag inte visste om jag skulle trivas i Göteborg. Men det gjorde jag. :) Så våren 1989 började tankarna på att jag skulle köpa en perser att komma. Efter lite letande hittade jag en katt för det pris som jag var beredd att betala. Det var den ljuvliga S*Vite Knuts Kung Bore. En enormt personlig och klok katt. Jag skulle bara ha en katt var det tänkt för det där med uppfödning var inget jag ville syssla med. Än mindre utställning. Tänk vad saker kan förändras. :) Bores uppfödare sa när de lämnade honom att jag garanterat skulle köpa fler katter vilket jag självklart förnekade. Vad facit blev vet vi ju alla. De första exotic som jag såg 1989 gjorde att jag blev exoticfrälst. Hemma i katteriet är det därför mest exotic och det är också denna ras som jag främst vill föda upp. En och annan perser har slunkit in i katteriet och använts i avel men de är lätträknade.

Så jättespännande och roligt att läsa om hur ni fastnade för denna underbara ras!

Jag har alltid varit galen i djur och katter och köpte nog bea min första exot bara av ren slump då jag såg henne på blocket. Sen villemin katts uppfödare låna sin hane och ta en kull på min stumpa så på den vägen är det. Men visst har jag tvivlat till o från påom jag skall fortsätta med exot då det e så mycket problem med ögon osv, men men who knows what the future holds

Ja hur fastnade jag för perser. Det är som vanligt frugans fel, hehe. Jag är hundmänniska i grunden. Har haft 3 hundar och även tränat skydd och bevakningshundar. Men när båda jobbar heltid och inte kan ha hunden med sig på jobbet började vi fundera på en katt som man inte behöver gå ut med. Vi bodde i lägenhet och hade 2 små barn hemma, 1 som är sjuk i leukemi och ville ha ett djur att gosa med. Så vi bestämde oss för en innekatt. Jag ville ha en Norsk Skogis (är halvnorsk själv) eller en Maine Coon för att det är mycket katt som man får då, efter att ha haft hundar, hehe. Men men…mycket letande och tittande på hemsidor så hittade vi en galen uppfödare (Annkis54) som bjöd hem oss för att titta på en kattunge som frugan fastnat för. Vi åkte dit….och jag såg dessa platta kattansiktena. Hmm…jaja, djurvän som man är så tyckte man ju att dom var hur mysiga som helst. Efter en dag där så var man såld, våran första katt blev en långnost hona. Sen så har man som sagt trillat dit…och är uppe i 3 stycken, *än så länge*.

#20..välkommen till oss galningar Lars_Kd
nr 4 är bara en tidsfråga..men det blir inte Mica

#21….Mica är väl bara en tidsfråga, hehehe. Nej då. Men det är ingen idé att säga att man inte faller för en 4:de.

När vi inte längre kunde ha våran bordercollie kvar, då jag började studera och hundar inte kan vara ensamma hemma en hel dag, började jag fundera kring katter. Jag är en sann djurälskare och har under min uppväxt haft allt från möss till papegojor, dock ej katter då vi inte kunde ha djur inne, utan jag hade en egen av delning i garaget, he he.. Som fick vara bilfritt :)

Vi hittade ett aktivt hem till vår hund som var van att träna fårvallning och lydnad på elitnivå. Han bor i norrland och har hand om en egen fårflock nu.

Min svägerska har alltid haft perser och eftersom vi ville ha innekatter så kändes persern helt rätt. Dessutom är det ju så roligt med mycket päls att fixa och trixa med. Katter är det perfekta husdjuret tycker jag, och speciellt persern! De klarar sig bra ensamma några timmar, när man kommer hem vet man att de inte legat vid dörren och längtat hela tiden, utan har busat med varandra, ätit och sovit som vanligt. De är självständiga. Samtidigt blir de förstås jätteglada och extra kelna om man har varit ifrån dem, de är så tillgivna!

Jag älskar mina perser, kan inte få nog av dem :)

Flickorna är nu 10 månader vardera och börjar bli mer vuxna till sättet.

Jag var hemma hos en kompis som var fodervärd åt en persertjej. Hon hade bebbar hemma då….  så söta ulliga gulliga…Såld blev jag! Så då fick jag min första tjej på foder av uppfödaren. Hon blev en stor vacker sköldpadda! Tyvärr så gillade hon inte barn nåt vidare, hon rev min son i ansiktet så jag fick ta det trista beslutet att omplacera henne till ett barnlöst par. Men vid det laget hade jag köpt en blå persertjej som jag sen tog en kull på, det blev en dramitisk förkossning (kjejsarsnitt) men hon gav mig en underbart vacker pojke.Sen hade jag dem i många år.Efter dem så kan jag bara inte vara utan dessa undrrbara katter. Nu har jag en persertjej och en halvperser men längtar efter fler…. Hoppas jag hittar en hane till min tös!

Vad otroligt spännande och roligt att läsa om hur ni alla mötte era första perser. När man väl har mött en……..sen är man fast for ever!!!  De är ju såå goa och söta att man bara smälter!!

Sedan är det som Lars_Kd säger, att man vet aldrig om man skaffar fler……..…….de är liksom beroendeframkallande på ett märkligt sätt, och man vill bara ha fler och fler och fler och……ja, ni fattar säkert!

Själv har jag inte plats eller råd med fler än de jag har, så det är mitt stopp……men om jag hade bott större, eller haft mer pengar……..hehe!! Sedan vet man aldrig vad framtiden har att bjuda på………

Håller med om att de är de perfekta innekatterna!!!

TACK för att ni alla berättar hur just ni hittade denna underbara kattras!

Jag har alltid velat ha en katt, hade hund när jag var liten (kattallergisk pappa). Så när det började bli snack om att skaffa katt så hade jag redan bestämt mig för en Ragdoll. De är så fina och härliga!! Men sambon var mer inne på perser(hade sådana när han växte upp) eller exotic. Jag tyckte från början att alla persrar såg elaka ut och alla exotics såg så korkade ut.. VARFÖR skulle vi skaffa en sådan??!!  

Men så skulle vi följa me en kompis som skulle skaffa en perser, då var Clovis ca 6v första gången…  men det blev en runda till vid ca 9v.. innan jag smälte helt.. (var lite orolig för pälsvården då vi hade en sheltie som inte gillade att bli borstad) Men sambon sa att persrar inte hade så farlig päls som jag inbillade mig - men det har han fått äta upp..

Men, men nu skulle jag ALDRIG skaffa nån annan katt..  Perserns temperament är så himla underbart - han är dessutom väldigt mammig!! Min lilla exo är däremot är världens charmtroll men han gör mig gråhårig med sina små upptåg…

Jag tyckte från början att alla persrar såg elaka ut och alla exotics såg så korkade ut.. VARFÖR skulle vi skaffa en sådan??!!  

HA HA HA HA

denna tråden var helt kanon…vilka gudomliga historier man får höra hehe

Annkis! Jag håller helt och hållet med!!!

Maggie…..skrattade gott när jag läste dina rader om att du tyckte att perser och exotic så så dumma och elaka ut - för det tyckte jag också innan jag mötte min första perser i verkligheten!!!!  Jag tyckte de såg ARGSINTA ut och tänkte att "konstigt att folk vill ha en sån där…..!"

Sedan mötte jag min första perser i verkligheten, en vit liten perserdam som fått kattungar, Maine Coon-Perserkattungar, helt bedårande, men pinsamt var det, för jag föll handlöst för mamman, hela hennes goa och lugna personlighet liksom dominerade hela rummet och jag blev KÄÄÄÄÄÄR!! Sådär totalkär så att man inte kan få ur den utvalda ur huvudet igen. Och hon var såååå docksöt!!  Ett beslut mognade blixtsnabbt inom mig…..ett liv utan en perser i familjen är inget fullvärdigt liv - och det tycker jag fortfarande!!!

Nu tycker jag perserkatterna och exotic är de sötaste katterna som finns!

Tänk så man kan ändra sig, va!