I fredags somnade min lilla Kitty in på Kalmar djursjukhus. Den lilla tjejen lämnar ett stort, stort tomrum i mitt hjärta.

Sjukdomsförloppet började när hennes sista kull var mindre än 1 vecka gamla (de är födda 14/4-07). Kitty fick hög feber och kunde inte resa sig ur kattungekorgen! Jag blev livrädd och åkte till djursjukhuset i ilfart! De tog en massa prover och gjorde även en patella undersökning och blodprover på bla reumatism, kalkbrist osv men proverna var negativa. Även prover på njurar, lever, FIP osv skickades iväg och kom tillbaka negativa. Hon röntgades också. Hon fick antibiotika och fick åka hem med kattungarna igen. Det kändes jätte jobbigt och oroligt att ha en sjuk kattmamma och så små kattungar. Men Kitty kämpade på och hon och jag hjälptes åt med kattungarna.

Men när kattungarna var ca 4 veckor var det samma visa igen! Iväg till djursjukhuset igen. Hon var jätte svullen i lederna (i de leder, om man jämför med våra hand och fotleder) och visade smärta vid undersökning i tre av benen! Röntgen visade att hon hade en skelettskada i ena benet och en spricka i höften! Fler veterinärer kallades in men ingen hade något riktigt svar eller visste inte heller vad de skulle göra åt det i detta läget. Stödbandage och mediciner igen men inget smärtstillande eftersom hon gav di till kattungarna. Vid detta laget hade också hennes päls rasat av henne, ögonen hade börjat rinna ofantligt mycket och hennes underläpp svullnade upp!? 

Hon kvicknade till ett kort tag igen men efter att hennes kattungar flyttat (vid 13 v) var det precis som om luften gick ur henne. Hon blev tillbakadragen och jätte sur tex när man skulle lyfta eller kamma henne. Hennes sista dagar fick man inte ens ta i henne och hon övergick från att vara sur till riktigt aggressiv. Hon hade förstås jätte ont!

I förra veckan skulle vi försöka hjälpas åt att kamma henne och innan vi ens börjat, högg hon min mamma i armen. Mamma fick åka till akuten och få stelkrampsspruta. Mina andra katter hade börjat tassa på tå runt henne och eftersom hon flög på dem flera gånger helt utan anledning. Det var fruktansvärt att se denna väna lilla varelse förvandlas på detta sätt. I torsdags ringde jag till veterinären igen…. Hon undersöktes först men det var svårt och vi fick vara flera att bara hålla henne på bordet, hon skrek bara man tog i henne. Det fanns inte mycket annat att göra… Så i fredags somnade hon in på Kalmar djursjukhus. De sa när vi kom dit så kunde vi fylla i alla papper och blanketter, betala osv innan vi gick in, så man slapp allt sån't efteråt. De hade nog rätt, för kanske skulle jag begärt att få henne obducerad, men jag hade inte en tanke på det då när jag var där.

En teori var om hon någon slags ledgångsreumatism (el som fibromyalgi) eller om hon kunde ha fått någon form av cancer, ev skelettcancer eller leukemi, just eftersom det gick så fort. De sista proverna visade också att hennes immunförsvar var i princip utslaget och att hon hade ett väldigt lågt värde av vita blodkroppar (hoppas jag förklarar rätt nu) i blodet.

Jag önskar att hon hade kunnat bli frisk och att jag hade fått ha kvar henne tills hon blev gammal. Att inse faktum och att göra detta beslut har varit fruktansvärt. Men jag kan ju inte ha henne kvar bara för min egen skull, när hon inte mådde bra. Veterinärerna kunde ju inte göra mer.

Jag saknar småsakerna hon gjorde…för nu ligger hon inte längre i korgen i sovrummet och hon ställer sig inte mot mina ben och jamar när jag lagar mat och hon springer inte runt mina ben och tigger godis eller sitter vid dörren och väntar när jag kommer hem. Det är tomt utan min lilla Kitty! Jag saknar henne så!